Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. (1,051.) 19 februari 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 8
SVENSK LÄRARETIDNING.
151
likgiltiga för fredsarbetet och låta
kristendomens kärleksbud stå tillbaka för
de gifna sakförhållandenas makt.
Ke-ligionsundervisningen bör därför sättas
i innerligare samband med lifvet
omkring oss och ägna mer uppmärksamhet
åt tidens humanitära kraf.
Historieundervisniixgen är ingen
bundsförvant till fredssträfvandet. I
läroböckerna intaga krigen och fältherrarne en
så dominerande plats, att ungdomen helt
naturligt kommer att betrakta krigen
som det viktigaste i mänsklighetens
historia. Medelpunkten af
historieundervisningen borde därför flyttas från
slagfälten in på kulturhistoriens för vår tid
nästan fridlysta område. Då skulle de
unga få blicken öppen för det tysta
kulturarbete, som uträttat långt mer för
människosläktets lycka och utveckling
än några krigiska bedrifter, de skulle
lära känna och vörda dem, som varit
detta kulturarbetes märkesmän.
Tendensen går ock åt detta håll, och Hans
Larssons Svenska historia för folkskolan
kan mycket väl anses motsvara krafven
på en modern historieundervisning. Man
bör dock ej, som i England skett på
fredsdomernas initiativ, utgifva
historiska läroböcker, där alla krig äro
uteslutna - all historia bör vara med
sanningen öfverensstämmande.
Historieundervisningen skall stödja evolutionens
idé och framhålla analogien mellan
individernas och folkens utveckling samt
visa "hän mot en framtid, då folkens
tvister lösas genom skiljedom och utan
blodsutgjutelse, liksom n af rättens och
s j älf hämdens dagar redan äro förbi.
Historieundervisningen bör vidare
präglas af omutlig objektivitet och ej i otid
falla undan för den nationella
hederskänslan. Om man ock i det enskilda
lifvet stundom påträffar falska begrepp
om »heder» och »ära», höjer sig dock
det prersonliga hedersbegreppet på ett
glädjande sätt till en känsla af omutlig
förpliktelse att hålla tro och lofven och
undvika kränkning af likars rätt.
Annorlunda är uppfattningen af hvad
nationernas heder kräfver. Makt är
fortfarande rätt, och det anses ännu icke
förnedrande utan ärofullt att spela
förtryckarens och eröfrarens roll.
Fredstankens målsmän böra därför hos det
yngre släktet inplanta en ny, högre grad
af nationalstolthet, som finner det under
sin värdighet att köpa en nationell
fördel genom en låghet mot ett annat folk.
Fosterlandskärleken har varit och är
en bärande kraft i många människors
lifsverk men äfven en täckmantel för
mången oädel gärning. Det finnes
nämligen en god och en dålig patriotism.
Den senare har en helt annan moral
gentemot andra länders invånare än då
det gäller egna landsmän; den äkta
uppskattar ridderligt äfven andra folks
värde och står ej i strid mot kärleken
till mänskligheten. Ensidig är den
fosterlandskärlek, som ser det enda
full-lödiga uttrycket för denna känsla i
personliga offer för försvaret. Ty den
högsta yttring af kärleken till
fosterlandet är ej längre krigsbragden utan
kulturarbetet. .
Som medel att nedbryta skrankorna
folken emellan framhöll tal:n
undervisningen i lefvande språk, den
internationella barnkorrespondensen, i Sverige
upptagen af »Kamraten», det internationella
»barnbytet», samt utbytet af lärarinnor
från de olika länderna, sådant det
exempelvis praktiserats i Lund och Köpenhamn.
Denna senare idé är mycket populär
bland svenska pedagoger.
Diskussionen blef mycket liflig. A
ena sidan ville man ej veta af, att
barnen hade »krigiska leksaker», sjönge
fosterländska sånger om segrar eller
ginge med i skolexercis. Å andra
framhölls det, att barnet kunde gärna f å leka
soldat: det måste i korthet genomgå
hela mänsklighetens utveckling och börja
nied att vara vilde; krigen främjade
aldrig kulturen - denna ginge fram i
trots af krigen. En historia, som ej
talte om krig, vore fullt ärlig, liksom en
tidning kan låta bli att omtala slagsmål.
Slutligen enades mötet om följande
resolution:
»Mötet uttalar som sin åsikt, att
barnens uppfostran både i hemmet och i
skolan bör ske med särskild hänsyn till,
att en säker grundval skapas, för att
barnen må förstå kulturens växande
fredstanke, och i synnerhet framhåller
mötet, att historieundervisningen må
vara ’buren, af full sanning med
erkännandet af kulturarbetet som det
bestämmande för utvecklingen.»
