Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 20. (1,063.) 14 maj 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
8VEIS8K
N:r 20
olägenhet; det samlar under sig damm
och smuts. Dagligen kan icke hela’
bänkparken flyttas i och för städning,
hvadan dammet och smutsen sålunda
komma att kvarligga flera dagar. Den
enda återstod af bänkgolf, som finnes,
är ett fotbräde, som hvilar omedelbart
på golfvet.
Styrlisten for reglering af
sitsståndar-nés rörelse har, såsom synes, sitt
föredöme i Norrköpingsbänken. Den är
anbragt så, att när den skruf, som
fasthåller listen vid ryggstödets
midtståii-dare, lossas, listen med lätthet kan
utdragas ur bänken. Anslagsytorna å
sitsens ståndare äro belagda med filt af
ljuddämpande tjocklek.
Bänkens konstruktion i sin helhet åsyftar
att bereda barnen en läsställning, under
hvilken hela fotsulan kan hvila på golfvet,
hela ryggen erhålla stadga mot ryggstödet
och samtidigt underarmarna i naturlig höjd
röra sig på bordet, samt en skri f stö Ilning,
under hvilken samma fördelar erbjudas
fötter, och armar samt åt rygg fördelen af
stadga från det undre ryggstödet.
Bänkarna äro, med undantag för
locken till bläckhornsmåtten, tillverkade
af helren fur, struken med olja, och
därefter fernissade i träets färg. De
utgöra med sina afvägda proportioner
och genom sin ljusa färgton i allo en
prydnad för lärorummen.
Konstruktör har varit f. d. förste
läraren i Helsingborg P. J. Norén,
leverantör Helsingborgs
Träförädlingsaktie-bolag.
En ordinarie
småskollärarinnekår.
Ärendet utsändes till kretsföreningarna.
En bland hlifvudfrågorna vid årets
kretsmöten blir det till
kretsföreningarna i S. A. F. utsända
öfverläggnings-ämnet angående
småskollärarinnornas rättsliga ställning. I den nu
färdigtryckta årsskriften yttrar
centralstyrelsen härom följande:
Det allra första ärende, som efter
bil-dana et af Sveriges allmänna
folkskollärareförening utsändes till
kretsförening-arnas behandling, gällde en förbättring
i småskollärarekårens rättsliga och
ekonomiska ställning. I enlighet med
centralstyrelsens förslag uttalade
kretsföreningarna år 1881 med stor majoritet
såsom sin åsikt, dels att småskollärare
böra kunna erhålla ordinarie anställning,
och dels att pension bör genom statens
försorg beredas småskollärarekårens
medlemmar. Den 3 i oktober 1881 ingaf
centralstyrelsen å föreningens vägnar en
petition i ärendet till k. m:t.
Det senare af de sålunda framkomna
önskningsmålen har som bekant genom
bildandet af Småskollärarnes
ålderdoms-understödsanstalt år 1892 blifvit för-
verkligadt, hvaremot det förra ännu
of feer 21 års förlopp står olöst.
Den af centralstyrelsen år 1881
in-gifna petitionen till k. m:t ledde
nämligen ej till något resultat.
Visserligen upptogs frågan inom
riksdagen år 1885, men den i ämnet väckta
motionen, som afsåg, att småskollärare
skulle hafva lika fast anställning som
folkskollärare, blef afslagen.
Sedan fick denna fråga hvila till 1893.
Elfte allmänna svenska
folkskolläraremötet i Göteborg förenade frågan till
behandling i närvaro af dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet.
Diskussionen inleddes af en småskollärarinna,
numera centralstyrelseledamot, och beslöt
mötet ingå till k. m:t med anhållan,
att k. m:t täcktes vidtaga å%ärder för
sådana ändringar i folkskolestadgans
bestämmelser rörande tillsättning* och
afskedande af lärare och lärarinnor vid
småskolor och mindre folkskolor samt andra
med småskolans lärarepersonal likställda
lärare och lärarinnor, att dessa i fråga om
tillsättning" och afskedande måtte i
möjligaste mån blifva likställda med folkskolans
lärarepersonal.
K. m:t upptog nu ånyo ärendet till
om-pröfning. Efter det vederbörande
myndigheter i allmänhet af styrkt’ hvarje
väsentlig förbättring, beslöt k. m:t år 1895
att såsom svar på petitionen föreskrifva
en uppsägningstid af minst fyra
månader - en i och för sig ganska
tvifvelaktig förbättring.
Vid föreningens fjärde ombudsmöte
år 1895 uppdrogs åt centralstyrelsen att
taga i öfvervägande, hvad som kunde
göras för beredande åt
småskollärare-personalen af en i rättsligt afseende
mera tryggad ställning.
