Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 49. (936.) 6 december 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 49
SVENSK LÄKARETIDNING.
803
»kämpa tum för tum», såsom Sv. Ltg i
sitt första nummer uttryckte sig.
Ingen af dem, saken närmast rör, vill
väl påstå, att 1,200 kr. vore för stor lön
efter 10 års oförvitlig tjänstgöring. I
förhållande till hvad andra tjänstemän i
ungefär samma samhällsställning som
folkskolläraren hafva, torde den t. o. m. få anses
tämligen blygsam, och med de höga
lifs-medelspris, som f. n. råda, vore den nog
knapp för en större familj. Det oaktadt
torde erfarenheten och klokheten bjuda oss
att icke f. n. begära ens så mycket, enär
risken att få intet sannolikt då är större,
än om vi sätta våra anspråk något lägre.
Hvad vi i främsta rummet enigt böra
påyrka, är grundlönens höjande till 800 kr.
mot kofodrets borttagande samt de båda
nuvarande ålders tilläggens bibehållande. Att
de, som nu ha mer än 100 kr.
kofodersersättning, skola bibehållas vid sina
förmåner, faller af sig själft. Allt allmännare
synes också den meningen göra sig
gällande,, att ett tredje ålder&tillägg efter
ytterligare 5 års tjänstgöring bör utgå. Att
detta skulle vara större än hvart och ett
af de två första, låter knappast tänka sig.
För att nå upp till 1,200 kr., vore därför
måhända lämpligare att framdeles begära
ett fjärde ålderstillägg.
I sammanhang med folkskollärarnes
lönefråga kommer äfven småskolepersonalens på
tal. Äfven för dem torde minimilönen böra
höjas, och här synes man lämpligast böra
stanna vid 400 kr. med tre ålderstillägg å
50 kr.
Dessa anspråk förefalla så billiga och i
synnerhet under nuvarande lefnadskostnader
så berättigade, att riksdagen svårligen kan
neka att tillmötesgå dem.
Att af riksdagen begära högre aflöning
för städernas än landsbygdens lärare, är
naturligtvis lika orimligt som det vore
inkonsekvent af riksdagen att bevilja en
dylik begäran. Den saken reglerar sig för
öfrigt själf på det sättet, att de kommuner,
som ej reglera lönen efter lokala
förhållanden, förr eller senare blifva utan
lärarekrafter, eller ock få åtnöjas med mindre
dugliga sådana. Exemplet från Danmark
kan ej tillämpas på Sverige, då de politiska
förhållandena mellan land och stad icke äro
lika här som i Danmark.
Låtom oss alltså, kamrater, å de möten,
som i dessa dagar komma att hållas landet
rundt, såsom en man fylka oss omkring
följande kraf:
för folkskollärare: grundlönens höjande
till 800 kr.; minst tre ålderstillägg å 100
kronor;
för småskollärarinna: grundlön 400 kr.;
minst tre ålderstillägg å 50 kr.
Finna regering och riksdag, att
lärarekåren står enig om dessa kraf, kunna de
näppeligen lämnas obeaktade.
A. K
Rekvirera profnummer af Svensk
Läraretidning för utdelning till
lärare, lärarinnor och skolvänner!
Fås gratis och portofritt.
Karl Nyberg.
Ett halft sekel i folkskolans
tjänst.
måndag den 11 december slutar
den lärare, hvars namn läses här
of-van, sin verksamhet som arbetare på
folkskolefältet, och han kan då blicka
tillbaka på en trägen arbetsdag, som omfattar
icke mindre än ett halft sekel.
Karl Nyberg föddes den 4 mars 1830 i
Tengene af Skaraborgs län. Som yngling
lade han hand vid vanliga
landtmannagöro-mål, tills han vid 17 års ålder vann inträde
vid folkskollärareseminariet i Skara. Två år
senare, alltså 1849, utgick han därifrån med
högsta betyget i sju ämnen och samma år
antogs han till folkskollärare i Åsleds
församling.
Här tjänstgjorde han 20 år. I början af
1870 tillträdde han folkskollärare- och kloc-
karebefattningen i Torbjörntorp-Friggeråker,
och har alltsedan skött den med nit och
skicklighet. Då han med detta år afgår
till privatlifvets rö, kan han således räkna
50 arbetsår som folkskollärare och 30 som
klockare. Men de, som haft tillfälle att
följa hans verksamhet, kunna intyga, att ären
icke mäktat minska hvarken hans
spänstighet och nit eller framgången af hans
arbete.