A. N. Bergvall f. I torsdags morgse
afled i sitt hem i Odensala i Uppland
folkskolläraren, organisten och klockaren
därstädes Alfred Nikolaus Bergvall.
Född 1836 i Tolf ta församling, afgick
han efter förut aflagd organistexamen
från seminariet i Uppsala 1856,
tjänstgjorde åren 1857-65 i Hammarby och
1865 - 69 inom Lillkyrka församlingar.
Den 13 februari 1869 tillträdde han
sina befattningar i Odensala, hvilka han
innehade till sin död den 13 februari
1902 eller - egendomligt nog – på
dagen i 33 år.
Med städse ådagalagd
plikttrogenhet-med aldrig svikande tjänstvillighet och
själfuppoffring gent emot församlingen
skötte han under denna långa följd af
år sina befattningar. Under sin 45-åriga
tjänstetid som organist hade han aldrig
vikarie förr än under sin sista sjukdom.
Visst sveko krafterna på sista tiden;
med trötta steg och understödd af sin
trogna maka vandrade han dock hän till
sin plats i kyrkan vid orgeln. Först
döden skilde honom från denna plats,
som nu står tom - en förlust, som
säkert länge skall kännas för försam
lingen.
Vid sidan af hvad den egentliga
lärareplikten kräfde, undervisade B. »con
amore» barnen och öfrig ungdom i sång,
piano och orgelspelning. Vid alla
högtidliga tillfällen stod hans lilla väl
inöf-vade sångkör alltid redo att höja
högtidligheten med sin sång.
För kort tid sedan beslöts, att B. med
innevarande termins slut skulle afgå med
pension samt dessutom årligen af
församlingen erhålla ett understöd af
250 kr. Han kom aldrig att emottaga
detta.
I sitt enskilda lif var Bergvall en
human och finkänslig personlighet.
Inom familjekretsen en öm make och
fader.
Närmast sörjande vid hans bår stå maka,
född Åberg, samt en dotter och två
söner. Den först nämda är gift med
kyrkoherden L. A. Philipson i Hacksta och Löt;
af de senare är den yngste lärare vid
Åmots bruk. A. P.
Matilda Nordström t« Helt ovän
tadt och utan föregående egentlig
sjukdom afled lärarinnan vid Östersunds stads
folkskola fröken Matilda Nordström den
14 dennes. Hon anträffades i sitt hem
liggande på knä öfver en emmastol med
en tidning i handen. Dödsorsaken var
troligen h j ärtförlamning.
Hon var född i Falun 1837, erhöll
efter några års verksamhet som
småskollärarinna dispens från
folkskollärarinne-examen och blef år 1882 ordinarie
folkskollärarinna.
Arbetsam, med stora fordringar på sig
själf liksom på sina lärjungar, åtnjöt hon
förmäns och föräldrars odelade aktning,
och just genom sitt sätt att taga lifvet
på fullt allvar vann hon barnens vördnad
och tacksamhet, icke minst sedan de
själfva kommit ut i lifvet.
(Meddelanden och förfrågningar i bref och å brefkort,
som icke äro undertecknade med afsändarens namn och
adress, lämnas utan afseende.)
102. Atte. Vikarie skall hafva lön pr
läsmånad. Men ifall Ni redan är vald till
ordinarie på platsen, vore väl förmånligare för
både Eder och församlingen, att på grund
af särskild öfverenskommelse Ni tillträdde
platsen som ordinarie redan vid årets början.
Därmed vinner Ni ett års tidigare
uppflytt-ning i de följande lönegraderna.
103. Basuno. 1) Ja, om inspektören ej
gör anmärkning. 2) Ja. 3) Nej,
planteringslandet är ej obligatoriskt. Men en nitisk
inspektör kan göra mycket för att läraren
skall få en dylik förmån.
104. Kalle X. 27. 1) Enligt vår mening
bör Ni följa den af ordföranden underskrifna
läsordningen, intill dess vederbörlig ändring
häri göres. Men om minst halfva antalet af
ledamöterna därom gör framställning,1 är han
skyldig sammankalla skolrådet. 2) Nej.
105. A-z. Härom inga tydliga
stadganden eller prejudikat.
106. H. P. 2. l)] Lärarens uppfattning
är antagligen den riktiga. 2) Omöjligt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
