Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 47. (1,090.) 19 november 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r..47_
SVENSK LÄRARETIDNING.
887
ved Bov og Slaget ved Slesvig1* - det
var en bevseget Tid. Derefter kom jeg ind
i en Skole som Praeparant og ovede mig
som saadan i forskellige Skoler i
Mellem-slesvig (altid i Tyske Skoler) indtil Aaret
1852, i hvilket Aar jeg gik ind paa det
danske Skolelsererseminarium (i Skaarup
paa Fyen). Efter 2 Aars Forl0b lykkedes
det mig ät tage en god Eksamen, hvarefter
jeg ätter tog tilbage til Slesvig og erholdt
Anssettelse der först som Hjselpelserer ved
en tysk Landsbyskole i.Sydslesvig og
derefter i 1857 ved den danske Garnisonsskole i
Byen Slesvig. I 1860 den 15 Septbr. kom
jeg her til Fredericia som Lserer ved det
davserende offent lige Skolevsesen. Efter
Om-ordningen af samme i 1876 blev jeg Inspektor
ved Drengeskolen; i 1890 Overlserer över hele
K«-mmuneskolen med kommunal Anssettelse,
og erholdt 19/8 1896 kongelig Bestilling i
samme Embfde.
Som anfört var mit Liv i mine,unge Dage
meget bevseget. I Krigsaarene 1848-50
vare vi unge dernede meget udsatte for ät
blive smittede af Slesvigholsteimsmeri, og
det var ikke let for et ungt Menneske ät
blive ved ät vsere trofast imod sit gamle
Fsedreland, Danmark; men, som en af mine
höje Foresatte fra den Tid skrev i et
Vid-nesbyrd om mig, »lykkedes det mig aldrig
ät tage Fejl af mit Fsedreneland, skönt jeg,
sorn han udtrykte sig, havde
gennem-gaaet Sigtelsens og Vildfarelsens Tider».
Dette anfoivr jeg ikke so m Eos for mig,men
af Taknemmeliglied mod Herren, der stedse
har ledet og styret mine Ve j e saa
forunderlig til Lykke og Velsignelse for mig.
Nästa lördag inträffar Erik Johansens
70-årsdag. Svensk Läraretidning har
velat begagna detta tillfälle att
bekantgöra hans lifsverk och såmedelst bringa
honom en välförtjänt hyllning äfven från
skolmannen i Sverige. Samtidigt
återgifva vi hans bild, väl bekant för dem,
som vid de stora nordiska skolmötena
varit i tillfälle att lägga märke till hans
patriarkaliska yttre.. Vi tillägga ock, att
hr Johansen åtnjuter den danska
lärarekårens odelade aktning och förtroende.
Såsom uttryck därför har han varit
medlem af »Danmarks Lrererforenings
styrelse» m. m. Må hans lefnads afton
bli lika ljus som hans lif varit
gagne-ligt i upplysningens tjänst!
* I första slesvig-holsteinska kriget drefvo
danskarna upprorshären på flykten vid Bov
nära Flensburg den 9 april 1848; men sedan
den tyska förbundshären anländt, måste
danskarna efter ett fruktlöst försvar vid
Slesvig den 23 april draga sig tillbaka till
Dybböl och Als. Hela trakten från
Fredericia och nedåt nuvarande tyska gränsen
är rik på minnesmärken, byster och stenar
från förra århundradets dansk-tyska krig.
Våra barns nöjesläsning
var föremål för en lång och liflig
diskussion vid ett möte, som föreningen
»Studenter och arbetare» i söndags
afton anordnat uti stora salen å Grand
Restaurant National i Stockholm.
Ungefär 450 personer hade tillstädeskommit.
Diskussionen inleddes af lektor Joh.
Bergman, som tillkännagaf, att han
ämnade skärskåda frågan särskildt med
hänsyn till den mognare ungdomens
nöjesläsning, då han ej ansåg sig äga
tillräcklig kännedom om de smås.
Talrn utgick från ett yttrande af den
schweiziske fysiologen von Bunge, att vi
söka njutningsmedel, cTarför att vi ej ägnat
nog uppmärksamhet åt den estetiska sidan
af våra näringsmedels tillredning. Gjorde
vi detta, skulle näringsmedlen tillika vara
njutningsmedel. Detta yttrande ville talrn
tillämpa på de andliga’ närings- och
njutningsmedlen. Studiet borde i sig själft vara
ett nöje, så att ingen särskild nöjesläsning
behöfdes. Men olyckligtvis äro våra
läro-och läseböcker för det mesta tråkiga;
författarne ha saknat gnistan, och genom det
hela går en kanslirådsanda, som gör allt till
en ökenbild, hvilken ej förmår elda
fantasien. Vårt skolsystem gör släktet torrt,
fantasilöst och snusförnuftigt, och dess
tankevärld utgöres af abstraktioner, om den ej
helt enkelt är obefintlig. Undantagsvis
finnes en god bok, och en utmärkt lärare kan
ju neutralisera bokens inflytande, men i
vanliga fall är det sorgligt ställdt
Katekesen är förvisso ingen nöjesläsning. Bibliska
historien kunde vara det - man vet hur
den fängslade Anders Fryxell, så att han
höll på att öfvergifva den svenska historiens
studium och skrifva en biblisk. Skada var
kanske, att han ej gjorde det, ty ännu har
ingen lyckats skrifva en njutbar biblisk
historia. I dessa bibelkritikens tider är
frågan delikat, men borde ej vara olöslig.
Uppgiften borde tagas historiskt, ty utan
kännedom om så världsgestaltande
tilldragelser borde ungdomen ej vara.
Kyrkohistorien kunde vara nöjes läsning, men hvar
är läroboken? I fråga om läroböcker i
svensk historia är vår tid sämre lottad än
Jakob Ekelunds. Och modersmålet?
