- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 20:e årg. 1901 /
71

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5. (996.) 30 januari 1901 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 5

SVENSK LÄRARETIDNING.

71

Trygghet åt lärarnes
efterlefvande.

»Det enda säkra vi veta om det
tjugonde århundradet är, att det är
det århundrade, i hvilket vi skola
dö.»

En blick på det gångna året är för
många en erinran om lidna förluster.
Nästan hvarje nummer af denna
tidning har burit oss budskap, att den
eller den läraren nedlagt
vandringsstaf-ven. I många fall har lefnadsdagen
lyktats före aftonen, den bortgångne har
kallats hädan i sina bästa år, såsom vi
med beklagande bruka uttrycka oss.

Dödsrunan - om nu en sådan
kommit till - har icke sällan afslutats med
upplysningar sådana som denna: »Vid
den så tidigt öppnade griften stå änka
och flera små barn», någon gång med
tillägget: »i torftiga omständigheter».
Af sådana och liknande notiser förstår
man, att en lärarefamilj förlorat sitt
stöd och sjår inför dystra
framtidsutsikter.

För de flesta lärarefamiljer är
nämligen mannens syssla den enda
nämnvärda tillgången. Nog kan det pekas
på en och annan, som på grund af
särskild begåfning eller gynnsamma
tillfälligheter kunnat tillförsäkra sina
efterlefvande en anständig bärgning,
men dessa äro endast lyckliga
undantag. Regel är väl, att lärarens
årsinkomster ej medgifva några öfverskott,
sedan existensfordringarna någorlunda
tillgodosetts samt skatter och
amorteringar undangjorts.

Icke ens på de bäst aflönade
platserna, t. ex. i vissa stadskommuner,
där löneförmånerna under de senaste
åren dock vunnit en så afsevärd
tillökning, medgifva de i regel att bilda
några kapital för oförutsedda behof.
Ty visserligen är det sant, att under
de senaste åren lönerna på flera ställen
blifvit 10, 15:; 20 eller flera procent
högre än de voro förut, men jämsides
ined denna förhöjning i säkra
inkomster har gått en förhöjning i säkra
utgifter, som gjort, att plus vanligen
helt och hållet uppätits af minus och
ofta mera därtill. Till och med den
mest försakande kan åtminstone endast
mycket, mycket långsamt uppnå den
ekonomiska ställning, som nöjaktigt
tryggar hans efterlefvande. Och
under Sträfvandena mot ett sådant mål,
under .arbetet för att betala skulderna
och öka på den lilla
försäkringssumman, kan det hända, att ett svart kors
drages öfver hela den vackra planen
- mången gång kanske just genom
ansträngningarna att nå ett så
aktnings-värdt mål. Och en försäkringsanstalt
mot risken att lefnadsbanan afbrytes i
förtid finnes icke och torde väl aldrig
vara att motse.

#

Folkskollärarnes änke- och
pupillkassa är en inrättning, för hvilken

hvarje lärarefamilj bör vara mycket
tacksam. En god egenskap hos denna
kassa är, att den ej lofvar mer än den
håller. Hvad den gifver kan
emellertid numera ej ens närmelsevis anses
motsvara behofvet. Ty väl är ett
understöd på 300 kr. - som bekant det
högsta, nämda kassa lämnar åt en
familj pr år - en hjälp att sätta värde
på. Men utfaller detta understöd till
en familj i ett af våra dyrare
samhällen, är därmed på sin höjd
bostadshyran betalad. De egentliga
brödbekymren återstå.

Förutsätta vi nu - och vi behöfva
härvid ej anlita fantasien utan endast
hålla oss till en påtaglig sorglig
verklighet, som berättar om huru mer än
en lärare, trots träget arbete och det
ordentligaste lefnadssätt, icke ens
hunnit fullt betala sina skulder, då
dödsbudet kom - förutsätta vi, att en
lärareänka med ett antal minderåriga
barn endast har nämda 300 kr. att
existera på, då betyder detta helt enkelt,
att den allmänna fattigvården eller den
enskilda välgörenheten måste träda
lindrande emellan. Men är icke blotta
tanken på en sådan ställning or de
kära, för hvilka man lefver och
sträfvar, ägnad att väcka oro och ängslan?
Och framstår icke äfven för den
utomstående betraktaren en sådan utsikt
som ett missförhållande, hvilket
förtjänar att aflägsnas?

Allvarligt sedd torde denna fråga
vara en af dem, som i närvarande
stund kraftigast och mest bevekande
framställa sig till behjärtande bland
folkskolans lärare, myndigheter och
öfriga vänner.

