Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 49. (988.) 5 december 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
834
SVENSK LÄRARETIDNING,
N:r 49
Domkapitlet hemställer till slut, att
lagförslaget måtte omarbetas i berörda hänseende,
och framhåller domkapitlet därjämte behofvet
af att i sammanhang därmed en mera
effektiv lagstiftning komme till stånd i syfte att
förekomma hemmens upplösande genom
försummelse eller lastbarhet.
Domkapitlet i Hernösand uttalar såsom
sin åsikt, att en lag angående sedligt
försummade och vilsekomna barns vård är af
behofvet påkallad samt att kommittén måste
anses ha på ett i flera afseenden särdeles
tillfredsställande sätt löst sin uppgift, men
riktar därpå mot förslagets enskildheter
åtskilliga anmärkningar.
Såsom en hufvudanmärkning framhåller
domkapitlet, att den nya kommunala
myndighet, den s. k. barnavårdsnämder i hvars
hand förslaget vill lägga vården af dylika
barn, ej bör, såsom förslaget afser, göras
obligatorisk. Enligt domkapitlets
uppfattning kan nämligen inom de allra flesta
församlingar den uppgift, lagförslaget tillägger
nämden, lika väl fyllas af skolrådet jämte
kyrkorådet. Det synes domkapitlet
betänkligt, att för vården af de barn, som här
äro i fråga, vid sidan af skolråd, kyrkoråd
och fattigvårdsstyrelse, använda ännu en
myndighet, som, oafsedt den ytterligare
förlängning af proceduren vid behandling af
dessa barn, hvilken genom sagda myndighets
tillkomst skulle förorsakas, antagligen ofta
skulle komma i kollision ined de
förutvarande myndigheterna och äfvenledes, om än
i ringa grad, förminska dessas, särskildt
skolrådets, välbehöfliga makt och auktoritet.
Vidare ger domkapitlet uttryck åt sin
farhåga, att om jämväl vanartadt barn skulle,
på sätt förslaget innehåller, få öfverlämnas
till vård i barnhem, detta skulle kunna lända
till stort men för öfriga i barnhemmet
intagna barn.
Domkapitlet i Visby har af principiella
skäl förklarat sig icke kunna tillstyrka
kommittéförslagets antagande i oförändrad form.
Domkapitlet anser, att om ett tillräckligt
antal skyddshem och uppfostringsanstalter
för vanartade och sedligt försummade barns
uppfostran och undervisning kommer till
stånd, och om skolrådet erhåller utvidgad
rätt att ingripa uti af kommitterade
angifven riktning, skola tillräckliga åtgärder hafva
blifvit vidtagna för hämmandet och
förebyggandet af det samhällsonda, som hotar
att allt mer och mer tilltaga.
I öfverensstämmelse härmed har
domkapitlet jämväl af styrkt förslagen om ändrad
lydelse af § 13 i förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21
mars 1862.
Länsstyre/sen i Kristianstads län finner
det oförnekligt, att lagstiftningsåtgärder äro
i hög grad påkallade för hämmande af
demoralisationen bland ungdomen, samt anser
det synnerligen önskvärdt, att en lag med
i hufvudsak de af kommittén yrkade
bestämmelserna kommer till stånd. Endast
mot ett par enskildheter framställer
länsstyrelsen anmärkning.
Sålunda instämmer den i hvad
kommittéledamoten Fridtjuv Berg i sin reservation
an-ört därom, att den befogenhet, som i för-
f
slaget lagts i hand på en ny
kommunalmyndighet, benämd barnavårdsnämd, lämpligare
och utan någon som helst olägenhet bör kunna
öfverlämnas åt skolrådet.
Då länsstyrelsen ansett sig kunna på denna
punkt biträda lagförslaget, har den i ett
annat utlåtande af styrkt samma kommittés
förslag till ändrad lydelse af § 42 i
folkskolestadgan med undantag för hvad eom rör mom. 3 i
samma paragraf. Af samma skäl har
länsstyrelsen i särskilda yttranden tillstyrkt den lydelse
Fridtjuv Berg gifvit i sin reservation mot
kommitténs förslag om ändrad lydelse af §§
5^ 12 och 40 i förordningen om fattigvården
den 9 juni 1871 samt biträdt hr Bergs
förslag till ändrad lydelse af § 13 i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
den 21 mars 1862.
Hvad klagomål öfver beslut i fråga om
barns skiljande från sina hem på grund af
vanart beträffar, instämmer länsstyrelsen
jämväl i hvad reservanten framhållit, nämligen
att besvär öfver beslut om vanartade och
sedligt försummade barn, vare sig besluten fattas
af barnavårdsnämd eller skolråd, böra anföras
hos vederbörande domkapitel, hvilken
myndighet anses bäst lämpad att ingå i pröfning
af kommunala myndigheters beslut i
uppfostringsfrågor.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län
inleder sitt utlåtande, hvilket för öfrigt
hufvudsakligen berör den ekonomiska sidan af
saken, ined den anmärkningen, att då de
åligganden, som skulle tillkomma den
föreslagna barnavårdsnämder,, i allt väsentligt
för närvarande utöfvas af redan nu
förefintliga myndigheter, det icke är nödvändigt
att för ifrågavarande ändamål inrätta en ny
myndighet.
