Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16. (1,059.) 16 april 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 16
med undervisningen vid rikets
folkskolor, folkskollärareseminarier, allmänna
läroverk och andra offentliga
undervisningsanstalter, där undervisning i
katekes förekommer, samt lämpligen också
till vederbörande prästerskap, som har
att handleda ungdomen vid
konfirmationsundervisningen .
I en af de ofvan anförda
inspektörsberättelserna anmärkes, att särskildt
nyutexaminerade folkskollärare »upptaga
allra största delen af katekeslektionen
med att låta alla lärjungar i klassen
eller läxlaget hvar för sig ordagrant
uppläsa läxan från början till slut
såväl frågor som svar». Detta gifver vid
handen, att åtminstone icke alla
seminarier göra sina elever danade att på
ett rätt sätt bedrifva undervisningen i
detta viktiga ämne. Att
utanläsnings-metoden fortfarande i stor utsträckning
tillämpas i de allmänna läroverken är
också kändt. Ej sällan hör man
föräldrar klaga häröfver. Och
konfirmationsundervisningen slutligen lämnar
äfven mångenstädes mycket öfrigt att önska
i nu ifrågavarande afseende.
Vill man verkligen göra allvar af det
uttalande, sonr Rikets Ständer den 15
september 1860 gjorde i detta ämne,
kräfves det utan tvifvel, att innebörden
af detta uttalande på alla dessa nu
nämda håll varder vederbörligen inskärpt.
Motionärens förslag har sålunda synts
utskottet allt för snäft, och har
utskottet för den skull icke funnit sig kunna
tillstyrka detsamma.
Det nu föreliggande ämnet har
emellertid äfven en annan sida, på hvilken
utskottet ansett sig böra fästa
uppmärksamhet. Sambandet mellan frågan om
en ändamålsenlig lärobok och
utanläs-ningsfrågan beaktades redan af Rikets
Ständer f Or 42 år sedan. I den här
ofvan återgifna skrifvelsen till k. m:t
om åtgärder mot katekesutanläsningen
förklarade nämligen Rikets Ständer, att
de ansågo »det vara af vikt för det
åsyftade ändamålet, att en förklaring
öfver katekesen, som kan komma att
antagas, varder till uppställning och
form lämpad för det önskade
undervisningssättet». En sådan lärobok, som
riksdagen förklarat sig önska, sakna vi
emellertid allt fortfarande.
Ropen på en bättre lärobok i
kristendom hafva särskildt under senare åren
blifvit allt starkare, i synnerhet inom
pedagogiska kretsar. Flera af
folkskoleinspektörerna hafva ock, såsom framgår
af andra kammarens första tillfälliga
utskotts utlåtande n:r 9 vid 1901 års
riksdag, kraftigt betonat det behof, som här
föreligger. Inom lärarekåren har
äfvenledes länge den åsikt gjort sig gällande,
att kristendomsundervisningen bör
reformeras i den riktningen, att den
blifver mindre abstrakt och dogmatisk, mera
religiös och etisk, än nu är fallet, samt
att för detta ändamål en ny lärobok är
behöflig. Och enligt hvad som försports,
kan äfven från den nu samlade
läroverkskommittén väntas ett uttalande an-
gående behöfligheten af ny lärobok i
kristendom.
Dessa nu omtalade’ sträfvanden gå
jämväl i riktning mot
katekesutanläs-ningens inskränkande. Detta är också
hvad den upplysta meningen såväl bland
allmänheten som bland religionslärarne
själfva fordrar. Och alla praktiska
åtgärder till detta måls vinnande måste
sålunda hälsas med tillfredsställelse.
Till dessa åtgärder räknar utskottet
äfven en skrifvelse till k. m:t i den
riktning, motionären föreslagit, men då, på
sätt ofvan framhållits, motionärens
förslag icke synts vara tillräckligt
omfattande, har utskottet ansett sig böra
hemställa,
att förevarande motion icke må till
någon andra kammarens åtgärd
föranleda.
Ännu några ord om
ungdomens hyfsning.
Från öfverstelöjtnant C. H.
Norlander ha vi rörande denna fråga
mottagit följande ytterligare inlägg,
hvilket vi med så mycket större nöje
återgifva, som det berör ett ämne,
där samförstånd mellan uppfostrare
och militärer är af större vikt än
man hittills varit benägen att
medgifva. Öfverstelöjtnant N. skrifver:
Ytterligt tacksam för det välvilliga
omdöme, som i det hela kommit min
uppsats om »Erfarenheter från
bevärings-inskrifningarna» till del, vågar jag
begära ordet med anledning af några af
tidningens uttalanden.
