Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5. (996.) 30 januari 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 5
SVENSK LÄRARETIDNING.
67
rätta yttrade ock om detta slags
sammanträden de kommitterade, hvilka den 6
december 1895 till Eders k. m:t afgåfvo
förslag till ordnande ’af folkundervisningen i
vissa städer, bland annat följande: »Att
hålla särskilda sammanträden med olika
grupper torde komma att blifva allt för
tidsödande och i vissa fall, då det kan vara
fråga om att erhålla ett gemensamt
uttalande af hela lärarekåren, befinnas vara
äfven i öfrigt olämpligt.»
Att nu gällande allmänna folkskolestadga
detta oaktadt lämnar skolrådet fritt val
mellan att »anordna flera särskilda
sammanträden med olika afdelningar af lärare eller
ock att öfverlägga med af lärarne utsedda
ombud», torde bero därpå, att nämda stadga
måste lämpa sig för skoldistrikt af den mest
olikartade beskaffenhet. För Stockholm,
hvars förhållanden icke kunna tänkas lägga
några hinder i vägen för anordnande af
möten med af lärarne utsedda ombud, faller
detta skäl helt och hållet bort, hvadan här
ingen anledning finnes till frångående af den
grundsatsen, att i ärenden, som angå hela
lärarekåren-, öfverläggningarna böra föras
med ombud, som representera hela denna
kår.
Bestämmelsen i § 7 mom. 3 andra
stycket synes därför böra sä ändras, att den
visserligen gifver öfverstyrelsen rätt att, i
fall den så önskar, vid sidan af de allmänna
mötena med ombud för lärarekåren i dess
helhet, anordna specialmöten med särskilda
grupper af lärare, men däremot icke
tilllåter, att de senare mötena få träda i
stället för de förra.
3. Hvem skall utfärda tjänstgörings»
betyg?
Tjänstgöringsbetyg för lärare vid
Stockholms folkskolor hafva hittills utfärdats af
öfverstyrelsen efter skolrådens och
folkskoleinspektörens hörande, och har den praxis
härvid utbildat sig, att skolråden, innan de
afgifvit sitt yttrande, inhämtat öfverlärarens
mening. En sådan ordning synes ock stå
i principiell öfverensstämmelse med allmänna
folkskolestadgans § 8 mom. 2, som
föreskrifver, att tjänstgöringsbetyg skola
utfärdas -af distriktets skolstyrelse, hvilken i
Stockholm är öfverstyrelsen. Enligt § 12
mom. l af föreliggande förslag skulle
tjänstgöringsbetygen hädanefter utfärdas af
skolråden efter vederbörande öfverlärares
hörande ; folkskoleinspektören skulle alltså ej
längre på dem äga något erkändt inflytande.
Såsom af en reservant inom
öfverstyrelsen blifvit betonadt, måste följden af en
dylik omkastning blifva den, att nödig
likformighet vid bedömandet af lärare från
skilda församlingsskolor ej skulle kunna
bevaras. För ernående af rättvisa vid
betygsgifning och däraf beroende
tjänstetillsättning är emellertid en sådan likformighet
oeftergifligen nödvändig. Skola
tjänstgöringsbetygen få det värde som önskligt är,
måste de grunda sig på utlåtanden icke
allenast från Öfverläraren, hvilken varit i
tillfälle att noggrannast följa den
betygsökandes närmast föregående verksamhet, utan
ock från folkskoleinspektören, hvilkens mera
omfattande kännedom om hela lärarekåren
sätter honom i stånd att anställa nödiga
jämförelser, och hvilkens yttrande dessutom
bör kunna tjäna som korrektiv gentemot en
i vissa fall måhända allt för subjektiv
uppfattning från öfverlärarens sida. Enär
enligt föreliggande förslags § 19 mom. 7
skolråden skulle bibehållas vid sitt nuvarande
inflytande på tjänstetillsättningen, synes det
ej behöfligt att ytterligare öka deras
befogenhet med afseende å betygsgifningen. I
likhet med reservanten inom öfverstyrelsen
hyser Stockholms folkskollärareförening
därför den åsikten, att hittills följda praxis
bör bibehållas, d. v. s. att
tjänstgöringsbetygen fortfarande böra utfärdas af
öfverstyrelsen efter skolrådens och
folkskoleinspektörens hörande.
4. Den dagliga skoltidens längd.
Enligt § 17 mom. 2 skulle den dagliga
skoltiden så ordnas, att efter två eller tre
lärotimmar lämnades minst en half timmes
ledighet. Den s. k. samlade skoldagen, som
härstädes har stöd i gammal häfd samt i
befolkningens vanor och föreställningssätt,
skulle alltså uttryckligen erkännas såsom för
hufvudstaden med dess förhållanden
berättigad. Detta synes ock så mycket mindre
kunna väcka någon betänklighet, som samlad
skoldag finnes medgifven äfven i den
allmänna folkskolestadgan.
