Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 49. (988.) 5 december 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 49
SVENSK LÄRARETIDNING,
833
- Ett ovanligare besök hade Kungsholms
församlings nya folkskolehus den 27
november, då persiske ministern prins Mirza Kiza
Khan med folkskoleinspektören d:r C. G.
Bergman tog del af undervisningen oeh
besåg skolans olika lokaler. I synnerhet
intresserade honom slöjdafdelningen, där
arbetet vid hans besök var i full gång. I staden
Teheran inrättade han för två år sedan en
skola för fattiga föräldralösa barn, som nu
där till ett antal af 60 på hans bekostnad
underhållas, undervisas och utbildas till
handtverkare. Han har för afsikt att här inköpa
verktyg för att hemma ställa
slöjdundervisningen på ungefär samma ståndpunkt som
här. Som minne från sitt skolbesök fick han
mottaga en stålartikel, tillverkad af en elev
i skolan.
- Ett mönsterskolhus är i flera afseenden
det nyuppförda folkskolehuset i Surte, Älfsb.
Dess läge är präktigt, dess yttre ståtligt;
utom bostadslägenheter för fem medlemmar
af lärarepersonaleri och städerska, innehåller
det fem stora, ljusa och i glada färger hållna
lärosalar med tamburer jämte rymlig slöjdsal
med belysning såväl från taket som ena
långsidan. Alla golf äro målade och sedan strukna
med golf-lack. Elektrisk belysning är införd
i hela huset, och uppvärmningen sker genom
ventilationsugnar. Alla skolmöbler äro
försedda med rullar och en utmärkt orgel med
två manualer och pedal är anskaffad till
skolan. Surte glasbruks aktiebolag har bekostat
det hela och därigenom gjort sig synnerligen
förtjänt om arbetarebarnens undervisning.
- Intet bifall vann hos Halmstadstraktens
skolforening den framkastade planen om ett
folkskolläraremöte för Göteborgs stift år 1902.
Mötet ansåg, att Hallands läns lärarekår bör
rnerä än stiftets anses som ett helt "för sig
med gemensamma behof och intressen, då
Hallands län har sitt särskilda landsting och
särskildt hushållningssällskap, som lämna
anslag till lärarekåren för olika ändamål, samt
Hallands län utgör ett särskildt
inspektionsområde och dess lärarekår sedan lång tid
tillbaka har en fast organisation i sitt länsmöte.
Mötet ville därför uttala den önskan, att det
beramade stiftsmötet måtte hållas något annat
år än 1902 - exempelvis 1904 -, på det
att Hallands lärarekår icke .måtte behöfva
uppgifva den organisation, som den vunnit
genom sina hvart tredje år återkommande
länsmöten.
- En högtidlig skolafslutning ägde
sistlidne måndag rum i Sköfde södra
landsförsamlings folkskola, då läraren därstädes hr
J. Dahlén afgick från sin befattning. Sedan
i närvaro af skolrådet, ett stort antal
församlingsbor och åtskilliga tillstädeskomna lärare
en kort examen försiggått, höll skolrådets
ordförande, kontraktsprosten J. Hemberg, ett
anslående afslutningstal, däri han å egna,
skolrådets och församlingens vägnar tackade
hr D. för långvarig plikttrogen tjänst samt
till honom från församlingsboarne såsom
heders- och minnesgåfva öfverlämnade ett
präktigt guldur. Ortens folkskollärare
fram-buro till den afgående lärareveteranen sina
aktnings- och tacksamhetsbetygelser genom
ordföranden i Sköfde skolforening; br A. T.
Vahlström. Senare på dagen gaf
kontraktsprosten Hemberg middag för hr Dahlén jämte
ett antal inbjudna.
- Ordensutmärkelser tillföllo Oskarsdagen
en del skolmän. Så blefvo rektorn vid
Linköpings folkskollärareseminarium, fil. d:r K.
