Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 50 (A). (989.) 12 december 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
848
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 50
måtte öfvervara af gångspröf ningen. Hvarest
skolråd och dess ordförande taga sin
uppgift på senast antydda sätt, där är det klart,
att nästan hvarje framställning om
förbättring skall tillbakavisas.
Tillsyningsmän, som bland annat skola
öfvervaka skolgången, sköta sin uppgift
mycket olika. Flertalet af dem utföra denna
sin uppgift på ett erkännansvärdt sätt,
några visa däruti föga eller intet intresse.
J. A. Thunberg.
Växjö stift.
- - - i allmänhet sker den
hufvudsakliga tillsynen genom skolrådsordförandena}
och om dessas sätt att handhafva densamma
är intet annat än godt att säga. Vanligen
äro de tillstädes såväl vid inskrifningar som
vid examina i samtliga skolor och besöka
dessemellan skolorna, i synnerhet då de hafva
andra förrättningar i deras närhet. De valda
skolrådsledamöterna äro också i allmänhet
tillstädes vid inskrifningar och examina i de
områden, som blifvit dem tilldelade. Men
med tillsynen från deras sida under
skoltiden är det oftast mindre väl beställdt.
Visserligen kan det omdöme, som en
skolrådsordförande fäller om ledamöternas sätt
att fullgöra sitt uppdrag, »att de mer eller
mindre tillfredsställande, beroende på deras
olika intresse för folkupplysningen, utöfva
tillsyn öfver undervisning och skolgång»,
anses gällande för hela inspektionsområdet,
men ledsamt nog får man ofta bekräftelse
på riktigheten af en annan
skolrådsordförandes uppgift, att »ledamöterna", fastän ofta
uppmanade att biträda med tillsynen, sällan
eller icke utöfvat sitt åliggande».
C. O. Arcadius.
Den lokala tillsynen utöfvas inom hvarje
skoldistrikt i främsta rummet af skolrådets
ordförande, och detta är sannerligen icke
någon lätt börda för honom i större
skoldistrikt. Skolrådsledamöterna komma i regel
till skolan vid terminens början och slut
men därmed allt, så framt läraren eller
lärarinnan icke särskildt skickar bud efter
dem. En och annan ordförande kan ock
vara mycket sällsynt inom skolans väggar;
men dessa äro dess bättre dock få. - -
Kättvisligen måste ock antecknas, att
åtskilliga skolrådsledamöter samvetsgrant
fullgöra sina skyldigheter genom flitiga besök
i skolorna och vaksamhet öfver skolgången.
Frukterna häraf äro i ögonen fallande: en
jämn och ordentlig skolgång.
J. A. Franzén.
Bör någon förändring vidtagas
i folkskolans ställning till
läroverket?
Såsom framgår af ett kort referat i
ett föregående nummer, behandlades
ofvanstående fråga vid Lunds
pedagogiska sällskaps sammanträde den 17
november. Rektorn vid Lunds privata
elementarskola, docenten J. Stromberg,
höll därvid följande märkliga och en-
ligt vår mening ypperliga
inledningsföredrag, som vi återgifva i dess helhet.
Jag borde nästan börja med att bedja
om ursäkt, därför att jag dristat mig
upptaga detta ämne till diskussion. Det har
särskildt under det föregående årtiondet
blifvit så mycket dryftadt, att några nya
synpunkter knappast kunna framletas hvarken af
den ena eller af den andra åsiktens
anhängare. Frågan om folkskolans ställning till
läroverket är dessutom för icke så länge
sedan af regering och riksdag bestämd. Då
frågan sålunda kan anses utagerad, borde
man väl, tyckes det, låta den hvila i fred.
Då jag likväl vågat draga fram den ånyo,
har det naturligen sina skäl. För mig är
det tyngst vägande skälet mitt stora intresse
för frågan och min lefvande öfvertygelse,
att den enda riktiga lösningen af densamma
är att göra folkskolan till bottenskola. Denna
öfvertygelse bygger jag icke blott på
teoretiska grunder. Den skola, för hvilken jag
är föreståndare, har sedan flera år i
alltjämt tilltagande grad emottagit elever med
afgångsbetyg från folkskolans högsta klass.
Innevarande år äro 50 p£ af lägsta
klassens elever komna direkt från folkskola;
några ha efter folkskolekursen endast en
kortare tid åtnjutit privatundervisning och
kunna därför äfven sägas komna från
folkskolan. Det råder icke mer än en mening
bland Lunds privata elementarskolas lärare
angående det material, vi mottagit från
folkskolan. Det är på det hela taget mycket
godt, och detta fastän de ynglingar vi
mottaga från folkskolan i allmänhet icke hafva
öfver medelmåttig begåfning. Undantag
gifvas ju. Fastän de aldrig förut studerat
främmande språk, ocn om än begaf ningen ej
höjer sig öfver den normala, medhinna de
dock med lätthet på 4 ä 5 år det pensum,
som fordras för studentexamen. Eleverna
från folkskolan stå vid studentexamen i
afseende å mogenhet och kunskapsmått i intet
afseende efter de ynglingar, som aflägga
mogenhetsexamen vid våra allmänna
läroverk. Det är ej blott min personliga
öfvertygelse. Jag har ock herrar censorers
erkännande därå.
