Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 42. (1,085.) 15 oktober 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 42
SVENSK LÄRARETIDNING.
783
Anmärkas bör, att man hvarken här
eller å andra danska platser, som jag
besökt, förlagt skolhuset till en
sandhåla eller annan vildmark utan å byns
vackraste och mest dominerande plats i
en f. d. åker, så att ordentlig trädgärd
rnå kunna anläggas. Danska föräldrar
vilja, att deras barns lärare skola bo
lika rymligt och bekvämt som de
förmögnare i byn och icke såsom torpare.
T, o. m. i gamla danska folkskolehus
ha*r läraren icke mindre än 3 å 4
boningsrum. I Sverige anse
landsortslä-rarne det som ett önskemål att hinna
till sådana bostadsförhållanden, som
redan Öfvergifvits i Danmark. Sölleröds
gamla skolhus, som nu skall säljas, var
visst icke dåligt. Det låg i en vacker
och lummig trädgård, och läraren hade
där - åtta rum och kök m. m. Men
skolsalen var något otidsenlig, hvarför
man byggde ett nytt hus. Naturligtvis
finnas sämre skollokaler också. Dessa
försvinna emellertid allt mer och mer.
Säkerligen fick jag i Köpenhamn
anvisning på de allra bästa platserna, men
här hade man det ock så bra, att många
. motstycken därtill nog icke kunna
uppletas å Sveriges landsbygd.
Att det icke är endast rika
kommuner å danska landsbygden, som bestå
sig med tidsenliga skolhus, visar det
förhållandet, att jag i Stadil, en mycket
mager ort å västra Jutland, fann ett
ny-byggdt skolbus, afsedt för tre afdelningar
och uppfördt 1901 för ett pris af 16,000
kr. Öfverläraren hade där 5 rum och
kök å nedra bottnen samt ett vindsrum,
andre läraren 3 rum och kök samt
lärarinnan 2 rum och kök i öfvervåningen.
Brygghus m. m. fanns i källarvåningen.
Särskildt gymnastikhus skall också
uppföras. Lärosalarna voro bra, men
af-klädningsrummen något olämpliga.
Nuvarande kul tusministern själf hade
verkat i en gammal byggnad, som låg i
andra ändan af byn och såg ut nästan
som en kringbyggd bondgård. Efter hvad
jag kunde finna, hade det nya
skolhuset icke blifvit byggdt efter hans
anvisningar, ty han hade i sommar gjort
åtskilliga befogade anmärkningar mot
detsamma.
Säkerligen intresserar det denna tid- ,
nings läsare, att jag något refererar ett
samtal, som jag hade med en bonde i
orten:
- Hvad tycken I om den nye
kul-tusministern? frågade jag.
- Jo, det är en dundrandes bra karl,
svarade mannen på sitt nära nog
obegripliga västjutska tungomål. Vi hade
först en annan folketingsman, vald
enligt vänsterns program; men denne
sällade sig till högern och s^k oss. Då
ställde Christensen upp sig som
kandidat, och vi valde honom. Sedan var
han karl till att reda sig själf.
Bönderna i orten äro mycket stolta
öfver sin folketingsman, hvilken de ju
på visst sätt från början ha knuffat
fram. Han vistas i orten öfver
sommaren och låter f. n. på egen bekost-
nad restaurera sockenkyrkan. Om han
stundom, såsom tidningarna berättat,
promenerar till posten i träskor, så är
dylikt i full öfverensstämmelse med
dansk anspråkslöshet. För öfrigt
betviflar jag sanningsenligheten af »historien»,
ty från Stadil är afståndet omkring en
mil till närmaste järnvägsstation (Tim).
Såsom rättelser och tillägg till min
förra artikel meddelas följande:
Så godt som alla fast anställda
förste-och ensam-lärare, hvilka tillika äro
kyrkosångare (men icke enbart kyrkosångare)
ha utom den kontanta
kyrkosångarelö-nen äfven »Höjtidsoffer» och
»Acciden-ser», hvilka senare mycket variera efter
distriktets storlek och
förmögenhetsförhållanden. Mångenstädes har
»Höjtids-offret» ersatts med en viss summa, som
utbetalas från kommunalkassan, men
ofta uppbäres det fortfarande såsom
kollekt i kyrkan vid högtiderna. Särskilda
organist- och kyrkosångareexamina
afläg-gas icke i Danmark, utan gäller därvid
sång- och musikbetyget från seminariet.
§ 19 i nya folkskoleloven af den 24
mars 1899 uppger 70 års ålder såsom
villkor för rätt till hel pension (genom
hänvisning till pensionslagen för statens
ämbetsmän i allmänhet af d. 5 jan. 1851).
