Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 32. (1,075.) 6 augusti 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 32
SVENSK LÄRARETIDNING.
587
fallet att stifta personliga bekantskaper
försvårades. Men äfven i detta sistnämda
hänseende hade föreningsmötena ett
be-aktansvardt behof att tillgodose, en
viktig uppgift att fylla, hvilken icke fick
förbises eller försummas. Insikten härom
ledde till anordnandet af särskilda
samkväm, och sådana betraktas nu mera
med rätta som ett väsentligt moment
vid mötena.
För att ge mera ideell lyftning åt
dessa samkväm bildades inom
föreningen redan så tidigt som på 1850-talet
ett musikkapell, som årligen under en
lång följd af år bidrog att höja
samvarons trefnad vid mötena. Ända sedan
år 1879 har föreningen inom sig haft
en permanent manskör, som verkat i
enahanda syfte och som dessutom vid
flera möten gifvit konserter, hvilka
äfven stått öppna för allmänheten.
Under de senare årtiondena har ock
under den s. k. tredje mötesdagen - i
likhet med hvad som nu för tiden är
brukligt vid större skolmöten - en
utflykt varit anordnad till någon i
historiskt eller annat hänseende märklig plats.
Ledningen af föreningen och dess
angelägenheter har hvilat uteslutande hos
lärarne själfva och utöfvats genom en
bland dem vid hvarje möte utsedd
styrelse. Äfven mötesförhandlingarna ha
för det mesta varit ledda af
folkskollärare. På de sistförflutna 30 åren har
blott ett enda undantag från denna
regel förekommit, nämligen vid mötet i
Skara 1886, då numera aflidne biskop
A. F. Beckman valdes till mötets förste
ordförande.
Att döma af tillslutningen till mötena
från utomstående har föreningen haft
att glädja sig åt att se sina
sträfvanden vinna erkännande från allmänhetens
sida. För föreningen, som enligt hvad
protokollen gifva vid handen icke under
de första årtiondena af sin tillvaro sökte
bidrag på något håll till bestridande af
kostnaderna för mötenas hållande, var
det en likaså angenäm som
öfverraskande tilldragelse, då den på mötet i
Borås 1868 fick mottaga en officiell
skrifvelse från landstingets i Skaraborgs län
sekreterare med tillkännagifvande, att
landstinget tillerkänt föreningen ett
belopp af 100 kr. för årsmötets hållande.
Anslaget förnyades följande år, och har
sedermera, sedan år 1879, på därom
behörigen väckt motion utgått femårsvis
med 100 kr. årligen. Älfsborgs läns
landsting beviljade ock stiftsmötet i
Alingsås sistlidna år ett anslag af 200
kronor.
Mellan föreningen och stiftets
prästerskap har städse rådt ett godt
förhållande, och nästan hvarje möte har att räkna
präster som intresserade deltagare i
förhandlingarna. Protokollen förvara många
värdefulla inlägg i diskussionen
äfvensom föredrag från deras sida, hvilka
vittna om ett varmt intresse för skolans
uppgift och för föreningens sträfvanden.
Hvad föreningen uträttat?
Ja? det är med dess verksamhet som
med all annan verksamhet med rent
andligt syfte: frukten visar sig ej genast;
den framväxer enligt det organiska
lifvets lag småningom men säkert och
ofelbart, blott de lefvande, om än dolda
krafterna äro förhanden. Hvarje ärlig
öfvertygelse, som uttalats, hvarje
san-ningsstråle, som lyst fram i
förhandlingar och meningsbyten, hvarje kärlekens
och hänförelsens ord, som tändt
hjärtan och sinnen, hafva haft sin verkan,
liksom ljuset aldrig lyser och värmer
förgäfves eller regndroppen tränger ned
i jorden utan att befrukta den. I den
värld, som icke tager gestalt i tid och
rum, den, i hvilken tankar tänkas,
känslor väckas till lif, uppsåten alstras och
föresatserna mogna, där spira skördarna
af det utsäde, som vid dessa möten
blifvit utsådt. Och vinsten däraf är
icke begränsad till den enskilde: den
sträcker sig genom det personliga
inflytandets makt ut i vida kretsar och
särskildt genom den omedelbara inflytelsen
af läraren på lärjungen till det släkte,
som fostras för framtiden.
Men dylika frukter af
föreningsverksamheten äro, trots det att de äro de
ojämförligt viktigaste, de, som i
allmänhet mest förbises, och mången
materialistiskt anlagd, prosaisk
»verklighetsmänniska» anser talet därom vara idel
fraser.
