Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4. (1,047.) 22 januari 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 4
SVENSK LÄRARETIDNING.
67
Härigenom hade visserligen
lärarekårens förhoppningar om understöd för
denna art af fortbildning för den gången
blifvit svikna, men frågan var af allt
för stort intresse för att kunna falla.
Redan år 1888 finna vi den upptagen
på Sveriges allmänna
folkskollärareförenings program och det beslöts, att, så
snart möjlighet härtill förelåge,
föreningen skulle söka åstadkomma årliga
stipendier för pedagogiska studieresor.
På grund af bristande medel kunde
emellertid detta beslut ej genast förverkligas.
Först 1894, då redaktör E. Hammarlund
ställde till föreningens förfogande en del
af nettoinkomsten för barntidningen
»Jultomten», blef föreningen satt i tillfälle
att utdela resestipendier. Under åren
1894-1898 blefvo tillsammans 41 lärare
och lärarinnor satta i tillfälle att inom
eller utom Sverige företaga pedagogiska
studieresor. Då ej mindre 329
ansökningar under dessa år ingingo, blef
därigenom till fullo ådagalagdt, att en
allmän önskan blifvit tillgodosedd. De
inkomna reseberättelserna torde äfvenledes
hafva visat, att lärarekåren ägde
nöjaktig kompetens att r>å ett för skolan
fruktbärande sätt tillgodogöra sig de
erfarenheter, som under resorna vunnits.
Därigenom hade ock brutits udden af de
skäl, som utskottet år 1886 hade anfört
mot det af redaktör E. Hammarlund
begärda anslaget, hvilket ock därför efter
af samme motionär år 1899 förnyad
framställning beviljades.
Alltså hafva under hvartdera af åren
1900 och 1901 6,000 kronor utgått till
pedagogiska resestipendier åt folkskolans
lärare. De små belopp, som till blott
ett fåtal af de sökande kunnat utdelas,
hafva tydligt visat, att det beviljade
anslaget varit allt för knappt tilltaget.
Att redan nu så snart efter dess
beviljande arbeta för dess höjande torde
emellertid ej krönas med framgång,
hvarför denna fråga synes böra få hvila
ännu ett eller annat år.
Det är dock icke blott genom
resestipendier man sökt bereda lärarekåren
tillfälle att utan allt för stora uppoffringar
företaga resor. Ar 18"92 väcktes inom
Sveriges allmänna folkskollärareförening
motion, att föreningen skulle arbeta för
åstadkommande af nedsatta biljettafgifter
på statens järnvägar för lärare, som i
syfte att studera vårt land ville företaga
resor. Denna motion behandlades år
1895 af kretsarna, hvilka allmänt
utta– lade sig för en sådan artordning,
hvarefter framställ ning gjordes hos såväl
järnvägsstyrelse som regering och
riksdag utan att dock frågan den gången
vann sin lösning. Den omständigheten,
att riksdagen ej ställde sig alldeles
afvisande till frågan torde dock böra gifva
hopp, att framdeles något i detta
afse-| ende kan vinnas.
Men äfven om lärarekåren skulle se
denna förhoppning uppfylld, så är, synes
det mig, ej från dess sida gjordt allt,
som kan göras för att underlätta
studieresor och göra dessa fruktbärande. De
drygaste kostnaderna under en resa
äro nämligen icke biljettafgifterna utan
uppehållskostnaderna. Att nedbringa
dessa utan att på samma gång beröfva
läraren de bekvämligheter, som under
en resa äro behöfliga, bör därför blifva
ett eftersträfvansvärdt mål och torde
särskildt i detta fall Sveriges allmänna
folkskollärareförening kunna bistå sina
medlemmar.
I synnerhet om resan företages i syfte
att studera skolväsendet på andra
platser, måste längre uppehåll göras
åtminstone på de större af dessa. Skall man
därunder bo och intaga sina måltider på
hotell, blir detta ganska dyrt, omkring
8-10 kronor per dygn. Härtill kommer,
åtminstone i våra storstäder, att
hotellens och skollokalernas lägen till
hvarandra oftast ej äro gynnsamma för
skol-besök. Dessa olägenheter skulle i
väsentlig grad kunna förebyggas, om genom
platsens lärarekår god privat
inackordering kunde erhållas. Kostnaderna skulle
reduceras till hälften eller tredjedelen af
ofvannämda belopp, på samma gång
som bostadens* läge i någon mån kunde
afpassas efter ändamålet med besöket.
Att särskildt kostnadsfrågan för en
lärare med små inkomster har icke ringa
betydelse under en längre tids
studieresa, inses vid ringaste eftertanke.
