Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 1. (1,044.) 2 januari 1902
- En afliden storman på skolhygienens område.
- Feriekursen i nykterhetsundervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sett de tyska regeringarna äfvensom den
danska tillsätta kommittéer af ensamt läkare
eller af läkare och pedagoger för att
uteslutande taga i betraktande allt, som står i
samband med de sanitära förhållandena i
skolorna, allt som kunde menligt inverka
på lärjungarnes fysiska och psykiska
sundhet och utbildning, samt däröfver afgifva
utlåtanden och förslag till förbättringar.
Häruti ligger gryningen till ett nytt skede
i den svåra och för mänsklighetens öden
kanske mest maktpåliggande konstens,
uppfostringskonstens historia, ett skede, under
hvilket vi kunna motse, att pedagogen och
läkaren räcka hvarandra handen för att i
gemensamt arbete med hvarandra och med
hemmen sätta som högsta mål för sin
verksamhet, att ungdomen må under deras vård
växa stark och kraftig med harmonisk
utveckling af kropp och själ, och att sålunda
de gamles uppfostringsideal, »mens sana
in corpore sano», må i så vidsträckta
kretsar som möjligt äfven i vår tid finna sitt
förverkligande.
Hafva dessa den varmhjärtade
ungdomsvännens förhoppningar gått i
uppfyllelse? Hittills endast i ringa mån,
är det föga glädjande svaret. Men de
tankar, han utsått, de varnande ord, han
fällt, komma ej att vara förspillda. Det
tillhör de svenska läkarne och de svenska
lärarne att hafva allt fortfarande sin
uppmärksamhet skarpt fästad uppå, att
den välmening, vi ofvan omtalat, ej leder
därhän, att skolarbetet blir en börda, för
tung att bära och därför hindrande det
uppväxande släktets utveckling, i stället
för att vara, hvad den borde vara, en
arbetsbörda, väl afpassad efter måttet af
dess krafter och som därför blefve buren
med bibehållen lifsglädje och lände till
den harmoniska utvecklingen af
ungdomens själs- och kroppskrafter, hvilken
utgjorde Axel Keys såväl som de
gamles uppfostringsideal. Curt Wallis.
Professor Ernst Axel Henrik Key, af en
urgammal skotsk släkt, som under
trettioåriga kriget invandrade till Sverige, var son
af en öfverstelöjtnant och föddes å
Johannisberg i Småland den 25 oktober 1832.
Efter i hemmet ånjuten enskild
undervisning blef K. 1848 student i Lund samt ägnade
sig åt medicinska studier och disputerade
för doktorsgraden 1861. Redan förut hade
han praktiserat som läkare. Så var han
koleraläkare i Göteborg 1853, t. f.
bataljonsläkare 1855, amanuens vid
Serafimerlasarettets kirurgiska afdelning 1857 och
underkirurg därstädes 1858. År 1862 blef han
utnämd till professor i patologisk anatomi
vid Karolinska institutet, hvilken plats han
förut skött på förordnande, blef 1886 rektor
vid institutet och kvarstod som sådan och
som professor till 1897, då han vid uppnådd
pensionsålder erhöll afsked.
Lifligt intresserad för allmänna
angelägenheter och kulturella sträfvanden invaldes
han 1882 som ledamot af andra kammaren
för Stockholms stad och kvarstod till och
med 1887. I riksdagen intresserade han sig
mest för undervisnings-, sanitära och
kulturella frågor och tog ofta till orda i sådana.
En hel mängd arbeten å anatomiens
område samt uppsatser och afhandlingar i
medicinska tidskrifter vittna om hans
omfattande kunskaper och hans stora
arbetsförmåga.
Såsom en bland redaktörerna för
skriftserien »Ur vår tids forskning» verkade han
1872–80 och visade därvid sitt nit för
popularisering af vetenskapens resultat. Sitt
intresse för folkupplysningen i vårt land
särskildt bland de kroppsarbetande klasserna,
ådagalade han äfven genom ett mångårigt
arbete i arbetareinstitutets styrelse. Såsom
ofvan är antydt, var han af regeringen
insatt i 1882–84 års stora skolkommitté.
Han efterlämnar maka och fyra barn,
bland hvilka sonen Helmer är fil. doktor
och redaktör af Svenska Dagbladet.
*
Feriekursen i nykterhetsundervisning.
-
Kursens allmänna anordning.
Sistlidna lördag öppnades härstädes en
feriekurs för vetenskapligt studium af
nykterhetsfrågan, den första feriekurs i
sitt slag i vårt land.
Kursen sönderfaller i tvänne
afdelninger. Den ena af dem, anordnad af
godtemplarordens styrelse, afser
utbildande af nykterhetstalare. Den andra, som
anordnats af »Centralförbundet för
nykterhetsundervisningen», afser inhämtande
af kompetens för undervisning i skolor
och ungdomsföreningar om
rusdryckernas natur och verkningar.
