Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16. (1,059.) 16 april 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 16
för vikarierande folkskollärare utgår den
med 1,200 kr. och för vikarierande
folkskollärarinna med 1,000 kr.),
Folkskoleinspektionen. K. m:t
har beviljat folkskoleinspektören J. B.
Wockatz ledighet under tiden från och
med den l maj till den l oktober 1902
från uppdraget att vara
folkskoleinspektör i Helsingland samt förordnat
Öfverläraren vid folkskolan i Hudiksvall Ernst
Vestberg att under den Wockatz sålunda
beviljade tjänstledighet bestrida
inspek-törsbefattningeii inom nämda
inspektionsområde.
- Allmänna folkskolestyrelsen i
Göteborg har för ytterligare fem år till
inspektör vid stadens folkskolor förordnat
fil. d:r J. M. Ambrosius.
Folkskollärareseminarierna. Vid
under senare dagarna anställda
skriftliga prof för afgångsexamen hafva
nedanstående ämnen för uppsatsen på
modersmålet blifvit gifna:
Stockholms folkskollärarinneseminarium. 1)
Den heliga skrift är Guds ord. - 2) Geijers
barndom och ungdom. - 3) Erik XIV och
hans bröder. - 4) Oliver Cromwell. - 5)
Vindarna och den nytta, de medföra. - 6)
Pesta-lozzis ungdomsdröm. - 7) Den, som sår vind,
skördar storm.
Hernösands folksJcollärareseminarium: 1)
Kristenhetens förnämsta högtider. - 2) Tern
-pus- och modusf orm ernås bildning1 och
användning1 i svenskan. - 3) Arvid Horn
såsom Sveriges styresman. - 4) De viktigaste
järnvägarna i Sverige. - 5) Kropparnas
aggregationstillstånd. - 6)
Växelundervis-ningens historia i Sverige. - 7) »Åskådningen
är den absoluta grundvalen för all insikt. >
(Pestalozzi.)
Folkskollärare som slöjdlärare.
Hos Göteborgs allmänna
folkskolestyrelse har slöjdinspektören H. Hallen
hemställt att, i den mån detta kan ske,
folkskollärare, som äro villiga och
kompetenta att sköta slöjdundervisningen,
må erhålla förordnande att mot särskildt
arvode meddela sådan undervisning åt
en afdelning af sin klass. Följande
villkor anser slöjdinspektören böra
uppställas för folkskollärares användande som
lärare i slöjd:
1. Att med goda vitsord ha genomgått
slöjdkurs vid Nääs.
2. Endast en afdelning med 4 eller 6
timmars slöjd i veckan får undervisas af
samma lärare.
3. Folkskollärares arvode för
slöjdundervisning utgår med samma belopp som är
eller framdeles varder bestämdt för
slöjdlärares extra undervisning.
4. I fråga om undervisningens skötande,
verktygens vård o. d. gälla för folkskollärare,
som undervisa i slöjd, de för slöjdlärarn e
gifna föreskrifterna.
I sin motivering säger
slöjdinspektören, att bland de yngre folkskollärarne
i Göteborg, af hvilka flertalet vid
seminariet deltagit i slöjd, försports en
stark önskan att få öfvertaga
slöjdundervisningen i deras klasser. Äfven om
motiven för lärarnes önskan äro af
ekonomisk art - ifall folkskollärarne äro
i behof af extra inkomster, synes det
vara bättre, att sådana erhållas inom
skolan, än att de sökas utom densamma
- torde det, anser hr H., dock böra
tagas i öfvervägande, om icke denna
önskan kan i någon mån tillfredsställas
utan uppoffring af de fördelar, som
medfölja det nuvarande systemet med
facklärare, eller med vinnande af lika
betydande. Och slöjdinspektören anser att
så kan ske, utan att nu anställda
slöjdlärares rätt i något afseende trades för
nära.
Ett bland hr H:s motiv är särskildt
beaktansvärdt, från skolans sida sedt.
Han framhåller nämligen, att numera
vid slöjdkurserna å Nääs mottagas
endast »lärare och lärarinnor, som redan
ägnat sig åt undervisning». Det torde
därför för framtiden bli svårt att till
lediga slöjdlärarebefattningar erhålla
kompetenta sökande, så att man
sannolikt nödgas anställa personer såsom
lärare med villkor, att de efter någon
tids anställning skola utbilda sig för
facket - en svårighet, som skulle
undanröjas genom användande af
folkskollärare som slöjdlärare.
Vid Stockholms folkskolor användas
så godt som uteslutande folkskollärare
för undervisning i trä- och metallslöjd.
Kristendomsundervisningen
inför lärareföreningarna. Vid Askers-
kretsens möte den 5 dennes
diskuterades frågan: »Huru bör
kristendomsundervisningen framdeles ordnas och huru
skall lämplig lärobok i ämnet erhållas?»
Folkskolläraren K. O. Sjölander i Asker
inledde diskussionen med ett längre
anförande.