G. y. Vestling, föreståndaren för Nääs
slöjdseminarium Otto Salomon och rektorn,
föreståndaren vid Malmö tekniska elementarskola,
f. d. läraren vid Örebro läns folkhögskola d:r
P. J. Isberg utnämda till riddare af
Nordstjärneorden. Till ledamot i andliga ståndet
af Vasa-orden utnämdes folkskoleinspektören,
kontraktsprosten C. O. N:son Gierow i Stoby
samt till riddare af samma orden f:
folkhög-skoleföreståiidaren H. Holmlin, föreståndaren
för Råby räddningsinstitut vid Lund,
direktör Ossian Feuk, folkskoleinspektören,
läroverksadjunkten i Örebro d:r G. A. Sund-
blad, slöjdinspektören A, V. Nordin och
förste läraren vid Kungsholms folkskolor fil.
d:r Fr. Ewerlöf - den sistnämde så vidt vi
erinra oss, den förste tjänstgörande
folkskollärare, som blifvit utnämd till vasariddare.
Samtidigt utnämdes till riddare af samma
orden pensionerade f. d. förste läraren i
Hernösand N. Högstedt.
.- Om räkneundervisningen i folkskolan
diskuterades vid Halmstadstraktens s
kolförenings möte den 24 november. Sedan
folkskolläraren S. Sandquist med ett humoristiskt
anförande om räkneundervisningen under
hans skoltid inledt frågan samt ett par talare
haft ordet, enade sig mötet om följande re
solutionsförslag: »Det ogynnsamma omdöme,
som folkskoleinspektören ansett sig böra
afgifva om räkneundervisningen i länets
folkskolor, bör ingalunda fattas så, som skulle
undervisningen i detta ämne hafva gått
tillbaka, utan fastmera som ett gif akt för
lärarekåren att ägna tillbörlig uppmärksamhet åt
undervisningen i detta viktiga ämne, så att
folkskolans lärjungar dels måtte kunna
förvärfva sig mekanisk räknefärdighet och dels
förmåga att löya enklare problem. Om
emellertid räkneundervisningen i länets folkskolor
för närvarande lämnar mindre goda
resultat, så beror detta icke på någon felaktig
eller mindre lämplig undervisningsmetod,
utan fastmera på själfva skolans felaktiga
anordning. Ett stort antal lärare har näm
ligen fått sig tilldelade så talrika barnskaror,
att undervisning kunnat meddelas dem blott
hvarannan dag eller också endast under fyra
månader af året.»
Myndigheterna om
Tvångsuppfostringskommitténs
förslag.
Öfverstyrelsen för Stockholms stads
folkskolor, som ingår i granskning af förslaget
endast hvad Stockholm angår, kan för sin
del icke gilla den föreslagna anordningen,
att skolstyrelserna delvis skulle befrias från
omsorgen om vanartade och sedligt
försummade barns uppfostran, och att vissa
därmed förenade bestyr skulle öfverlämnas åt
»barnavårdsnämder». Enligt öfverstyrelsens
mening skötes ifrågavarande angelägenhet
bättre af en myndighet med därunder hörande
afdelningar och delegationer än af tvä
jämnsides ställda myndigheter.
Öfverstyrelsen, som har under sig en
talrik och nitisk lärarepersonal samt biträdes
af skolråden och en med särskilda
fackinsikter utrustad tjänsteman,
folkskoleinspektören, torde bättre än en utom skolan
stående myndighet vara i tillfälle såväl att
er-hälla kännedom om sådana missförhållanden
i ifrågavarande hänseende, som böra
föranleda ett särskildt ingripande, som att
bedöma, hvilka åtgärder böra vidtagas för
de-sarnmas afhjälpande. Det synes ock vara
att befara, att, om ifrågavarande
angelägenhet ordnas på det af kommitterade
föreslagna sättet, den strängare behandling, som
måste komma de vanartade barnen till del,
får karaktären mera af polis- eller
straffåtgärd än af faderlig omvårdnad.
