Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 51. (990.) 19 december 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 51
SVENSK LÄRARETIDNING.
877
de icke få medföra några »gåfvor» åt sina
lärare. Dessa gåfvor utgöras vanligen af
blommor, någon gång dock af andra saker.
Det oaktadt händer det dock litet emellanåt
att så ändå sker. Missnöje hos såväl barn
som föräldrar uppstår lätt, då en lärare
eller lärarinna vägrar att mottaga gåfvor.
På det ock kan vara möjligt, att en och
annan yngre lärare icke riktigt vet, huru
han i dylika fall skall förhålla sig, så har
folkskoleinspektören härstädes d:r C. Gr.
Bergman i skrifvelse till lärarekollegierna
anhållit, att hvarje lärare och lärarinna ånyo
tillsäger barnen i respektive afdelningar, att
inga »gåfvor» från barnen eller deras
målsmän, af hvad slag de vara må, komma att
af dem mottagas. För att denna
tillsägelse säkrare må komma till föräldrars och
målsmäns kännedom har folkskoleinspektören
tillika anhållit, att de dagliga tidningarna
måtte omnämna saken.
Intet statsbidrag för
slöjdundervisningen. Länsstyrelsen i Kalmar län
har till k. m:t öfverlämnat en af skolrådet
i Algutsrums skoldistrikt gjord ansökning
att, ehuru undervisningen i en inom
församlingen inrättad slöjdskola för gossar
under år 1900 ej fortgått så läng tid, att
distriktet vore lagligen berättigadt till
utbekommande af statsbidrag för samma år,
hvarför länsstyrelsen jämväl ogillat gjord
ansökan om dylikt bidrag, k. m:t likväl måtte,
då hvarken skolrådet eller församlingen
varit vållande till det uppehåll i
undervisningen, som ägt rum, bevilja skoldistriktet
det sökta statsbidraget med ett belopp af
37 kr. 50 öre, men k. m:t har icke
funnit ansökningen kunna bifallas.
Klockarebostället »får ej
försäljas. Sedan Kyrkhults församling beslutat
förena klockare- och organisttjänsten med
en f olkskollärarebef attning och tillika bestämt,
att klockaren skulle åtnjuta en årlig lön af
200 kr. i stället för afkomsten af och
nytt-janderätten till klockarebostället, så har
församlingen anhållit om k. m:ts tillstånd att
använda klockarebostället eller den
försäljningssumma, som därför kunde erhållas,
till det ändamål, kyrkostämman funne
lämpligt bestämma.
Kammarkollegium meddelade, att
bostället i fråga funnes i jordeboken upptaget
bland boställen af skattenatur och af
församlingen inköpts till boställe åt klockaren,
samt att, enligt den för kyrkobetjäningen
inom Kyrkhults församlings pastorat den 4
mars 1870 för femtio år från och med den
4 maj samma år* fastställda lönereglering,
klockaren såsom boställe innehade
förstnämda hemman.
K. m:t har på grund häraf ej funnit
skäl att bifalla ifrågavarande ansökning.
Dispensärenden. K. m:t har
medgifvit, att organisten Viktor Emanuel
Andersson, som är född den 22 mars 1880 och
aflagt vederbörliga examina för behörighet
till organisttjänst och
kyrkosångarebefatt-ning må, utan hinder däraf att han icke
uppnått myndig ålder, söka att emottaga
lediga organist- och kyrkosån £*arebef
attnin-garna i Sala stad.
- Likaledes har k. m:t iiedgifvit, att
lärarinnan vid mindre folkskolan i Elgarås
- ugusta Isaksson, som vid Skaraborgs läns
]andstingsseminarium aflagt godkänd
afgångsexamen samt med goda vitsord tjänstgjort
dels som vikarierande lärariina vid
folk-sikola, dels som lärarinna vid mindre
folkskola och småskola, må, utan hinder .däraf
j,tt hon ej aflagt folkskollärarinneexamen,
Lga rätt att, därest den mindre folkskola,
vid hvilken hon för närvarande är anställd,
förändras till folkskola, söka och
innehafva-befattning som ordinarie folkskollärarinna vid
samma folkskola.
- En af Selma Eugenia Thoresdotter
j. ndersson i Karl Gustafs församling gjord
susökan, att hon, som enligt läkarebetyg
väl vore behäftad med ryggradskrökning
samt kort till växten men i öfrigt hade
friska organ och normal syn och hörsel
samt icke kunde i följd af nämda
missbildning anses oförmögen att sköta en
småskollärarinnetjänst, måtte utan hinder af
sagda kroppslyte erhålla tillstånd att
genomgå ett småskollärarinneseminarium, har
k. m:t funnit icke föranleda till någon k.
m:ts vidare åtgärd. För intagning i
småskollärarinneseminarium finnes nämligen
in-t2t stadgadt angående läkarebetyg, hvaremot
det föreskrifves, att elev vid afgångspröfning
skall förete läkarebetyg af samma innehåll som
inträdessökande vid folkskollärareseminarium
eller att personen i fråga är fri från sådan
sjuklighet eller så beskaffadt lyte, som gör
honom olämplig till lärare.
Katekesfrågan inför Stockholms
prästsällskap. Den 10 dennes stod vid
sammanträde med hufvudstadens prästsällskap
på programmet en fråga, så lydande:
»Behöfva vi en ny katekes, ooh om så är fallet
hvilka önskemål böra framställas med
afseende å en sådan?» Frågan inleddes af hof
-predikanten Th. Mazer.
