Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 33. (1,076.) 13 augusti 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 33
SVENSK LÄRARETIDNING.
613
hos auditoriet genom öfversiktliga
framställningar af en vetenskaps ställning,
resurser och sammanhängande resultat,
eller man föredrager att på en utvald
punkt öppna en inblick i de
vetenskapliga arbetsmetodernas verkstad för att
därigenom gifva föreställningar, som
sedan kunna på egen hand fördjupas, eller
man, såsom af sikten synes vara här i
Stockholm, hufvudsakligen lägger vikt
vid begagnandet af det bildande
åskådningsmaterial, som hufvudstaden äger,
så är målet dock alltid detsamma,
fastän äfven det kan .uttryckas på olika
sätt.
Det är därför säkerligen med en all
mänt utbredd känsla af uppriktig
tillfredsställelse O?h med varma
förhoppningar, som hufvudstaden hälsar
välkomna de många - flera än vid
några föregående sommarkurser i vårt
land - som hörsammat kallelsen från
representanter för dess högre
bildningsintressen och nu infunnit sig här för
att njuta en för flertalet bland dem lika
sällsynt som välbehöflig rekreation och
på samma gång vidga och fördjupa sitt
intresse för den fosterländska odlingens
olika grenar.
För många folkskollärare
men för få representanter för
»berättigade stora klassintressen» i
allmänhet och för få »militära
förtroendemän» i synnerhet fruktar Nya
Växjöbladet att den nya andra kammaren
skall komma att innehålla.
Vi anse både nyttigt och nödvändigt,
yttrar tidningen, att berättigade stora
klassintressen äga sina direkta målsmän
i riksdagen; så jordbrukets, industriens,
handelns, sjöfartens o. s. v., o. s. v. Så
mycket mera då de stora
statsintressena, både andligt och materiellt
kulturella, dit ju är att räkna rikets
försvarsväsen till lands och sjös.
Som särskildt vägande skäl för de
senares starka representerande
an-drages, att vid pröfningen af militära
frågor kräfves »en sakkunskap, som
endast högst undantagsvis kan tänkas
förefinnas utom facket själft och utom
det högre befälets krets».
Enligt hvad hvar och en ju mycket
väl vet, gäller detta skäl icke alls
om de pedagogiska frågorna, i all
synnerhet icke om dem, hvilka angå
folkskolan. De begripas tvärtom bäst
Sif de utomstående! Under sådana
förhållanden kan det ej förvåna, att
tidningen finner det vara så mycket
mera på sin plats att tillropa val-,
männen ett varnande: för allt i
världen - icke för många
folkskollärare !
Vi hafva den öfvertygelsen - säger
bladet - att, lika visst som både
folkskolans och dess lärarepersonals
intressen redan äga ett alldeles tillräckligt
antal varma förespråkare inom
representationen, lika säkert är den allmänna
karaktären och tendenserna hos denna
medborgareklass icke af den art, att dess
talrika inmängande i det politiska lifvet är
önskligt. Den erfarenheten har gjorts i
våra grannländer, både Danmark och
Norge. Det hal/stadium i af seende på
äm-bets- och därmed följande social ställning
samt studiebildning, som folkskollärarns
intaga, förleder lätt till att, med
öfver-skattande af den senare, mäta
samhällsförhållandena, de högre kultur uppgif t erna
och mycket annat ined ett mått, som
just icke alltid är så rätt justeradt.
I betraktande af det särskilda
förhållande, hvari den ärade tidningens
redaktion står till allmänna
läroverkets lärarekår, taga vi för gifvet, att
den icke önskar antalet
läroverksmän inom riksdagen nedsatt till
likhet med antalet folkskolemän. På
de förra har ju talet om halfbildning
liksom äfven antydningen om
bristande uppfattning af »de högre
kulturuppgifterna» ingen som helst
tilllämplighet. Någon jämförelse i det
hänseendet kan naturligtvis icke alls
komma i fråga. På . ena sidan
befinner man sig öfver det stora
kulturstrecket, på andra sidan hjälplöst
under - om den saken kan icke
disputeras! Och vi försöka det icke
heller.
För deltagare i
korrespondenskurser,
som anordnats i samband med de
akademiska sommarkurserna, har
centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärareförening af
Jultomtens stipendiemedel utanordnat
understöd åt lärarekårens medlemmar, nu
senast med 390 kronor för 39 deltagare
i de korrespondenskurser i tyska
språket, som anordnats i samband med
fjorårets sommarkurser i Uppsala.
