Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (1,026.) 28 augusti 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 35
SVENSK LÄRARETIDNING.
583
gamla Greklands politiska och sociala
förhållanden. Då man stannar framför
historiens stora och ädla personligheter,
har man ofta anledning att fråga: Hvilka
grundsatser följdes vid deras uppfostran?
Hvilka ideal framställdes för dem? Detta
gäller om alla folk och ej minst om de
gamle grekerna och romarne. Det är
därför i hög grad befogadt, att vi göra
oss bekanta med deras
uppfostringsprin-ciper.
Men ungdomens uppfostran står alltid
i närmaste samband med fosterlandets
politiska och sociala lif. Så var
förhållandet särskildt i Grekland och Rom.
Sträfvandet kommer därför att gå ut
på att fostra ungdomen till hvad folket
själft är, d. v. s. gifva den en nationell
uppfostran.
Redan den homeriska tidsåldern hade
att uppvisa en jämförelsevis hög kultur
i de grekiska staterna. På denna byggde
sedan de tvänne stammar, som en tid
skulle blifva de mäktigaste i Grekland:
den doriska, hvars medelpunkt var Sparta,
och den jonisk-attiska med Aten som
medelpunkt.
Tidigt hade de gamle grekerna fixerat
målet för ungdomens uppfostran: en
harmonisk utveckling af såväl kroppsliga som
andliga krafter och anlag. På kroppens
utveckling i styrka, smidighet och ädel
hållning lades lika stor vikt som på
utbildandet af själens gåfvor.
Uppfostrans medel voro gymnastik och
musik. De gymnastiska öfningarna
omfattade hastighetslöpning, brottning,
diskus- och spjutkastning samt
bågskjut-ning m. m., hvilka öfningar äfven blefvo
en förberedelse för den vuxne mannens
deltagande i krig och jakt. Den musiska
utbildningen omfattade i början endast
tonkonsten men kom sedermera att
beteckna den andliga uppfostran i
allmänhet, såsom läsning och skrifning samt
längre fram äfven räkning, geometri och
teckning m. m. Tonkonsten hade en
framskjuten plats i den grekiska
ungdomens undervisning. Den unge gossen
lärde sig att spela ett af de vanliga
musikinstrumenten och sjunga till detta.
De gamla grekerna voro ett religiöst folk.
Genom bevistandet af de religiösa
festerna fick ungdomen lära sig vördnad för
gudarne. I det dagliga lifvet inskärptes
hos densamma aktning och lydnad för
de äldre. Den grekiske gossen skulle
vörda hvarje äldre man som sin far.
Den kvinnliga uppfostran gick ut på
att fostra till huslighet och sedlig
hållning. Den unga flickan handleddes i
husliga värf och musik samt fick
tillsammans med gossarne deltaga i de
religiösa festerna.
De båda medtäfiarne om makten i
Grekland, Sparta och Aten, företedde
stora skiljaktigheter i politiskt och
socialt afseende. Däraf följde äfven
åtskilliga olikheter i de uppfostringsidéer,
som där gjorde sig gällande. Det var
klart, att i krigarestaten Sparta den
manliga ungdomens uppfostran skulle
blifva öfvervägande militärisk. Från sitt
7:e år ansågs gossen tillhöra staten och
fick sin uppfostran utom hemmet. Här
skulle han utbildas till en härdad krigare.
I Aten åter, där äfven fredliga yrken
aktades och där mildare seder voro
förhärskande, fick ungdomens uppfostran
ett något olika skaplynne. Den atenske
gossen vistades i hemmet till sitt 18:e
år, då värnpliktstiden inträdde. Vid
hans sida ställdes pedagogen, vanligen
en betrodd slaf, som skulle vaka öfver
hans sedliga utveckling samt följa honom
på alla hans vägar, äfven till skolan.
Denna var i början en privat inrättning
men blef längre fram delvis statens
angelägenhet. Intet skoltvång fanns, men
hvar och en insåg nödvändigheten af att
gifva sina söner bildning. I motsats till
hvad förhållandet var i Sparta ansågs
det ej lämpligt att gifva flickorna musisk
uppfostran, där ej modern eller
sköterskan voro mäktiga därtill.
