Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 49. (936.) 6 december 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
802
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 49
I lönefrågan.
-*-
Uttalanden från lärarekåren.
Af artiklar, som under de senaste
dagarna kommit oss tillhanda i
lönefrågan, återgifva vi för dagen följande
trenne:
Såvidt hittills är kändt, har
centralstyrelsens åtgärd att upptaga lönefrågan till
behandling bland lärarekåren hälsats med
synnerlig tillfredsställelse. Af de medlemmar
bland kåren, med hvilka undertecknad
under de senaste dagarna kommit i beröring,
har samstämmigt uttalats tacksamhet och
erkännande åt centralstyrelsen, som, efter hvad
man tror sig kunna förstå, med allvar ärnar
gripa in i en för kåren och skolan så
viktig angelägenhet som lönefrågan och därtill
valt en tidpunkt, som kanske mer än hvarje
annan därtill synes vara lämplig.
Lärarekåren har emellertid genom det
cirkulär, som i ärendet blifvit utsändt, fått
sig en viktig och grannlaga uppgift förelagd,
hvilken det gäller att med omsorg och
noggrannhet lösa och utreda. De frågor, som
i detsamma framställas, inbjuda hvar för
sig till ett intressant studium, hvars
resultat, samladt från landets olika håll och
kanter, borde förtjäna en vetenskaplig
bearbetning och ett framtida bevarande åt
eftervärlden.
Bland de punkter, som sålunda blifvit
till behandling framställda, synas mig
frågorna 3 och 4 samt 10 och 11 böia intaga
främsta rummen; ty utgår man från den
grundsatsen, att lärarekallet bör vara så pass
aflönadt, att det bereder sin innehafvare
(inklusive familj) en någorlunda dräglig
bärgning, så är det för visso af allra största
vikt, att man först gör sig reda för hvad
till en »någorlunda dräglig bärgning» hörer,
samt noga beräknar, hvilka årliga belopp
efter nuvarande prisförhållanden för
beredande af en sådan kunna kräfvas, Har detta
blifvit gjordt och en bestämd summa
sålunda framkallats, bör besvarandet af
frågorna 2 och 8 (hvilka belopp, som böra
begäras) blifva tämligen enkelt.
Hvad till dräglig bärgning hörer och bör
räknas, kan i någoa mån växla efter hvars
och ens subjektiva uppfattning eller enskilda
vanor o. s. v. Undertecknad, som under 14
års tid tjänstgjort i småstad (4,500 inv.)
ooh därunder i åtskilliga år haft att
försörja en familj örn fem personer, kan efter
fleråriga noggranna anteckningar meddela,
att omkostnaderna för denna familjs
uppehälle jämte de öfriga utgifter, som i frågan
5 afses - dock icke ränta och amortering
å studieskuld - årligen uppgått till
omkring 1,450 kr., men efter nu skedda
betydande prisstegringar icke understiga 1,600
kr. jämte bostad.
Näppeligen torde förhållandena i andra,
ungefär lika stora småstäder vara väsentligt
annorlunda.
Å landsbygden anses omkostnaderna för
kläder och skodon vara icke obetydligt lägre
än i städerna, hvaremot de egentliga
lifs-medlen torde i båda fallen stå ungefär lika
högt i pris. De många landsortslärare, med
hvilka förf. under flera år stått i liflig
beröring, hafva också uppgifvit, att de för en
familjeförsörjning af ofran angifna
omfattning, hittills behöft omkring 1,200 kr., nu
1,400 kr. årligen jämte bostad.
Nu torde emellertid i de flesta fall vara
så, att läraren är i tillfälle att bereda sig
JOO å 200 kr. såsom årlig extra-inkomst för
slöjdundervisning, fortsättningsskola o. d.;
och skulle det finnas lämpligt, att från de
existensbelopp, som ofvan angifvits,
från-räkna dessa genom skolarbete förvärfvade
biinkomster, återstå i allt fall summorna
1,400 å 1,500 för småstäderna och 1,200 ä
1,300 kr. för landet, som böra i form af
lön utgå.
Då nu lönefrågan af hela lärarekåren
samfäldt framskjutes, bör en malplacerad
blygsamhet icke förestafva så obetydliga
belopp, att 4 ä 5 år efteråt rop på
löneförhöjningar åter skola komma att höras. Nej,
skola löneförhållandena omregleras, bör
reformen blifva genomgripande, effektiv och
uppfylla billiga anspråk, såsom exempelvis
i Danmark; men detta torde aldrig komma
att ske, om kåren låter sig bekajas af en
onödig blygsamhet och begär alldeles för
litet.
För åstadkommande air någon enighet
tillåter sig undertecknad föreslå, att
följande lönegrader <- utom bostad och bränsle
- måtte begäras;
för landet: 900, ’1,0 O, 1,100 och 1,200
kr., samt att kåren
i städerna måtte verka för lönegraderna
900, l ,100, 1,300 och 1,500 kr. (småstäder:
högst 5,000 inv.), 1,000, 1,200, 1,400 och
1,600 kr. (städer med 5-10,000 inv.) o. s. v.
