Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 52. (991.) 28 december 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 52
SVENSK LÄRARETIDNING.
897
Förtrogenhet med de idéer och uppslag,
som genom dessa frågor och de på dem
följande diskussionerna kommo till uttryck,
kan icke annat än verka befruktande för
en rätt uppfattning af den gemensamhet i
kulturella intressen, sorn förefinnes mellan
Nordens folk, och af den väg, på hvilken
man inom skolvärlden kan och bör verka
för dessa intressens tillgodoseende. Måtte
detta bli en af de största vinsterna af det
åttonde nordiska skolmötet och lända till
främjande af samkänsla, fred och godt
förstånd mellan Nordens folk]
Samma broderliga sinnelag och redliga
sträfvan efter godt samförstånd och
samarbete, som utmärkt det åttonde nordiska
skolmötet, kännetecknade äfven - trots
åtskilligt missförstånd, som förekom en tid
före mötet - det femte nordiska
folkhögskolemötet i Seljord. Och likväl
presiderade därvid f. d. stortingspresidenten
Ullmann. Hvilket visar, att det, som förenar,
måtte vara starkare än det, som söndrar.
Till de spörsmål, som i öfrigt under året
tilldragit sig lejonparten af intresset inom
lärarekretsar, äro att räkna de, som angå
förslaget till ny normalplan för
undervisningen i folk- och småskolor samt
tvångs-uppfostringskomniitténs betänkande
angående beredande af lämplig uppfostran åt
vanartiga och sedligt försummade barn.
Åtskilliga från normalplankommittén
utgångna spörsmål väckte redan i början af
året oro och bekymmer inom
folkskollärarekåren, spörsmål, hvilkas egentliga
upphofsman knappast någon misstänker vara att
söka inom kommittén själf. Här åsyftas i
främsta rummet de, som rörde
ersättningsskolans normaliserande, den dagliga lärotidens
inskränkning till fyra timmar,
begränsningen af barnens skolplikt till 11 års ålder
samt den s. k. koncentrationen, det vill i
själfva verket säga: strykandet från
folkskolans läroplan af ämnena geografi,
naturkunskap och historia.
Dessa reaktionära förslag blefvo föremål
för behandling inom ett stort antal
kretsföreningar, hvilka samstämmigt, stödjande
sig på klara och öfvertygande skäl, uttalade
sig emot de ifrågasatta »reformerna». I maj
ingick centralstyrelsen för S. A. F. till
normalplankommittén med en framställning,
hvilken kan anses som ett troget uttryck
för lärarekårens önskningar. Den
innefattade en motiverad vördsam anhållan, att
vid revisionen af gällande normalplan
endast de i verklig mening normala skolfor-
merna måtte upptagas såsom normala, att
»ersättningsskola» icke måtte upptagas, att
fortsättningsskolan och folkskolans högre
afdelning icke måtte hindras i sin fria
utveckling genom att för mycket regelbindas,
att ingen minskning i barnens normala
lärotid måtte anvisas, att katekesläsningen måtte
alldeles utgå från småskolans läroplan och
inskränkas i folkskolan, samt att
lärokurserna i realämnena mätte så ordnas, att de
blefve mindre till omfattningen för att i
stället kunna göras mera åskådliga och rika
till innehållet.
Af hvad som hittills blifvit bekantgjordt
beträffande kommitterades
normalplanförslag, framgår, att flera af de ofvannämda
önskemålen blifvit helt eller delvis
uppfyllda. I främsta rummet gäller detta
kristendomsundervisningen, hvilken det blir
möjligt att i långt högre grad än hittills
anpassa efter barnens ålder och utveckling,
förutsatt naturligtvis, att förslaget vinner
officiell stadfästelse.