Lika visst som jag fortfarande
förfäktar den meningen, att det är i hemmen
och i folkskolan, som grunden till en bättre
Ungens ordning både bör och skall läggas,
och att en bättre inspektion skulle högst
väsentligt härtill bidraga, lika villigt
medgifver jag, att »fortsatt undervisning
och öfning är af nöden» på grund af
industrialismens och jordbruksarbetets
nedbrytande verkningar efter
skolperiodens slut. Detta framgår ock tydligt
af min uppsats.
Men då man frågar hvad som gjorts
eller icke gjorts från det håll, som jag
närmast representerar eller det militära,
anhåller jag vördsamt att få gifva några
upplysningar. Ty för så vidt som till
militärer räknas alla gymnastiklärare och
föredragshållare och broschyrförfattare
och arbetare i folkhögskolans tjänst och
folkskoleinspektörer, gymnastik- och
skytteinstruktörer m. fl., alla ur militärernas
klass, ber jag få upplysa, att mycket
kraftiga inlägg i dessa frågor tidt och
ofta gjorts af dessa den fysiska upp-
fostrans målsmän och ungdomsledare på
gymnas tiklär ar emö ten, i pressen, i
föredrag och i diskussioner. De hafva visst
»höjt sina röster».
Härom vittna bl. a. åtskilliga
protokoll, upptagna i »Tidskrift för gymnastik»,
om gymnastikens, lekens och idrottens
öfvande efter skolålderns slut samt
förslag om lekplatsers anordnande, och om
gymnastiks och idrotts upptagande på
frivillighetens väg inom folkhögskola
och skyttekretsar. Se härom t. ex.
en serie artiklar i Aftonbladet 1901
juni-augusti: »Svenska gymnastiken
under debatt», hvaruti bland många
andra kapten Fleetwood, major Bergman
och undertecknad arbetat just i denna
riktning. Jag ber att vidare få hänvisa
till en liten broschyr »Rationella
gym-nastiköfningar och sund idrott» af
Norlander, där samma sträfvande gör sig
gällande. I de flesta försvarsföredrag,
som föregående år höllos af militärer,
framhölls ständigt önskvärdheten, ja,
nödvändigheten af nyttig sysselsättning i
form aLskjutöfningar och kroppsöfningar
i den för ungdomen så farliga perioden
mellan skolans slut och värnpliktens
fullgörande. * *
l en af mina populära föreläsningar
inom södra Sverige »om kroppslig
uppfostran» går samma grundton mot det
för tidiga yrkesarbetet och medlen
däremot.
Till regeringen har till årets riksdag
inlämnats ej mindre än tre förslag af
tjänande och f. d. militärer om
statsanslag till frivillig gymnastik och idrott
för ungdom af arbetsklassen. En
läsebok för värnpliktig ungdom, utarbetad
af militärer, har nyss lämnat pressen.
Och säkert är, att många flera militärer
på sitt vis sökt draga sitt strå till
stacken i samma anda, när tillfällen beredts
dem, och jag vet, att på många håll
från deras sida ett betydelsefullt
samarbete med den andliga uppfostrans
målsmän äger rum. Ty militärerna se bäst
hvad som brister vår värnpliktiga
ungdom och yttra sig ärligt därom och tänka
på medel däremot, vänner, som jag tror
mig kunna försäkra, att de i regel äro
till denna samma ungdom, för hvars
utbildning och uppfostran de för visso
känna sitt ansvar.
Det förefaller mig likväl som om redan
ej så litet vore gjordt för vår ungdom.
I städerna, åtminstone i åtskilliga inom
Skåne, finnas bibliotek, aftonskolor,
arbetaregymnastik och föreläsningar, om man
verkligen vill begagna sig däraf. Det är
ej heller bland stadsvärnpliktige, man
finner brist på intelligens, utan snarare
de obehagligaste utbrotten af råhet och
förvildning.
Landsbygden levererar onekligen det
slöaste elementet. Men äfven här finnas
ju möjligheter till frivillig uppryckning,
särskildt i Skåne genom utmärkt väl
ordnade populära föreläsningar. Att de
på många håll, ehuru just afsedda för
de yngre arbetarne, hafva att utstå en
hård konkurrens med bierutskänkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
