Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 41. (980.) 10 oktober 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
688
SVENSK LÄRARETIDNING.
folkskollärareföreningarnas verksamhet. Om
detta samarbete mellan skolmyndigheterna
och lärarne blefve ytterligare utvidgadt,
skulle folkbildningen därigenom helt visst
komma att skörda ovanskliga frukter.
I fråga om det inflytande, som
föreningarna kunna öfva på skollagstiftningen, vill
jag i första rummet erinra om den nya
danska skollagen. Förglömmas får ej heller
det ingalunda alldeles fruktlösa arbete, som
af och inom föreningarna utförts för
åstadkommande af ordnad fortsatt undervisning
äfvensom för åvägabringande af ett närmare
samband mellan folkskolan och de s. k,
högre undervisningsanstalterna m. m.
Slutligen torde böra erinras om de
förbättringar i afseende på lärarnes
ekonomiska ställning, hvilka under de senare åren
blifvit genomförda. Det behöfver ju icke
sägas, att dessa förbättringar nog till
väsentlig del hade uteblifvit, därest ej de
allmänna folkskollärareföreningarna tagit
ärendet om hand. Jag befarar icke heller att
från sakkunnigt håll röna motsägelse, då
jag påstår, att dessa förbättringar varit och
äro nödvändiga förutsättningar för
folkbildningsarbetets framgång.
Om således, glädjande nog, redan ganska
mycket blifvit af de allmänna
folkskollärareföreningarna i Norden uträttadt, återstår
emellertid ännu mycket att göra.
Folkbildningen hotas för närvarande af faior,
för hvilkas afvändande enig samverkan
mellan dess målsmän är alldeles nödvändig.
För ett snart och godt resultat är det
naturligtvis af synnerlig vikt, att
tillslutningen till föreningarna blir allmännare, än
den hittills varit. Visserligen har de
allmänna folkskollärareföreningarnas
medlemsantal allt jämt ökats, men på det hela taget
har detta skett med alldeles för små steg.
Visserligen synas räddhågan och
obeslutsamheten hos lärarne så småningom gifva
vika och bortdö, men dessa egenskaper äro
alldeles för seglifvade. Visserligen har det
gemensamma uti allas vårt mål med
lefvande kraft trädt fram i allt fleres hjärtan
under de gångna åren af de allmänna
folk-ekollärareföreningarnas tillvaro och detta just
till väsentlig del genom deras verksamhet.
Mången lärare och lärarinna, som till en
början stått undrande och spörjande inför
sammanslutningstanken, har efter hand
gripits af det höga i denna tanke och, i stället
för att vara en likgiltig åskådare, ja, någon
gång kanske till och med en öppen eller
hemlig motståndare, blifvit en nitisk och
verksam medlem af sitt lands allmänna
folkskollärareförening. Men å andra sidan måste
det medgifvas, att det ännu i de nordiska
länderna finnes ett stort - ett allt för
stort - antal lärare och lärarinnor vid
folkundervisningsanstalterna, som fortfarande
försaka de fördelar, hvilka vinnas genom
anslutning till kamratorganisationen, och som
allt jämt undandraga sig det gemensamma
arbete för folkskolans och folkbildningens
höjande, hvilket inom de särskilda allmänna
folkskollärareföreningarna bedrifves.
Till hvar och en af dessa vill jag säga:
»Broderi Syster! Har du råd att uppoffra,
att tillspillogifva de fördelar, som bjudas
dig inom ditt lands allmänna fö
kskollärare-f ö rening? Har du nått så hög andlig
mognad, att du tror dig kunna utan olägenhet
undvara vidare utveckling? År du ej i
behof af kamraters stöd, hjä p och
uppmuntran? Vill du, käre broder, kära syster,
ej hjälpa till att draga vårt tunga lass, att
bära vår gemensamma börda? Anser du,
att allt på skolans område är illdeles som
det borde vara, och att således ingenting
behöfver göras? Eller, käre Tan, vill du
väl, att yxan skall gå, blott di själf
slipper hålla i skaftet? Hvad har du då gjort,
som kan berättiga dig att låta undra arbeta
för dig? Hvarför vill du, att andra skola
bära både sin egen och din bö:da, ja, bära
dig också?»
Men kanske någon anser, att han
ingenting har att lära af kamrater, och att han
är så lycklig i sin verksamhet, att han ej
behöfver deras stöd, tröst och uppmuntran.
