- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 21:a årg. 1902 /
89

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5. (1,048.) 29 januari 1902 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 5

SVENSK

89

Beträffande storleken af det belopp,
som bör tillerkännas vikarien, hafva,
såsom nämdt, de flesta af dem, som hörts
i ärendet, i likhet med motionärerna
ansett, att 150 kronor för läsmånad vore
ett lämpligt minimum. Några af dem,
som yttrat sig, i ämnet, hafva visserligen
föreslagit, att vikariatsarvodet borde utgå
med ett högre belopp än det nu nämda.
Sålunda har det föreslagits, dels att
vikariens aflöning borde bestämmas till
1,200 kronor för ett läsår af 24 veckor
eller 200 kronor för läsmånad, dels att
samma aflöning borde utgå med 1,400
kronor för år. Jag anser dock, att den
af flertalet önskade aflöningen, eller 150
kronor för månad, är lämpligen afvägd,
allra helst, som den bestämdt angifves
såsom en minimilön. Skolstyrelserna äga
ju då rätt att, där förhållandena sådant
fordra och tillgångarna det tillåta, höja
denna minimilön på samma sätt som
åtskilliga skoldistrikt höja arvodet till
folkskollärares vikarie utöfver det
lagbestämda vikariearvodets minimibelopp.

Att, såsom några föreslagit, bestämma
det vikariearvode, till hvars bestridande
statsbidrag må kunna till en viss del
utgå, i förhållande till den lön,
skoldi-distnktet själft bestämmer för den
ordinarie läraren, skulle leda till alltför stor
obestämdhet med hänsyn till anspråken
på bidrag från statens sida.

Då det blifvit föreslaget att bestämma
arvodet olika för vikarier, för ordinarie
å ena sidan samt för extra ordinarie och
biträdande lärare å andra sidan, vill jag
anmärka, att till vikarier för biträdande
lärare, hvarmed vid de allmänna
folkskolorna menas lärare, som tjänstgöra i
folkskola utan att hafva aflagt
folkskollärareexamen, statsbidrag ej bör utgå, då
sådana lärare icke äro behöriga att
antaga anställning vid högre folkskola,
hvadan förslaget, såvidt vikarier för desse
lärare angår, ej förtjänar afseende. Ifall
man med biträdande lärare vid högre
folkskolor menar ämnes- eller timlärare,
har jag redan förut yttrat mig om dem.
Beträffande åter vikarier for extra
ordinarie lärare, synes mig anledning ej
förefinnas att göra skillnad mellan dem och
vikarier för de ordinarie lärarne, lika
litet som skillnad göres emellan
ordinarie och extra ordinarie lärare vid
folkskolorna.

Såsom skäl för att beloppet af
vikariearvodet sättes högre för vikarier vid högre
folkskolor än vid de allmänna
folkskolorna skan anföras, att för de förra
uppställas större fordringar för
anställning än för de senare, af hvilken
anledning ju ock lönerna till de ordinarie
lärarne vid de högre folkskolorna äro större
än vid de allmänna folkskolorna. Att
arvodet till vikarien lämpligast
bestämmes för månad och icke såsom vid
folkskolorna för år, beror därpå, att den
årliga lästiden, som vid folkskolorna är
bestämd till åtta måuader, vid de högre
folkskolorna visserligen genom
kungörelsen af den 16 juni 1875 i allmänhet
borde begränsas till 24 veckor, men, så-

som jag redan anfört, dock växlar ganska
mycket i enlighet med af Eders k. m:t
fastställda reglementen. Sättes, såsom
några föreslagit, vikariearvodet att utgå
med ett bestämdt belopp för hela det
för skolan bestämda läsåret, skulle
vikarierna vid olika skolor för hvarje
månads tjänstgöring få väsentligen olika
ersättning, mindre ju längre årskursen i
öfrigt fortginge vid skolan, hvilket ju
tydligen icke kan blifva rättvist.

Angående fördelningen af
vikariearvodet mellan den sjuke läraren själf,
staten och skoldistriktet hafva alla de hörda
varit ense därom, att i
öfverensstämmelse med omförmälda nådiga
kungörelse den l juni 1900 vikariens aflöning
skall utgöras sålunda, att läraren af sin
lön afstår ett belopp, motsvarande en
fjärdedel af vikariens kontanta
minimi-aflöning, samt två tredjedelar af samma
minimiaflöning utgå af statsmedel och
återstoden erlägges af skoldistriktet,
hvilket det jämväl åligger att förse
vikarien med bostad jämte vedbrand eller
ock lämna ersättning därför, äfvensom,
där så ifrågakommer, godtgöra honom
resekostnad. Enligt mitt förmenande
böra dessa bestämmelser tillämpas äfven
beträffande sättet, hvarpå arvode till
vikarie för sjuk lärare vid högre
folkskola skall utgöras.