*



De allra senaste åren ha anvisat nya
utvägar till förbättring af de villkor,
staten tillförsäkrar äldre lärare
äfvensom lärares efterlefvande. I
pensionsfrågan ha åtskilliga stadskommuner
icke blott i enstaka fall beviljat ett
välbehöfligt tillägg till den lilla
pension, staten garanterar, utan äfven
ordentligt reglerat denna angelägenhet,
så att fyllnadspensionen blifvit en alla
lärare tillförsäkrad rätt. Det var - om
vi minnas riktigt - i Göteborg som
initiativet togs i denna fråga.

Nu, vid årsskiftet, har Malmö
samhälle lämnat ett uppslag i fråga om
änkepensionen, ett uppslag, som är så
glädjande, att det förtjänar allmännare
uppmärksamhet. Dess innebörd, som
vi förut (i n:r 52 för år 1900) berört, är
bl. a., att pensionen till lärares änka och
barn skall utgå med minst .600 kr.
årligen, om beloppet från änke- och
pupillkassan inberäknas, och att den
sålunda garanterade fyllnadspensionen
skall åstadkommas dels genom
själf-hjälp, dels genom kommunalt bidrag.

En åtgärd i sådant syfte synes stå
i tydlig konsekvens med bestämmande
af fyllnadspension åt uttjänta lärare.
I båda fallen uppstår den brist, man
vill afhjälpa, delvis därigenom, att en

lönesiffra, som numera för länge sedan
hunnit bli »föråldrad», lägges till grund
vid pensionsberäkningen. 1,000 kr.
utgöra ju som bekant det högsta
delaktighetsbelopp, hvarefter pension
beräknas - för lärare med högst 75 och
för deras änkor och barn med högst
30 procent. Men detta kontanta
lönebelopp är mångenstädes nu i det närmaste
fördubbladt, tack vare kommunernas
ingripande. Tack vare detta slipper också
flerstädes, som ofvan nämts, en lärares
pensionering att innebära en plötslig
minskning i årsinkomst från t. ex. 2,400
kr. till 75-procent af 1,000 kr. eller 750
kr. Man har ansett en sådan
minskning vara en orättvis oegentlighet, då
pensionen från början tänkts skola
utgöra 75 procent af hela den kontanta
lönen, och då väl pensionärer i
allmänhet åtnjuta ungefär så stor del
af sin innehafda verkliga årsinkomst.
Då är det icke heller svårt att
medgifva, att en nedsättning i
årsinkomsten för en lärarefamilj (som
förlorat sin försörj are) från t. ex. 2,400
till 300 kr. är synnerligen betänklig,
och att äfven här kommunens
mellankomst påkallas.

I viss mån kan naturligtvis syftet
nås genom s j älf h j al p; i andra fall, då
t. ex. ohälsa eller ekonomiska trångmål’
tidigt äro för handen, är den utvägen
försvårad eller stängd. I hvarje fall
står emellertid den möjligheten öppen,
att lärarne, såväl de, som redan äro
familjefäder, som de, hvilka tänka
blifva det eller för öfrigt känna sig
solidariska med kamraterna, öfverväga
denna viktiga fråga och för dess
ändamålsenliga lösning söka vinna
medverkan från de många utomstående,
som ömma för sina barns lärare. En
dylik fråga, som så nära berör
»lärareståndets» sociala ställning, är af
beskaffenhet att utgöra en gemensam
kårfråga för de manliga lärarekrafterna.

Och exemplet från Malmö ger an.,
ledning att hoppas, det allt flera
kommuner skola taga sig an denna
be-h j ärtan s var d a sak - detta så mycket
mer, som frågans ekonomiska sida för
kommunen betyder en småsak, som
för öfrigt i fall af mera ömmande
beskaffenhet ändå måste, ehuru i en för
mottagaren förödmjukande form,
beviljas. Därmed göres ingalunda den
enskilde lärarens egen omtanke om de
sina öfverflödig, men denna omtanke
erhåller en lifvande uppmuntran och
ett kraftigt handtag.

Lärarnes efterlefvande skola välsigna
en sådan omvårdnad, ytterst en
uppskattning af det kall, vid hvilket deras
förnämsta jordiska stöd - en gång med
ljusa förhoppningar - varit fästadt.

Profhäfte af SAGA

för år 1901 erhålles gratis, då begäran därom
framställes till

Svensk Läraretidning, Stockholm N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:44:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1901/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free