Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:r 21
SVENSK LÄRARETIDNING.
327
meddela rättelse uti styrelsens och öfriga
vederbörandes beslut och åtgärder; samt
att om läroanstalten i följd af ändrade
förhållanden icke vidare behöfves till
utbildande af lärare och lärarinnor i slöjd,
förvandla anstalten till annan högre läroanstalt
för fortsatt utbildning af lärare och
lärarinnor, som redan förut ägnat sig åt
undervisning; skolande dock i nyssnämda fall af
stiftelsens fonder till Kungl.
Landtbruksakademien öfverlämnas 50,000 kr. att förvaltas
under namn af »August och Euphrosyne
Abrahamsons husslöjdsfond» under villkor, att
kapitalet ej får förminskas och att räntan
därå årligen användes till befordrande af
husslöjdens framåtskridande i allmänhet inom
landet; allt under iakttagande i såväl ena
som andra hänseendet af
testamentsbestäm-melser i öfriga delar.
Skulle kungl, majrt förklara sig å svenska
statens vägnar icke vilja under ofvan stadgade
villkor mottaga läroanstalten med dess
tillgångar, hafva utredningsmännen af mitt bo
att, med iakttagande af
testarnentsbestäm-melser i öfrigt, inom ett år efter den
nådiga förklaringen afgifvits, till framtida
efterrättelse meddela samt i Post- och Inrikes
tidningar offentligen kungöra de föreskrifter,
som i ty fall anses erforderliga.
6:0) Detta testamente och, om stiftelsen
icke af svenska staten emottages, de
föreskrifter, som utredningsmännen i mitt bo
då komma att meddela, äfvensom den
berättelse, som lärer böra af styrelsen eller
föreståndaren årligen afgifvas rörande
läroanstaltens verksamhet och stiftelsens
förvaltning, skola tryckas och tillhandahållas
dem, som däraf önska taga del; och
härför-utan alltid tryckta exemplar af sagda
hand-liogar finnas anslagna i hvar och en af
läroanstaltens undervisningssalar.
Göteborg den 7 april 1891.
Aug. Abrahamson.
Såsom tillägg till det af mig under den
7 april 1891 upprättade testamente
förordnar jag, att den i 5:e punkten angående
stiftelsens förvaltning gjorda föreskriften
ändras sålunda, att den däri upptagna
summan af 50,000 kr., som föreskrefs skulle, i
händelse af läroanstaltens indragning, till
Kungl. Landtbruksakademien Öfverlämnas,
genom detta tillägg höjes till 75,000 kr. med
rättighet för Kungl, akademien att, i stället
for förut gjorda bestämmelser, använda de
å berörda kapital inflytande räntor på sätt
Kungl, akademien finner mest tjänligt och
gagnande till främjande af vetenskaplig
forskning på landtbrukets område.
Till yttermera visso har jag detta tillägg
till mitt testamente egenhändigt
undertecknat, hvilket skedde i Göteborg den 26 april
1892.
Aug. Abrahamson.
#
Genom särskildt testamente har förordnats,
att Aug. Abrahamsons syster, fru Henriette
Salomon, berättigas under sin lifstid »bebo
stora hufvudbyggnaden och södra
flygelbyggnaden äfvensom att begagna däri befintliga
möbler och inventarier, allt dock med
rättighet för stiftelsens styrelse att till
föreläsningar, möten och festligheter, hvilka stå i
samband med läroanstalten och dess
verksamhet, använda undra våningen och stora
salongen i öfra våningen i förstberörda eller
stora hufvudbyggnaden ».
Efter fru Salomon öfvergår hennes rätt
att bebo stora hufvudbyggnaden på hennes
barn i åldersföljd under deras lifstid. De
af fru Salomons barn, som ej bebo stora
hufvudbyggnaden, äga omväxlande hvarje
år begagna södra flygelbyggnaden, dock utan
befogenhet att öfverlåta denna sin rätt till
andra än medlemmar af Abrahamsons familj.
Under sin lifstid äger slöjdläraren Alfred
Johansson fritt förfoga öfver den inhägnade
plats, Babel kallad, där han har sina
byggnader uppförda.
Direktör Otto Salomon var under
förra veckan i Stockholm, hvarvid han
personligen till såväl konungen som
statsrådet Gilljam öfverlämnade
afskrifter af testamentet i fråga.
Ungdomens vanart.
Fortsatt diskussion inom
Stockholms prästsällskap.
Vid Stockholms prästsällskaps
sammanträde den 16 d:s fortsattes den i
april påbörjade diskussionen angående
ämnet: »Ungdomens vanart, dess
orsaker och medlen till dess bekämpande.»
Debatten kom denna gång mest att
röra sig kring kyrkoherden E. D.
Heu-mans i n:r 17 refererade anförande.
