Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 32. (1,075.) 6 augusti 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 32
SVENSK LÄRARETIDNING.
589
På frågan, hvarför vi inrätta skolor och
bibringa våra barn kunskaper, kunde gifvas
minst två svar. Det ena vore, att föräldrarna
icke vilja, att deras barn skola vara olika
andra barn; de skola lära sig det och det
därför att det numera brukas så. Det andra
svaret lydde i korthet: Jag vill, att mina
barn skola inhämta kunskaper, af hvilka de
kunna ha nytta och glädje i lifvet, hvilka
göra dem till harmoniskt utbildade, nyttiga
och lyckliga människor i det jordiska
hemmet, gifva dem syn på, att det finns något
mer, något bättre än det, som duger att
äta, dricka och kläda sig med, göra dem
till sanna medborgare i gudsriket på jorden,
gifva dem glädje och frimodighet i döden,
förtröstan och salighet efter döden.
Om skolan skall kunna verka för det första
af dessa två mål, bör jag helt naturligt läsa
korta, koncisa kurser, ge barnen en mängd
namn och fakta i hufvudet, hålla mig på
ytan af kunskapsförrådet, upprepa läsningen
af samma sak, plugga och repetera,
repetera och generalrepetera (ett för
seminarierna icke okändt ord) genom täflingar etc.
i den franska smaken sporra lärjungarna
till oupphörligt och enträget läsande, så att
de när som helst ock inför hvem som helst
kunna nysta ur sig rader af fakta och data,
ord och namn samt utan betänkande, klart
och distinkt, lämna svar på människoandens
högsta, djupaste och mest svårlösta spörsmål.
Skall skolan åter verka i den riktning,
som i andra svaret antyddes, bör hon helt
enkelt såsom en hemmets flitiga, uthålliga och
själfuppoffrande hjälparinna utan afseende
på pris eller tadel lugnt och stilla verka,
sökande att med stadig hänsyn till
lärjungarnas individualitet och psykologiskt gifna
fprutsättningar låta lärjungarna syssla med
det, som rör Gud och hans verk, med ädla
och upplysta mäns tankar om Gud,
människan, naturen och naturföreteelserna, om hur
Gud styrer och-genom tidsåldrarna styrt
och länkat världshändelserna, på det att
barnet måtte fostras till en själfständigt
tänkande, ädel, upplyst människa, hvars lif
blir ett lif i Jesu anda, ej blott med hans
ord i munnen, uti förgården till det stora
fadershemmet.
Vill folkskolan sträfva dit, får hon icke
som hittills uppbjuda all sin kraft att följa
sin större broder latinskolan i spåren,
härmande hans minsta röfelse. Hon gör sig
löjligt viktig med sin sträfvan att hålla jämna
steg med store bror, som har tredubbel kraft
och dubbelt längre ben.
Folkskolan bestraffar gossens af de äldre
upptagna dåliga vanor men tager själf upp
latinskolans värsta lyten, pluggläsningen och
examenseländet.
Härigenom snedvrides arbetet under
oroligt jäktande, och målet förfelas.
Man ernår möjligen vackra
examensresultat men försummar därigenom till stor skada
för fostringsarbetet de viktigaste, ämnena,
kristendomsundervisningen, modersmålet,
historien, gymnastik och teckning.
Barnens historieundervisning t. ex.
inskränkes ofta till ett skelett af årtal och
namn samt små försök att med små
ordförråd måla kungars porträtt, och dock kunde
detta ämne under andra förhållanden skötas
på ett i hög grad uppfostrande sätt. Men
barnen måste kunna något till examen, och
så blir det ofta blott pluggläsning af.
Talaren ansåg vidare, att skolrådens
ordförande och ledamöter borde under
pågående termin pröfva lärarens duglighet, men att
detta alls icke icke borde ske vid
årsafslut-ningen, då föräldrarna borde få det bästa
intryck af skolan.
Den nuvarande årsexamen i folk- och
småskolan borde bli en högtidlig afslutning
af läsårets arbete, men kunde därvid mycket
väl förekomma uppläsning och uppvisning
ungefär såsom nu vid folkhögskolan och
flickskolorna äger rum.
Under den härpå följande
öfverläggningen anslöt sig hr P. Lagerblad i allo
till inledarens åsikt och anförde härför
bland annat äfven det skälet, att de
svagare barnen och deras föräldrar icke
till öfriga förödmjukelser också skulle
ha den att vid examen skämmas för
barnens bristande begåfning,, och att
examen ofta blefve en frestelse till högmod
för de begåfvade barnen och deras
föräldrar.
Hrr A. J. Dahlqvist i Jäder, ~K. O.
Sjölander i Asker, kyrkoherden B. E. Birath
m. fl. önskade, att examen i sin
nuvarande form bibehölles, men borde ledas
på ett förståndigt sätt, samt instämde
alla med inledaren däri, att examen
aldrig borde få utgöra det tillfälle, då
lärarens duglighet skulle af skolrådet
pröfvas.
På förslag af hr Aug. Andersson i
Kungs-ör gjorde mötet följande uttalande:
Den s. k. årsexamen bör göras högtidlig
och för föräldrarna lärorik och tilltalande
samt hufvudvikten för utrönandet af
barnens kunskaper läggas på den särskilda
afgångsexamen.
Härpå höll hr A. G. Lundborg från
Sundby ett i hög grad tilltalande
föredrag om barnens fostran i skolan till kärlek
för fäderneslandet.
