Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 21. (1,064.) 22 maj 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
SVENSK LÄRAEETIDNINa
N:r 21
rättspropositionen och
rösträttsmotionerna afgifna utlåtande.
Det kan icke förnekas - yttrade det
- att bland de grupper af landets
befolkning, hvilka icke nått det
ekonomiska läge, som för närvarande utgör
förutsättningen för valrätt till andra
kammaren, befinna sig personer, hvilka
väl måste anses genom bildning och
noggrann uppfyllelse af sina plikter mot det
allmänna skickade att med sin röst
inverka på landets allmänna
angelägenheter äfvensom, på grund af sitt
intresse för dessa, förtjänta; af ett sådant
medgifvande.
I de märkliga reservationer mot
konstitutionsutskottets betänkande,
hvilka afgåfvos af tvänne ledamöter
af första kammaren, borgmästaren
C. O. Moberg och häradshöfding G.
A. Berg, framkom samma
uppfattning af folkbildningens stora betydelse
för representationsrätten. Hr Moberg
framhöll såsom sin mening, att nämda
rätt borde betingas af insikter,
för-ståndsmognad och allmänanda och att
dessa förutsättningar nu vore till
finnandes hos folkets breda lager, sedan
dessa ryckts upp ur ett ensidigt
sysslande med brödbekymmer och eget
förvärf. Ännu bestämdare yttrade
sig härom häradshöfding Berg.
Det kan icke förnekas - uttalade han
- att under de 36 år, som förflutit,
sedan vår nu gällände riksdagsordning
antogs, en samhällsklass, som då i
allmänhet taget ställdes under det
politiska strecket, numera intager en
ställning, som den icke ägde vid
riksdagsordningens tillkomst: jag menar
arbetarne. Denna förändrade ställning har
bland annat visat sig däruti, att allt flera
och flera af denna samhällsklass genom
förbättrade ekonomiska villkor erhållit
politisk rösträtt. Men förändringen i
arbetarnes ställning visar sig nog äfven
i andra förhållanden, som icke äro mindre
viktiga. Förändringen är nämligen äfven
beroende på ett bättre tillgodogörande af
den alltmera stigande folkbildningen och
yttrar sig jämväl uti ett större och
alltjämt sig utbredande intresse för allmänna
angelägenheter, såväl kommunens som
statens, likasom uti en vidgad inblick
uti tidens frågor. - - -
När inom ett folk, som i upplysning
och bildning står bland de allra främsta,
allt mera tränger sig fram den
öfvertygelsen, att det är en samhällets
orättvisa att åt vissa samhällsklasser på grund
af deras ekonomiska förhållanden gifva
mindre inflytande på afgörandet af
fosterlandets angelägenheter än hvad
mot-svariga samhällsklasser inom nästan alla
andra folk hafva, då är det en bjudande
plikt att allvarligt tillse, huruvida icke
en förändring bör vidtagas.–––––-
Äfven om en oberoende ekonomisk
ställning, för hvilken förmögenhetscensus
ju skäll vara en exponent, icke är en
förkastlig faktor, då det gäller valrätten,
torde den dock icke vara den högsta
eller enda rättsgiltiga och tänkbart
möjliga. Särskildt med hänsyn till den höga
ståndpunkt, till hvilken den allmänna
folkupplysningen hos oss nu kommit, synes
denna förmögenhetscensus nu kunna
borttagas och i stället såsom villkor för
valrätten endast uppställas: en mera mogen
ålder än den i civillag stadgade
myndighetsåldern och fullgjorda skyldigheter
emot staten.
Under de tvänne dagarnas debatt
blef i båda kamrarna samma
synpunkt af flera talare framhållen. Inom
andra kammaren bragtes den på tal
särskildt af de
landtmannarepresen-tanter, hvilka framför allt yrkade
omedelbar utjämning af den olikhet,
som för närvarande råder piellan stad
och land, i det på hvarje
riksdagsman för städerna belöpa sig 1,712
valmän och på hvarje riksdagsman
för landsbygden 1,973 valmän. De
betonade med synnerlig styrka, att
folkbildningen på landsbygden stode
lika högt som i städerna och att
landsbygdens befolkning följaktligen
vore mogen för full likställighet med
stadsbefolkningen i afseende på
förhållandet mellan folkmängden och
antalet ombud i andra kammaren.
