Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12. (1,055.) 19 mars 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 12
och dess förhållanden. Men detta är en sak.
Den undervisning åter om våra
samhälls-plikter och om lag* och rätt, hvarom här
ofvan är taladt, och hvilken enligt utskottets
mening icke borde hafva formen af någon
slags läxläsning, torde väl lämpligast böra
behandlas som ett särskildt led i
undervisningsplanen och först förekomma inom
folkskolan i dess högre afdelning och i
fortsättningsskolan samt inom de allmänna
läroverken i klasserna 5-7.
Utskottet hemställer därför,
att förevarande motion icke må till någon
kammarens åtgärd föranleda.
Reservationer äro vidare anmälda dels
af hr Sandquist, dels af hr Sehenström,
den senare mot vissa delar af utskottets
motivering. D:r Björck har ej deltagit
i ärendets slutliga behandling inom
utskottet.
Examens- och studieväsendet.
Andra kammarens skolutskott har med
anledning af hrr David Bergströms, Ernst
Tryggers och Jakob Petterssons motioner
i detta ämne enhälligt hemställt,
att riksdagen i skrifvelse till k. m:t
anhåller, det täcktes k. m:t ej mindre
taga under öfvervägande, huruvida icke
de såsom villkor för rätten att vid
universiteten aflägga juridiska examina
stadgade s. k. förberedande examina
lämpligen kunna afskaffas, än äfven i
öfrigt låta undersöka och utreda,
huruvida icke, med hänsyn till
nödvändigheten af studietidens begränsning, åtskilliga
ändringar och tillägg i gällande
bestämmelser med afseende å undervisnings-,
examens- och studieväsendet vid
Uppsala och Lunds universitet samt
Karolinska mediko-kirurgiska institutet i
Stockholm kunna vara behöfliga, och att
k. m:t därefter ville vidtaga de’åtgärder,
som i dessa afseenden kunna befinnas
erforderliga och gagiieliga.
Pastors själfskrifvenhet såsom
ordförande i kyrkostämma och skolråd.
Såsom vi i förra numret nämde, hade
lagutskottet afstyrkt den af hr P.
Olsson i Fläsbo väckta motionen om
upphäfvande af pastors själfskrifvenhet
såsom ordförande i kyrkostämma och
skolråd.
Då frågan förekom i lördags i
riksdagen, biföll första kammaren utan
diskussion utskottets hemställan om afslag
på motionen.
I andra kammaren uppstod en stunds
debatt. Motionären förklarade sig känifa
både utmärkta och dåliga präster, som
hade det gemensamt, att de ej dugde
till ordförande i kyrkostämma. Då han
ej rönt understöd för sitt förslag i denna
del, ville han emellertid ej göra något
yrkande.
Beträffande åter motionens senare del,
ordförandeskapet i skolråd, yrkade
motionären bifall till sitt förslag. Han
un-derstQddes härvid af hrr Byström,
Persson i Tallberg och Olofsson i Åvik. Af
dessa talare framhölls, att i Amerika
sköttes skolorna utmärkt, ehuru prästen
icke vore Själfskrifven ordförande, att
det vore skymf mot församlingen att
påstå, att ingen annan än prästen vore
kompetent att vara ordförande i
skolrådet o. s. v.
Utskottets ståndpunkt försvarades af
hrr Andersson i Löfhult, Sandquist, Folke
Andersson i Helgesta, N. Nilsson i
Skärhus och biskop v. Schéele. Huru skulle
man, menade hr Sandquist, utan
prästen som ordförande reda sig i mörka
trakter? Tal:n .hade tjänstgjort under
flera präster, och de hade alla varit
utmärkta skolrådsordförande. Hvilka
kostnader skulle det för öfrigt ej blifva, om
någon, annan skulle vara ordförande, ty
ingen åtager sig ett dylikt kommunalt
uppdrag utan ersättning.
Något nytt i själfva saken förekom ej
under debatten, utan fördes denna
väsentligen på sådant sätt, att åhörarne
fingo en stunds muntration.
Utan votering afslog kammaren
motionen.
Kyrkostämmoförordningen.
Båda kamrarna hafva i enlighet med
lagutskottets hemställan beslutat ett par
ändringar i kyrkostämmoförordningen.
Den ena ändringen afser införande af
lika besvärstid i hela riket (30 dagar).
Hittills har för nordligaste Sverige varit
60 dagars klagotid. Den andra
ändringen gäller sättet för stämmas kungörande.