Han bemötte först en del af de vanligaste
anmärkningarna mot Luthers lilla katetes,
den han fann god och användbar, om den
brukades med pedagogiskt förstånd. Klagan
öfver denna bok stode för honom som ett
fattigdomsbevis för vederbörande lärare. Den
vore ej för gammalmodig - Euklides
Elementa äro ju ännu äldre - utan det, som
dikterat anmärkningarna mot dess
läroinnehåll, vore oppositionen mot densamma såsom
en exponent för en fulltonig evangelisk
bekännelse. Den, som ej står på sant luthersk
ståndpunkt, är den en nagel i ögat. Dock
borde öfversättningen göras bättre, och ett
och annat, som tagits bort, borde åter
införas.
Den antagna katekesutvecklingen vore
däremot för dogmatisk, för opedagogisk genom
uppställning i frågor och svar och för
opsykologisk, enär den hos barnet förutsätter en
intellektuell ståndpunkt, som det ej kan
intaga. Dock kunde af en skicklig lärare
mycket göras med denna lärobok, och lärarne
borde aldrig i lärjungarnas närvaro gifva
uttryck åt klander eller ringaktning för
densamma.
Tal. ville som sina önskemål framhålla
följande punkter:
1) en trognare öfversättning af Luthers
lilla katekes; 2) borttagandet af f rågeformen;
3) mera innehåll, mindre skematisering; 4)
naturligare ordning i ämnenas behandling:
5) bibelspråkens större enhet med styckena
och valda efter barnens uppfattningsförmåga;
6) strängare uppfattning af ungdomens
själautveckling och ställning.
I den därpå följande diskussionen yttrade
sig först rektor S. Almquist.
Han hyste också den åsikt, att Luthers
lilla katekes är en verklig skatt och alls icke
opedagogiskt affattad. Men utvecklingen är
behäftad med flera brister. Det är ett
pedagogiskt misstag att låta barnen lära katekesen,
innan deras egentliga öfvergångsstadium
inträdt, hvilket sker i tredje klassen. Att förse
katekesen med en oändlighet af små
bibelspråk är ett synnerligen olyckligt sätt att
behandla bibelns innehåll. Stora katekesen
borde i fiämsta rummet vara en lärobok för
lärarne själfva.
Hofpredikant Åhfeldt anmärkte, att man
vid all annan undervisning tager hänsyn till
pedagogikens fordran på konkret åskådlighet
utom just vid kristendomsundervisningen.
Det hade varit ett pedagogiskt missgrepp, när
det Gilljamska cirkuläret fordrat hela första
hufvudstycket af stora katekesen för inträde
i första klassen. I de två lägsta klasserna
af läroverket borde endast biblisk historia,
psalmer och lilla katekesen förekomma. Att
katekesen är så impopulär beror ej af dess
dogmatiska form utan däraf, att den saknar
rätt inspiration och kärnfullhet.
Kyrkoherden Heuman fann det ohöfviskt,
att vi, som »ej räcka Luther till
stöfvelklac-ken, sitta och diskutera om möjligheten af
en bättre katekes än hans». Katekesen vore
skrifven ej blott för barnen utan för hela
församlingen. Lärde religionslärarne sig
själfva katekesen riktigt, skulle barnen ej
behöfva slita så ondt för att lära den.
Emellertid kunde han vara med om en lindrig
revision for att få en del skolastiska uttryck
ntbytta mot lättfattligare och
bibelspråksurvalet bättre gjordt.
Lektor Berglund förklarade katekesutveck-
-lingen ingalunda vara ett skolastiskt
mästerverk utan rätt oclj slätt ett stort fuskverk.
Häremot opponerade sig hofpredikant
Holmberg. Man borde förfara med stor varsamhet
vid ändringen af denna folkbok: vi veta, hvad
vi ha, men ej hvad vi få.
Teol. d:r 8. A. Fries trodde, att en
blifvande katekes skulle bli sämre än den vi ha.
D:r J. Ternstedt fann utvecklingen vara
alltigenom ett styckverk, och frågorna, som
skulle kitta samman innehållet, rifva det
sönder i stället.
Diskussionen fortsattes på
januarisammanträdet.
Hälsovård i skolorna. På
anmodan af skolrådet i Hernösand att yttra sig,
huruvida några åtgärder skulle kunna
vidtagas från skolrådets sida för att inom
skollokalerna skydda lärare och lärjungar för
tuberkelsmitta, har stadsläkaren d:r G.
Törnell afgifvit ett utlåtande, däri han
hemställer, att skolrådet ville gå i författning om:
att golfven i skollokalerna sopas en gång
dagligen med våt borste eller trasa (aldrig
torrt) ;
att golf ven skuras en gång i .månaden ;
att väggar, pulpeter m. m. aftvättas
åtminstone en gång årligen;
att rummen vädras vid sopningen samt så
vidt möjligt å alla raster, då barnen ej få
vistas inne;
att rum och förstugor hafva en temperatur
af + 15 å 20° C. (aldrig under + 12° C.);
att de varma skolbaden ökas till omkring
ett i månaden;
att kalla bad anordnas under
sommarmånaderna fritt eller för ringa pris ;
att åt de fattigaste barnen beredes en
måltid om dagen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
