Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. (1,051.) 19 februari 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 8
SVENSK LÄRARETIDNING.
143
ver en inspektör: »Det har i allmänhet
ansetts lämpligt att vid de folkskolor,
i hvilka barnantalet varit för stort för
att knnna af en lärare samtidigt
nnder-visas, och hvarest vägafstånden icke
hindrat, i stället för delning af
folkskoleområdena anordna biträdande
afdelningar. Där lokaler ännu icke
knn-nat anskaffas för biträdande afdelningar,
har afdelningsläsning måst införas.» En
annan inspektör yttrar, att inom hans
område flera folkskolor med tvåklassiga
afdelningar, som undervisats af samme
lärare på skilda tider, Öfvergått från
denna skolform till en högre, nämligen
till skolor med tvåklassiga afdelningar,
af hvilka hvar och en undervisas af
särskild lärare. (Litt. C. till litt. B.)
Arbetet i folkskolorna litt. D och E,
d. v. s. folkskola med tre årsklasser,
samtidigt undervisade af samme lärare,
som har till grundval antingen en
tre-klassig småskola eller en tvåklassig
småskola samt en folkskoleklass, undervisad
af särskild lärare (litt. D), och folkskola
med fyra årsklasser, som undervisas
samtidigt af samme lärare och som hvilar
på tvåklassig småskola (litt. E), synes i
allmänhet, där det for öfrigt handhafts
af en dugande lärare, och om skolgången
icke varit alltför ojämn, hafva gifvit ett
resultat, som tillfredsställt billiga
anspråk.
Folkskolor med två afdelningar, af
hvilka hvardera omfattar två årsklasser
och undervisas af särskild lärare (litt.
B), och folkskolor med fyra årsklasser,
hvardera klassen undervisad af särskild
lärare (litt A), hafva visat sig vara de
ändamålsenligaste skolformerna; i de,ssa
skolor har också arbetats med största
framgång.
Här återgifna uttalanden (vid
hvilka vi endast med afseende på
en eller annan enskildhet skulle
kunna hafva något att erinra) synas
oss förtjäna största beaktande, i
synnerhet efter det ensidiga skönmåleri,
hvarvid man hittills varit van. Utan
tvifvel har svenska folkskolan äfven
under de senaste åren i åtskilliga
stycken utvecklat sig i rätt riktning.
Men i andra stycken har hon råkat
in på svåra afvägar. I huru stor
utsträckning detta skett, därom
länt-nar den officiella statistiken tyvärr
föga besked. Den undersökning af
undervisningstiden vid våra skolor,
hvilken under föregående år i
sammanhang med utredningen af frågan
om öfverbefolkningen anordnats af
Sveriges allmänna
folkskollärareförening, torde häröfver sprida ett
väl-behöfligt ljus. Då resultatet af
undersökningen föreligger, skola vi
återkomma till denna för folkbildningens
framtid så ytterst viktiga fråga.
Folkskollärarebristen
är ingenting för Sverige säreget utan
förekommer på många andra ställen.
Särskildt klagar man öfver dylik brist
i Schweiz, där nu på många ställen
småskollärarinnor få sköta
folkskole-befattningar. Men där som hos oss
har ett enda enkelt medel visat sig
vara ofelbart verksamt: höjes lönen
tillräckligt öfver den lagliga,
anmäler sig nog tillräckligt antal dugliga
sökande.
Önskemål med afseende på
Stockholms folkskolor
hafva, som vi uti n:r 5 omtalat,
blifvit framförda i föreningen »Studenter
och arbetare». Dessa önskemål röra
dels yttre anordningar, dels den
fysiska utbildningen, särklasser och
sär-begåfning^ praktisk utbildning och
undervisningsfrågor, dels ock
skolhygien. Beträffande sistnämda viktiga
ämne hafva vi i dagens nummer en
artikel af med. d:r E. Laurent, som
däri närmare utvecklar föreningens
önskemål. I dagarna har en
skrifvelse med afseende på samtliga
önskemålen blifvit af föreningen ingifven
till öfverstyrelsen för Stockholms
folkskolor.
Folkskolan och allmänna
läroverket.
Lärjungeantalet vid de allmänna
läroverken uppgick år 1900 till 16,957.