Länsstyrelsen, i Västerbottens län anser,
att då enligt af kommittén lämnade
uppgifter hela antalet vanartade och sedligt
försummade barn inom Janet utgör 103,
fördeladt på 27 församlingar, det icke kan vara
erforderligt att för deras lämpliga
omhändertagande inrätta en ny
kommunalmyndighet, den s. k. barnavårdsnämder utan att
skolråden lätteligen skulle kunna på ett
tillfredsställande sätt utföra barnavårdsnämder
uppdrag, såvida ej på särskild framställning
af domkapitlet k. m:t funne skäligt förordna
att för någon eller några af de större
församlingarna skall tillsättas särskild
barnavårdsnämd. Mycket arbete och mycken
onödig kostnad skulle härigenom ovedersägligen
besparas.
Skolrådet i Gäfle har till
stadsfullmäktige därstädes afgifvit ett utlåtande, hvaruti
skolrådet såsom allmänt omdöme uttalar, att
det funnit kommittéförslaget i det stora hela
särdeles tilltalande, redigt, klart och
praktiskt, hvadan man torde vara berättigad till
den förhoppning, att om det blir gällande
lag, det skall åstadkomma särdeles
välgörande verkningar. Dock har skolrådet
mot detsamma ansett sig böra framställa
vissa anmärkningar, i främsta rummet
följande:
1. Namnet barnavårdsnämd synes icke vara
fullt lyckligt funnet, enär å ena sidan denna
myndighet icke skulle hafva att göra med
barnavården i allmänhet, utan endast med
den del däraf, som betecknas med ordet
uppfostran i mera inskränkt bemärkelse, och å
andra eidan förutvarande kyrkliga
förvaltningsmyndigheter heta råd och icke nämd,
hvilket senare namn hittills användts inom
det kommunala och juridiska lifvet. I följd
däraf föreslås, att namnet barnavårdsnämd
utbytes mot uppfostringsråd.
2. Ehuru det utan tvifvel är riktigt, att
hvad kommitterade kallat barnavårdsnämd i
lagstiftningen behandlas som en särskild
myndighet, och äfven i större församlingar
antagligen såsom sådan tillsättes, så äger dock
hvad reservanten hr Fridtjuv Berg anmärker
om faran, att barnavårdsnämden i följd af
brist på uppgifter kan nedsjunka till en
betydelselös form, sitt fulla berättigande i fråga
om mindre församlingar, hvilka dock i vårt
land utgöra det stora flertalet. För dessas
räkning har skolrådet ansett det böra i lag
bestämmas, att, liksom nu kyrko- och skolråd
i vissa fall kunna till gemensamt kyrko- och
skolråd förenas, i händelse här i fråga
varande förslag antages, barnavårdsnämden eller
uppfostringsrädet må på grund af sin nära
frändskap med kyrkorådet och skolrådet, få med
endera af dessa eller bådadera till gemensamt
kyrko- och uppfostringsråd, skol- och
uppfostringsråd eller kyrko-, skol- och uppfostringsråd
förenas.
Öfriga anmärkningar af skolrådet äro
hufvudsakligen af ekonomisk natur.
Glöm icke att före julafton
prenumerera på Svensk
Läraretidning! All prenumeration -
äfven i Stockholm - sker å
närmaste postanstalt.
Öfningsbok i svenska språket för folkskolan
af Emil Dalin och Adolf Frykholm,
folkskollärare. Första och andra kurserna.
Distributör: Axel Norbäck, Torsby. Pris
55 öre.
Koncentration - det var ett slagord,
som härom året inkastades i den
pedagogiska diskussionen och väckte strid. Och
strid är nyttig, ty den tvingar folk att taga
parti och partierna att precisera sina
åsikter. Diskussionen om folkskolekursernas
koncentration gjorde klart, att det finnes två
slag af sådan: det ena bestående däri att man
sammanslår likartade ämnen, utgallrar en
del och sålunda verkställer en reducering
af skolans läroämnen, och det andra däri,
att man vid undervisningen i ett visst ämne
uppgör en sådan lärogång, att man icke
skiljer i fristående afdelningar det, som
organiskt hör tillsamman, och att man låter
hufvudsaken komma till sin fulla rätt.
En koncentration af det senare slaget
är det författarne till föreliggande
öfningsbok åsyfta, då det gäller
modersmålsunder-visningen i folkskolan. »Ljud-, betecknings-,
sats- och ordlära samt uppsatsskrifning
behandlas samtidigt», är nämligen en af de
grundsatser, författarne sökt tillämpa. Af
öfriga i företalet angifna grundsatser,
samtliga praktiska och pedagogiskt riktiga, må
anföras:
I beteckningsläran behandlas först den
regelbundna beteckningen. Rättskrifningsöf
ning-arna böra äfven tjäna satsläran. Satsläran
bör inträda före ordläran. Uppsatsöfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
