Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 42. (1,085.) 15 oktober 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 42
SVENSK LÄRARETIDNING.
793
Det blir den nionde fasta folkskolan inom
skoldistriktet.
Myresjö och Lannaskede, Jönk.: Ett af
skolrådet framlagdt förslag* om en bättre
organisation af skolväsendet inom båda
församlingarna afslogs, och det beslöts, att
församlingarna skulle hvar för sig ordna
sitt skolväsen på bästa sätt.
Vånga, Östg.: Mindre folkskolan i Ruda
skall fr. o. m. den l juli nästa år
förvandlas till fullständig folkskola samt det gamla,
i en utkant af skolroten belägna skolhuset
försäljas och ett nytt skolhus med fullt
lagliga dimensioner uppföras å en mera
central plats.
Solberga, Gtbg: Fortsättningsskola och
slöjd för gossar vid Tunge skola inrättas
fr. o. m, nästa läsårs början. Till
slöjdskolan anslogs 500 kr. för inköp af
slöjd-materiel. För biträdande lärarinnan vid
folkskolan ,i Tunge höjdes lönen till 400 kr.
Folkbildningen och den
sociala frågan.
Folkskolan som praktisk skola
och bottenskola.
Vid Eskilstuna arbetareinstitut hölls
nyligen af direktör Ernst Beckman å
Djursholm, nyvald .riksdagsman för
Södra Koslags domsaga, öfver ämnet
folkbildningen och den sociala frågan
ett föredrag, som af
EskiLstuna-Kuri-ren refereras i följande ordalag;
Först konstaterade talaren
inledningsvis, huru maskintekniken och
storindustrien haft till följd, att en stor klyfta
uppstått mellan öfverklass och
underklass. De enskilda arbetarna hafva
blifvit betydelselösa gentemot
industriid-kariie; endast genom organisation kunna
arbetarna hålla sig uppe.
Arbetsgifvarna å sin sida organisera sig äfven, och
så har man klasskampen i full gång.
Vårt nya århundrades uppgift måste
blifva att fylla klyftan mellan klasserna,
och talaren uppställde nu den frågan,
hvad som härför kunde göras under
folkbildningsarbetet.
Först ville han då säga, att läraren
borde äga en fullt medveten
uppfattning af hvad som påkallades för att
bota missförhållandena i tiden. Vår
tids människor behöfva lära sig att
kampen för tillvaron bör omformas till ett
samarbete för tillvaron; de behöfva lära
sig att hålla ihop, och därför bör den
sociala instinkten väckas hos barnen, I
andra länder, särskildt Frankrike och
Belgien, har man mycket skarpt fattat
skolans uppgift i detta afseende och
funnit praktiska hjälpmedel för den
sociala uppf ostrings verksamheten i de
föreningar, som bildas bland dessa länders
skolungdom. Man har
ungdomsföreningar för nykterhetens främjande,
föreningar för sparsamhet, föreningar, som
förbereda deltagandet i försäkringsrörelsen
o. s. v. På detta sätt få folkets barn
redan under skolåren lära sig
samhörighet med sina likar.
Känslan för fosterlandet framhålla
äfven vi i våra skolor, och det med" lall
ratt, men vi glömma kanske att det
finnas något berättigadt också i den så
kallade klasskänslan. Det bör
framhållas, att det är något allt annat än
ondt, då en särskild klass som arbetarna
börjar visa särskildt intresse för sina
egna angelägenheter. Lämpliga tillfällen
att gifva erkännande åt arbetarnas
sträfvanden erbjuda sig särskildt vid
undervisningen i kristendomen, som rymmer
så mycket af medkänsla för de fattiga
och undertryckta. Vid
slöjdundervisningen har läraren tillfälle att inplanta
aktning för handens arbetare, vid
his-torieundervisningen må han ej glömma
att framhålla, att Grant, den store
generalen, var garfvare, att Lincoln, den
ädle presidenten, var en timmerkarl, och
att själf ve mästaren från Nasaret hade
valkar i händerna.
Trädgårdsskötseln bör fram på
folkskolans program. Må spaden få en
mera upphöjd plats i vårt samhällslif!
Då skall mycket kunna göras för att
fylla klyftan mellan samhällsklasserna.
En af våra viktigaste frågor ax
egnahemsfrågan. Få vi denna fråga lyckligt löst,
så skola vi kunna skapa ett Amerika
här hemma, och mycket af den ädla
kraft, som nu söker sig väg från oss
och till den nya världen, skulle stanna
här i landet. Den svenska folkskolan
bör kunna göra särdeles mycket för att
höja trädgårdsskötseln och småbruket.