Kostnaden för hvarje lärjunges
undervisning beräknas af
statsrevisorerna hafva uppgått till 225 kr. 37
öre (häruti icke inberäknade
kostnaderna för läroverkshusen). Under
samma år undervisades i
folkskolorna 741,959 lärjungar för en
totalkostnad af 23,097,746 kronor, hvilket
gör 31 kronor 13 öre pr lärjunge
(däri kostnaderna för folkskolehus
inberäknade).
Undervisningskostnaden föl* en läroverkslärjunge räcker
alltså till för undervisning af mer
än sju folkskolelärjungar.
Skolan och tuberkulosen.
Med anledning af den
grundläggande betydelse, skolan har för lifvet,
påpekar Göteborgs Handelstidning
i en längre artikel, hurusom skolan
lätt kan göra barnen mottagliga för
folkkraftens kanske farligaste fiende,
tuberkulosen, genom deras
stillasittande i lokaler, som genom dålig
ventilation, ofullständig rengöring, dålig
belysning, opraktiska
uppvärmningsförhållanden äro rent af farliga.
Skolhusen böra därför så inrättas, att de
förebygga dejls uppkomsten af
disposition för sjukdomen, dels smitta.
Med hänsyn till den förstnämda
uppgiften böra skolorna vara hygieniska
mönsteranstalter, rymliga, ljusa, väl
ventilerade, och genom skolbad, lekar
och gymnastik böra kroppskrafterna
stärkas efter själsarbetet. Till före-
byggande af smitta må barnen ej få
spotta på golfvet, inga damsamlande
prydnader få förefinnas och
torrsop-ningen bör afskaffas. Underlåtandet
häraf straffar sig genom en
försvagad folkkraft.
SKO LNYH ETER
Våra senaste skolkommittéer
hade intill 1900 års slut kostat
statsverket följande belopp:
Kronor:
Kommittén för afgifvande af
betänkande och förslag rörande
afskaffande eller inskränkande af lärare-
profven m. m................._........___ 8,742
Kommittén för utredande af vissa
läroverksfrågor (tillsatt den 8 juli
1898) .7....................................... 11,009
Kommittén för utredning af vissa
frågor rörande de allmänna
läroverken (tillsatt den 26 maj 1899) ...... 82,576
Sakkunnige vid utredning af vissa
frågor rörande folkskoleväsendet
(normalplanen m. m.) ...;.............. 5,010
Folkskollärare kan ej tvingas
mottaga medalj. Såsom våra läsare
erinra sig, beslöt k. m:t under förra
sommaren att tilldela folkskolläraren,
klockaren och organisten Johan Palmgren i
Forsa församling i Helsingland icke
guldmedalj, såsom församlingen önskat, utan
i stället silfvermedaljen af åttonde
storleken med inskrift »för medborgerlig
förtjänst». Församlingen begärde
emellertid hos k. m:t, att P. måtte erhålla
medalj i guld samt ville, om detta icke
kunde bifallas, undanbedja sig
silfvermedaljen. I anledning häraf beslöt k.
m:t uttala sitt »synnerliga misshag»
öfver »församlingens förfarande med
afseende å det Palmgren tilldelade
vedermäle af kunglig nåd», hvarjämte k. m:t
of versände silfvermedaljen till
ärkebiskopen med föreskrift, att densamma
skulle på lämpligt sätt tillställas
Palmgren.
Af hänsyn till församlingen och till den
tjänstemannakår, af hvilken han varit
medlem, vägrade emellertid P. att
mottaga silfvermedaljen, hvilken återsändes
till kyrkoherden. Detta skedde förra
hösten. Sedan dess har den så
omstridda medaljen varit stadd på
vandring: från kyrkoherden till
ärkebiskopen, därpå till ecklesiastikdepartementet
och nu i dessa dagar till k. myntverket.
Medaljens slutliga öde af gjordes
nämligen af k. m:t den 31 januari, hvarvid
beslöts, att medaljen skulle till k.
myntverket öfverlämnas.
Och därmed har den väl ändtligen
kommit till rö. Helst borde måhända
dock den märkliga slanten hafva
hamnat i ett kuriositetskabinett.
De högre folkskolorna. På gjord
ansökan af Lysekils församling har k. m:t
förordnat om följande ändringar i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