Ordet erhölls först af
rektor S. Almquist, som närmast ville
yttra sig med anledning af kyrkoherden
Heiimans anförande om folkskolans
delaktighet uti de anmärkta missförhållandena.
Ense med honom vore han däri, att det
för föräldrar och lärare gällde att skaffa
sig mera auktoritet |ios de unga. Men är
det verkligen så, att våra dagars lärare äga
mindre auktoritet än forntidens? Tvärtom:
de hafva en större och framför allt en
mycket bättre auktoritet att bygga på.
Liberalismen har på skolans område verkat godt
genom att utbyta rottingens auktoritet mot
personlighetens. Ehuru tal:n ej närmare
vore förtrogen med folkskolornas
förhållanden, hade han dock ofta haft tillfälle att
förvåna sig öfver huru väl lärare och
lärarinnor hade barnen i sin hand. Sådant
märker man redan, då man möter
barnskarorna från folkskolan på gatorna. Icke
heller finge man blindt utan vidare tolka
statistikens siffror såsom innebärande en
tillväxt i vanart: ordningsmakten går
strängare till väga nu än förr, hvilket
naturligtvis måste hafva inflytande på de statistiska
siffrorna.
Pastoratsadjunkten E. Vestman hade i
likhet med kyrkoherden Heiiman sett
sorgliga drag hos nattvardsungdomen. Men
härvid borde man lägga märke till, att de barn,
som genomgått folkskolans alla 14 kurser,
regelbundet uppförde sig väl; ett år hade
talaren haft idel sådana, och hela
afdelningen hade då varit mönstergill. Helt
annorlunda vore det med dem, som genomgått
blott 8-10 kurser, och detta så mycket mer
som dessa vanligen komme från de dåliga
hemmen, och hvad dem beträffar kunde
tal:n endast beklaga, att skolan ej kunde
taga dessa barn hela dagen, för att ej säga
hela dygnet.
Fängelsepredikanten Aug. Löfgren hade
i fängelserna funnit, att obenägenhet för
ordentlig tjänst vore en viktig orsak till
de ungas vanart. Ofta öfvergaf ve de unga
flickorna en sådan tjänst för att slå sig
fram såsom sömmerskor eller cigarrförsäl j
er-skor, och vägen vore sedan kort till fall och
brott. Härtill komme de dåliga exemplens
makt. En lifsfråga vore att i hemmen
införa en bättre anda och i detta fall hade
diakonissorna utfört en välsignad gärning.
Konfirmandsafdelningarna vore ofta för stora
och borde delas.
Läroverkskollegan d:r N. O. V. Lagerstedt
kunde intyga, att läroverkens ungdom gått
framåt i godt uppförande, och han vore
öfvertygad, att i stort sedt det förhölle sig på
samnia glädjande sätt med folkskolans
barnskaror. Betydelsen af goda hem och
ordentlig skolgång hade trädt i dagen vid en
för några år sedan hållen undersökning med
en tjufliga af 32 ungdomar. 25 % af dessa voro
födda af ogifta mödrar, och de flesta andra
tillhörde dåliga hem. Och af de 32 hade
| 14 aldrig besökt någon skola; 11 hade väl
gått i skola men af dem hade blott 3
genomgått 10 terminskurser l I England, det
enda land, där siffran af minderåriga förbrytare
bevisligen är i sjunkande, hade man för detta
förhållande att tacka skolkare-, räddnings- och
förbättringshemmen. Äfven vi kunde ju nu
hoppas på en bättre framtid i detta fall.
Hospitalspredikanten, folkskolläraren V.
Sundberg vederlade med siffror kyrkoherden
Heiimans förra gången fällda yttrande, att
i Stockholm folkskolans slö j daf delningar vore
så stora, att uppfostran härigenom blefve
lidande. I de flesta fall vore så ingalunda
fallet. Tal:n framhöll dessutom, att den van-
artiga ungdomen vore att söka just bland dem,
j som icke ordentligt fullgjort sin skolgång
i utan dels skolkat, dels i förtid slutat.
| Förste läraren, pastor J. Svärd kunde af
egen 28-årig erfarenhet som förste lärare
intyga, att ungdomens vanart förr varit vida
svårare än nu. Bet vore ej ens sant, att
i hufvudstaden de minderåriga förbrytarnas
antal ökats. Folkskolorna, hvilka nu ägde
bättre lärarekrafter, hade i väsentlig mån
hejdat det onda, och de barn, som
fullständigt genomgått sin kurs, vore prydnader
för nattvardsskolan. Framhöll betydelsen
af barngudstjänster.
Hofpredikanten Mazer undrade, huruvida
| icke en pastor under nattvardsskolans gång
lärt känna konfirmanderna så väl, att han
före konfirmationen kan afskilja de
vanartiga elementen.
Regementspastor E. Schröderheim
protesterade mot klagovisorna öfver
konfirmanderna, vare sig i Adolf Fredrik eller annor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
