Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 50. (1,093.) 10 december 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERADT VECKOBLAD FÖR FOLKUNDERVISNINGEN.
N:r 50 (A). (1,093.)
STOCKHOLM, 10 DECEMBER 1902
21:a årg.
Prenumerationspris:
Vi år 4 kr., a/4 år 3,25kr. i/2 år 2,25 kr., */4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 8, nedra botten. Kontorstid: 10-6. Allm, tel. 60 00.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
förläggare: Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag.
Tryckt hos Idun» Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid: hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
10 öre för en millimeters böjd på enkel spalt Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2,50 kr.
Annons bör vara inlämnad senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON
En folkskald och folkuppfostrare.
[iktarens saga är ofta dagsländans. Buren på beundrans
armar ena dagen, är han ofta dagen därpå försmädad
eller, hvad värre är, glömd. Eller som Atterbom
uttrycker sig i »Lycksalighetens ö» -
önska, sakna, dö och glömmas -
det är sångarns lefnadslopp.
Så mycket mera är då den
diktare att lyckönska, som blifvit
ett helt folks hjälte, skildrat detta
folk, så att det känner sig igen i
hans arbeten, satt in sin hela
skaparekraft på att uppfostra det,
gifva det vidgade vyer och ställa
höga ideal som dess mål. Denna
lott har tillfallit en af furstarna
i norska diktningens värld,
Björnstjerne Björnson, som i måndags
fyllde 70 år.
Och, hvad som mera är, det var
icke blott han% eget land, de väldiga
fjällens och forsarnas land Norge,
soni hyllade skalden på hans
jubileumsdag - hela Norden
frambar sin minnesgärd på
bemärkelsedagen.
Hvar du träffar en bildad-
norrman, blir * det .glöd i hans blick
och färg på hans kind, när du
talar om »Arnes», »Synnöves» och
»En glad Guts» författare. Och
hvilken svensk lärare eller
lärarinna har ej känt sig mäktigt
gripen, när de ur den gamla
»Folkskolans läsebok» för barnen
uppläste Björnsons mästerliga skildring
»Faderen»?
Hans storverk ligger däri, att han har väckt sitt folk, lärt
det att läsa i hemmen, lärt det att sjunga. Burna på härliga
melodier af Reissiger, Kjerulf, Nordraak m. fl. hafva hans
glödande, af friboren fosterlandskärlek inspirerade dikter, så-
dana som »Olaf Trygvason», »Ja vi elsker» - för att blott
nämna ett par exempel - blifvit alla skandinaver kära.
Folkhögskolan, hvars värme vän han alltid varit, har burit dessa
kväden ut i allt vidare kretsar bland Nordens folk och
därigenom sökt gälda sin stora
tacksamhetsskuld till skalden. Den, som
upprepade gånger föredragit
Björnsons bästa arbeten för
folkhögskolelever och sett, hur andlöst de
lyssnat, skall lugnt på den gjorda
anmärkningen, att Björnson
»tecknar norska allmogen bra mycket
i söndagsdräkt», anföra skaldens
egna träffande ord:
Man kan ikke tegne norske Bönder
uden et eller au de t Sted ät stode
sammen med Kirken.
Det är nog så äfven med de
svenska, om man vill teckna dem
ärligt.
Tiden och glömskan lägga snart
nog sitt damm öfver många af de
fester, till hvilka vi i ungdomen
längtade för att - alltför tidigt
upptäcka deras tomhet. Men hvem
af oss glömmer de aftnar, då vi
i en krets af intresserade
kamrater läste eller lyssnade till en af
Björnsons folklifsbilder eller
dramer? Äfven den kallaste tinade
upp - skalden lockade fram poesi
hos den torraste.
I Björnsons »Arne» förekommer
ett kväde, som bär titeln »Över
de höje Fjelde». Det tolkar på ett
gripande sätt den längtan att komma
ur*trånga förhållanden, hvilken ligger ättlingarna af de
fornnordiska vikingarne i blodet. Hvem af oss har ej någon
gång känt den? Men hvar och en, som läser den dikten rätt,
skall ej i den se en maning till emigration eller dylikt: den är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