Efter ett påpekande af den »katekesoro»,
som kännetecknar det nya seklet, och en
protest mot det ännu om ock mindre ofta ’
hörda påståendet, att kritik öfver katekesen
skulle hafva sin grund i fiendskap mot
kristendomsundervisningen, framhöll tal:n det
olämpliga i att inför lärjungar eller
oförståndiga föräldrar klandra den nu
auktoriserade katekesen, utan bör man dels göra
det bästa möjliga däraf, dels arbeta på
erhållande af en förbättrad lärobok.
Som allmänna grundsatser anfördes, att
undervisningen i kristendom sammanfaller
med undervisningen i vår kyrkas lära enligt
hennes bekännelseskrifter; att kyrkans lära
grundar sig dock på den heliga skrift,
tolkad enligt under Guds andes ledning i
århundraden tillkämpadt medvetande och
erfarenhet ; att kristendomen i mänskligheten
framträdt som lära och lif; att individens
utveckling följer samma lagar som
mänsklighetens; samt att
kristendomsundervis-ning^ens ändamål är icke blott kunskap i
kyrkans lära utan ock kristlig känsla, vilja,
tro och lif.
Vidare framhölls, att
kristendomsundervis-iiingens grundval bör vara historisk (biblisk
historia och kyrkans historia); samtidigt
läsas kärnspråk ur bibeln, en del
sammanhängande bibeltexter (exempelvis
bergspredikan), den apostoliska tron och valda
psalmverser. Härpå grundas en systematisk
framställning af kyrkans lära (kristlig1 etik
och dogmatik), samfunds- och
gudstjänstordning. Därpå följer Luthers lilla katekes
som den evangeliskt-lutherska menighetens
bekännelseskrift, och möjligen kunde den
med tillägg om några viktiga frågor,
exempelvis uppenbarelsen, synden, bönen,
skriftermålet m. fl. ersätta ofvannämda syste-
matiska framställning. Hela lärokursen skulle
kunna med fördel sammanföras i en bok,
som sålunda skulle komma att innehålla:
a) biblisk historia, b) kyrkohistoriska
berättelser, c) valda bibelspråk, bibeltexter,
psalmer och psalmverser, d) kort systematisk
kristendomslära, e) Luthers lilla katekes,
f) bönesuckar för skolungdom och
konfirmander.
För åstadkommande af lämplig
systematisk lärobok borde regeringen lämna några
kompetenta personer i uppdrag att uppställa
de allmänna grundsatser, enligt hvilka
kristendomsundervisningen i sin helhet borde
på ett naturligt sätt ordnas och en
systematisk lärokurs däri framställas. Sedan dessa
allmänna grundsatser blifvit sålunda
fastställda, skulle det stå enskilda personer fritt
att utarbeta läroboksförslag, som skulle
franskas och eventuellt förbättras af
sak-unnige, hvarefter det lämplig-aste borde
föreläggas kyrkomötet till antagande.
Under diskussionen uttalade man sig
i enlighet med inledaren, men någon
resolution fattades ej, utan skulle
diskussionen utgöra svar på frågan.
- Fjärde och femte hufvudstyckena
kommo under debatt vid det möte, som
Sköns, Alnö och Timrå kretsförening den
5 dennes höll i Sunds skolhus. Från
ena hållet framhölls olämpligheten af
att i folkskolan fördjupa sig i
långkatekesens utläggning af så svårfattliga
saker som dop- och nattvardslärorna. Denna
undervisning borde förläggas till
konfir-mationsberedelsen. Häremot invände
kyrkoherden Bråten, att då denna
senare ej är obligatorisk, skulle en del
personer ej erhålla kunskap om dessa
viktiga läror, om de ej stode upptagna
bland skolans kurser. Mycket berodde
på lärarens sätt att undervisa -
hufvudsaken vore, att ej läsningen blefve
olidlig för barnen. Diskussionen fick
utgöra svar på frågan.
Befrielse från
kristendomsundervisningen i skolorna har vid
åtskilliga f or al dra- och skolmöten i
hufvudstaden yrkats af en och annan talare.
Emellertid har äfven uttalats, att
nuvarande lagstiftning skulle lägga hinder
i vägen för beviljande af den yrkade
valfriheten. För att få frågan afgjord
har rotemannen K. Sandstedt till
öfverstyrelsen för Stockholms folkskolor
ingifvit följande skrifvelse:
Vid ett nyligen i Stockholm hållet
offentligt diskussionsmöte angående
religionsundervisningen i våra folkskolor gjordes flera
väsentliga anmärkningar mot denna
undervisning såväl af präster och religionslärare
som af ett stort antal andra personer af olika
samhällsställning.
Icke allenast mot utanläsningen i
allmänhet uttalades en allmän förkastelsedom utan
äfven mot katekesen såsom en föråldrad och
för barnen olämplig lärobok samt emot en
del bibliska berättelser, särskildt dem ur
g-amla testamentet, hvilka icke kunna anses
tillhöra det centrala i kristendomen utan
mera äro ett uttryck för judendom än för
kristendom.
Det framhölls äfven, att den nuvarande
religionsundervisningen, som för de flesta
bland barnen blir en tung och odräglig
börda, ofta genom sin dogmatisering leder
barnens själslif in i olösliga konflikter, skapar
irreligiositet och verkar hämmande på deras
andliga utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