Med tillfredsställelse har
tvångsuppfost-ringskommitténs förslag mottagits öfver
hela landet. Det lofvar att, om och
när det varder lag, afhjälpa ett af de
svåraste missförhållanden, hvaraf såväl
folkskolan som hela det nutida samhället
lider, vare sig nu den väntade nya lagens
tillämpning i närmaste hand skulle komma
att bero af en ny kommunal myndighet,
barnavårdsnämd^ såsom kommitténs flertal
föreslagit, eller af skolrådet, såsom
kommitténs ende reservant speciellt i denna punkt
håller före. Kommittéförslagets motivering
gifver vid handen, att kommittén vid
sökandet efter orsakerna till det
samhälls-onda, förslaget afser att afhjälpa, kommit
till väsentligen samma resultat sorn
folkskollärarekåren, i det den funnit desamma
ligga i sociala missförhållanden och
förnämligast i den omgestaltning af familjelif vet
inom arbetareklassen, som den allt mer
framträngande industrialismen medfört.
Det stora skolorganisatoriska spörsmålet,
läroverksreformen, har genom
läroverkskommitténs arbeten, som med kortare
afbrott pågått under hela aret, antagligen
bragts ett godt stycke närmare sin lösning.
Då den blifvande reformen tydligen
kommer att inverka äfven på folkskolans hela
ställning i skolsystemet, men inom
kommittén saknas en speciell representant för
folkskolan, och då i fråga om beredande af
tillfälle till undergående af den allmänt
medborgerliga bildnlngspröfning vid 15-16
års åldern, som efter all sannolikhet
kominer att utgöra en af reformens kardinal-
punkter, anledning förekommit till den
farhågan, att de egentliga
folkundervisningsanstalterna därvid skulle komma att lämnas
utom räkningen, fann sig centralstyrelsen
för Sveriges allmänna folkskollärareförening
föranlåten att för bevakande af folkskolans
intressen i denna punkt ingå till k. m:t
med en petition med anhållan, att i en
blifvande k. proposition i läroverksfrågan
måtte föreslås, dels att blott ett främmande
språk blefve obligatoriskt, dels att den
nämda pröfningen måtte kunna få afläggas
icke blott vid de allmänna läroverkens
»ne-derskola» utan äfven vid öfriga
undervisningsanstalter, hvilka föra sina lärjungar
till det bildningsmål, som den är afsedd att
vitsorda. Det är särskildt vid denna punkt
vännerna af folkbildningen och af
tidsenliga sociala reformer ha fäst sina
önskningar, förhoppningar och - farhågor.
Hvad som för öfrigt angående den
ifrågasatta skolreformen är kändt genom den.
Carlsonska motionen, har tilldragit sig äfven
utländske sakkunniges uppmärksamhet och
förvärfvat den ampelt erkännande, hvarvid
särskildt framhållits dess erkännansvärda
syfte att i större utsträckning än hittills
bygga den lärda bildningen på den allmänt
medborgerliga, hvarigenom den »lämnat
tyska förebilder långt bakom sig».
Ett af de - åtminstone skenbart -
tyngst vägande skälen emot att låta
folkskolan blifva den allmänt grundläggande
bildningsanstalten, innefattas i det
påståendet, att förvärfvandet af nödig kunskap i
främmande språk nödvändigt förutsätter, att
början därmed göres redan vid 9-10 års
åldern. Ett slående bevis för ohållbarheten
af detta påstående har åtminstone från ett
håll gifvits, i det att vid en i maj månad
hållen examen i Grevesmuhlska skolan i
Stockholm, hvilken utgör en tvåårig
öfverbyggnad på folkskolan, lärjungarna, som
först vid omkring 14 års ålder börjat läsa
tyska, enligt närvarande läroverksmäns
omdöme icke allenast kunde fullt mäta sig
med utan till och med öfverträffade de
gossar, som genomgått allmänna läroverkets
femte klass.
Äfven på andra håll, t. ex. i Gäfle
borgareskola, torde liknande erfarenhet gjorts.
Att också öfvertygelsen om, att det i
pedagogiskt afseende är möjligt och i socialt
afseende önskligt, att folkskolan gjordes till
den allmänna bottenskolan, är stadd i
utbredning äfven bland läroverks- och
universitetsmän, visar docenten J. Strömbergs
vid Lunds pedagogiska sällskaps
sammanträde den 17 november hållna
inledningsföredrag och den därpå följande
diskussionen öfver frågan: »Bör någon förändring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
