Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 17. (1,060.) 24 april 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 17
SVENSK LÄRARETIDNING.
321
omhändertagande skulle befinnas, att
förhållandena i dess hem ändrats till det
bättre, barnet må återlämnas till
föräldrarna eller målsmannen.
I fråga om de myndigheter, som
närmast skulle få lagens handhafvande sig
anförtrodt, har den grundsatsen blifvit
ännu tydligare uttryckt, att
»barnavårds-nämden» i regel skall utgöras af
skolrådet eller den myndighet, som eljest
utgör skolstyrelse, samt att nämdens
verksamhetsområde alltid skall sammanfalla
med skoldistriktet. Någon delning af
distriktet i smärre barnavårdsområden
skulle ej kunna ske. Såsom
mellanin-stans i f örevar ande slags ärenden mellan
»barnavårdsnämderna» och k. m:t
förordas dock länsstyrelserna, icke domkapitlen.
Utlåtandet åtföljes endast af en
reservation, afgifven af hr A. Olsson i
Mård-äng samt berörande en mindre betydande
enskildhet.
De af k. m:t föreslagna ändringarna i
allmänna kyrkostämmoförordningen hafva
enhälligt tillstyrkts, likaså de af hr Fr.
Berg påyrkade förändringarna i
kyrko-stämmoförordiiingen för Stockholms stad.
Samtliga förslagen skulle träda i kraft
redan den l januari 1903.
Såsom häraf framgår, synas goda
utsikter förefinnas att nu vinna en god
lösning på denna viktiga fråga.
Katekesutanläsningen.
Den af hr E. G. Åkerlind i andra
kammaren väckta motionen om
skrifvelse till k. m:t med anhållan att k.
m:t ville fästa skolrådens
uppmärksamhet därpå, att den s. k.
katekesutvecklingen ej vore afsedd att af barnen
ordagrant inläras hade, såsom vi i förra
numret omnänide, blifvit af andra
kammarens skolutskott afstyrkt. Till samma
resultat hade ock reservanterna kommit,
ehuru af andra skäl.
Frågan förekom i lördags afton uti
andra kammaren och föranledde en
debatt på 2 1/2 timmar.
Diskussionen öppnades af motionären, som
bemötte utskottets kritik af hans motion. Af
48 inspektörer hade 2£ klagat öfver
kate-kesutanläsningen. Yrkade bifall till
reservanternas förslag.
Lektor M. Höjer hade samma yrkande.
Ungdomen suckar under dogmatismens
börda. Utskottets utlåtande är en både
nöjsam och uppbygglig1 lektyr. Väl erkännes,
att i verkligheten är icke allting väl
be-ställdt, men man tröstar sig med 1900 års
normalplan, som i detta afseende innehåller
platt ingenting-. Och förhållandena i
Stockholm gifva ämne till glädje och förtröstan.
Men där läsas 48 katekesstycken - och det
är 48 för mycket - samt hela lilla
katekesen utantill. Frågan kan icke nedläggas,
förr än hon är löst.
Folkskolläraren V. Johansson i Öja
framhöll, att i landsorten fordras ordagrann
utanläsning. Lärarepersonalen bär ej
skulden: den älskar icke utanläsningen, men
den är nödd och tvungen att foga sig1 efter
skolrådets ordförande. Äfven vid
seminarierna och läroverken drifves utanläsningen,
hvadan en skrifvelse är behöflig. Så ock
en bättre, mera efter pedagogikens fordring-
ar affattad lärobok. Yrkade bifall till
reservationen.
Kyrkoherden Hazén ansåg, att i
Stockholm hade man högst minimala kurser i
skolans viktig-aste ämne. Hvad menade
reservanterna med sitt yrkande på en mera
etisk religionsundervisning än den
nuvarande? Kan man undervisa i Guds ord,
utan att undervisning-en blir dogmatisk?
Det, som binder skolan vid allmogens
hjärtan, är kristendomsundervisningen, och den
vill inan kasta bort. Yrkade bifall till
utskottets hemställan.
Hr Eriksson i Elgared förklarade sig ej
vara vän af katekesutanläsningen. Yrkade
bifall till reservationen.
Hr C. Sandquist sökte i ett längre*
föredrag försvara utskottets ståndpunkt. För
att komma ihåg någ-ot måste man kunna
det utantill, och detta hade en stor
betydelse: det visade sig, när sjuklingen på
dodslägret fann tröst i de bibelspråk, han
inlärt i ungdomen.
Folkskolläraren Fridtjuv Berg hade ett
anförande, hvilket igenfinnes å annat ställe
i dagens nummer. Det hälsades med lifligt
bifall och talrika instämmanden.
Efter en replik af motionären till hr
Sand-qvist erkände kontraktsprosten Redelius, att
en bättre lärobok vore nödvändig. Man
borde icke drifva en tanklös eller för vidt
utsträckt utanläsning och icke utslunga
kär-lekslösa ord mot prästerna.
