- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 21:a årg. 1902 /
221

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12. (1,055.) 19 mars 1902 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 12

SY ENSK LÄRARETIDNING.

221

land sedan länge ansett
folkbiblioteks-verksamheten värd att med statsmedel
understödjas. Såväl i Norge som i
Danmark ägnas stor uppmärksamhet åt denna
fråga. Äfven hos oss borde väl tiden
snart vara inne att skänka denna
viktiga gren af folkupplysningsarbetet ett
verksamt och planmässigt bistånd från
statens sida

Ur de synpunkter, för hvilka vi nu
i korthet redogjort, hafva anspråken på
understöd af statsmedel åt våra
sockenbibliotek och med dem jämförliga
boksamlingar synts oss synnerligen befogade
och behj ärtans värda. Men liksom
motionärerna hafva vi ansett det första
steget till denna frågas lösning böra
vara en genom k. m:ts försorg verkställd
närmare utredning rörande de former
och villkor, under hvilka statsbidrag till
dylika anstalter skulle kunna lämnas,
och i enlighet härmed hafva vi uttalat
oss för bifall till den föreliggande
motionen och sålunda hemställt,

att andra kammaren för sin del
beslutar, att riksdagen i skrifvelse till
k. m:t anhåller, att k. m:t täcktes
taga i Öfvervägande, om och på
hvilka villkor statsbidrag skulle kunna
lämnas till sockenbibliotek och med
dem jämförliga boksamlingar, samt
for riksdagen framlägga det förslag,
hvartill utredningen kan föranleda.

(Hr Hammarlund har begärt få
antecknadt, att han af sjukdom varit
förhindrad att deltaga i ärendets hufvudsakliga
behandling inom utskottet.)

Husbondes skyldighet med afseende på
minderårigas skolgång.

Den af hr R Eklundk i Lund väckta
motionen om ändring af § 51 i
folkskolestadgan har afstyrkts af andra
kammarens skolutskott, som efter att hafva
refererat motionen yttrar följande:

Såsom synes af förevarande framställning’,
hyser motionären den uppfattningen, att i
det fall, som här afses, begreppen »husbonde»
och >målsman» böra vara liktydiga och
innebära enahanda åligganden. Och i likhet
med ’ honom finner utskottet det vara
rimligt och naturligt, a-tt om en person har
minderårigt skolpliktigt barn anställdt hos
sig i lagstadgad tjänst, hans husbonderätt
öfver sådant barn äfven bör medföra lik
nande skyldighet, som i här afsedda
hänseende åligger * målsman», nämligen att
ansvara för, att barnet erhåller undervisning
i enlighet med folkskolestadgans föreskrifter.

Men betraktar man närmare gillande
stadganden, som kunna hafva afseende på
här berörda fall. torde de, åtminstone efter
ordalydelsen taget, icke gifva fullt stö$ åt
denna mening. I folkskolestadgans § 51,
hvars förtydligande eller förändring i
angif-vet syfte nu begäres, talas blott om
föräldrar eller målsmän, men icke om husbönder,
hvadan man där icke finner en sådan
jämnställning mellan husbonde och målsman,
som berättigar till en dylik uppfattning. I
§ 50 af samma stadga talas det åter om
husbonde och arbetsgifvare, och där ålägges
dels husbonde att tillse, »att hans
tjänstehjons eller underhafvandes barn ordentligt
besöka någon af distriktets skolor eller eljest
erhålla undervisning1 i enlighet med denna
stadgas föreskrifter», dels ock arbetsgifvare,

»som begagnar barns biträde vid sin
hand-tering-, att jämlikt de föreskrifter, som
därom äro eller varda gifna, så ordna deras
arbete, att nödig1 tid förunnas dem att
erhålla stadgad undervisning». Af detta
stadgande torde man helt osökt få fram den
meningen, att husbonde, då han har att
tillse, att hans tjänstehjons eller
underhafvandes barn ordentligt besöka skolan, äfven
bör vara underkastad samma förpliktelse i
fråga om minderårigt skolpliktigt barn, som
hös honom erhållit lagstadgad tjänst, och detta
i synnerhet som husbonde väl ock i viss
mån torde kunna betraktas som
arbetsgifvare. En sådan tolkning synes hafva stöd
i de bestämmelser om barns anställning i
lagstadgad tjänst, .som innehållas i legostad
gans § 20, där det heter: »Emottager någon
barn af fattiga föräldrar till uppfostran,
födande och klädande emot vissa års tjänst,
upprätte aftal därom skriftligen i vittnens
närvaro, och inträde den, som barn sålunda
emottager, i föräldrars rätt.»

Men vare sig’ nu husbonde, hos hvilken
minderårig skolpliktig1 antagit lagstadgad
tjänst, ar att betrakta såsom målsman eller
icke i afseende på skyldigheten att sörja
för denne minderåriges skolundervisning,
anser emellertid utskottet, att de nuvarande
bestämmelserna i gällande folkskolestadga
angående föräldrars och målsmäns, ja, äfven
husbönders åligganden i detta afseende
kunna vara fullt tillräckliga och effektiva,
under förutsättning, att vederbörande
myndigheter tillse, att de efterlefvas, och
särskildt att de blifva tillämpade pä de
skol-pliktiga barnen under det stadium af deras
skolålder, då de ännu icke hunnit den
kropps-lig-a utbildning, att de kunna erhålla
lag-stadgad tjänst.