Efter att hafva närmare skärskådat några
särskilda bestämmelser, hemställer
öfverstyrelsen till sist, att ifrågavarande förslag ej
måtte läggas till grund för någon
lagstiftning med afseende på Stockholm, utan att
det må öfverlämnas åt staden att, på
grundvalen af folkskolestadgan, själf ordna de
vanartade och i sedligt afseende försummade
barnens uppfostran.
Styrelsen för Oskar-Josefina-föreningen
(och dess förbättringsanstalt å Hall), hvars
yttrande öfver komnrittéförslaget äfvenledes
blifvit infordradt, finner det därmed afsedda
syftemålet synnerligen behjärtansvärdt men
framställer mot de af kommittén
yrkade’åtgärderna några ej oväsentliga erinringar.
Till en början har styrelsen icke funnit
nödvändigt, att, såsom kommitterade
föreslagit, en ny kommunal myndighet inom
rikets samtliga skoldistrikt inrättades för
öfvertagande af vården om sedligt försummade
och vanartade barn, ty hos de redan
förefintliga myndigheterna, fattigvårdsstyrelse,
kyrkoråd och skolråd, borde utan tvifvel
finnas tillräckliga krafter för bestridande af
hithörande bestyr. Särskildt syntes med
skolrådets nuvarande verksamhet lämpligen
kunna förenas omhändertagandet af vården
om dylika barn; och skulle i vissa
kommuner, särskildt stadskommuner, de därmed
förenade göromålen visa sig kräfva mera
omfattande arbete, funnes ju ej hinder för
ökande af skolrådsledamöternas antal
utöfver det förutvarande, hvilket i allmänhet
hittills torde vara begränsadt till det
föreskrifna minsta eller fem. Ansåges ej heller
detta vara tillfyllest, skulle för sådant fall
i förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd kunna införas ett stadgande
om, att de kommuner, som så önskade, ägde
rätt att för de ifrågavarande ärendenas
behandling tillsätta en särskild barnavårdsnämd.
Härigenom undveke man att göra en sådan
nämd obligatorisk i alla kommuner.
Enligt lagförslaget skulle barnavårdsfrågor
i visst fall underställas länsstyrelsens pröfning,
liksom besvär öfver barnavårdsnämds beslut
skulle anföras jämväl hos denna myndighet;
och då äfven styrelsen funnit lämpligt, att
dessa ämnen låge under länsstyrelsens
inseende, har styrelsen ansett, att enahanda
förfarande som det nyssnämda borde, i
olikhet med hvad angående ärenden, som lyda
under skolråd, i öfrigt vore stadgadt,
iakttagas i afseende å skolråds beslut i
barnavårdsärenden.
Domkapitlet i Strängnäs, som håller före,
att en lagstiftning uti det af kommitterade
angifna syftet är synnerligen behöflig och
att det framlagda lagförslaget är
beaktans-värdt särskildt därigenom, att det gifver
större rätt till maktutöfning i fråga om
vanartade och sedligt försummade barn,
framställer mot detsamma följande erinringar:
För de flesta församlingar synes inrättande
af en särskild barnavårdsnämd icke behöfligt
eller lämpligt, då den befogenhet och makt,
som i förslaget tillägges samma nämd, torde
i ej allt för stora kommuner kunna öfverföras
på skolrådet. Där omständigheterna sådant
påfordra, särskildt inom större
industrisamhällen, bör dock en särskild barnavårdsnämd
för ifrågavarande ändamål kunna på
hemställan af skolrådet tillsättas. Vidare anser
domkapitlet, att stiftsstyrelsen, icke
länsstyrelsen i uppfostringsfrågor är den rätta
mel-laninstansen mellan kyrkostämman och dess
delegationer $ den ena sidan och konungen
å den andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