Mötet gjorde i afseende på sättet för
detta rnåls vinnande följande uttalande:
Då fosterlandskärlekens stora,
medborgerliga dygd är en oafvislig plikt för hvar
en, så bör" det ligga Sveriges
folkskollärarekår, som har att dana den största delen af
det uppväxande släktet i skolåldern,
synnerligen om hjärtat att hos barnen väcka och
nära densamma, Härtill lämpa sig de flesta
af skolans ämnen: svensk historia, geografi,
kristendom, innanläsning, uppsatsskrifning,
sång och skjutöfningar. Andra medel äro
utmärkandet af nationella märkesdagar,
firandet af en nationaldag och fosterländska
minnesfester, Skolresor och besök i museer
och kyrkor samt skolsalens prydande med
bilder af om Sveriges frihet och ära
förtjänta män och kvinnor.
Härmed voro första dagens egentliga
förhandlingar vid tvåtiden afslutade.
Sedan man haft tillfälle att bese
domkyrkan, kyrkomuseet, länets idiotanstalt
m. fl. af den idylliska stadens
sevärdheter och middag intagits, samlades
mötesdeltagarne i domkyrkan, där en
musikstund efter ett mycket omväxlande
och väl valdt program var anordnad.
På aftonen gjordes med ångbåt en
utfärd på Mälaren, därvid man under en
timmes tid stannade vid det gamla
Tynnelsö slott.
Här framförde folkskolläraren N.
Hallsten några med lifligt bifall mottagna
präktiga tidsbilder ur Tynnelsös och
Strängnäsprelaternas historia från äldsta
tid intill detta århundrade; och efter en
omväxlande, lärorik och angenäm dag
landade man åter i stiftsstaden vid
midnattstid.
#
Andra dagens förhandlingar inleddes
med ett af kyrkoherden B. E. Birath
hållet lärorikt inledningsföredrag om
samverkan mellan hem och skola.
Efter ett lifligt meningsutbyte beslöt
mötet på förslag af folkskolläraren /. A.
Strandberg i Nykvarn att göra följande
uttalande:
Lärarepersonalen bör använda alla
tillfällen att göra föräldrarna förtrogna med
uppfostrans stora mål;
den bör, så långt i dess förmåga står, söka
genom råd och föredöme understödja
hemmens verksamhet härutinnan;
den må söka att nå en samverkan med
hvarje annan god verksamhet till folkets
förädlande fostran och slutligen bidraga till
att den första undervisningen i skolan så
anordnas, att föräldrar finna med barnens
fördel förenligt att, innan de inskrifva s i
skolan, meddela dem den undervisning de
kunna.
Om simkonsten och dess historia, om
Svenska lif räddningssällskapets arbete
och mål samt om torra simöfningar och
lifräddning höll härefter d:r Fr. Lundberg
i Strängnäs ett med lifligt bifall
mottaget, i hög grad lärorikt föredrag,
illust-reradt med lefvande
undervisningsmateriel, en skara pojkar, som utförde
torr-simöfningar ^och öfningar i den viktiga
konsten att rädda människolif.
Härpå inledde folkskoleinspektören d:r
J. A. Vallin öfverläggningen om orsaker
till ojämn skolgång. Mötet antog efter en
stunds diskussion följande resolution,
som utgjorde en sammanfattning af
inledarens anförande:
De viktigaste orsakerna till ojämn
skolgång torde vara: sjukdom, fattigdom, lång
och svår skolväg, slapphet och likgiltighet
eller oförmåga att inse barnens bästa hos
föräldrar, målsmän och myndigheter,
egen-nytta, oskicklighet hos läraren eller
lärarinnan.
Såsom under vissa förhållanden giltiga
kunna anses:
a) Sjukdom. Denna orsak är för tillfället
giltig, men bör så småningom minskas
genom det allmänna välståndets och
sedlighetens höjande samt hälsovårdens
förbättrande.
b) Fattigdom. Denna orsak är vanlig och
kan från hemmets synpunkt stundom vara
giltig, nämligen om kommunen ej gör sin
skyldighet, men i stort sedt är den alltid
ogiltig, emedan folkskolestadgan § 49
föreskrifver, att kommunens fattigvård skall
lämna understöd åt föräldrar och målsmän
till barnens beklädnad och underhåll vid
skolan, där så behöfves; och enligt
folkskolestadgan §§ 8 och 44 åligger det skolrådet
och särskildt vederbörande tillsyningsman
att tillse, att så sker.
c) Lång och svår skolväg. Under
enahanda förutsättning som i föregående
moment, nämligen att skoldistrikten ej gjort
hvad de kunnat och bort, kan denna orsak
från hemmets synpunkt vara giltig.
Botemedlen äro: förbättring i skolväsendets
allmänna anordning eller understöd åt
föräldrar och målsmän till barnens
inackordering närmare någon skola eller till
undervisning i hemmen, där förhållandena sådant
påkalla och medgifva.
Under alla förhållanden ogiltiga, men icke
därför mindre svåra orsaker äro:
d) Slapphet och likgiltighet eller oförmåga
att inse barnens bästa. Dessa orsaker
finnas dels hos föräldrar och målsmän, dels
hos myndigheter, och de framhållas ofta af
vederbörande lärare, än med full rätt, än
med orätt, i det att felet ligger hos läraren
själf. Botemedel äro i förra fallet
kärleksfull uppryckning och upplysning och,
beträffande myndigheterna, bättre val;
botemedlen i senare fallet angifves längre ned.
e) Egennytta. Denna orsak , är mycket
svår och förekommer under många former
hos föräldrar, målsmän, husbönder och
andra arbetsgifvare eller endast kommunalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