Huruvida statemakterna skola befinnas
villiga att medverka till högre löner i
städerna än å landsbygden, torde emellertid
vara tvifvelaktigt, och i sådant fall få
naturligtvis stadslärarne såsom hittills hålla
sig till sina resp. kommuner.
Quidam.
___________*?*-_________
Med sann tillfredsställelse hafva vi lärare
å landsbygden förnummit, huru våra
stads-kamraters arbete blifvit Uppskattadt och
vär-deradt, så att de nästan utan undantag fått
sina i höst framställda lönepetitioner
beviljade. Det är icke utan att afunden sökt
innästla sig vid jämförelse mellan våra
skilda lotter. Men då vi stå undrande och
rådlösa om hvad vi skola göra för att få
vara med något litet, så räcker oss
centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening en broderlig och stödjande
hand. Det gifves säkerligen icke heller för
de flesta af oss någon annan utväg att få
förbättrade lönevillkor, än den
centralstyrelsen anvisat.
På ett och annat enstaka ställe å
landsbygden har det väl inträffat, att läraren
fått sin lagliga lön höjd med exempelvis
100 kr., helst om han haft snar utsikt att
afgå med pension eller eljest varit särskildt
beskedlig och påpasslig, men det är
undantagsfall. Det gäller framför allt här ute på
landsbygden att söka få mesta möjliga
arbete för minsta möjliga betalning, och denna
princip har konsekvent öfvats mot läraren
och stundom till och med urartat till rent
knussel. Det torde nog förefalla somliga
oförsynt, att strax efter det vi fått en extra
löneförhöjning, återigen begära en dylik,
men vi fordra inga orimligheter. Våra
lönetillägg gå icke hvarken på 500 kr. eller
300 kr. Vi äro och vilja vara
anspråkslösa, men vi fordra skälig ersättning för
vårt arbete. Vi förmoda, att vårt arbete
icke är så dåligt, att det kan skattas så
mycket lägre än våra stadskamraters, helst
som många af oss hafva 70 till 80 barn
och derutöfver att samtidigt undervisa.
Då nu begynnelselönen i de flesta städer
synes vara 1,300 kr. och däröfver och våra
in natura förmåner ej kunna uppskattas högre
än till 300 kr. - nämligen hyresersättning
200 kr ; eldbrand 75 kr. och trädgårdsland
25 kr. - så synes mig rimligt, att
begynnelselönen sättes till 1,000 kr., ersättning för
kofoder däri inberäknadt. Därtill bör komma
tvänne ålderstillägg efter 5 och 10 år ä 100
kr. hvartdera, så att lönen efter 10 års
tjänstgöring blefve kontant 1,200 kr. förutom
bostad, vedbrand och trädgård.
Detta är alls inte orimligt, det är endast
i förhållande till arbetet skälig lön, och
önskvärdt vore, att alla Sveriges
lärareföreningar ville i hufvudsak framlägga ett
dylikt löneförslag. Vi komme visserligen,
därest ett sådant förslag af statsmakterna
antoges, att stå efter landsortslärarne i
Danmark, där högsta lönegraden är betydligt
högre, men vi hade dock något att bygga på.
Skåning.
Huru mycket böra vi begära?
Med mycken tillfredsställelse erfor
undertecknad och helt visst hela Sveriges
folk-och småskollärarekår af Sv. Ltgs förra
nummer, att centralstyrelsen för S. A. F.
ej glömt den fråga, som den för hvarje är
i sin årsberättelse lofvat hålla öppen och
med uppmärksamhet följa. På samma gång
jag härmed hembär centralstyrelsen min
tacksamhet för denna uppmärksamhet,
begagnar jag tillfället att uttala min privata
mening i frågan.
Af de frågor, som centralstyrelsen utsändt
till kretsarnas besvarande, torde den
ofvanstående vara den viktigaste, enär
erfarenheten visat, att man oftast får intet, när
man begär allt.
På läraremötet i Linköping 1878 beslöts
ingå till k. m:t med en petition om
löneförhöjning. I denna begärdes 800 kr.
minimilön samt två ålderstillägg å 200 kr.
efter resp. 5 och 10 års oförvitlig
tjänstgöring. Petitionens framlämnare mottogos
»mycket välvilligt», och k. m: t lofvade ägna
frågan all den uppmärksamhet den
förtjänade. Sedan vederbörande myndigheter
afgifvit infordradt yttrande, förklarade k. m:t
frågan - till ingen vidare åtgärd för
närvarande föranleda.
Mer än 20 år ha sedan dess förflutit,
och vi ha ändtligen hunnit så långt, att
minimilönen är 600 kr. med två
ålderstill-lägg å 100 kr., hvaraf tydligen framgår, att
man i denna fråga måste vara beredd att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
