Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
782
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 49
ningsöfnirigar, afsedda för både afskrifning
och skrifning efter diktamen. Den
teoretiska delen af rättskrifningsläran är
behandlad i en särskild afdelning.
Uppsatsskrifningen behandlas dels i form
af uppsatsförebilder, dels såsom enkla
utkast med rubrik eller annan ledning för
hvarje särskild mening.
De utkast, som förekomma i första häftet,
äro upptagna blott som exempel, hvilka
kunna ersättas eller tillökas med andra
liknande uppgifter efter lärokurserna eller
andra läseboksstycken. Ett af dessa
utkast må här anföras.
11. Skriftlig åter gif ning af
hufvudinnehållet i stycket zHäststcosömmet». - Frågeorden
hvad och hvarför,
En landtman sadlade hästen. Inslog han
hästskosömmet? Nej. Genomreste han
skogen? Ja. Hvad tappade hästen? Skon. Fick
han en annan? Nej. Hvarföre icke? Smed
fanns ej. Hästen skadade foten. Eöfvare
plundrade landtmannen. De togo allt. Miste
han lifvet? Nej. Olyckan grämde honom.
Barnen saknade hästen. De upprepade en
lärdom. Vårdslöshet bringar skada.
Lärogång :
SL) Läseboksstycket läses och
innehållsbe-handlas å en föregående lästimme.
b) Of ningen uppläses sats efter sats i
subjekt, predikat och objekt jämte jakande och
nekande adverb.
c) Orden staf vas.
d) Afskrifning.
e) Till ny öfning genomgås först muntligt
och sedan skriftligt följande lilla uppsats om
samma stycke:
En misslyckad resa.
Hvart skulle en landtman rida? Var allt i
ordning vid af resan? Hvilket missöde
inträffade under resan? Hvilken olycka hände
sedan? Huru slutade resan?
l andra häftet äro öfningarna svårare
och mera omfattande. Normalplanens »valda
berättelser ur fäderneslandets historia >>
genomgås här i ordnad följd. De här
framställda uppsatsutkasten anser författaren
»lämpa sig kanske bäst för skrifning i
tredje årsklassen», men framhåller därjämte,
att själfva berättelserna måste enligt
normalplanen genomgås å de för modersmålet
anslagna lärotimmarna i lägre afdelningen.
Vid utarbetandet af samtliga öfningarna
har förf. sökt följa nedanstående
grundsatser :
att de skriftliga språköfningarna skola
sättas i samband med skolans läroämnen och
årskurser ;
att på grund häraf ökad tid för desamma
kan och bör beredas;
att förberedande uppsatsskrifning bör
inträda redan i första årsklassen;
att alla skriföfningar inom lägre
afdelningen i regeln böra begränsas inom den enkla
satsens område;
att rättstafnings-, form, sats- och
skiljeteckenslärornas allmännaste hufvudgrunder
redan från första början behandlas samtidigt;
att alla. skrif öfningarna på lärorummet i
lägre afdelningen ske i samma bok och utan
koncept samt så höga förberedas, att
rättandet af böckerna ej behöfver upptaga mycken
ti4; och t i
att de första öfningarna till längden
afpassas så, att de utan’ansträngning eller slarf
kunna medhinnas på eft eller två
lektionstimmar., : , ,’ , ; :
U-ppsatsöfDingarna »’äro väl disponerade,
ööh- sfleffelet torde : toana användas såsoin
vid uppstftåskrifningen på folkskolans
högre stadier. Mot några kan dock
anmärkas, att de äro för omfattande och för
svåra, så vida icke meningen är, att de
skola i det närmaste bestå i ett återgifvande
ur minnet af det i läseboken genomgångna
eller den sammanfattning däraf, som
framställes vid förhörandet. Men dylika
öfningar äro ej af synnerligen stort gagn för
utvecklingen af barnens förmåga att
uttrycka sig, äfven om de kunna med fördel
användas som läxreferat. Erfarenheten har
för öfrigt visat, att det myckna
återgif-vandet af berättelser, de må nu vara lätta
eller svåra, alldeles icke medför det resultat,
man däraf väntat.
Med afseende på flen språkliga
framställningen torde knappt några anmärkningar af
betydenhet kunna framställas.
Satsbyggnaden är enkel och redig, och i trots af
det starka sammandraget är i allmänhet
sammanhanget tydligt framträdande. I
formellt hänseende intaga dessa öfningar
onekligen ett framstående rum. Och dock
måste anmälaren uttala sina betänkligheter
äfven i fråga om deras användande som
öfningar i språk lära. Kan det verkligen
vara lämpligt att, som här afses,
sönderdela större delen af vår historia i subjekt
och predikat samt tillhörande bestämningar?
Nog förefaller det anmälaren som ett slags
vandalism att på detta sätt behandla t. ex.
Hjalmar den hugfulles rörande saga eller
den berättelse, som innehåller Ansgarii
vackra eftermäle.