Tydligt är dock, att de pedagogiska och
sanitära fördelar, som denna anordning af
skoltiden medför, endast då kunna of verväga
de därmed förbundna olägenheterna, när
skoldagens längd stannar under ett visst
maximum. Af denna grund tillåter allmänna
folkskolestadgan »den längre ledighetens»
inskränkning intill en halftimme endast under
det villkor, att den dagliga skoltiden ej
öfverskrider på småskolestadiet fyra timmar
och på folkskolestadiet fem timmar. I
motsats härtill innehåller öfverstyrelsens förslag,
att den samlade skoldagen för hvarje lärjunge
skulle kunna utsträckas i folkskolans två
lägsta årsklasser till fem och i de öfriga
klasserna till sex timmar, ja till och med
ännu mera. I fall undantag göres för den
till eftermiddagen förlagda
slöjdundervisningen, synas dock de i allmänna
folkskolestadgan fastställda maxima - fyra timmar på
småskolestadiet och fem timmar på
folkskolestadiet - vara ur såväl sanitär som
pedagogisk synpunkt att föredraga.
5. Tvångsförflyttning,
Grenom allmänna folkskolestadgans § 22
mom. 4 har skolråd uti skoldistrikt i stad
erhållit rättighet att, »när skolans bästa
det kräfver», förflytta en ordinarie lärare
från en tjänst till en annan inom distriktet.
Beträffande lärare på landet åter föreskrifver
samma stadgas § 22 mom. 5, att då
skolväsendet inom ett distrikt blifvit i behörig
ordning omorganiseradt, kyrkostämma skall
äga att, om så befinnes nödigt för
organisationens genomförande, förflytta en
ordinarie lärare från en folkskola till en annan
inom distriktet. Dock skall i sådant fall
församlingen bestrida kostnaderna för
flyttningen, hvartill kommer, att beslutet måste
för att blifva gällande pröfvas och
godkännas af domkapitlet efter hörande af såväl
läraren som vederbörande statens
folkskoleinspektör,
Då det gäller att bestämma den rätt,
som i förevarande hänseende bör tillkomma
öfverstyrelsen för Stockholms stads
folkskolor, ligger det, såvida man nämligen ser
saken ur uteslutande formell synpunkt,
närmast till hands att betrakta de i Stockholm
rådande förhållandena såsom väsentligen
likartade med förhållandena i rikets öfriga
städer. I öfverensstämmelse med denna
tankegång har § 22 mom. 4 i föreliggande förslag
blifvit formuleradt i enlighet med § 22 mom.
4 i allmänna folkskolestadgan, dock med
den omredigering, att orden »från en tjänst
till en annan» blifvit utbytta mot orden »från
en till en annan församling».
Det torde dock med skäl böra
ifrågasättas, huruvida en förflyttning inom
Stockholm från en församling till en annan
verkligen kan i sakligt afseende likställas med
en förflyttning inom någon annan stad från
en tjänst till en annan. De flesta af
hufvudstadens församlingar motsvara ej allenast
i folkmängd utan ock i omfång våra öfriga
städer. Den förflyttningsmakt, hvilken
öfverstyrelsen redan nu äger, måste på grund
häraf anses lika omfattande som den, hvilken
står andra skolstyrelser i stad till buds.
Genom en ytterligare utsträckning i enlighet
med föreliggande förslag skulle den faktiskt
blifva vida större.
Hvar och en som besinnar, huru vidsträckt
Stockholms skoldistrikt allaredan är, och
hvilka storartade utvidgningar däraf, som
man under de närmaste årtiondena har att
motse, skall utan tvifvel medgifva, att detta
distrikt just uti nu ifrågavarande afseende
är närmast jämförligt med skoldistrikten på
landsbygden. Men i så fall borde ock den
förflyttningsmakt, som blifver dess
skolstyrelse tillerkänd, billigtvis omgärdas med
lika betryggande garantier, som genom
allmänna folkskolestadgans § 22 mom. 5
blifvit för skoldistrikt på landsbygden angifna,
d. v. s. förflyttningen måste ådagaläggas
vara behöflig för genomförande af någon
viss organisationsåtgärd, beslutet om
densamma måste vara fattadt af någon
myndighet, .som motsvarar kyrkostämman, samt
för att erhålla giltighet pröfvas och
godkännas af någon myndighet, som motsvarar
domkapitlet, hvarjämte före dess stadfästelse
vederbörande lärare och vederbörande
statens folkskoleinspektör måste däröfver blifvit
hörda.
Att för hufvudstaden finna garantier af
lika betryggande art som de nu nämda
torde vara ytterst svårt, att ej säga
omöjligt. Dess bättre synes det ock vara
alldeles obehöfligt. Något behof af att
utvidga den rätt till tvångsförflyttning, som
öfverstyrelsen redan äger, har nämligen, så
vidt kändt är, hittills aldrig visat sig. Utan
tvifvel låter det tänka sig, att
omständigheter någon gång kunna förekomma, då
förflyttning af en ordinarie lärare från den
ena församlingen till den andra skulle
lända skolan till gagn. , Men vid sådana
mera sällsynta fall lärer frågan om dylik
förflyttning kunna på tillfredsställande sätt
ordnas genom ömsesidig öfverenskommelse,
såsom ock vid Stockholms folkskolor flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