I trots af de sjuttio år, som han snart
genomlefvat, .har Nyberg ännu i
oförminskad grad kvar det intresse för vetenskapliga
sysselsättningar, som alltid har besjälat
honom. Detta intresse dref honom t. ex. att
syssla med två främmande lefvande språk
med sådan framgång, att kyrkoherden i Slöta,
sedermera professorn i Lund Claes
War-holm år 1866 efter verkställd pröfning gaf
honom ett vackert vitsord om kunskap i
dessa ämnen. På begäran af biskop A. F.
Beckman anställde teologie lektorn i Skara
John Stenquist 1891 med Nyberg en
noggrann pröfning och fann honom »i bibel-
kännedom, allmän politisk och kyrkohistoria,
nya testamentets grundspråk, tyska och
engelska hafva sådana kunskaper, att de t. ex.
i kyrkohistoria torde böra anses motsvara
väl godkända insikter i präst- och
pastoralexamen samt i öfriga ämnen utgöra ett
bevis uppå hvad god begåfning i förening med
ihärdig flit under för mångsidiga
kunskapers inhämtande äfven mindre gynnsamma
omständigheter mäkta att åstadkomma».
Denna kunskapstörst har verkat, att hans
undervisning i ovanlig grad intresserat
barnen, som alltid visat sig lika uppmärksamma
som läraren hängifna. Hans originella
skaplynne och ständigt lifliga, vetgiriga själ
omöjliggjorde all slentrian.
Färlan, som han ständigt förde i högra
handen, föll ej ned öfver de små utan
drabbade blott af gammal vana hans eget högra
ben. Hans sätt mot barnen var nämligen
på samma gång faderligt och godmodigt
samt kärleksfullt-allvarligt, alldeles som det
bör vara hos en lärare, hvilken sätter som
sitt högsta mål atfc bilda karaktärer. Han
har aldrig med ett slags triumf beträdt en
lärjunge med ett felsteg, som måste straffas
med kroppslig aga eller nedsatt sedebetyg.
l sådana fall har han med fördubblad
omsorg och kärlek samt varma förböner sökt
leda den vilsekomne på rätt väg. Också
står Nyberg i kärt och fagert minne hos
många lärjungar, hvilka redan för 20, 30,
ja, 40 år sedan lämnat skolbänken. Och
i detta afseende är vitsordet angåendeQhans
lärareverksamhet alldeles lika både i Åsled
och Torbjörntorp.
I mångt och mycket gick han sina egna
vägar. I historien t. ex. höll han sig
ingalunda alltid tamt inom normalplanens
gran-ser, men han lärde barnen att älska detta
ämne, gaf dem ej abstrakta talesätt till lifs
utan konkreta bilder. Barnen gåfvo svar,
som måste förvåna examensvittnena: med
ett och annat hade mången student kanske
ej varit klar på rak arm.
Vid skollärareföreningens möten i
Falköping har Nyberg äfven på de senaste åren
hållit många kärnfulla, saftiga och
originella föredrag.
Det kroppsliga arbetet har alltid varit
honom kärt: i 30 år har han i
Torbjörntorp själf sågat och klufvit såväl all den
ved, som åtgått för hans eget hushåll, som
ock den, som behöfts för folkskolans
lärosal. Ja, han har understundom huggit
veden äfven för småskolans sal och
lärarinnan.
Också fick han tidigt vänja sig vid
arbetsamhet och ringa villkor. De första åren
som lärare skar han ej heller guld med
täljknifvar: i Åsled hade han 80 riksdaler
kontant samt 62/s tunnor råg och sYs
tunnor korn - kofodret häruti inberäknadt.
Gift 1852 med Johanna Bogren, har han
sex barn. Af hans två söner är en präst
i Skara stift och den andre ordinarie
folkskollärare i Göteborg. En fosterson till den
varmt kristlige och ömbjärtade åldringen
har likaledes ordinarie folkskollärareplats i
rikets andra stad.
Kyrko- och skolrådet i den församling,
där han under 30 år verkat och vunnit
vänner, har i höst ingått till k. m:t med anhål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
