Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7. (1,050.) 12 februari 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 7
fortbildningskurser, som numera
regelbundet sommartiden anordnas vid våra
universitet; det gäller framför allt att troget
förbereda sig för den dagliga uppgiften i
skolan».
I stort sedt, synas folkskollärarn e
hafva gjort sig förtjänta af goda
vitsord för nit och plikttrohet vid
utöfvandet af sitt kall, hvilket är så mycket mer
erkännansvärdt, som de ej sällan
nödgats arbeta under mycket ogynnsamma
förhållanden. Men af
inspektörsberättelserna framgår ock, att det å ena sidan
funnits ej få lärare, som höjt sig öfver
den allmänna nivån, nämligen sådana,
som skött sitt kall med synnerligt
lefvande intresse och aldrig sviktande
trohet, som gifvit sig helt åt sin
lifsuppgift, och att å andra sidan ej heller de
varit få, som stått under strecket,
nämligen de, som håglöst och
slentrianmässigt fullgjort, hvad dem ålegat. Såsom
anledningar till det senare förhållandet
hafva anförts, bland annat, det
mångenstädes ansträngande och med stora
svårigheter förbundna arbetet,
näringsbekymmer, bisysselsättningar, bristande
anlag. För att åtminstone delvis afhjälpa
det onda, har föreslagits, att lärarnes
löner skulle höjas med ännu en
lönegrad* och att i samband skulle utfärdas
uttryckligt förbud för läraren att åtaga
sig bisysselsättningar, »hvilka vanligen
med icke anad fart draga hans
intressen åt annat håll» (från skolan).
I allmänhet synes det sedliga
tillståndet bland folkskollärarne hafva varit
mycket godt. Dock hafva anledningar
till befogadt klander mot åtskilliga
lärares uppförande ej saknats. De vanligaste
anledningarna till klandret hafva varit
främjande af kyrklig söndring och
okyrkligt väsende, dryckenskap och
osedlighet. Mera undantagsvis har anmärkts,
att några yngre lärare, sedan de blifvit
ordinarie, väckt misstämning inom
respektive skoldistrikt genom ett
anspråksfullt uppträdande.
Beträffande folkskollärarnes
lefnadssätt yttrar en inspektör följande:
»Den yngre lärarepersonalen har mycket
mer än den äldre skilj t sig från den
burg-nare delen af allmogeklassen i klädedräkt,
lefnadsvanor i allmänhet och väl äfven i
åskådningen i mångt och mycket, hvilket
allt gör, att den unge läraren på
landsbygden blir och förblir en främling och har
svårt att slå rötter och känna sig hemma i
den omgifning, där nan blifvit satt att verka.
Detta enstöringsläge med vanligen
åtföljande ensamhetskänsla kan lätt komma att
nedstämma sinnet, hindra tillväxten i
mognad och duglighet och leda in på ett alltför
träget transportsökande. Den äldre läraren
däremot sökte vanligen efter genomgången
seminariekurs med förkärlek plats i
hemtrakten, där han på förhand kände sitt folk
och själf var känd. Redan däri låg ofta
från början en viss styrka, som, väl använd,
gifvit hemkänsla, hemtrefnad, inflytande och
anseende, som kanske svårligen kunnat
för-värfvas på främmande ort.»
En inspektör anmärker, att vanligtvis
just de sämsta bland de äldre folkskol-
* Sedan början af år 1901 hafva
folkskolans lärare fått sina löner höjda med ännu
en lönegrad.
lärarne icke känna eller åtminstone icke
vilja erkänna sin underlägsenhet utan
äfven efter uppnådd pensionsålder
envisas att, skolan till men, sitta kvar vid
sin tjänst, fordra ytterligare undseende
för visad olämplighet och oduglighet och
ej utan bråk kunna förmås att begära
afsked för att lämna plats åt yngre och
dugande krafter. Önskligt vore därför,
enligt hans och äfven andra inspektörers
förmenande, att en till pension
berättigad lärare vid folkskola vore pliktig att
frånträda sin tjänst, om icke skolråd
och folkskoleinspektör funne grundad
anledning att bibehålla honom vid
tjänsten någon tid utöfver pensionsåldern.
Att medelst varning tvinga en sådan
lärare att med skam afträda tjänsten
kännes både hårdt och obehagligt.
Ökning i lärarinnornas antal.
Antalet folkskollärare och -lärarinnor
vid inspektionsperiodens början och slut
framgår af följande tabell:
År 1892. År 1898.
ordinarie lärare_____4,202\, A7£ 4,648\Å7AA
extra ordin, lärare ... 274p4:’b 112p’bU
ordinarie lärarinnor... 1,128\-, AftÄ 1,670\1 Q/>7
extra ordin, lärarinnor . 360/1’’ 297/1>yb’
Antalet folkskollärare har sålunda
under ifrågavarande period stigit med 284
och antalet folkskollärarinnor med 479.