I stället för en del af de ämnen, som
nu upptaga tiden i fortsättningsskolan,
kunde man föra upp undervisning i
småbruk och därvid säkerligen vinna
goda resultat på kort tid, alldenstund
barnen på landsbygden ofta äro väl
förberedda för en sådan kurs genom de
jordbruksarbeten, i hvilka de fått vara
med hemma. På detta sätt skulle vi
lika väl som danskarne få en
småbruks-undervisning, och vi skulle snart i vårt
land få se den ena lilla lustgården växa
upp efter den andra liksom i Danmark,
där husmännen verkligen äro pä väg
att förvandla sitt land till lustgårdar.
Vi skulle erhålla en oberoende och
själfständig befolkning; vi skulle göra
ovärderliga vinster.
Folkskolan bör ock på sitt program
upptaga nykterhets fr agan. Vi kanna aldrig
vinna fullständig ekonomisk och social
frigörelse, om vi ej frigöra oss från
rusdryckernas tyranni. Utan nykterhet äro
alla våra ansträngningar att jämföra med
ösande af vatten genom ett såll.
Men det finnes en bottenreform, som
är af större betydelse än alla de
andra. Den heter: folkskolan som
bottenskola.
Jag underkänner ej våra folkskollärares
ädla sträfvan, sade talaren (som själf
varit folkskoleinspektör). Tvärtom, jag
beundrar hvad som gjorts. Men det är
dock mycket, som brister. Vi hafva
skäl för vår mening, då vi säga, att
folkskolan icke är en skola för lifvet i
den grad den borde vara det: den
gifver icke folket en praktisk riktning.
Folkskolan är, äfven den, inrättad för
formalistisk bildning, ej för det
praktiska lifvets kraf och ej för viljekraftens
utveckling.
Elementarläroverket har ledningen i
vårt skolsystem; den »hvita mössan» är
målet, och denna mycket dåliga examen
vill man göra till ingångsport för allt
flera och flera yrken, såsom vid posten
och järnvägen, ett sträfvande, som
talaren icke kunde förstå, ty det Vore
naturligtvis vida bättre, att man på en
praktisk bana började som lärgosse, än
att man kastades dit vid 18 å 19 års
ålder.
Emellertid ser folkskolan upp till detta
föredöme och sträfvar att blifva ett
mindre elementarläroverk. Där sitta nu
lärarne och stoppa i barnen en massa
saker, som dessa icke behöfva och som de
glömma, så snart de lämnat skolan.
Visserligen har någon sagt, att »bildning
är hvad som sitter kvar, när man har
glömt hvad rnan har lärt», men talaren
föredrog dock sådana kunskaper och
färdigheter, som stannade kvar, då man
från skolan trädde ut i lifvet.
Hur skulle vi nu kunna tänka oss en
rättelse på detta område? Jo, genom
att förhållandena helt vändas om.
Folkets skola bör frigöra sig från
elementarskolans inflytande. Folkskolan bör gå
sin egen väg och- sätta sin prägel på
det hela. Men detta kan ske endast
därigenom, att folkskolan blir
bottenskola för alla klasser. När som i
Amerika ministerns barn och arbetarens barn
sitta på samma skolbänk, först då få
alla det lefvande intresset för skolan.
Först då får läraren en fullt aktad
ställning, först då blir skolan den rätta
anstalten för allmän medborgerlig
bildning. Det säger sig själft, att när
samhällets -ledande män icke ha sina barn
i folkskolan, så kunna de ej heller för
denna skola hafva ett tillräckligt
verksamt intresse. En författare har om
en period i Skottlands historia sagt, att
»folkets uppfostran var hela nationens
lidelse». Därhän böra vi komma äfven
i Sverge, men då är det nödvändigt, att
folkskolan blir bottenskola för alla.
Detta, sade talaren, är den reform, som
jag anser vara den viktigaste af alla,
och först när den är genomförd, kan
man hoppas, att vi skola komma riktigt
i gång med att fylla den klyfta, om
hvilken jag talade i början af mitt
föredrag.
LITTERATUR
Nytt i bokhandeln.
Vid sekelskiftet. Återblickar på 19:e
århundradets tyska kyrkohistoria af professor
E. Seeberg med förord af professor H.
Lundström. Uppsala, V. Schultz. 2 kr.
Flaggan upp. En f ram ställning af svenska
örlogsflottan förr och nu. Sthm, Nordin &
Josephson (i distr.) 50 öre.
Fahlcrantz & k:is förlagskatalog 1877-
1902. Utdelas gratis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