Ja, då, du lyckans skötebarn, du
öfverlägs-ne ande, då säga vi till dig: »Kan du ej
själf hafva någon nytta af att inträda i ditt
lands allmänna folkskollärareförening, så
kom ihåg, att det är åt folkbildningsarbetet
du vigt dig, och att detta arbete och dina
medarbetare kunna hafva gagn af ditt
inträde i f öreningen l Din stora förmåga och
din lyckliga ställning medföra förpliktelser,
hvilka du ej utan ett drygt ansvar kan
undandraga dig. En ännu större lärare än
du har ålagt dig att ej sätta ditt lju,s
under skäppan utan på ljusstaken. Du
invänder måhända, att du kan arbeta lika
bra utanför den allmänna organisationen
som inom densamma. Betänk då
emellertid, att, så länge du håller dig utanför ditt
lands allmänna lärareförening, beröfvar du
dig allt inflytande på dennas verksamhet,
och vidare, att ditt arbete för det
gemensamma bästa, sä länge det är isoleradt,
blir skäligen betydelselöst I Lägg dessutom
på minnet, att föreningen blir starkare och
dess inflytande på folkbildningen större med
dig än utan dig! Det beror således delvis
och kanske till mycket stor del på ditt
uteblifvande, om föreningen ej har nog
auktoritet, nog kraft att fylla sin uppgift
- en uppgift, som mer än väl kräfver allas
gemensamma arbete. Det säger sig själft,
att om du och alla ditt lands lärare och
lärarinnor vid folkundervisningsanstalterna
anslöte sig till den allmänna
folkskollärare-föreningen, så skulle en sådan
sammanslutning af uppfostrare komma att åtnjuta all
möjlig hänsyn från statsmakternas,
skolmyndigheternas och allmänhetens sida, ja,
vi skulle då varda komna därhän, att inga
åtgärder vidtogos med skolorna, utan att
lärarekårens eller vederbörande lärares
mening först inhämtades. Dröj således ej
heller du med att inträda i föreningen!»
Vi hoppas, att den dag icke skall vara
aflägsen, då hvarje lärare och lärarinna
inser nödvändigheten af hela lärarekårens
sammanslutning under en gemensam fana;
då hvarje lärare och lärarinna betraktar
det icke blott såsom en förmån eller en
skyldighet utan framför allt såsom en
oför-ytterlig rättighet att vara medlem af sitt
lands allmänna folkskollärareförening.
N:r 41
Det är emellertid ingalunda nog att blott
vara medlem af den allmänna
folkskollärareföreningen. Må vi, som redan anslutit oss
till organisationen, allvarligt pröfva oss
själfva, grundligt undersöka, om vi äro varma
eller ljumma eller kanske kalla! Må ingen
anse sig hafva gjort nog, blott han betalat
sin årsafgift!
Vi skulle i de särskilda länderna
otvifvelaktigt kommit betydligt längre, örn endast
hvarje föreningsmedlem ständigt haft
folkbildningens mål tecknadt klarare och
varmare i sitt inre, och om hvar och en med
alla till buds stående krafter och medel
arbetat för att nå detsamma.
De särskilda nordiska ländernas allmänna
folkskollärareföreningar hafva alltjämt stora
och viktiga uppgifter att fylla. Lyckas de
lösa några af dem, uppstå ständigt nya. De
olika uppgifterna koncentrera sig emellertid
omkring och utmynna i folkbildningens
höjande. Och vi tro, vi veta, vi äro för
vissade därom, att folkbildningsarbetets
framgång är i väsentlig grad beroende af just
dessa allmänna folkskollärareföreningar, och
vi äro tillika lifligt öfvertygade därom, att,
då vi inom dessa föreningar söka främja
folkbildningsarbetet, så göra vi det i syfte
icke blott att upplysa utan ock att förädla
de folk, som bygga och bo inom Nordens
landamären.
Ordföranden, hr Raabe, frambar sin och
afdelningsmötets tacksamhet till
föredragshållaren, lyckönskade Sveriges allmänna
folkskollärareförening till det 20-åriga
framgångsrika, gagnande arbetet, och uttalade det
hoppet, att Norges lärareförening kunde,
trots de olägenheter, som låge redan i
Norges natur, följa efter på den af den
äldre och större föreningen så lyckligt be^
trädda stråten.
Folkskolläraren Fridtjuv Berg ville
begagna tillfället att ytterligare betona hvad
inledaren anfört rörande de allmänna
föreningarnas betydelse för folkskollärarekårens
själ f upp f ostran.
För det första vore föreningsarbetet
tan-keupp fostrande. Den lärare eller lärarinna,
som inträdde som medlem, tvunges i regeln
till att arbeta sig till en bestämd
öfvertygelse i afseende på föreliggande spörsmål.
Öfvertygelse kunde här alls icke likställas
med ett löst tycke. Man finge vid
öfverläggningarna om viktiga skolfrågor lära sig
att väga skäl och motskäl samt att på grund
häraf gifva sitt votum.
Arbetet inom föreningarna vore vidare
själf uppfostrande i moraliskt afseende. En
person, som vore nybörjare vid
behandlingen af allmänna angelägenheter, ville så gärna
tillskrifva sin motståndare ond vilja eller
inskränkthet i afseende på den föreliggande
frågans bedömande. Men genom att dag
för dag, år efter år deltaga i dylikt arbete
och göra nya erfarenheter, måste den gamla
själfsäkerheten, att icke säga
tvärsäkerheten, så småningom ge vika för verkliga
sakskäl, hvarigenom kårens medlemmar så
småningom uppfostrades till aktning för
andras öfvertygelse.
Vidare vore deltagandet i det gemensam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
