- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 19:e årg. 1900 /
802

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 48. (987.) 28 november 1900 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

802

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 48

en lärarekraft, kan man förstå, då man
erfar, att efter delningen ensamt på hr Dahlén
kommo 178 barn, och att för samma område
nu finnas 18 lärare och lärarinnor.

Inom Sköfde södra landsförsamling har hr
Dahlén sedan dess nedlagt ett 31-årigt
oförtrutet, sträfsamt skolarbete och har hela
tiden haft att dragas med en barnskara,
som växlat mellan 178 och 102 och utgjort
i medeltal cirka 140 pr år. Sammanlagda
antalet barn, som genom honom under denna
tid blifvit undervisade, utgör 1,257.

Tack vare en riktig berghälsa har hr
Dahlén icke en enda dag under hela sin
43-åriga tjänstgöring behöft för sjukdoms
skull inställa undervisningen och besitter
ännu vid fyllda 65 år en fysisk styrka och
rörlighet, som mången yngre lärare skulle
kunna af andas honom.

Sköfde södra landsförsamlings folkskola
kommer nu att försvinna. I dess ställe
äro, sedan inom skolområdet tvänne
skoldistrikt, Öm och Våmb, bildats, uppförda
två nya folkskolor, som från och med
nästkommande år träda i verksamhet. Hr Dahlén
har därför funnit tiden vara inne att
träda tillbaka och lämna den befattning,
han så många år under allmänt erkännande
från öfverordnades och församlingsbors sida
innehaft, för att njuta ett välförtjänt otium
cum dignitate. Föräldrar och målsmän,
skolråd och församlingsbor, kamrater och
vänner förena sig för den skull uti hjärtliga
lyckönskningar till lärareveteranen i
anledning af en väl fullbordad lång arbetsdag.
^_________ Axel Th. Vahlström.

En normalplan

för folkskolan.

Framför oss ligger ett smakfullt utstyrdt
häfte om 45 sidor i stor oktav, hvilket
verkligen synes förtjäna detta namn. Eget nog
är det tryckt å tidningen Smålands officin
i Jönköping. Annars är det ju som
bekant hos Norstedt & söner normalplanerna
tryckas. Men hvad betyder tryckorten?
Innehållet är hufvudsaken.

På redaktörens uppmaning får jag be
herrskapet vara goda följa mig på en hastig
rond genom den lilla publikationens »olika
lokaler». Här och där, men inte länge, ska
vi stanna för att ta en och annan detalj i
betraktande.

Häftet börjar med reglemente, så
kommer instruktion för Öfverläraren, vidare
sammandrag af läroplanen och slutligen
anvisningar om läroplanens filläwpnwg.

Men hvar äro alla »littera», alla abnor
miteterna ned till alfabetets tredjedel, och
alla läsordningarna, så betecknande för gamla
hederliga normalplanerna af 1878 och 1889?
- Sådana finnas icke här. De passa icke
för en verklig »normalplan», passa icke för
ett samhälle, som känner sina förpliktelser
och som sätter en ära i att följa med sin
tid, ja, - hvarför icke? - gå i främsta
ledet på undervisningens och uppfostrans
område.

Se blott på följande »lilla detalj» i
byggnaden, och betänk dess innebörd! Jag
syftar på reglementets § 3.

1. Den i folkskolestadgan föreskrifna
obligatoriska undervisningen lämnas i sex
ettåriga klasser (l:a till och med 6:e),
motsvarande två småskole- och fyra folkskoleklasser.

2. Årsklasserna uppdelas i behöfligt antal
parallellafdelningar.

3. Barnantalet i hvarje afdelning bör i
l:a och 2:a klassen icke öfverstiga 30 och i
3:e-6:e ej 50.

4. Lärarebefattningarnas antal skall vara
lika med antalet af i föregående moment
omnämda afdelningar.

Först och främst skall anstalten vara en
homogen enhet både inför lärare, barn och
föräldrar, icke ett konglomerat af mer eller
mindre löst hopkittade »skolor.» Vidare skall
den alltid vara heltidsskola, som aldrig
nedlåter sig att lämna blott
»Hvarannandagsläsning» eller »afdelningsläsning på skilda
tider.» Slutligen tillåter reglementet icke
någon öfverbefolkning; det böjer sig för
hygienens och psykologiens samfälda kraf.

Samlad skoldag är ett annat önskemål
på framstegsvännernas program. I
förevarande reglemente är det helt tillgodosedt för
lia och 2:a klasserna, för de öfriga
klasserna så godt *som helt, i det att den
»längre ledigheten» efter andra timmens slut
är inskränkt till en half timme.

Undervisning i handarbete, ehuru icke
obligatorisk, lämnas ej blott åt flickorna
under hela skoltiden utan äfven åt gossarne
under de tre första skolåren. »Gossarne
böra häri deltaga, tills de lärt att stoppa
strumpor och sy fast knappar samt
förfärdiga ett arbetsförkläde», säger läroplanen
härom.