Till slut må endast nämnas, att flera
i senare tid genomförda reformer och
förverkligade önskemål på skolans
område sedan långt tillbaka stått på
föreningens program och lifligt diskuterats
vid mötena. I hvad mån detta
bidragit till den praktiska lösning, som tiden
sedermera medfört, är ju svårt att döma
om. Någon betydelse har det väl i alla
fall haft.
Bland sådana spörsmål må några här
i korthet angifvas.
Frågan om en ny skolorganisation
upptogs, på grefve Torsten Rudenschölds
initiativ, på dagordningen redan år 1858
och innebar en fullständig brytning med
den då allenahärskande
växelundervisningsmetoden, om hvars förträfflighet
och oumbärlighet såväl de ledande
männen i allmänhet på skolans område som
ock en stor del af lärarne själfva voro
orubbligt öfvertygade. Frågan kom
oupphörligt upp på stiftsmötena, men först
efter 10 år, vid mötet i Borås 1868,
kunde man konstatera en afgjord seger
för de nya åsikterna om inrättandet af
småbarnsskolor och hela
folkskoleunder-visningens totala omdanande.
Behofvet af en särskild skolreform för
fortsatt undervisning upptogs första
gången på mötet i Stenstorp 1863. Är 1877
kom den lagstadgade fortsättningsskolan
till stånd.
Önskvärdheten af en bestämd
»nor-malkursindelning» för folkskolan framhölls
på mötet i Ulricehamn 1875. År 1887
utfärdade regeringen den första
’»Normalplanen».
Katekesutanläsningen var föremål för en
sträng kritik på mötet i Stora Horn
1856*. År 1865 utfärdades det bekanta
k. cirkuläret mot missbruket af
utanläs-ning vid religionsundervisningen.
Nödvändigheten af att undervisningen i
biblisk historia föreginge den dogmatiska
undervisningen samt af katekesläxornas
förberedande framhölls både vid detta och
flera följande möten. År 1864
stadgades genom ett kungligt cirkulär, att intet
lärostycke må föresättas lärjungarna till
arbete på egen hand, som icke förut
blifvit af läraren med dem genomgånget
och förklaradt.
För katekesutanläsningens förvisande ur
småskolan uttalade sig mötet i Ulricehamn
1890. I 1900 års normalplan har detta
önskemål förverkligats.
För en stafningsnorm i ljudenlig riktning
uttalade sig mötet 1865 och flera
följande möten.
Behofvet af en ny läsebok för
folkskolan framhölls enhälligt 1886.
För den första geografiundervisningens
anknytande till hemtrakten uttalade sig
mötet 1869.
Hårda strider angående naturlärans
vara eller icke vara i folkskolan
utkämpades på 1860-talet. Några präster
motsatte sig energiskt detta ämnes läsande
i skolan på den grund, att »naturläran
är hedendomens väsende och leder till
naturalism», samt att »många, som
mycket studera naturläran, slutligen blifva
naturdyrkare eller förfalla till dyrkare
af naturkrafterna». En del lärare
däremot ställde naturläran främst bland
realämnena.
För slöjdens allmänna införande såsom
undervisningsämne i folkskolan uttalade sig
föreningen (1878), för folkskolebibliotekens
nödvändighet (1865), för folkskole inspektör s
-uppdragets anförtroende åt folkskollärare
(1876), för förbättrad skolhygien (1864),
för den kontanta folkskollärarelönens
höjande genom ålderstillägg hvart femte år,
tills den uppginge till 1,000 kr. (1862), för
inrättandet af en änke- och pupillkassa
(1870), för normalreglemente för stiftet
(1874), för en lagbestämmelse om, att
folkskolläraren vid sjukdomsfall vore
skyldig att afstå endast en fjärdedel af den
kontanta lönen (1879), för inskränkning i
skolrådens makt att varna och afsätta lärare
(1870), för åstadkommande af ett
tidningsorgan för folkskollärarekåren (1870), för
bildandet af en allmän svensk
folkskollärareförening (1880) o. s. v.
Sedan denna sistnämda kom till stånd,
hafva de inom föreningen behandlade
viktigare skolfrågorna i de flesta fall
sammanfallit med dem, som stått på
den stora organisationens dagordning.
Denna lilla axplockning ur protokollen
pekar på det sammanhang, som
otvifvelaktigt råder mellan opinioner och
reformer och visar, att de förra ej blott
* Vid nämda möte yttrades af
ordföranden, en kontraktsprost, att »vintertiden vore
tjänligast för utanläsning, och att i skolan
under sommaren blott läxvis upplästes det
under vintern inlärda*.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