Häraf synes, att lärarinnor allt mer och
mer ar ställts äfven vid egentliga
folkskolor. Af de 479 nya
lärarinnebefattningarna hafva ej mindre än 222
anordnats vid folkskolor på landsbygden,
hvilket är ett anmärkningsvärdt stort antal,
som visar, att obenägenheten att anställa
lärarinnor vid folkskolor på landet
börjar allmer aftaga. Såsom skäl för
anställandet af lärarinnor hafva i
inspektörernas berättelser anförts, att det synts,
som om lärarinnor i allmänhet mer än
lärare betonade den uppfostrande sidan
af skolarbetet; att man funnit
lärarinnor mera odeladt ägna sin tid åt skolan
samt vara bättre tillfredsställda med de
vanliga lönevillkoren än lärare, som ofta
vore missnöjda med sin ställning och
aflöning och därför stundom, till förfång
för skolan, skaffade sig
bisysselsättningar, som kunde bereda något tillskott i
löneinkomster; att erfarenheten vitsordat,
att lärarinnornas förmåga att uppehålla
tukt och ordning i skolan i intet
hänseende stode tillbaka för lärarnes.
Men mot ett allt f Or allmänt
användande af lärarinnor i folkskolans tjänst
har å andra sidan uppmärksamhet fästs
därpå, att det ej sällan visat sig, att
lä-rinnor haft rätt svårt att uppehålla
disciplin bland de äldre folkskolegossarna,
särskildt i vissa skolor, såsom t. ex. i
skolor vid de stora sågverken i
Norrland (en inspektör yttrar därför, att
lä-rinnornas verksamhet i folkskolan synes
böra inskränkas till flickklasserna eller
till blandade klasser med ringa antal
gossar); att tjänstledighet i följd af
sjukdom förekommit mindre of ta. f or lärare
än för lärarinnor. »De förra hafva i
allmänhet större uthållighet- och styrka
att i längden stå ut med det på
krafterna slitande skolarbetet och angripas
därför icke heller så lätt af nervösa
åkommor som de senare.»
Särskildt med hänsyn till de gifta
lärarinnornas tjänstgöring i folkskolan
skrifver en inspektör, sedan han närmast
förut talat om lärararinnans trägenhet
och plikttrohet i sitt arbete:
»Endast i det fall, att hon träder i
äktenskap och ändock, vanligen af ekonomiska
skäl, fortfar med arbetet i skolan, inträder
ett i någon mån ändradt förhållande, i det
skolan då gemenligen ej blir för henne ett
ändamål i och for sig utan mer eller mindre
ett medel för ett utanför skolan liggande
ändamål. Det blir då i de flesta fall en
slitning mellan skolan och hemmet, ett
haltande på två sidor, till skada för bådadera.
Det låter sig också icke gärna göra att
samtidigt på ett tillfredsställande sätt lösa
tvänne så maktpåliggande uppgifter i lifvet, af
hvilka hvardera kräfver sin person hel.
Därför har det mer än i ett fall inträffat, att
det här påpekade ledt till splittring af
hemmet, hvarpå skolan naturligen icke heller
kunnat vinna. Högligen önskligt vore
därför ett tillägg till gällande folkskolestadga,
hvarigenom skolans rätt och väl kunde
under här antydda förhållanden tillräckligt
värnas.»
Lärarebrist.
I många inspektionsområden har visat
sig en betänklig brist på folkskollärare,
då fråga varit om dels att besätta mindre
gynnsamt lottade tjänster med
ordinarie innehafvare, dels att anskaffa
vikarie för afgången eller sjuk lärare. I
förra fallet har man ofta fått nöja sig
med ofullständigt antal sökande eller
låta platsen tills vidare, skötas af en
mer eller mindre lämplig vikarie. Ja,
man har till och med någon gång
nödgats stänga skolan för en tid. I senare
fallet har man jämväl ej sällan fått taga
till vikarie någon mer eller mindre
lämplig person, t. ex. en pensionerad
folkskollärare eller småskollärare eller någon
oexaminerad, som kunnat vara villig att
af en eller annan anledning någon tid
arbeta i skolan.
I synnerhet i vissa
lappmarksförsamlingar synes bristen på lärare - ej
endast på folkskollärare utan därstädes ock
på lärare vid mindre folkskolor och
småskolor - hafva varit mycket stor, ja,
så stor, att största hindret för
anordnande af behöfliga nya skolor mött i
svårigheten att förse dem med lärare.
Undervisningen.
Undervisningen har befunnits mycket
olika i olika skolor, hvilket har sin
naturliga förklaring uti vederbörande
lärares olika kunnighet, skicklighet och
intresse ; uti barnens olika omständigheter ;
uti hemmens olika beskaffenhet och uti
olika samverkan mellan skola och hem;
uti skolornas olika organisation samt uti
de olika förhållanden i öfrigt, under
hvilka skolorna arbetat.
Redan häraf inses, att det är
vanskligt att fälla ett allmängiltigt omdöme om
undervisningens beskaffenhet under den
inspektionsperiod, hvarom nu är fråga,
och detta så mycket mer som de omdö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