Hr E. Hammarlund ville med glädje taga
fasta på hr Kedelii erkännande, att en bättre
lärobok vore nödvändig, ty så läng-e den
nuvarande stode kvar, funnes ingen utsikt
att bli af med utanläsningen. Med stöd af
folkskoleinspektörernas berättelser visade
tal:n, att prästerskapet mångenstädes
fortfarande hölle på den traditionella
utanläs-ningsmetoden och ej respekterade
riksdag-ens uttalade vilja. Gent emot hr Hazén
ville tal:n citera en annan prästman i svenska
statskyrkan, hvilken nyligen vid en debatt
yttrat, att man ej kunde fälla en nog hård
dorn öfver nuvarande kristendoms- och
särskildt katekesundeyvisningeii, hvilken g-år
alldeles förbi barnahjärtat.
Kristendomsundervisningen borde få en praktisk
läggning: blifva etiskt uppfostrande icke mindre
än religiöst väckande. Att dana män och
kvinnor, som kunna och vilja tänka fritt
och känna varmt och handla rätt, det borde
vara religionsundervisningens mål. Med ett
ord sagdt: den måste kunna fostra verkliga
kristliga karaktärer. Om en dylik hög
uppfattning- om kristendomsundervisning-ens
mål mera allmänt vore rådande bland
prästerskapet, skulle det helt visst på detta
område se annorlunda ut än nu. Yrkade
bifall till reservationen.
Eektor H. Sjövall försvarade utskottets
motivering samt kritiserade reservationen.
Inspektörerna hade uppmärksammat
missbruken, där de framträdt, och då behöfdes
ej ny skrifvelse.
Hr H. Hedlund hyste fög-a hopp om
förbättring i fråga om religionsundervisningen,
enär hrr teologer nog- skulle sörja för att en
ny lärobok ej blefve till större gag-ii än den
nuvarande.
Vid därefter anställd votering
godkände kammaren utskottets utlåtande
och hemställan med 103 röster mot 83,
som voro för reservationen.
Tillsättningen af småskollärarinnor m. fl.
Då sistlidna onsdag det i förra
numret återgifna utskottsutlåtandet föredrogs
i andra kammaren, förekom endast ett
anförande, nämligen af motionären.
Inför ett enhälligt utskottsutlåtande ville
han icke göra något yrkande, men han
undrade, om kammaren vore villig att
antaga det föreliggande utskotts
betänkandet. Ty därmed hade ju kammaren
sagt, att såvida någon ändring skulle
ske i de nuvarande bestämmelserna,
skulle den gå i den riktningen, att våra
småskollärarinnor gjordes alldeles
likställda med folkskollärarne.
Därpå bifölls utskottets utlåtande.
Husbondes skyldig-het med afseende
på minderårigas skolgång.
Utan diskussion godkände första
kammaren i lördags sitt tillfälliga utskotts
tillstyrkande utlåtande i denna fråga.
Kamrarna hafva alltså fattat
sammanstämmande beslut, hvadan en skrifvelse
kommer att aflåtas.
Statsunderstöd åt sockenbibliotek
tillstyrkes af första kammarens andra
tillfälliga utskott i enlighet med andra
kammarens beslut.
Moderna kraf på
språkriktighet i skrift.
Detta ämne hade upptagits till
öfverläggning vid Pedagogiska sällkapets
sammanträde sistlidna lördag i Ateneums
hörsal härstädes.
Diskussionen inleddes af fil. lic. Ruben
G-:son Berg. Han erinrade därom, att
spörsmålet om språkriktighet redan var
uppe för mer än ett par årtionden sedan
och att arbetet på språkets utveckling
därefter gått kraftigt framåt. Talarens
ståndpunkt hade i väsentliga afseenden
blifvit bestämd af författare och arbeten
från de senare åren.
Vill man försöka, yttrade tal., att med
någon term karaktärisera den allmänna
hållningen hos språkfilosofer, må man
benämna dem individualister. I
verkligheten finnas ej heller andra språk än
individualspråk. En tysk författare
yttrar, att det icke gifves någon allmänt
gällande norm för språkriktighet. En
sådan ståndpunkt innebär naturligtvis
icke, att man anser sig böra afstå från
krafven på språkriktighet, men den
innebär, att dessa kraf äro olika för olika
skriftställare.
En mängd af stilarter kommer alltid j
att finnas. I olika fall ha vi olika syften
med vår framställning, och språket måste
rätta sig därefter.
Genom undertryckande af personliga
egendomligheter har det blifvit möjligt
att få fram ett skriftspråk. Men detta
fastställande af en allmän norm har gjort,
att många språkets
utvecklingsmöjligheter blifvit stäckta och hämmade.
Skriftspråket måste därför alltid blifva relativt
fattigt.
Vådorna af att i skrift släppa lös sin
individualitet äro mindre, än man
kanske föreställer sig. Vi ha visserligen öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