Slutlig-en får utskottet framhålla, ’att
motionären med sin hemställan om
förtydlig-ande eller förändring1 af gällande
bestämmelser i syfte att husbonde, som har i sin
tjänst minderårigt skolpliktigt barn, skall
vara detta barns målsman i fråga om
skyldighet att sörja för dess skolundervisning-,
icke synes hafva träffat rätta målet, enär
enligt utskottets förmenande förtydligandet
eller förändringen, om sådant kan anses
vara af nöden, icke bör afse § 51, utan §
50 i gällande folkskolestadga.

På grund af hvad sålunda anförts,
hemställer utskottet,

att förevarande motion icke må till
någon andra kammarens åtgärd föranleda.

(Hr E. Hammarlund har till följd af
sjukdom och hr Schenström på grund af
ledighet från riksdagsgöromålen icke
deltagit i detta ärendes behandling inom
utskottet.)

Undervisning om straffpåföljden å brott.

Hr C. Sandquists motion i detta ämne
(se n:r 6!) har afstyrkts af andra
kammarens skolutskott. Majoriteten har
gifvit utlåtandet följande lydelse:

I liknande syfte väckte hr C. G. Bruce
vid 1889 års riksdag motion uti andra
kammaren rörande skrifvelse till k. m:t att till
nästdärpåfoljande riksdag inkomma med
förslag till den ändring af folkskolestadgans
3 kap. 12 §, att såsorn läroämnen äfven
infördes de första grunderna för hälsovård och
lagkunskap. Uti sin motivering framhåller
hr Bruce, bland annat, att, därest barn
redan i folkskolan erhölle någon undervisning
i gällande lagar och författningar,
fångarnas antal utan tvifvel skulle minskas, då
mången nu först efter domstolens utslag
finge kännedom om hvilket straff, som följde
på .den begångna handlingen.

Andra kammarens första tillfälliga utskott
ansåg emellertid, att barnen vid den ålder,
då de besökte folkskolan, säkerligen ej ägde

förmåga tillgodogöra sig undervisning uti
ifrågavarande ämnen, hvadan densamma
för dem ej komme att medföra något
väsentligt gagn, samt att det for öfrigt ej kunde
vara lämpligt att ytterligare öka
läroämnenas antal i folkskolan, i följd hvaraf
utskottet hemställde om afslag på motionen; och
andra kammaren fattade sitt beslut i
öfverensstämmelse med utskottets hemställan.

Hvad nu vidkommer förevarande motion,
anser utskottet väl själfva syftet med
motionen beaktansvärdt och vill ej bestrida,
att i flera hänseenden vore kanhända
behöfligt, att mera allmänt förefunnes verklig
insikt om hvad som kan vara att hänföra
till ett förfarande af straffbar art, men
utskottet håller före, att redan nu såsom i
skolorna undervisningen är ordnad, särskildt
i kristendom, för lärjungarna framhålles,
under förutsättning, att undervisningen
riktigt skötes, hvad som må anses för rätt eller
ej, samt att omsorg ägnas åt att rättskänsla
må hos det uppväxande släktet väckas och
stärkas.

Härvid synes dock utskottet vara
anledning: vidröra, att det nog kunde vara
eftersträfvansvärdt, att i skolorna erhölles någon
vidsträcktare undervisning i fråga om sam-,
hällsplikter, hvilket jämväl torde låta sig
göra, ifall undervisningen i skolorna
ordnades något annorlunda än för närvarande.

Nu har emellertid motionären gifvit
uttryck åt hvad ifrågavarande framställning
åsyftar på sådant sätt och med så bestämda
yrkanden, att utskottet’ ej kan vara med
därom utan får därför hemställa,

att hr Sandquists ifrågavarande motion
icke må till någon andra kammarens
åtgärd föranleda.

Reservationer.

Hrr E. Hammarlund, David Bergström
och J. G. Spangenberg hafva reserverat
sig mot denna motivering och ansett,
att utskottets utlåtande i dess senare
del bort erhålla följande lydelse:

Då utskottet nu går att yttra sig om hr
Sandquists motion, bör det genast sägas,
att utskottet funnit motionens syfte
beaktansvärdt. Behofvet af någon undervisning i
svensk lag och ratt i våra folkskolor,
seminarier och allmänna läroverk torde genom
flerahanda tilldragelser och omständigheter,
hvilka under den senare tiden ådragit sig
allmänhetens uppmärksamhet, få anses fullt
tillräckligt styrkt. Spörsmålet är väl
numera icke så mycket, huruvida en dylik
undervisning bör meddelas, utan fastmera
huru den bör anordnas.

I detta sistnämda afseende kan utskottet
emellertid icke dela motionärens mening.
Att lägga denna undervisning så5 att den
uteslutande skulle gälla straffpåföljden för
mindre och större brott, vore tvifvelsutan
ett missgrepp. t denna undervisning bör
nog gifvas både en bredare och en mera
positiv grundval, så att undervisningen
komme att skänka de unga ett nödig
öfverblick öfver våra viktigaste samhällsplik"ter.
En för detta ändamål affattad läsebok, hvil
ken på ett begripligt sätt framställde några
af såväl den allmänna lagens som
grund-och kommunallagarnas hufvudstycken, vore
måhända det bästa medlet att grundlägga
den viktiga kunskap, hvarom nu är fråga.

Icke heller torde det vara alldeles gifvet,
att nu ifrågavarande undervisning bör,
såsom motionären håller före, meddelas i
omedelbart sammanhang med
kristendomsundervisningen. En god kristendomslärare,
liksom hvarje annan lärare, som undervisar
sina lärjungar om hvad som är moraliskt
rätt eller orätt, lärer nog icke underlåta att
inför dem efter hand och i tillämpliga delar
tillämpa det sagda på det praktiska lifvet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:45:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1902/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free