Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 41. (980.) 10 oktober 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 41
SVENSK LÄRARETIDNING.
687
läge i nu nämda hänseenden intill en viss
gräns är en alldeles nödvändig förutsättning
för folkskolans och folkbildningens höjande.
Och endast så länge och för så vidt dessa
förbättringar utgöra nödvändiga
förutsättningar för ett kraftigt och fruktbringande
folkbildningsarbete, endast så till vida
utgöra de föremål för de allmänna
folkskollärareföreningarnas arbete och sträfvan.
När därför exempelvis lärarnes
ekonomiska ställning och villkor en gång i
framtiden blifvit sådana, att deras
uppfostrings-arbete kan få bedrifvas utan att allt för
mycket störas af oroande omsorger för det
dagliga brödet eller af tärande bekymmer
för familjens existens eller af ängslan vid
tanke på ålderdomens dagar, då äger ej
längre lönefrågan eller pensionsfrågan någon
berättigad plats på föreningarnas program,
och då komma de också helt säkert att
försvinna därifrån. Och när lärarnes sociala
och rättsliga ställning blir sådan, att den ej
längre lägger hinder i vägen för ett rätt
fullgörande af lärarens arbete för
folkbildningen och dess höjande, då kunna äfven
frågorna härom afskrifvas från programmet,
och då komma de nog ock att afskrifvas.
När dessa och andra så att säga
förberedande mål blifvit uppnådda, och när
således de allmänna folkskollärareföreningarnas
program kunnat blifva och blifvit förenkladt,
så att det endast lyder: folkskolans och
folkbildningens höjande, då torde dessa
föreningars betydelse för folkbildningsarbetet
kunna skönjas långt klarare och lättare, än
nu är fallet.
Emellertid böra vi sålunda bestämdt
fastslå och fasthålla, att, om de allmänna
folkskollärareföreningarna hafva någon betydelse,
så hafva de denna betydelse för
folkbildningsarbetet. Och det är alltså efter den
insats, hvilken föreningarna göra i detta
arbete, som de böra bedömas.
Hvilken betydelse hafva då de allmänna
folkskollärareföreningarna för
folkbildningsarbetet här i Norden?
Då ju folkbildningsarbetet liksom all
uppfostran är ett personlighetsarbete och består
i en inverkan af mera utvecklade personer
på mindre utvecklade i syfte att främja
de senares utveckling, är det klart, att
läraren själf måste vara en personlighet, som
är stadd i ständig utveckling. Till följd
af den isolering, hvaruti läraren i
allmänhet befinner sig, löper han emellertid lätt
fara att domna af, att stanna i sin
utveckling, att falla i slentrian, ja, att rent af
glida tillbaka. Skall han kunna undgå dessa
för folkbildningsarbetet ödesdigra faror, är
det af synnerlig vikt, att han erhåller
eggel-ser till arbete- på sin personliga utveckling.
Och af hvilka skulle han väl i allmänhet
kunna få sådana eggelser om ej af
kamrater och andra, som vilja vara och uppträda
såsom hans kamrater och vänner?
Samarbetet och tankeutbytet med dessa för
vinnandet af ett stort mål är kanske mer än
något annat ägnadt att förmå hvarje lärare
att rannsaka sitt väsendes innersta gömmor
och att pröfva sitt arbetes halt. Denna
själfrannsakning, denna pröfning måste otvif-
velaktigt varda af oskattbar betydelse för
lärarens uppfattning af sin ställning och sitt
arbete och måste såmedelst äfven komma
att blifva af stor vikt för hans själf
uppfostran.
Till följd af de svårigheter och de
obehag, för hvilka läraren ofta utsättes än från
det ena hållet och än från det andra, är
det visst icke underligt, om han mången
gång hart när bringas till förtviflan. Under
sådana omständigheter är det tydligen i hög
grad tröstande och uppmuntrande att veta
sig icke stå ensam och isolerad.
Tankeutbytet och umgänget med kamrater samt
medvetandet om att tillhöra en stor och
lifaktig organisation af medarbetare på
det stora arbetsfältet måste påtagligen i
synnerlig grad lifva den betryckte lärarens
mod och stärka hans kraft.
För lärare och lärarinnor och särskildt
för medlemmar af de allmänna
folkskollärareföreningarna i Norden torde det vara
alldeles onödigt att påpeka den oerhörda
betydelse, som denna föreningarnas
inverkan på lärarens själfuppfostran, på hans
mod och kraft måste äga för
folkbildningsarbetet. Just denna sida af de allmänna
folkskollärareföreningarnas verksamhet är helt
säkert deras allra viktigaste, och, om de
än icke uträttade något annat, vore de
likväl alldeles oumbärliga, vore deras
utveckling ändock ett villkor för
folkbildningsarbetets framgång.
