Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 47. (1,090.) 19 november 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
898
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 47
Parken, badanstalten, sjukhuset -
hälso-lära och den första hjälpen vid sjukdomsfall.
Musikkonservatoriet, teatern och museet -
de sköna konsterna och litteraturen.
För att gifva en antydan om huru
dessa uppgifter närmare utföras
meddelas nedanstående undervisningsutkast,
hämtade ur läroplanen.
Järnvägsstationen. (2 veckor/. Olika slag
af järnbanor (bredspåriga, smalspåriga).
Sammanbindningsbanor till fabriker.
Bangård (växel). Materiel (lokomotiv, vagnar).
Olika slags bantåg (gods-, person-,
snäll-och bländade tåg). Persontariff. Biljetter
(enkla, retur-, rundrese-). Tidtabell.
Tjänstemännen. Järnbanelinjer utgående från
Leipzig, stora tyska linjen, viktigaste
rundresor från Leipzig (till Nordsjön och
Lster-sjön, Ren och Alperna), strategiska banor.
Världshandeln, handelsfördrag, tullar.
Förnämsta in- och utförselvaror från och till
kulturländerna. Stora järnbanelinjer
(Brin-disi-Petersburg, Paris -Konstantinopel,
sibiriska järnvägen, Pacific-banorna, stora
tunnlar). Sjöfart (redare, kapten, styrman,
matros). Viktiga sjöfartsleder.
S ack’s fabrik för landtbruksmaskiner. (2
veckor). Plogen (äldsta och viktigaste
redskapet för jordens beredning, hos greker,
hos romare). Indelning. Harfven.
Sånings-maskinen. Viktigaste råmaterialet är järn
(fyndort, gjut-, stångjärn, stål, masugn, plåt).
Storindustri (dess utveckling och
närvarande ståndpunkt). Afsättningsområde
(Ryssland, Österrike, Ungern, Rumänien,
Frankrike, Italien, Danmark, Sverige, Holland,
Belgien - omnämnas i korthet). Lektyr:
Säcks biografi.
Teatern. (2 veckor). Ändamål. Skådespel
och operor. Historik (religiösa skådespel).
Skådespel i England, senare i Tyskland.
Gamla teatern 1756, nya stadsteatern 1868.
Tondiktare (Beethoven, Mozart, Meyerbeer.
Marschner, Wagner). Teaterförfattare
(Lessing, Goethe, Schiller - korta biografier).
Allt emellanåt sammanfattas
repetitionsvis det genomgångna, och vid årets
slut ordnas hela stoffet under några få
hufvudrubriker, såsom: »Lifvet i
hemorten». - »Barnen förbereda sig för
lifvet.» - »Den fullvuxne vårdar
samfärdsel och bildning.» - »Han
producerar genom landtbruk, handtverk och
industri kläder, bostäder, näringsmedel
och hjälpmaskiner». - »Som enskild
är han underkastad organisationen af
det hela i skolan, förvaltningen och
kyrkan.» - »Han behöfver hvila och
vederkvickelse, och slutligen finner han
rö i grafven.»
De öfriga läroämnena ställas i
närmaste samband med »Heimatkunde».
Läsning, uppsatsskrifning och
affärsskrif-velser äro endast olika sidor däraf.
Räkneuppgifter tagas ur det
genomgångna i naturlära, geografi, historia,
geometri, försäkringsväsen och
löneförhållanden samt omfatta dessutom
växel-och diskonträkning, kostnadsberäkningar,
ränte- och värdepappersberäkning.
Bokföringen föregås af växellära. Ungefär
samma plan följes för alla tre
afdelningarna. I de båda lägre måste dock åtskilligt
utelämnas och det öfriga förenklas, för
att det icke må öfverstiga lärjungarnas
mindre fattningsförmåga.
I fackafdelningen äro klasser för
metallarbetare, snickare, bagare, spinnare,
skrifvare och handelsbiträden, gjutare
och trädgårdsarbetare. Här - liksom
i de blandade klasserna - utbytes
»Heimatkunde» mot »yrkeslära», som
blir det centrala, hvarjämte ämnet
teckning tillkommer i de flesta klasserna.
Om grunderna för undervisningen i
denna afdelning innehåller läroplanen
följande:
Det ligger i sakens natur, att den valda
förvärfsgrenen tager de ungas hela sträfvan
i anspråk, att lärlingens hela tankegång är
fästad vid hans praktiska sysselsättning. I
synnerhet om han känner sig lycklig i sitt
yrke, har det, som icke står i samband med
hans lefnadsuppgift, väsentligt förlorat i
värde. Skall under sådana omständigheter
undervisningen fylla sitt ändamål, så måste
den anknyta sig till lärjungens intresse,
måste ställa sig i omedelbart sammanhang
med hans praktiska verksamhet Detta
inträffar, då i skolan lärlingens åskådningar
så fördjupas genom framställning af de
vetenskapliga grunderna för det praktiska
arbetet, att han genom en grundligare
kännedom om sitt arbetsområde kommer till en
högre uppfattning af sin verksamhet.
Genom att skarpt skilja de olika yrkena i
särskilda klasser skall ståndsmedvetandet
väckas och denna sedliga styrka framkallas,
som gifver lärjungen kraft att sätta
ståndsäran högt. För åstadkommande af en
harmonisk utbildning skall i möjligaste mån
hänsyn tagas till de allmänt bildande
momenten.