Såsom framgår af ett
tillkännagifvande längre fram, beviljas i år
understöd för deltagarne i de
korrespondenskurser i engelska språket,
hvilka äro anordnade i sammanhang
med sommarkurserna i Göteborg.
Ett svenskt nationallyte
är benägenheten att ge sina barn icke
en göd utan framför allt en fin och
förnäm uppfostran. Ett tragikomiskt
utslag af detta har förekommit i
frågeaf-delningen i den bekanta tidningen »Idun».
En vacker dag såg man där följande
naiva utgjutelser
Undertecknad vore tacksam för ett
verkligt godt och belysande svar å frågan:
»Kan en medelklassfamilj med fördel sända
sina barn till folkskolan eller är det en risk
eller nödfallsåtgärd att så göra?»
Suilito.
Redaktionen hade antagligen mycket
roligt åt hr Otilius sensitiva omsorg om
sina ömtåliga telningar. Men den öf-
verlämnade som vanligt åt sina läsare att
besvara frågan. Och svaren blefvo af
den art, att vi anse oss böra meddela
dem, folkskolans alla verkliga vänner
till ett ögonblicks gladt löje i
sommardagarna. Så här lydde svaren:
I min födelsesocken fanns en fattig
garf-varefru, hvars enda »merit» framför
kvinnfolken där i allmänhet var den, att hon bar
hatt på hufvudet. Men i egna ögon gjorde
denna hatt henne till en »ståndsperson»
åtminstone tillhörande »medelklassen». En
söndag stod hon på kyrkbacken och såg sig
omkring. Då hon där icke upptäckte en
enda kvinnfolkahatt mer än sin egen,
utropade hon: »Här är inte mer herrskap än
bara ja’!»
»Suilitos» förfrågan i n:r 19 af Idun förde
osökt tanken på nämda garf varefru, hvars
afkomma naturligtvis icke kunde gå i
folkskolan tillsammans med bond- och
torparebar-nen. I stället »undervisades» de af en
gammal tant, som knappast kunde skilja mellan
vokaler och konsonanter. Garfvarens voro
icke folk och kunde därför icke anlita
folkskolan. En del verkligt bildade personer,
såsom t. ex. prästen m. fl., skickade däremot
dit sina barn.
Folkskolans undervisning är i allmänhet
god, och den måste vara det, ty den
meddelas af vederbörligen examinerade lärare
och lärarinnor samt står under statens
kontroll. Det är numera blott inbilska föräldrar
af »medelklassen», som, då de icke ha råd
att skicka sina barn till läroverken, anlita
s. k. privatlärare och dito lärarinnor af den
mest underhaltiga beskaffenhet i stället att
låta barnen gå i folkskolan, hvilken borde
vara g-emensam bottenskola för alla
samhällsklassers barn.
Bästa »Suilito!» Låt Ni edra barn gå i
folkskolan, så blir det folk af dem!
P. Sgh.
Skicka icke edra barn till folkskolan -
det vore allt för stor risk för de stackars
- folkskolebaraen. Människovän,
»Suilito» bör vara tacksam för de
verkligt belysande svaren.
SKOLNYHETER
Läroverkskommittén. På därom
gjord framställning har k. m:t entledigat
statsrådet C. von Friesen från uppdraget
att vara ledamot i kommittén för
utredning af vissa frågor rörande de
allmänna läroverken.
- Kommittén är för närvarande
samlad i Stockholm för att afsluta sina
arbeten. I slutet af månaden åtskiljas
kommitterade. Det digra betänkandet,
omfattande tre stora delar, kommer dock
först under höstens lopp att
underskrif-vas af ledamöterna.
Göteborgs stifts
folkskolläraremöte pågår ,i Göteborg i dag ech i
morgon.
Såsom en meddelare till denna tidning i
början af förlidet år visste att förtälja, är
detta möte icke det allra första stiftsmötet
i Göteborgs stift. Den 3 och 4 augusti 1869
hölls det första stiftsmötet i sarnma lokal,
där nu sommarkurserna i Göteborg komma
att hållas.
Det såg ut, som om detta senast nämda
möte skulle blifva både det första och sista
stiftsmötet i Göteborgs stift. Hvilka anled-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