De båda kurserna hafva hvar för sig
en teoretisk afdelning och en praktisk
tillämpningskurs. Den teoretiska
afdelningen är gemensam för båda kurserna
och utgöres af 17 föreläsningar och 5
lektioner. Föreläsare och
föreläsningsämnen äro följande:
Professor Ernst Almquist (2 föreläsningar):
Nyare rön i fråga om alkoholens inverkan
på själslifvet.
Lektor Joh. Bergman (4 föreläsningar):
Viktigare delar ur nykterhetsrörelsens
historia.
D:r Matti Helenius (4 föreläsningar):
Alkoholstatistik och nykterhetsstatistik.
Fru Alli Trygg-Helenius:
5 nykterhetslektioner för barn.
Med. d:r A. E. Lidström (2 föreläsningar):
Alkoholens betydelse för den ärftliga
degenerationen.
Docenten Frans von Schéele (1 föreläsning):
Om sättet att hålla populära föredrag.
Professor Curt Wallis (4 föreläsningar):
Sjukliga förändringar i organismen,
förorsakade af alkohol.
Talarekursens tillämpningsafdelning
utgöres af kursdeltagarnas profföredrag samt
kritik af desamma. Föredragen hållas
dels vid offentliga fester och möten
under den tid, kursen pågår, dels vid
godtemplarlogernas enskilda möten.
Tillämpningskursen står under ledning af
lektor Johan Bergman.
Kursen för undervisare i
nykterhetsfrågan har också en
tillämpningsafdelning under ledning af fru Alli
Trygg-Helenius, seminarieläraren Vilh. Algren
och folkskolläraren Johan Ahlén. De af
kursdeltagarne, som därtill anmält sig,
komma att vid ett antal för ändamålet
anordnade möten för barn hålla
proflektioner, hvilka sedan bli föremål för
kritik.
Kursens öppnande
ägde, som nämdt, rum sistlidna lördag
kl. 1 e. m., då i det nyinredda
godtemplarhuset, Jakobsbergsgatan 39,
samlades ett hundratal personer, lärare,
lärarinnor m. fl.
JOHAN BERGMAN.
Sedan »Du gamla, du friska» blifvit
med lif och lust enstämmigt sjungen,
beträdde lektor Johan Bergman
talarestolen i egenskap af tillförordnad
ordförande i bestyrelsen.
Tal:n framhöll, hurusom detta möte vore
af ovanlig art, ja, på sätt och vis det första
i sitt slag. Visserligen hade feriekurser förut
anordnats, exempelvis vid våra universitet,
för ideella syften och i enlighet med tidens
ädla och samhällslyftande sträfvan. Dessa
kurser skulle bli en ny länk i kedjan, ny
så till vida som de koncentrerats kring ett
visst särskildt sträfvande och därför kunde
få större intensivitet. Väl hade också
nykterhetsrörelsen hos oss gamla anor och
under senare åren kunde nykterhetsföredragen
räknas i hundratusental. Men de kurser,
som i dag började, vore metodiskt
organiserade, under det verksamheten hittills
utgått från enskilda initiativ.
Godtemplarorden, hvars representant tal:n
särskildt vore, hade under senare tider sökt
att främja en folkupplysning med
nykterheten som kärnpunkt. Till den ändan hade
den anordnat studiekurser och läsecirklar
samt understödt arbetareinstitut. Nu skulle
vid dessa kurser anordnas vetenskapliga
studier i nykterhetsundervisning.
Därpå redogjorde tal:n för de olika
föreläsningsämnena och de personer, som skulle
föreläsa, enligt det här ofvan upptagna
programmet.
Ett särskildt motiv för anordnande af dessa
kurser vore att där ligger så ofantlig vikt
vid att den, som uppträder i
nykterhetsfrågan, äger sakkunskap och undviker att ge
hugg på sig. I motsatt fall blir
motståndarens kritik befogad, och i god tro och
välmening meddelade oriktiga uppgifter skada
saken. Dessutom hotas
nykterhetsverksamheten här i Norden af en fara: det
organisatoriska, som visserligen är nödvändigt,
blir lätt hufvudsak, och så dör entusiasmen.
Därför måste nya, eggande element sättas
i rörelse för att leda tankarna in på andra
och högre plan.
Sverige har den största procent
läskunniga inbyggare, för hvilket förhållande
svenska folkskolan har största äran. Men därmed
är ej sagdt att vi äro det mest bildade
folket: skolan sätter vapen och verktyg i
barnens hand, men bli de använda? Mycket
återstår att göra för att få hela nationen
eldad för höga uppgifter och ideella mål.
På samma sätt är det med
nykterhetssträfvandet. Vid sidan af det engelska står vårt
folk helt visst i folkens främsta led i fråga
om t. ex. absolutistantal. Men stå vi
därför högst i nykterhet? Kvaliteten är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:45:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1902/0008.html