Hufvudintres-set var emellertid vid denna tid riktadt
på en löneförbättring för
småskolepersonalen. Det ansågs därför rådligast att
låta frågan -om en förbättring i den
rättsliga ställningen hvila.
Så utkom den 10t december 1897 en
ny folkskolestadga. I § 24 af denna
föreskrefs beträffande
småskolepersonalens tillsättning:
»––––-skolråd dock obetaget att, där
kyrkostämma så beslutat, i enlighet med
bestämmelser i vederbörligen stadfäst
reglemente gifva lärare vid småskolan en fastare
anställning1.»
Med anledning häraf har
centralstyrelsen under de senaste åren upprepade
gånger fäst skolrådens och lärarekårens
uppmärksamhet på den möjlighet, som
genom nyssnämda bestämmelse i § 24
nya folkskolestadgan blifvit beredd
småskolans lärarepersonal att erhålla fastare
anställning, så att lärarekåren söker få
in bestämmelser härom i reglementena.
Dessa uppmaningar hafva visserligen
haft till följd, att åtskilliga
kyrkostämmor, så i stad som på landsbygden, i
sina skolreglementen inryckt, att
småskollärarinnor med ett visst antal
tjänsteår (vanligen fem) ej kunna entledigas
i annan ordning än som gäller för
ordinarie folkskollärare.
Men i stort sedt har den nya bestäm-
melsen i § 24 folkskolestadgan visat sig
allt för litet verksam för att leda till
målet: en ordinarie småskollärarinnekår.
For att vinna en mera allmän
förbättring i småskollärarepersonalens rättsliga
ställning måste lagstiftningen ingripa.
Denna mening har ock gjort sig
gällande inom riksdagen. Såväl i fjor som
i år hafva förslag framställts om förbud
för småskollärarinna att samtidigt söka
flera befattningar. Såsom vederlag för
denna inskränkning skulle
uppsägningstiden utsträckas till sex månader. Dessa
förslag hafva förkastats, och andra
kammarens skolutskott, som haft att
förbereda ärendet, har därvid enhälligt
bl. a. uttalat följande:
Så länge som de ifrågavarande lärarne
och lärarinnorna hafva så lös anställning1,
som nu i regeln är fallet, kan det icke
g-ärna ifrågasättas att förbjuda lärare eller
lärarinna att samtidigt anmäla sig till flera
sådana befattningar. - -.- - - - -
Det sätt, hvarpå motionären tänker sig,
att denna fråga skulle kunna praktiskt lösas,
synes utskottet föga lyckligt och ingalunda
ägnadt att tillfredställa vare sig lärarekåren
eller skoldistrikten. Han ifrågasätter
nämligen, »att sådana platser, som tillsattes på
förut obestämd tid, med exempelvis sex
månaders uppsägning, kunde benämnas
ordinarie och andra af mera tillfällig art extra».
På detta område skulle alltså benämningen
»ordinarie» få en helt annan betydelse än
inom andra områden. Detta finner utskottet
vara ägnadt att verka förvillande.
Vill man få till stånd ett bättre ordnadt
förhållande på detta område, måste man
nog taga steget fullt ut och göra en del
af de lärare och lärarinnor, hvarom nu är
fråga, i verklig mening ordinarie, t. ex.
genom att liksom i fråga om folkskolan
bestämma, att vid hvarje småskola skall minst
en lärare (lärarinna) vara anställd såsom
ordinarie. För sökande af de sålunda till
ordinarie förvandlade platserna skulle
naturligtvis gälla enahanda bestämmelser som
för sökande af ordinarie folkskolläraretjänst,
eller att ingen fing¥e samtidigt anmäla sig
till mer än en dylik befattning1.
Det är nu snart ett halft sekel, sedan
småskoleinstitutionen tillkom, och särskildt
under de senaste 25 åren har småskolan i
allt högre grad blifvit ett väsentligt led i
våra folkundervisningsanstalter. Det synes
därför, som om tidpunkten kunde vara inne
att skaffa de vid dessa skolor anställda
lärare och lärarinnor en i rättsligt hänseende
något mera tryggad ställning, än hvad
hittills varit fallet.
Då emellertid ett bestämdt förslag härom
ej nu föreligger, och då hvad motionären
i år ifrågasatt är lika litet tillfredsställande
som det i fjor af andra kammaren
förkastade förslaget, föranlåtes utskottet hemställa,
att förevarande motion icke må till någon
andra kammarens åtgärd föranleda.
Hvad utskottet sålunda hemställt blef
af kammaren den 10 april godkändt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