Hur kan det nu vara möjligt att på så
kort tid som 4 å 5 är inhämta hvad som
vid allmänna läroverken läses på 9 år? Jo,
det är alldeles icke så besynnerligt, som
det ser ut. För det första ha dessa 14,
15 års ynglingar vid sitt inträde i skolan
en långt större mogenhet än en 9, 10 års
pilt. Vidare äga de uti de svenska ämnena
ett mycket större kunskapsmått än de
gossar, som inträda i första klassen vid statens
läroverk. Men hur kan det vara möjligt
för dem att på 4 ä 5 år inhämta de
kunskaper i främmande språk, som erfordras?
Detta beror enligt min mening dels på den
nyssnämda mogenheten, men framför allt på
de grundliga kunskaperna i svenska språket.
Härtill kommer ock det större mått af
fysisk kraft, energi och intresse, som de
besitta. Ett barn kan ju aldrig lära sig
öfversatta från sitt modersmål till ett
främmande språk, förrän det hunnit så långt i
utveckling, att det kan förstå de olika
begrepp, som ligga till grund för satsens olika
delar. Med andra ord - barnets logiska
förmåga måste ha nått en viss
utvecklingsgrad, för att det med framgång skall kunna
studera främmande språk. Denna
utveckling går hos de flesta barn mycket sakta
och är enligt min mening icke tillräckligt
långt hunnen vid 9 år, då
läroverksyngling-en börjar läsa tyska. Därför blir också
följden den, att hans kunskaper i detta ämne
endast kunna krypa fram.
Lärarne i tyska i de nedra klasserna vid
våra läroverk få helt säkert under de tyska
lektionerna öfva barnen rätt mycket i
allmän satsanalys. Den lärare, som i vår
skola undervisat i tyska under flera år, har
på min förfrågan lämnat det meddelandet,
att han anser en yngling,, som i vår skola
läst tyska i två år, i detta ämne äga
ungefär lika goda kunskapar som den där i
statens läroverk undervisats i detta ämne i
fem år. Och detta fastän ynglingen från
privatskolan ej läst mer än 4 timmar i
veckan första året och 3 andra året samt
jämte tyska äfven börjat läsa franska och
latin eller engelska. Erfarenheten visar
sålunda, att folkskolan mycket väl kan
tjänstgöra såsom bottenskola för läroverket.
Kunskaperna i främmande språk inhämtas
lättare och säkrare, sedan de allmänna
språkbegreppen blifvit klarade genom en god
modersmålsundervisning.
Den tid, som åtgår för mogenhetsexamen
med folkskolan som bottensköla, blir ej
läogre än den en elementarskoleyngling måste
använda. Nio år studerar ynglingen i
läroverket och har dessförinnan åtnjutit
åtminstone två års undervisning, summa 11 år.
Småskolan tager två år, folkskolan fyra.
Därefter åtgå 4 ä 5 år till studentexamen
2 + 4 + 5 = 11.
Men, invänder man kanske, Lunds privata
elementarskola är ej den enda skola i
Sverige, som har erfarenhet af folkskolan som
bottenskola. Den bästa erfarenheten
angående folkskolans lämplighet som bottenskola
vinnes vid allmänna läroverken. Enligt
kungl, förordning kan en yngling, som
genomgått folkskolans första klass med godkända
betyg utan pröfning intagas i allmänna
läroverkens första klass. Och af denna rätt
begagna sig ock folkskolans barn i mycket
stor utsträckning. Jag har mig ej bekant
om någon statistik föreligger angående dessa
barns öde i läroverket. Men jag har af
flera lärare hört sägas, att de i allmänhet
alldeles icke stå öfver de s. k. högre
klassernas barn i något afseende, hvarken i
begåfning, flit, ordentlighet eller intresse för
studier, att de tvärtom ofta hafva svårare
att följa undervisningen och att de ej sällan
måste sluta efter att ha genomgått endast
några klasser i läroverket. Det ser sålunda
ut, som om vår skola i denna sak kommit till
ett mot allmänna läroverkets erfarenhet
stridande resultat. De ynglingar, som hos oss
kommit från folkskolan, ägde nämligen
visserligen ej alltid högre begåfning men större
kraft, större flit och större intresse.
Hvarpå kan nu denna olikhet bero? Jo,
den frågan är ej svår att lösa. Man
behöfver endast se på de olika motiv, som
drifva 9, 10-åringen och 13, 14-åringen att
fortsätta den högre undervisningen. De motiv,
som föra 9-åringén in i elementarskolan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
