Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 47. (1,090.) 19 november 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 47
gren, som i många år samlat
upplysningar i detta ämne.
Hon hade kommit till tröstlösa
erfarenheter: i fattiga hem funnes föga för de vuxna
och intet för de små. Somliga finge en
jultidning en gång om året och så intet mer.
Därför läste de herrrmefs tidning; då först
om olyckshändelser, en ersättning för
sagorna, hvilken gör barnen okänsliga för
lidandet, vidare om stora brott. Denna
läsning, som mest fängslar gossarna, gör
bofven till hjälte och förvillar rättskänslan.
Och så kommer följetongen, som talar till
flickornas medfödda romantiska känsla, och
därigenom bestämmes svenska mödrars smak.
Låt oss få sköna. följetonger! bad tal:n.
Mestadels röra de sig nu om brott och
förorena kärleksidealet. Därför bringa de så
mången gosse inför rättens skrank. Bättre
vore att stryka alla följetonger.
En annan tal. föreslog, att författarna
skulle skänka tidningarna goda
följetonger eller att de, som hade godt om
tid, skulle gratis öfversatta sådana.
Idén framkallade hos åhörarne ett
misstroget leende.
Åtskilligt af barndomslitteraturen blef
föremål för bedömande. Robinson
Kru-ses betydelse påpekades af flera talare,
och det framhölls, att hvad som gjort
den boken kär för barnen, är att
hjälten uträttar något. De gamla
skolupp-lagorna hade sönderplockat den och
förstört den, men den vore dock ett verk
för alla tider. En talarinna framhöll,
att barnbiblioteket SAGA utmärkte sig
för god redigering och ytterst billigt
pris samt alltid hållit sig fritt från
skattande åt snömosmanéret och
öfver-klasshyllningen.
I fråga om praktiska åtgärder rörande
ämnet yrkades särskilda barntidningars
utgifvande och att i sammanhang med
den nu så raskt uppblomstrande
föreläsningsverksamheten valda arbeten skulle
tillhandahållas vid föreläsningssalarna;
dessa arbeten skulle undantränga de
andliga gårdfarihandlarnas litterära kram
(kolportageromanerna), och god litteratur
skulle finna väg till folket.
Ett förslag om läsestugor för barn
liksom man redan har arbetsstugor för
dem bemöttes med frågan, när hemmet
skulle få se och fostra barnen, om
skolan skulle ha dem under skoltimmarna
och läsestugan på fristunderna. Bättre
ett stort bibliotek i hvarje församling.
På d:r Laurents förslag beslöt mötet
att hemställa om en samverkan mellan
Fredrika Bremerförbundets bokkommitté
och föreningen för folkbibliotek och
läse-stugör i och för spridande af god
nöjesläsning för barn.
Våra vänner
ombedjas att godhetsfullt verka för, att
Svensk Läraretidning varder känd bland allt
fiera lärare, lärarinnor, organister,
skolrådsmedlemmar och skolvänner. Profnummer
utdelas gratis.
Det Kronvallska varningsmålet
inför k. m:t.
Bakläxa för skolråd och domkapitel.
Det mycket omtalade Kronvallska
varningsmålet föredrogs inför k. m:t
sistlidna fredag. Resultatet blef, att
varningen i;allo upphäfdes. Då målet
tilldragit sig stor uppmärksamhet
såväl inom som utom lärarekåren,
återgifva vi k. m:ts utslag i dess helhet.
Det lyder sålunda:
K.- m:ts utslag på de besvär,
folkskolläraren i Stora M.aims församling Per
August Kronvall i underdånighet anfört
däröfver att,
sedan nämda församlings skolråd vid
sammanträde den 12 december 1901
med åberopande af § 32 i nådiga
stadgan angående folkundervisningen i riket
den 10 december 1897 tilldelat
klaganden varning, enär klaganden enligt
skolrådets uppfattning måste anses
förvunnen dels att mot lärarinnorna i Sörgölet
hafva uppträdt på ett i sedligt afseende
kränkande sätt, dels att hafva försålt
skolved, så att lärarinnan, som till
densamma äfven ägde rätt, däraf blifvit
lidande, dels att hafva visat ett
gräl-sjukt lynne och vid flera tillfällen
förgått sig mot lärarinnorna, dels ock att
vid sin kristendomsundervisning inför
barnen hafva talat mot bibeln,
men klaganden hos domkapitlet!