Naturligtvis kunde någon motsägelse
härutinnan från
stadsrepresentanternas sida ej komma i fråga, ehuru
som bekant bland landsbygdens
folkskollärare den meningen är ganska
utbredd, att landsbygdens folkskolor
hittills i allmänhet blifvit rätt
styfmoderligt behandlade.
Att ett lands folkskoleväsen och
samhällsskick stå i det närmaste
samband med hvarandra är en gammal
sanning. Ja, än mer: det är den
sanning, från hvilken vårt
folkskoleväsen i själfva verket leder sitt
ursprung. Intill 1842 hade svenska
folkskolan egentligen endast varit en
förberedelseanstalt för
konfirmationsundervisningen. Folkskolans
lagstadgande hade till ändamål att göra
henne till något mer, nämligen till en
medborgareskola. Detta framgår
otvetydigt af de ord, med hvilka
sammansatta stats- och ekonomiutskottet
vid 1840 års riksdag motiverade sitt
förslag.
I ett land sådant som Sverige-.
yttrade det - hvarest jordbrukaren,
bergsmannen och handtverkaren hafva en
närmare andel i statens offentliga värf,
där få de till allmänna
folkundervisningen utöfver religionen hörande ämnen
en större vikt genom själfva
samhällsförfattningen, och ett billigt afseende
måste fästas vid nödvändigheten att för
dem af det uppväxande släktet, hvilka
i sin ordning en gång komma att
deltaga i lagstiftning, lagskipning och
beskattning, öppna tillfällen för inhämtandet
af en mot tidernas stigande fordringar
svarande bildning.
För sextio år sedan, då skrankorna
mellan de privilegierade stånden å
ena sidan samt »jordbrukaren,
bergsmannen och handtverkaren» å den
andra höllo på att ramla, vände man
sina blickar till folkbildningen såsom
den säkraste underpanten på att
ledningen af samhällets angelägenheter
ej skulle falla i ovärdiga händer. I
närvarande stund, då skrankorna
mellan medelklassen och
arbetsklassen äro dömda att försvinna, synes
man åter rikta sina blickar åt
samma håll under förhoppning att i
folkskolan och i de öfriga
folkbildnings-anstalter, som under senare tiden
spirat upp vid hennes sida, finna en
af de tillförlitligaste »garantierna» för
att det kommande »folkväldet» icke
skall blifva ett kulturfientligt och
samhällsupplösande »pöbelvälde».
Den närmaste tiden kommer
tydligen att på folkbildningen ställa
mycket stora kraf. Låtom oss hoppas,
att vår folkskola skall växa i jämnhöjd
med de nya uppgifter, hvilka
samhällsutvecklingen sätter henne fore!
En afsägelse
återfinnes längre fram i dagens
nummer. Öfverläraren Joh:s Johansson,
som sedan 1890 varit medlem af
Sveriges allmänna
folkskollärareför-éhings centralstyrelse, har nämligen
på grund af att han fyllt 65 år
bestämdt undanbedt sig att komma i
åtanke för omval. Det gäller
sålunda för föreningens medlemmar att
åt styrelsen skaffa en ny arbetskraft
efter den mångårige och verksamme
centralstyrelseledamoten.
Somhiarens större skolmötet!
och feriekurser.
Enligt hvad hittills är kändt,
komma under sommarens lopp att
anordnas följande större skolmöten och
feriekurser:
Hallands läns 14:e folkskolemöte i
Halmstad den 26-28 juni;
Hernösands stifts tredje allmänna
folkskolemöte i Östersund den 9-11 juli;
Skolmöte för Södermanland och
Stockholms stad i Strängnäs den 30 och 31
juli;
Sommarkurser i Stockholm den 10-
23 augusti;
Lunds stifts 30:e allmänna
skolläraremöte i Ystad den 13 och 14 augusti;
Sommarkurser i Lund den 14-27
augusti;
Folkskolläraremöte för Göteborgs stift
i Göteborg den 14 och 15 augusti;
Sommarkurser i Göteborg den 16-
26 augusti;
Västerås stifts 4:e folkskollä^Hrömöte
i Västerås den 19 och 20 augt&ti;
Nordiskt folkhögskolemöte å $SÄghamn
den 3–5 september.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