Men enligt en ministeriell skrifvelse af
den 15 dec. 1864 anses denna
bestämmelse icke vara tillämplig för
folkskollärare på annat sätt än att de äga
kvarstå i tjänsten till 70 år. Full pension
erhålles vid 60 års ålder, om man då
har minst 30 ordinarie tjänsteår, samt
vid sjukdom tidigare. Hel pension
utgår med 2/3 (icke 3/4) af
medellönevärdet under de fem sista tjänsteåren.
Två uttalanden i katekesfrågan,
Som i förra numret nämdes, fann
domkapitlet i Växjö ej skäl att
tillstyrka någon åtgärd med anledning
af Svenska folkskolans vänners
anhållan, att k. m:t måtte’ till nästa
kyrkomöte framställa proposition om
revision af katekesen. Två af
domkapitlets ledamöter läto emellertid
till protokollet anteckna särskilda
uttalanden, och innehålla dessa så
mycket af intresse, att vi anse oss böra
fullständigt återgifva dem.
Eektorii vid högre allmänna
läroverket i Växjö Hilding Andersson
yttrade:
Den utläggning af Luthers lilla
katekes, som nu är påbjuden till allmänt
begagnande, har, som bland annat
petitionen visar, af en ganska stark och
utbredd opinion stämplats såsom mindre
val lämpad efter barnaålderns behof och
uppfattningsförmåga. Det torde också
finnas föga utsikt till att en för
skolornas behof väl afpassad
katekesutveckling kan åstadkommas, så länge det är
genom lag stadgadt, att ingen sådan läro-
bok må användas, innan den blifvit på
vederbörligt sätt stadfästad såsom för
hela riket gällande. Häraf följer
nämligen, att den katekes, som påbjudes,
är alldeles opröfvad i användningen,
ända till dess den blir ensam gällande.
Men om lagen medgåfve användandet
af olika utläggningar - naturligtvis för
hvarje särskildt fall af vederbörande
profvade och godkända - skulle större
utsikt förefinnas, att en god och lämplig
lärobok i kristendomens hufvudstycken
kunde framkomma och vinna erkännande.
Och först under- en sådan förutsättning
torde det vara möjligt att komma ifrån
det öfverklagade missbruket, att det
fordras för mycken ordagrann
utanläs-ning af katekesen. Skall såsom hittills
hvarje ord däri först nagelfaras af olika
myndigheter och det hela slutligen
stadfästas i en form, som med ängslig
noggrannhet blifvit bestämd in i de minsta
detaljer, så ligger häri en direkt
uppmaning till läraren att noga hålla på
den ordagranna utanläsningen, som så
lätt urartar till ett tanklöst rabbel.
Då jag hyser denna mening om rätta
sättet att afhjälpa klagomålen mot vår
nu gällande katekes, anser jag det
lönlöst att yrka på en revision, som skulle
företagas i samma ordning som den sista.
Lektor H. Petrini hade ett längre
anförande af följande lydelse:
De önskemål, som petitionärerna anse,
böra vinna tillräckligt beaktande vid en
eventuell revision af katekesen ? synas
mig gå i rätt riktning men stanna så
långt ifrån målet, att jag anser mig
böra närmare angifva de förändringar i
katekesen - med afseende å de af
petitionärerna angifna punkterna - som äro
absolut nödvändiga, om
katekesundervisningen skall kunna bringas i nivå med
andra skolämnen.
1) För så vidt Luthers lilla katekes
fortfarande skall användas vid
katekesundervisningen, anser jag en återgång
till Luthers urtext visserligen i allmänhet
vara ett steg till det bättre, om blott
öfversättningen göres med omsorgsfull
hänsyn till modernt språkbruk. Men långt
viktigare är att tillse, det åtminstone
hvarje vetenskapligt bevisad förfalskning
och alla på förfalskningar grundade läror
helt och hållet utmönstras, såsom t. ex.
det i fjärde hufvudstycket intagna
under-stuckna bibelstället Mark. 16: 16 och
den därpå grundade vidskepliga
besvärjelseläran i det följande lärostycket.
2) Bibelspråket bör alltid omedelbart
anknyta sig till läsestycket och endast
sådana bibelspråk användas, som i och
för sig bilda ett afslutadt helt såsom
korta, kärnfulla sederegler och
tänkespråk. Att däremot ur en skrift lösrycka
enskilda satser ur sitt sammanhang för
att därmed vinna auktoritet för ett
påstående, är en metod, som allmänt
erkännes vara otillbörlig och dessutom
vittna om pietetslöshet mot författaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