Erfarenheten får utvisa, huruvida denna
öfningsbok kan vara lämplig att sättas i
barnens händer, och en dylik erfarenhet
kan vinnas, om läraren använder densamma
vid diktamensskrifning samt som ledning
vid uppsatsskrifningen. Såsom förut är
omnämdt, finnas numera ett par
ofnings-böcker, hvilka innehålla alldeles nya
uppslag i fråga om uppsatsöfningar, hvadan det
torde vara bäst att, först sedan man
iakttagit resultatet af de olika metoderna, göra
sitt val.
Af den föregående redogörelsen för bokens
uppställning samt de grundsatser, hvilka
därvid gjort sig gällande, torde hafva
framgått, att denna öfningsbok lämnar flera goda
uppslag och anvisningar. Den förtjänar
| följaktligen väl att närmare studeras af
hvarje lärare, som söker komma till rätta
i det virrvarr af skilda meningar, hvilket
ännu råder beträffande modersmålets
behandling i våra folkskolor.
August Bergqvist.
Anmärkningsbok, utgifven af Alb. Flodkvist
i Hölö och Aug. Karlsson i Grödinge.
Pris 10 öre.
Föreliggande lilla oktavhäfte om 32 sidor
i blått omslag innehåller blanketter för
anteckning om lärjunges skolgång, flit,
uppförande m. m. för hvarje vecka, vidare
terminsbetyg för hela skoltiden och dessutom
ett utdrag af de delar af folkskolestadgan,
som för barnen samt föräldrar och
målsmän äro’ af största vikt att lära känna.
’Uppställningen är öfverskådlig och så
enkel, att de behöfliga anteckningarna för
hvarje -vecka icke behöfva taga fullt en
mlnufr’ fö^j!hvarjé barn. ’
Om dylika anmärkningsböcker allmänt
komme till användning, skulle de helt visst
bli ett af de bästa medlen till
undanrödjande af missförstånd och däraf alstradt
misstroende mellan hem och skola samt i
detta afseende visa sig äga förmåga att verka
mer godt än timslånga diskussioner öfver
det vid läraremöten sä allmänna
öfverlägg-ningsämnet: Hvad kan göras för en bättre
samverkan mellan hem och skola?
Af betydelse torde ock vara, att
termins-eller årsbetygen, som i de flesta
folkskolor nu icke äro af någon betydelse,
alldenstund hvarken barn eller föräldrar få
tillfälle att se dem, bli tillgängliga för
vederbörande.
Föräldrarna skola kanske därigenom
kunna förmås att i något högre grad än hvad
nu är fallet intressera sig för sina barns
hemarbete, flit, uppförande m. m., och
majoriteten af barnen komma förvisso att
allvarligt begrunda det minnesord, som inleder
den lilla boken och som lyder: »Sök att
här samla idel vitsord om trägen flit och
plikttrohet, rena seder och god vandel, som
bereda dig aktning inför medmenniskor och
ett godt samvetes vittnesbörd!» Bm.
H arm ön i lära af E. F. Richter, öfversättning
af Julius Bagge. Fjärde svenska
upplagan, utgifven af Ivar Hedenblady direktor
musices vid Uppsala universitet.
Uppsala, V. Schultz. Pris 3 kr. 25 öre.
Denna nya upplaga af Richters
harmonilära är utarbetad till öfverensstämmelse med
den senast utkomna tyska upplagan, hvilken
i sin ordning blifvit omarbetad och tillökad
af den ursprunglige författarens son, lärare
vid Leipzigs konservatorium. I
hufvudsakliga delar är den svenska upplagan lika med
sina tre föregångare, endast tillökad med en
del nya exempel. Sedan flera år tillbaka
har denna bok i vårt land allmänt
begagnats såväl vid musikkonservatorium som vid
den privata musikundervisningcn och torde
tillsvidare stå så godt som ensam i sitt slag,
sedan gamle »Drake» blif vit lagd till
handlingarna. Svårligen kan man emellertid våga
påståendet, att denna harmonilära är fullt
tidsenlig. Den odlar nämligen uteslutande
de gamla häfdvunna harmonireglerna och
tager icke tillräcklig hänsyn till senare
tiders och särskildt nordiska kompositörers
egendomligheter, hvadan det blir kinkigt
nog att efter densamma fullständigt
analysera nyare musikverk. D.
Ny
tonträffningskurs och Skriföfningar i
musikens elementer för skolor af L.
Aug. Lundh. Utgifven på grund af
Allmänna svenska musikläraremötets i
Stockholm 1897 beslut. Sthm, Elkan &
Schild-knecht. Pris för båda 75 öre.
Författaren till denna tonträffningskurs
utgår ifrån den nu allt mera beaktade
grundsatsen, att man bör försiktigt använda den
ännu outvecklade rösten. Han börjar därför
öfningarna med tonen g och från denna
femte ton i c-skalan utvecklas tonomfånget,
tills det omfattar hela c-durskalan.
Kursen är byggd på öfning* af skalor,
intervaller och ackordformler. Öfningarna böra
enligt författarens åsikt ställas i rätt
förhållande till den sång, som för tillfället skall
inöfvas. Först sjunges skalan i sångens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