Följande tillägg har gjorts till § 12 :
Besluter kyrkostämma, att kungörelse om
stämma jämväl bör anslås å viss plats inom
församlingen eller införas i en eller flera
tidningar i orten, skall ordföranden, där så
ske- kan, föranstalta därom, Den
omständigheten, att kungörelsen ej blifvit anslagen
eller i tidning införd, må icke utgöra hinder
för stämmans hållande.
Ett föräldramöte i
Stockholm.
För att bereda föräldrar och målsmän
tillfälle att uttala önskningar med afse-,
ende på skolan hade Pedagogiska
sällskapet i Stockholm genom särskilda
kommitterade anordnat ett allmänt
föräldramöte, som hölls i K. F:s U. M. hörsal
sistlidna onsdag.
Sällskapets ordförande, rektor S. Alm
quist, framförde en välkomsthälsning till
de närvarande, hvarefter rektor L.
Lindroth valdes till mötets ordförande. Härpå
vidtog en längre öfverläggning, som med
spändt intresse följdes af den
synnerligen talrika publiken. .
Öfverstelöjtnant E. Melander erhöll
först ordet och talade öfver ämnet:
Utbildning och schablonering. Han betonade
vikten af att barnets individuella anlag
komme till sin rätt. Man * söker nu i
skolan bibringa barnet en massa
kunskaper, oafsedt om dess läggning med-
gifver dessa kunskapers inhämtande och
tillgodogörande. Barnen göras till ett
slags genomsnittsmänniskor, som kunna
allt möjligt men ingenting riktigt. Såge
man till, hvad som passade individen,
skulle lärjungens intresse i väsentlig grad
stegras. Många barn anses i skolan
»dumma», hvilket beror därpå, att man
ej upptäckt deras »kloka sida», att man
ej tillgodosett individens rätt. Vid den
grundläggande undervisningen borde de
olika anlagen upptäckas och undersökas,
och den följande undervisningen lämpas
därefter. På det sättet skulle för en
hvar lärjunge beredas möjlighet att med
bibehållande af sin individualitet uträtta
något värdefullt i lifvet.
Skulden till nuvarande
missförhållanden i berörda "hänseende låge mindre hos
lärarne än hos föräldrarna, som vilja, att
barnen skola läppja på litet af hvarje.
Genomförandet af en reform i den
riktning, talaren angifvit, skulle stöta på
svårigheter, men sådana äro till för att
öfvervinnas.
Hofpredikanten E. D. Heuman yttrade
sig öfver följande önskemål: Måtte skolan
söka bevara våra barn frän en
rationalistisk religionsundervisning och i stället gifva
dem en fast och fostrande kunskap i vår
evangelisk-lutherska tro f
Huru religionsundervisningen borde
bedrifvas, trodde sig de flesta människor
förstå, under det ingen utan
fackkunskaper ville blanda sig i andra ämnens
handhafvande. Det vore under sådana
förhållanden ej underligt, om
meningarna komme att brytas. Då ju ej ens
prästerna själfva vore eniga, komme det
gifvetvis att medföra en stor fara för
skolan, därest i fråga om
religionsundervisningen meningarna för dagen, medan de
ännu brytas mot hvarandra, skulle
accepteras af lärarne och genom dem
införas bland barnen.
Religionsundervisningen finge ej urarta
till dogmatiserande och katekesplugg.
Barnen borde göras bekanta med bibeln
och erhålla en lefvande bild af sin
frälsare. Men äfven för minnet, borde de
hafva något, och då funnes ingen bättre
sammanfattning af de etiska
grundsatserna i bibeln än Luthers lilla katekes.
Den större katekesutvecklingen kunde
användas som handbok för läraren.
Fil. kand. C. Laurin ansåg, att
föräldrarna ej borde tvingas att låta sina
barn erhålla religionsundervisning.
Rektor N. Beskoiu framhöll, att
kristendomsundervisningen borde vara varm
och lefvande. Skolan finge ej förbise
den historiska bibelforskningen. Bibeln
själf gjorde icke anspråk på att vara en
strängt historisk och naturhistorisk
skildring. Gamla testamentet företedde i vissa
fall en låg religiös ståndpunkt, hvilken
vi såsom kristna ej kunna gilla. Man
borde se till, att man vid
undervisningen hade på sin sida de tre andliga
stormakterna: sanningen, religionen och den
historiska utvecklingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