För vikarierande folkskollärare kan
ersättning för bostad och vedbrand
lämnas med beräkning efter minst femtio
kronor för åtta månaders
undervisningstid. Denna ersättning synes mig väl
låg, då det gäller vikarie för lärare vid
högre folkskola. Liksom den kontanta
aflöningen till sådan vikarie af mig
föreslås till dubbla beloppet af hvad som
är stadgadt för folkskollärare, synes det
mig lämpligt att äfven i förevarande
fall följa samma norm. Jag anser
därför, att ersättningen för bostad och
vedbrand bör bestämmas till minst 100
kronor och att på samma gång uttrycket
»bestående af ett rum» bör utbytas mot
»bestående af ett eller två rum».

Det af en länsstyrelse framställda
förslaget, att ersättning till vikarien för
resa från sitt hemvist till
tjänstgöringsorten och åter skulle utgå enligt
bestämmelserna för fjärde klassen i gällande
resereglemente, anser j äg icke böra vinna
framgång. Dels bör denna ersättning,
såsom icke till någon del utgående af
statsmedel, få bero på ömsesidig
öfverenskommelse, och dels skulle en sådan
bestämmelse leda till motsvarande
fordringar från andra håll, där hittills
skoldistriktet själft fått bestämma skälig
resekostnadsersättning.

Angående öfriga villkor, såsom i fråga
om läkarebetyg och om hvad
iakttagas bör, då lärare är urståndsått att
vidare återinträda i tjänstgöring eller då
lärare efter uppnådda sextio år
förklarats pensionsberättigad, torde samma
bestämmelser få gälla som för
folkskollärare. Bestämmelsen om skyldigheten
att själf bekosta vikarie, då extra
ordinarie lärare vid folkskola efter uppnådda

sextio års ålder förklarats berättigad till
helt ålderdomsunderstöd, kan dock icke
erhålla någon motsvarande föreskrift
angående extra ordinarie lärare anställda
vid högre folkskola, enär dessa icke
kunnaj .blifva delaktiga i småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, då
.tillskott af allnxänna medel icke åtnjutes
till deras aflönande? ett villkor, som
ford-,ras för nämda delaktighet enligt § l i
det för anstalten gällande reglemente.

Hvad angår de kostnader, som genom
föreliggande förslag skulle uppkomma
för statsverket, hafva motionärerna
antagit, att de skulle kunna stanna inom
ett belopp af 1,000 kronor. Detta
belopp synes iriig vara väl lågt. Med
någon större bestämdhet kan naturligtvis
det för ändamålet erforderliga beloppet
icke angifvas, då något material, hvarpå
man kan bygga tillförlitliga beräkningar
uti ifrågavarande hänseende, icke finnes.
För en sannolikhetsberäkning anser jag
dock, att man bör kunna utgå från
samma grunder, som jag tillämpade vid
min framställning till Eders k. m:t förra
året i fråga om kostnaderna för vikarier
för lärare vid småskollärareseminarierna,
som af sjukdom hindrades att fullgöra
sin tjänst. Såsom jag redan anfört,
utgjordes lärarne i läsämnena vid högre
folkskolorna med en tjänstgöringstid af
minst 24 timmar i veckan under senast
förflutna läsår af sexton ordinarie och en
extra ordinarie lärare. Under år 1901
hafva tillkommit två dylika tjänster, och
en eller annan torde kunna påräknas
tillkomma under de närmaste åren. Det
antal lärare, till hvilkas vikarie
statsbidrag kan ifrågakomma, kan därför
skattas till omkring tjugu. Antager man,
att de på grund af sjukdom från
tjänstgöring hindrade lärarne uppgå till en
fjärdedel af hela antalet, och att dessa
i medeltal behöfva vikarier under fyra
månader af året, skulle för dessa fem
lärare behöfvas såsom statsbidrag till
vikaries aflönande, efter 400 kronor för
hvarje, tillsammans 2,000 kronor.
Liksom förut i motsvarande fall bör
emellertid anslaget bestämmas såsom
förslagsanslag.

Jag anser således, att i fråga om rätt
att komma i åtnjutande af statsbidrag
i förevarande afseende följande
bestämmelse bör blifva gällande:

1) att, därest vid högre folkskola, till
hvilken understöd af statsmedel utgår,
anställd ordinarie eller extra ordinarie
lärare eller lärarinna i läsämnen, hvilken
har en tjänstgöringsskyldighet af minst
tjugufyra timmar i veckan, på grund af
sjukdom åtnjuter tjänstledighet och för
anställning vid högre folkskola behörig
vikarie är för honom eller henne
förordnad oafbrutet minst en månad af
den för skolan fastställda
undervisningstiden, vikarien, för såvidt statsbidrag
till hans aflönande må kunna erhållasr
skall för den tid, hvarunder hans
förordnande varar, åtnjuta arvode efter
minst 150 kronor för läsmånad, hvarje
månad beräknad till trettio dagar, hvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:45:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1902/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free