Folkbildningsarbetet och dess framgång
beror emellertid ingalunda af läraren ensam.
Tvärtom är detta arbete, som vi alla veta,
i väsentlig mån beroende dels af
allmänheten och dels af flera slags lagstiftande
eller i öfrigt beslutande myndigheter.
Lärarekåren, som i flera afseenden besitter
den största sakkunskapen, har i allmänhet
icke beredts tillfälle att vid skolärendenas
behandling yttra sin mening eller att låta
sin under det dagliga arbetet i skolan
förvärfvade erfarenhet och sakkunskap öfva
inflytande på de afgörande besluten.
Om än ett sådant tillvägagående inga- j
lunda kan försvaras, må man emellertid j
medgifva, att det mången gång kan
åtminstone förklaras. Så länge nämligen
de åsikter och önskningar, som inom
lärarekåren hystes och äfven någon gång på
ena eller andra sättet inför allmänheten
eller statens och kommunens myndigheter
framburos, icke därförut blifvit af
lärarekåren själf grundligt profvade och noga
öf-vervägda, kunde ju dessa åsikter och
önskningar icke med skäl anses gälla såsom kårens
samlade mening, och de förtjänade nog icke
heller alltid att göra det. Så länge
lärarekåren saknade en allmän organisation, som
inför allmänhet och myndigheter kunde föra
dess talan, var det ju ej gärna möjligt att
komma till klarhet om dess verkliga åsikter
och mening i föreliggande frågor.
Sedan numera i de nordiska länderna
dylika allmänna organisationer, nämligen de
allmänna folkskollärareföreningarna, kommit
till stånd, har förhållandet blifvit väsentligt
förbättradt. Af de erfarenheter, som under
det dagliga arbetet i skolan göras, samt de
åsikter och önskningar, som på grund af
dessa erfarenheter hysas inom lärarekåren,
kan nu genom samarbetet i föreningarna
åstadkommas en väl grundad och noga
öf-vervägd allmän mening i
folkbildningsangelägenheter med anspråk på att hos
allmänhet och myndigheter vinna beaktande och
gehör.
Icke litet har såväl i ena som i andra
hänseendet redan blifvit af de nordiska
ländernas allmänna folkskollärareföreningar
ut-rättadt.
Först och främst har den
omständigheten, att ett stort antal af de särskilda
ländernas lärare och lärarinnor bringat
personligt arbete och gjort personliga offer för en
gemensam stor sak, i hög grad bidragit till
att lyfta lärareståndet och därmed äfven
göra detta mera skickadt att fullgöra sin
höga uppgift. Detta resultat måste anses
vara af så väsentlig betydelse, af så stor
vinst för folkbildningsarbetet, att man vid
tanken härpå rent af vore sinnad att
förbigå spörsmålen om hvilka praktiska
resultat, föreningarna i Öfrigt må hafva
uppnått.
En kort och hastig öfverblick af det
väsentligaste, som af föreningarna uträttats,
torde emellertid här vara på sin plats.
Bland åtgärder, som föreningarna eller
enskilda af dem vidtagit genom
medlem-rnarnes personliga arbete och med egna
medel eller med sådana, som välvilligt ställts
till deras förfogande, må nämnas:
utförandet och publicerandet af
åtskilliga undersökningar, exempelvis beträffande
hälsovårdsförhållandena inom skolan;
utgifvandet af lämplig barn- och
ungdomslitteratur samt förteckningar öfver sådan
äfvensom af pedagogiska skrifter jämte
förteckningar ;
åstadkommandet och spridandet af
lämplig undervisningsmateriel samt illustrerade
förteckningar öfver dylik materiel;
insamlandet af bidrag till
folkundervisningens historia och tillvaratagandet af äldre
skolmateriel;
utdelandet af stipendier och understöd
för pedagogiska studieresor m. m.
Till följd af brist på erforderliga
ekonomiska resurser hafva emellertid
föreningarna hufvudsakligen måst söka uppnå sina
syften genom att till vederbörande af olika
slag frambära sina önskningar och åsikter.
Enär dessa meningsyttringar framsprungit
ur tusentals lärares och lärarinnors
personliga erfarenhet och lifliga intresse samt varit
grundade på sakliga utredningar, hafva de
i allmänhet icke förblifvit fruktlösa.
Tvärtom hafva lärareföreningarna ofta kunnat
glädja sig däråt, att deras uttalanden och
framställningar blifvit välvilligt beaktade och
ledt till åsyftadt resultat.
Just detta förhållande, nämligen att de
myndigheter, som äga bestämmanderätt
öfver skolan och dess angelägenheter, kommit
att vid skolfrågornas afgörande beakta de
meningar, som grunda sig på den under det
verkliga skolarbetet insamlade erfarenheten,
just detta förhållande, säger jag, utgör ett
alldeles ovärderligt resultat af de allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