Exempel på lärostoffet visar följande
utdrag ur läroplanen för
järnarbetareklasserna:
Yrkeslära.
3:e-7:e veckan: Järnet. Järnmalm som
naturprodukt. Fyndorter. Masugnsdrift.
Tackjärn, gjutjärn, smidesjärn, stål, gjutstål.
Järnet som handelsvara efter egenskaper,
arter och form. Det viktigaste om
samfärdsel och transport.
8:e-11 :e veckan: Värmets inflytande på
järnet. Förbränningsprocessen. Pris å olika
kvaliteter af smidesjärn, gjutjärn och stål pr
centner. Förbrukningsämnen: Stenkol och
dess egenskaper. Dess förekomst särskildt
i Tyskland. Stenkolsarter. Inflytandet af
svafvel- och fosforhaltiga kol på järnet. Koks
af sten- och brunkol, antracit. Träkol. Pris
på olika kvaliteter af stenkol, koks,
antracit, träkol pr centner. Uppmaning till
ändamålsenlig förbrukning. 12:e-16:e veckan:
Tekniska hjälpmedel: härden och
blåsbäl-gen. Det genom hetta uppmjukade järnets
förarbetning. Kroppskraften hos människan.
Om människokroppen: ben, muskler, näring.
Behandling af bränn- och kroppsskador.
Människan är den fullkomligaste
arbetsmaskinen. - Städ, skrufstäd (pris, varaktighet,
afskrifning).
Dessutom undervisas om verktyg och
maskiner, kraftmotorer,
verkstadsanordningar, arbetare- och brandförsäkring
m. m.
De öfriga läroämnena, tyska, räkning,
bokföring och teckning ställas äfven här
i närmaste anslutning till den öfriga
undervisningen. Uppsatser och
affärs-skrifvelser, teckning, räkning och
bokföring - allt är lämpadt efter och afser
handtverkarens eller den mindre
yrkes-idkarens behof. Så afhandlades under
en räknelektion, som jag åhörde, de
faktorer, en handtverksmästare behöfver
taga i betraktande vid beräknandet af
priset å arbetsprodukterna: ränta å
förlagskapital, hyra, skatter,
förbrukningsartiklar, råämnen, uppvärmning,
belysning, verktygsslitning, f örsäkringsafgif ter,
aflöningar o. s. v. Sedan åtskilliga af
dessa omkostnader angifvits i procent
af hela tillverkningsvärdet, tillämpades
det genomgångna på ett par enkla
konkreta exempel ur lärjungarnas eget
erfarenhetsområde.
Det anförda må vara nog för att
lämna en antydan om undervisningens
innehåll i denna skola. Inga läroböcker,
endast läsebok, användes. Disciplinen
syntes god, och punktlighet och
ordning kräfdes och iakttogs. Gossarna
voro rena och snygga, och ingen
uppträdde i sina arbetskläder.
Föreståndaren framhöll ock, att det tuktande
inflytande skolan här hade tillfälle att
utöfva på ynglingarne under den
farliga öfvergångsåldern icke kunde
värderas nog högt. Det vore rent af
oumbärligt såsom en motvikt till det ofta
demoraliserande gatu- och fabrikslifvet.
Lärarne voro nästan uteslutande
folkskollärare. Att de måste särskildt
förbereda sig för denna undervisning är
ju själfklart. För detta ändamål var
skolan försedd med ett bibliotek,
innehållande en vald samling handböcker
till utlåning bland lärarne.
Det ligger i sakens natur, att endast
en större stad kan anordna en sådan
fortbildningsskola sona den nu beskrifna.
På mindre orter har man det ock
annorlunda. Så nöjer man sig
mångenstädes med det minsta i lag stadgade
antalet undervisningstimmar, 2-4 i
veckan, och förlägger undervisningen till
söndagen eller någon
söckendagsefter-middag, stundom kl. 8-10. Det är
bekvämast så för arbetsgifvarne. Att
man under sådana förhållanden ej
kommer långt utöfver hvad folkskolan
förmått gifva, ligger i öppen dag. Allt
flera röster börja dock att höjas mot
söndagsläsningen, liksom mot de sena
kvällstimmarna, och man anser, att 6-8
lärotimmar i veckan bör vara det
normala. Att döma efter den för dessa
skolor afsedda litteraturen, söker man
att äfven i de landtliga
fortsättningsskolorna göra undervisningen så nyttig
som möjligt, i det man särskildt
intresserar lärjungarna för de sysselsättningar
och näringar, hvartill de af
ortsförhållandena äro hänvisade.
Vid sidan af eller i stället för de
egentliga fortsättningsskolorna
förekomma s. k. handtverksskolor. En sådan
besökte jag i Jena. Undervisningen,
som pågick söndagsförmiddagar 7-11
och onsdagsaftnar, omfattade tyska
(af-färsskrifvelser), räkning, geometri,
bokföring och teckning. I sistnämda änine
undervisades af tekniskt bildade
yrkesmän, en för hvarje fack. Endast på så
sätt ansåg man sig få det viktiga
ämnet tillräckligt grundligt och praktiskt
behandladt. Äfven här rådde god
ordning, och särskildt lade jag märke till
den nästan ängsliga noggrannhet och
snygghet, hvarmed särskildt de
skriftliga arbetena utfördes. Föreståndare
var en af stadens folkskollärare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