Men det är icke blott inackordering
man vid besök å en främmande plats
behöfver. Man har ock af nöden
hvarjehanda upplysningar om skolor och
öfriga sevärdheter, tider, då dessa äro
tillgängliga för besök o. s. v. Det skulle
säkerligen icke oväsentligt underlätta
planläggandet af en resa och öka dess
resultat, om på förhand prospekt med
upplysningar i ofvan berörda afseenden
kunde erhållas från de platser, man
ämnar besöka. Äfven härutinnan borde
hjälp erhållas af kamrater.
Kommer så frågan: huru böra ofvan
uttalade önskemål och behof tillgodoses?
Det synes mig lämpligen kunna ske på
det sätt, att kretsföreningarna å platser,
där det synes dem behöfligt, tillsätta en
inkvarterings- och upplysningsbyrå
ungefär på samma sätt som i Stockholm och
Göteborg skett i fråga om Skolresor.
Säkerligen skall solidaritetskänslan visa
sig så stark inom lärarekåren, att inom
hvarje kretsområde, där en sådan byrå
behöfves, äfven skola finnas lärare eller
lärarinnor, villiga att underkasta sig det
arbete, som därmed kan blifva förenadt.
Då pedagogiska studieresor numera
ganska ofta företagas äfven till Norge och
Danmark, vore önskvärdt att
Centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening trädde i förbindelse med dessa
lands lärareföreningar i syfte att där få
till stånd samma anordning, hvarigenom
ömsesidig hjälp kunde beredas Nordens
lärare äfven vid resor i grannlanden.
På grund af hvad sålunda anförts får
jag härmed föreslå, att Växjö-kretsen i
motion till centralstyrelsen hemställer,
att centralstyrelsen för S. A. F. ville:
1) När den anser tiden härför lämp-
lig, återupptaga frågan om nedsättning
i biljettafgifterna för resor i studiesyfte;
2) Med eller utan föreningens hörande
anmoda kretsarna att å platser, där det
synes behöfligt - företrädesvis i de
större städerna - inrätta
inkvarterings-och upplysningsbyråar till tjänst för
lärare eller lärarinnor, som vilja företaga
studieresor;
3) Träda i förbindelse med Norges och
Danmarks lärareföreningar i syfte att
äfven i dessa land få till stånd denna
sistnämda anordning till ömsesidig hjälp
vid studieresor i grannlanden.
Växjö den 31 augusti 1901.
Frans Berggren.
RIKSDAGEN
Repetitionskurser i gymnastik för
folkskollärare.
Uti en till direktionen öfver
gymnastiska centralinstitutet ingifven skrifvelse
har föreståndaren för institutet,
professor L. M. Törngren, väckt förslag om
inrättande af repetitionskurser i
gymnastik för folkskollärare. Till stöd härför
har föreståndaren anfört följande.
Gymnastiken finge för nationen sin
rätta betydelse först när den så allmänt
ingått i uppfostran, att den på nöjaktigt
sätt komme all landets ungdom till godo.
Men härför fordrades icke blott, att de
olika utbildningsanstalterna upptoge
gymnastik på undervisningsprogrammen eller
att de gymnastiska öfningarna under
ungdomens uppväxt finge tid och
utrymme, utan äfven att de lärare, åt
hvilka de gymnastiska öfningarna vore
anförtrodda, besutte härför verkligt god
förmåga och lämpliga egenskaper. Den
lärare, som aldrig eller blott tillfälligtvis
finge iakttaga andra lärares verksamhet,
och som sällan eller aldrig hade tillfälle
till meningsutbyte i det ämne, hvari han
undervisade, kunde ej så utvecklas eller
så underhålla sin förmåga och sitt
intresse, som vore önskligt och för ämnets
handhafvande behöfligt. Dylika tillfällen
saknade emellertid folkskollärarne. Dessa
vore dessutom från början icke så väl
utbildade till gymnastiklärare som till
ämneslärare, hvarför äfven deras
förmåga som ledare af gymnastik gifvetvis
blefve mycket försvagad med åren samt
ensidigt utvecklad, hvartill komme, att
de från folkskoleinspektörernas sida ej
kunde för gymnastiken påräkna samma
stöd och sannolikt ej heller samma
intresse som för skolans öfriga ämnen.
Dessa förhållanden hade redan gifvit
anledning till en och annan
framställning, som stundom medfört förbättringar.
Sålunda hade gymnastiklärarne vid
folkskollärareseminarierna varit inkallade till
gymnastiska centralinstitutet i början af
år 1890 till en kurs for gymnastikens
ordnande vid dessa läroanstalter. Följ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