Lektor Sundéns grammatik är ingen
nöjesläsning och kunde saklöst vara borta.
Grammatiken borde vara ett universitetsstudium.
Svenska språket har för liten tid sig
anslagen för att kunna lämna utrymme åt
nöjesläsning, men vid undervisningen i
främmande språk skulle möjlighet härtill gifvas, om
man ägnade mer uppmärksamhet åt
innehållet. Här är systemet alltför filologiskt,
och man sysslar mer med skalet än med
kärnan: man borde börja med litteraturen
och taga grammatiken som en abstraktion
därur. Matematik är ej förströelse-läsning,
men Poul la Cour har visat, att den kan
göras intressant.
Genom goda läro- och läseböcker skulle
behofvet af nöjesläsning försvinna eller
omformas. Särskildt framhöll tal:n den stora
betydelse, som väl skrifna biografier eller
berättelser örn ädla handlingar skulle hafva
för danandet af barnens karaktär. En
förbättrad modersmälsundervisning sknlle alstra
intresse för bättre litteratur. Ungdomens
poetiska sinne skulle väckas; nu är det
sällsynt nog, och däröfver kan man ej undra.
Mycket inom diktningen är onjutbart för
barn; tiden är upptagen med mångahanda.
Den klassiska litteraturen skulle i goda
Öfversättningar odla barnets smak för klarhet
och objektivitet och för detsamma
framlägga tidehvarfvens bästa tankar. Sådana
dikter | bli njutbara i alla tider. Talrn
erinrade om Tyrtaios diktning, som Viktor
Rydberg omdiktat i »Dexippos». De
fornnordiska sagorna vore ock lämpliga: »Björners
kämpadater» hade haft stort inflytande på
exempelvis Tegnérs skaldskap och Fryxells
häfdateckning.
Som önskemål beträffande barnens
nöjesläsning ville tal:n uppställa:
1) Den skall innehålla ett element af
undervisning, som dock ej får verka tråkigt,
ja, det skall ej ens märkas. Sådan läsning
skall vara gedigen och icke ett snömos.
Sagan är instruktiv, där den är naiv
historia. Men vår tid har ingen originell
sagodiktning utan efterhärmar forntiden, som
var naiv.
2) Endast det bästa är godt nog åt
barnen. Både form och innehåll böra bjuda
det yppersta, ty hvad som skrifves för barn,
skrifves för en hel värld. Därpå borde
författarne tänka.
3) Vidare borde barnens nöjesläsning.yara
präglad af en viss finkänslighet. Äldre
kunna stundom nödgas använda en viss
brutalitet - men från sådan böra barnen
förskonas i dikten som i lifvet.
Tahn hoppades, att under kulturens
spiralvandring uppåt den nordiska sagans stil än
en gång måtte komma till heders, sedan
af-handlingsstilen, vår tids stil, gått under. Då
skall skillnaden mellan instruktiv läsning
och nöjesläsniug vara utplånad. Ej a, vore
vi där!
Uti diskussionen, som varade öfver
fyra timmar, deltogo bl. a. fruarna Gurli
Linder och Hanna "Palme, fröknarna
Rosalie Lindgren, Anna Sandström, Lilly
Engström, Matilda Videgren och Anna
Whitlock, hrr Lindley, kandidaterna
Stridsberg och C. Laurin samt inledaren.
En god del af tiden upptogs med en
stundom skarp, slutligen tröttande
debatt om Fredrika Bremerförbundets
listor å lämpliga ungdomsböcker. A ena
sidan sades, att bestämmelserna om
barnens ålder satts för högt och att en del
tevattenslitteratur rekommenderats, som
ej vore förord värd. Å andra sidan
togs förbundet i försvar: det rosade ej
den färg- och märglösa
ungdomslitteraturen utan förde krig mot den.
Kommittén önskade hvarje jul, att
författarinnorna måtte låta bli att skrifva och
förläggarne att ge ut dylikt. Men den
måste räkna med verkligheten och råda
efter bästa förmåga.
Diskussionen saknade hvarken uddiga
eller humoristiska poänger.
Ett par talare ansågo hufvudsaken
vara, att barnen intresserades för
läsningen. Hvad de läste, betydde mindre,
om det så vore röfvareromaner. Med
tiden skulle deras smak odlas och bättre
lektyr .väljas. Denna åsikt mötte
protester från flera talare.
Den vanliga nöjesläsningen för
öfver-klassens barn -’»de gula
ungdomsböckerna med röd rygg» - kalfatrades
skarpt: den är bleksiktig, vattenblandad,
inbjuder till slarnäsning, ty den kräfver
hvarken tanke eller fantasi. Det vore
ett misstag, att allt skall vara så
pedagogiskt och lämpadt för de unga - de
äro ej så ömtåliga och de njuta af poesi,
äfven om ej hvart ord är dem klart.
Ännu värre fick Folkskolans läsebok
sitta emellan. Den förklarades vara ett
ondt, som snarast möjligt borde utrotas,
ett efter tyskt mönster gjordt
mach-verk. Med anledning ’af en arbetares
fråga, om sagda arbete vore en idealbok,
närndes med ett visst erkännande i
dess ställe Hernlund -Steffens »Ungdo-’
mens ferieläsning», men det framhölls
ock, att en bok redan utkommit, som
val icke kan anses vara idealet men
betydligt närmat sig detta. Schiick-
Lundahls läsebok dugde för alla skolor,
och fastän den hade läseboksform, vore
den en kulturhistoria i sammandrag med
en nordisk synpunkt som grundval för
det hela.
Hvad småbarnen inom de obemedlade
klasserna läsa, skildrades ganska
utförligt af lärarinnan fröken Rosalie Lind-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