Strängnäs häröfver anfört besvär under
yrkande, att den honom tilldelade
varningen måtte till all kraft och verkan
undanrödjas eller, om detta yrkande ej
kunde i målets befintliga skick bifallas,
att målets afgörande måtte uppskjutas,
tills vissa af klaganden till domstol
instämda mål blifvit slutligen af gjorda,
har domkapitlet enligt utslag den 21
mars 1902, utan afseende å klagandens
anhållan om uppskof, företagit rnålet i
befintligt skick till pröfning och därvid
på grund af hvad i målet förekommit,
funnit skäligt att, med besvärens
ogillande, fastställa det öfverklagade
skolrådsbeslutet och den klaganden
därigenom tilldelade varningen;
öfver hvilka underdåniga besvär
vederbörande sig förklarat och domkapitlet
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande,
hvarefter klaganden inkommit ined
påminnelser; gifvet Stockholms slott den
14 november 1902.
K. m:t har låtit handlingarna i detta
mål sig föredragas; och enär, genom
hvad i målet förekommit, klaganden icke
är befunnen oskicklig till ?eller försumlig
i förrättandet af sin tjänst samt det ej
heller emot klagandens nekande kan
anses tillförlitligen utredt, att han ådaga-
lagt sådant uppförande, att varning ei>
ligt § 32 H nådiga stadgan angående
folkundervisningen i riket den 10
december 1897 bort honom tilldelas,
varder, med ändring af domkapitlets
öfyer-klagade utslag, den klaganden tilldelade
varningen undanröjd.
Trots hr Kronvalls många
missgrepp, trots att han efter
varningsbeslutet gjort snart sagdt allt som
varit möjligt för att hjälpa skolrådet,
blef utgången i varningsmålet ändock
för honom fullkomligt frikännande.
Genom hvad skolrådet i målet
an-dragit har det - säger k. m:t - icke
visats, att hr K. är oskicklig till eller
försumlig i förrättandet af sin tjänst,
liksom det ej heller blifvit
tillförlitligen utredt, att han ådagalagt sådant
uppförande, att varning enligt
folkskolestadgans § 32 bort honom
tilldelas.
Vår i n:r 44 uttalade förvissning,
att k. m:t skulle »vid pröfningen af
nu föreliggande fall låta sig
angeläget vara att se till, huruvida här
verkligen förefinnes en så fullständig
utredning, att det påstådda brottet
kan anses konstateradt», har således
blifvit i allo besannad.
Folkskolläraren är icke rättslös gent emot sitt
skolråd; detta kan icke beröfva
honom hans tjänst på subjektiva
grunder, det måste kunna bevisa de
beskyllningar, det mot honom
framkastar.
Genom utslaget har blifvit
ytterligare fastställdt hvad som från
början bort vara för alla klart,
nämligen att det är skolrådet, som i
varnings- och af sättningsmål har
bevisningsskyldigheten sig ålagd. Det enda
en oskyldigt varnad eller afsatt
behöfver göra är att hålla sig till
de-fensiven, d. v. s. att inför de instanser,
hvilka ha att döma öfver varningen
eller afsättningen, bestrida
anklagelsernas riktighet samt, ifall sådant
låter sig göra, med fäkta påvisa deras
oriktighet.
Hr K. har i den upprörda stämning,
hvari varningen försatt honom,
förbisett denna själfklara sanning och
gjort allt för att bringa oreda i sin
sak och få skenet emot sig. I stället
för att koncentrera sig på försvaret
och låta skolrådet blotta svagheten
i den position, det intagit, har haii
satt i gäng en stor och dyrbar
apparat,, en serie ärekränkningsmål, af
hvilka han haft mer skada än gagn.
På dessa utsiktslösa
ärekränknings-mål har han slösat bevisningsmedel,
som bort användas på helt annat
sätt. Ett slående: exempel härpå
utgöra fyra stycken intyg, som han i
dessa dagar framlagt. På sätt
närmare synes al eri notis här längre
fram, förekom under förra veckan
till förnyad behandling det inför
Strängnäs rådhusrätt mot åtta skol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