Efter de peloponnesiska krigen inträdde
Atens och Spartas förfall. Den religiösa
känslan undergräfdes af filosofiska spe-
DOCENTEN H. SJÖGREN.
kulationer, och den uppväxande
ungdomens uppfostran blef ofta försummad.
Sederna förföllo. Härigenom grundlades
frihetens förlust, och de båda folken föllo
först i makedoniernas och sedan i
romarnes våld.
I mellersta Italien bodde i forntiden
ett litet folk, som genom sina
egenskaper skulle blifva världshärskande. Det
var de krigiska och tappra romarne.
Familjelif vet var prägladt af sedlig
renhet och allvar. Kvinnans ställning var
bättre än hos något annat dåtida folk,
och husfadern hade oinskränkt välde
öfver sina barn, äfven sedan dessa
blifvit vuxna. Ungdomens uppfostran var
etisk-praktisk och meddelades dels i
hemmet och dels i skolor samt omfattade
läsning, skrifning, räkning och kännedom
om de 12 taflornas lag. Den unge
romaren fostrades till vördnad för gudarne
och lydnad för statens lagar, till
mannamod och kraft. Han fick lära sig att
offra allt för sträfvandet att göra Rom
till världens behärskare.
Då detta slutligen lyckats och romarne
underlagt sig Alexander den stores rike,
kommo de i närmare beröring med den
grekiska kulturen. Den hellenistiska
bildningen inträngde på lifvets alla områden,
äfven vid uppfostran och undervisning.
Den romerska enkelheten och renheten
i sederna försvunno, veklighet och lyx
blefvo förhärskande och satte sin prägel
äfven på ungdomens uppfostran.
Omsider måste det mäktiga folket böja sig
uuder en envåldshärskande spira.
Gejiom Roms eröfringar hade
hellenistisk bildning utbredt sig öfver
Västerlandet, och därigenom var vägen banad
för det rike, som ej är af denna världen.
Det finnes mycket i antikens uppfostran,
som vi måste beundra, men
kristendomen ensam är ägnad att gifva fullhet
och värde åt det stora och ädla, som
antikens Hellas och Rom frambragt.
H. Nordqvist.
Docenten Håkan Sjögren - af samma släkt
som den bekante latiiiaren Håkan Sjögren -
är född 1870 i Skärstad, Jönk.? där fadern
var komminister. Sonen blef efter studier vid
Jönköpings läroverk student i Uppsala 1889,
fil. kandidat 1893, fil. licentiat 1899, fil.
doktor 1900 och samma år docent vid
nordsvenska universitetet i latinska språket och
litteraturen. Samma år vistades han vid
universitet i Jena, där han under ledning
af den bekante professor W. Rein bedref
pedagogiska studier.
Historiske Momenter uti den
ele-mentaere Matematikundervisning.
Öfver detta ämne höll professor P. la
Cour från Danmark under årets
sommarkurser i Uppsala fyra föreläsningar.
Då såsom bekant hr la Cour är en
af de främste af de populära föreläsarna
i vårt grannland, kunde man ju på
förhand betrakta det såsom gifvet, att till
hans föreläsningar alltid skulle strömma
en talrik och intresserad publik. En
dylik förmodan besannade sig äfven.
Ehuru ämnet särskildt för dem, som
icke ägde matematisk läggning, kanske
kunde förefalla något torrt, förstod dock
föreläsaren att under hela seriens lopp
fängsla samtliga åhörarnes
uppmärksamhet. Att i en mindre tidningsartikel
referera föreläsningarnas innehåll är icke
möjligt till följd af ämnets beskaffenhet.
Vi skola därför endast nämna, att
föreläsaren företrädesvis redogjorde för
aritmetikens, geometriens och
bokstafsräk-ningens ståndpunkt och utveckling hos
de gamla kulturfolken: kineser, hinduer,
kaldeer, araber, egypter, greker och
romare. De af auditoriet, som önskade
en grundligare kännedom uti ämnet,
hänvisades af talaren till ett af honom
själf utgifvet arbete härutinnan.
Under sina föreläsningar gaf professor
la Cour vid flera tillfällen åtskilliga
pedagogiska vinkar åt skolornas lärare
och lärarinnor. Han uppmanade dem
att icke göra matematikundervisningen
torr och tråkig utan genom att använda
historiska och andra intressanta moment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