De allmänna bestämmelserna rörande
själfva undervisningen synas vara synnerligen
lyckligt affattade och afvägda, vare sig de
vilja tillgodose åskådligheten eller barnens
behof af aktivitet eller den rent individuella
utvecklingen:

1. Undervisningen skall städse vara riktad
på att utveckla och stärka lärjungarnas
andliga och kroppsliga förmögenheter genom
bibringandet af bestämda kunskaper och
färdigheter samt genom eggelse och öfning till
själf verksamhet.

2. Därför skall undervisningen noga
ansluta sig till hvad lärjungarna erfarit eller
förut inhämtat inom eller utom skolan samt
steg för steg uppbygga de nya föreställningar
och gifva den öfning, ämnets inhämtande
kräfver.

3. Härvid bör tillses, att uppgifterna
anpassas efter lärjungarnes tillväxt i krafter
och behof af Hysselnättning.

4. Undervisningen bör, på ofta sådant är
för densamma gagneligt, ske genom
förevisning af verkliga föremål eller bilder.––––-

En bestämmelse, som måste ingå som en
länk bland öfriga länkar i den kedja, som
smides till en» fast, enhetlig, följdriktig
och sakkunnig ledning» är 23:e paragrafens
andra moment, som lyder:

Huruvida lärjunge skall godkännas till
upp-flyttning, pröfvas och bestämmes af
Öfverläraren i samråd med vederbörande lärare.

Dit syfta äfven användandet af
lektionsjournal samt förandet af en skolans
allmänna dagbok. - »Bevara ordningen, och
ordningen skall bevara dig!»

Hvad tuktens handhafvande beträffar,
synas reglementets bestämmelser likaledes vara
synnerligen välbetänkta:

Tillrättavisningar och förmaningar böra
riktas på att väcka och stärka lärjungens sed-

liga medvetande samt att leda och utveckla
honom till att villigt rätta sig efter det, som
lärare och föräldrar föreskrifvit honom, och
till att bemöda sig om hvad han vet vara
rätt och godt. För att vinna framgång häri
bör läraren aktgifva på sina lärjungars
sinnelag och sedliga utveckling för att därefter
anpassa sina åtgöranden samt, då anledning
Ofh tillfälle därtill gifves, samråda med deras
föräldrar om barnens undervisning och
uppfostran.

I detta sammanhang må fästas
uppmärksamhet på ett par åligganden för läraren,
hvilka ofta torde förbises, men som fått
sina vederbörliga platser i föreliggande
reglemente.

Äfven förseelse, som begås å tider, då
lär-junae är ledig från skolan, bör af läraren
beifras och må äfven, om så skulle visa sig
nödvändigt, bestraffas. Innan strängare
bestraffning tilldelas den felande, bör dock
läraren därom rådgöra med hans föräldrar.

Öfver lärjungarnas snygghet i klädsel och
vanor skall han (läraren) hafva noggrann
tillsyn.

Skolmyndigheter finnas, som tro, att de
genom att hålla lärarne på extra-ordinarie
stat skola dana dem till lämpligare (^bättre?)
lärarepersonligheter. Detta är så oriktigt,
att det just är raka motsatsen mot hvad
som i verkligheten inträffar. Ju längre en
lärares anställning måste vara osäker eller
lös, dess längre fördröjes hans utveckling
till en sann uppfostrareauktoritet, och tvärt
om: ju tidjgare den unge läraren uppnår
en säker och tryggad ställning, dess förr
skall han hinna den mognad, då han
besitter de största möjliga förutsättningarna för
ett framgångsrikt utöfvande af
uppfostrarens svåra kall. Det är långt ifrån så, att
man bland de böjliga och medgörliga
viljorna får söka de lämpligaste personerna till
att smida ut karaktärens stål hos de unga.
Den, som är lifligt öfvertygad om sanningen
i det nu sagda, måste med tillfredsställelse
lägga märke till det steg åt rätt håll, som
tages i följande reglementsbestämmelser:

1. Så snart någon af de extra ordinarie
folkskollärare- eller
folkskollärarinnetjäns-terna visar sig vara för framtiden behöflig,
bör den förvandlas till ordinarie.

2. Äfven småskollärarinnor må kunna
vinna ordinarie anställning. Finner skolrådet,
att småskollärarinna bör erhålla sådan
anställning, göres framställning därom till
kyrkostämman. Bifaller stämman skolrådets
förslag, skall skolrådet utfärda förordnande
därom för den sålunda antagna, och må hon
sedan icke kunna skiljas från sin tjänst i
annan ordning, än som beträffande ordinarie
folkskollärare finnes stadgadt, så vidt bon ej
träder i äktenskap, i hvilket fall det må bero
af skolrådet, om hon fortfarande skall vid
sin tjänst bibehållas.

Att läraren bör vara en personlighet,
som »i allt sitt förhållande så inom som
utom skolan gifver sina lärjungar ett godt
föredöme,» säges såväl i folkskolestadgan
som i detta och de flesta reglementen.
Medborgerlig pliktkänsla och vakenhet äro på
många ställen i vårt land långt ifrån
komna till den allmänna utveckling, som de
borde hafva. Att folkskolans lärare
härvidlag hafva en uppgift att fylla är tydligt.
Undervisning om medborgareplikt och
medborgareanda lämnas bäst, om läraren i dessa
dygder gifver sina lärjungar och deras
föräldrar- »ett godt föredöme». Men hur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:43:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1900/0806.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free