Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (1,079.) 3 september 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 36
SVENSK LÄRARETIDNING.
669
samt öfverläkare vid den
obstetrisk-gyne-kologiska kliniken utnämdes han 1901 och är
tillförordnad barnmorskelärare. Flera
månader under olika år har Essen-Möller idkat
vetenskapliga studier i Berlin och
Helsingfors.
Skånes geologiska utveckling.
En af de mest uppburna föreläsarne
under kurserna har docenten A. H. Hennig
varit. I åskådliga drag, med tillhjälp af
den undervisningsmateriel, hvaröfver
geologiska institutionen förfogar, äfvensom
genom skioptikonbilder och särskildt för
föreläsningen ritade planscher och kartor
har han under sex föreläsningar framställt
grunddragen af Skånes geologiska
utveckling samt huru denna utveckling
skett genom krafter, som ännu äro
verksamma rundt omkring oss.
Som afslutning på dessa intressanta
dagars studier gjorde föreläsaren med
bortåt 150 åhörare söndagen den 24
augusti en geologisk kurs till Limhamn
öfver Malmö.
Det lilla tåget hade blott tredje och
fjärde klassens vagnar, till hvilka
sistnämda vi erhöllo tillträde genom att lägga
en l O-öring i automaten. Det var något
nytt att få åka i fjärde klass. I den
rymliga vagnen fanns ingen sittplats,
och lika bra var det, då vi tänkte sjunga
under färden. »Hell dig, du fria strand»,
ljöd det fulltonigt, under det tåget ilade
förbi de långgrunda stränderna, Malmö
saltsjöbad och talrika fartyg, som
skymtade fram på den blå vågen mellan
Skånes guldgula hvetefält och de många
uppstickande tornspirorna i Köpenhamn.
Vi äro redan framme. Vi gå till
kalkbrottet genom det hastigt
uppblomstrande samhället, som redan räknar 6- å
7,000 invånare. En hvar skulle
medföra en hammare, och det blef snart ett
muntert knackande mot kalkväggen. Där
ligger en krabba, där en snäcka, där
några vackra koraller eller s j Öborrar l
Alla skulle förse sig med några
petri-fikat till minne från Limhamn. Här och
hvar glänste en mörk haj tand fram och
blef snart befriad från sin tusenåra
fångenskap. De olika lagringarna
studerades, och vår oförtrutne skicklige
föreläsare sparade sig ej.
Efter ett par timmars vistelse bland
schakten tågade vi med af fynd fyllda
papperspåsar och med gladt mod
tillbaka och anlände snart till den gamla
universitetsstaden, alla mycket belåtna
med vår dag. C. A. Ahlgren.
Docenten Anders Henning Hennig är född
i Jönköping 1864 och aflade
mogenhetsexamen därstädes 1883, studerade i Lund
och blef fil. d:r 1892, vardt amanuens vid
geologiska institutionen 1889 och docent i
geologi 1892. H. tjänstgjorde som extra geolog vid
Sveriges geologiska undersökning somrarna
1889, 1890, 1892 och 1893, har företagit flera
vetenskapliga resor i Norge, Danmark,
Tyskland, Holland, Belgien, Böhmen m. fl. länder
samt idkat paleontologiska, mineraliska och
petrografiska studier i Greifswald, Aachen^
Bonn, Mynchen, Dresden, Berlin, Prag m. fl.
ställen. Särskildt har han studerat kritans
geologi och därom skrifvit flera afhandling-
ar. Docenten Hennig har genomgått prof
-årskurs vid Lunds högre allmänna läroverk,
är medlem af centralbyrån i Lund för
populära vetenskapliga föreläsningar och en
för den populärt vetenskapliga
föreläsningsverksamheten intresserad och af
föreläsningsföreningarna ofta anlitad föreläsare.
__________4?*-________
TST
Af skedsfesten.
Å Akademiska föreningens stora sal
samlades kursdeltagarna på aftonen
tisdagen den 26 augusti till ett festligt
afskedssamkväm, till hvilket hade
inbjudits universitetets prokansler och rektor,
föreläsarne vid kurserna jämte fruar,
representanter för pressen m. fl. Salen var
rikt prydd med svenska, norska och
danska flaggor och vimplar.
När festen vid half 9-tiden började,
hälsades gästerna välkomna af
ordföranden i den s. k. festkommittén,
folkskolläraren Frans Engström från Linköping,
hvarefter Öfverläraren A. Svanlund från
Malmö i ett längre tal framförde
kursdeltagarnas varma tack till föreläsarne
för all deras osparda möda samt för allt
det vetande och det ökade intresse, som
de genom sina föreläsningar velat
bibringa deltagarna i dessa
föreläsningskurser. Han slutade med att utbringa
ett af trefaldt hurra åtföljdt lefve för
föreläsarne. ;
Detta tal besvarades af professor F.
A. Johansson, hvarvid han särskildt
framhöll lärarnes stora och ansvarsfulla
uppgift att vara det unga släktets
undervisare och uppfostrare samt uttalade
sitt förtroende till lärarekåren. Med en
tillönskan om ett fortsatt lyckosamt
sträfvande i undervisningens och uppfostrans
tjänst ville han till kursdeltagarne -
»Våra bröder och medarbetare», såsom
han* kallade dem - Ȋga ett:
»Välkomna åter!» till de sommarkurser, som
måhända framdeles komma att
anordnas vid Lunds universitet.
Ett stämningsfullt tal för
universitetet af skolföreståndarinnan fröken Anna
Rönström i Lund besvarades af
universitetets prorektor, professor S. Ribbing.
Sedan därefter de framförda borden
dukats samt man förfriskat sig med
smörgåsar och en kopp té, beträddes
ånyo talarestolen af folkskolläraren N.
Kroon från Kalmar, hvilken tackade
bestyr elsens ordförande professor S.
Ribbing och byråföreståndaren,
folkskolläraren Nils Lundahl, för det myckna
förtjänstfulla arbete, de utfört för
anordningarna vid och ledningen af dessa
föreläsningskurser.
Denna hyllning besvarade hr Lundahl,
som i sitt tal bäd att få rikta ett tack
till vår danske föreläsare,
folkhögskoleföreståndaren Rosendal från Lyngby, och
uttalade han sitt och samtliga
kurs-deltagarnes hopp att äfven framdeles
under sommarkurser vid detta
universitet få räkna hr Rosendal bland
föreläsarne.
I ett humoristiskt anförande svarade
hr Rosendal och utbragte ett lefve för
den svenska folkskolan. Kraftiga
hurrarop hälsade talet.
Därmed var den officiella delen af
festen slut. Bålar framsattes, och ordet
förklarades fritt. En del skålar druckos,
bland hvilka vi endast hinna anteckna ett
par, en för de damer, som genom
solosång och musik höjt festens glädje, samt
en för de sångkörer, som under ledning
af hr F. Engström så utmärkt bidragit
till en behaglig omväxling i festens
program.
Klockan hade redan hunnit öfver
midnatt, när den i allo angenäma festen
afslöts med gemensam sång.
A. V. Lagergren.
Afslutning af sommarkurserna
ägde rum den 27 augusti uti
universitetets aula, som var nära nog fylld till
sista plats. Bland de närvarande
märktes stiftets biskop, flertalet föreläsare
samt många andra universitetslärare.
Högtidligheten började med af
sjungandet af »Hell dig, du höga Nord!»
Därpå höll professor Aug. Quennerstedt
föredrag öfver ämnet: »Kan herraväldet
öfver naturen missbrukas?» Af
utrymmesskäl kunna vi endast lämna ett starkt
sammandraget referat af detta föredrag,
hvilket utmärkte sig för djuptänkt
innehåll och glänsande stil, såsom man är
van att vänta af denne talare.
Människan förändrar naturen och
förändringarna återverka tusenfaldt på henne själf
enligt ömsesidighetens lag. Hon drager ej
blott vinst af sin makt öfver naturen, hon
gör ock förluster. Hon ser gärna allt från
nyttans synpunkt, dikar och sänker sjöar,
gör äng till åker, hugger ut själfva
klipporna och förvandlar dem i guld. Men
»tuberkulosladugårdarna» vittna om att
husdjursskötseln i sin moderna form är
irrationell, de högt förädlade fruktträden äro
sjukliga, »kultur skogarn a» ömtåliga: menniskan
utrotar rofdjuren men förmår ej själf
öfvertaga ens de minstas roll. Huru många dags
verken utför ej människan för att nära
råttor, markmöss och andra skadedjur, under
det hon inbillar sig arbeta för sin egen
välmåga!
J våra dagar vandrar den
kunskapssökande i viss mening på rosor - så mycket
göres det för kunskapers meddelande. Men
så klagas det också, och ej utan skäl, att
den utbildning, som i skolorna meddelas,
gäller allt för litet karaktären, på hvilken
dock till sist så mycket hänger. I denna
krets kan man hoppas att tala för hörande
öron. Folkskolan har odisputabelt borttagit
mycken vidskepelse, Trollen, näcken,
helhästen, tomten och älfvorna ha i allmänhet
förvisats till de aflägsnaste vrår i vårt land
och äro ej ens där oanfäktade. Men då man
tog dem bort ur folkets föreställningar,
borde man gifvit det någon ersättning.
Dessa fantasiskapelser voro vittnesbörd om
ett samlif med naturen, hvartill vi i våra
dagar ej hinna. En död natur är dödande i
umgänget. Det gäller att ånyo ge den lif,
om den skulle ha dött under den nutida
behandlingen af densamma. Allt, som kan
göras till natursinnets väckande,
naturkänslans fördjupande, bör göras. De ungas själ
plär vara en tacksam jordmån.
Uppmärksamt böra alla olater i förhållandet till
naturen bekämpas. Den som bestraffade sina
barn, om de tanklöst afplockade fältets
blommor för att sedan kasta dem, han var
inne på rätta stråten. Annat var, om de
ville pryda sig själfva, sitt bord eller sin
lekplats med dem.
Tiden har för stor njutningslystnad och
för litet förnöjsamhet, och de, som komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
