Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 50. (1,093.) 10 december 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
952
när och fjärran. Jordfästningen
förrättades af kontraktsprosten E. F j etter sti ö m,
som med utgång från texten »de som
redligen hafva vandrat, de skola komma
till frid och hvila i sina kamrar» höll
en anslående betraktelse och däri äfven
berörde den bortgångnes gedigna karaktär
och verksamhet under den så plötsligt
slntade lefnadsdagen. Från läktaren sjöng
en dubbelkvartett af lärare och
medlemmar af Vadstena musiksällskap »Lifvet
är kornet, som i mullen lägges» och
»Stilla, o stilla» samt ute vid grafven
»Stilla skuggor». I den rika
blomstergärd, som höljde kistan, märktes
särskildt kransar med band i de blågula
färgerna från Dals härads sparbank, från
sällskapet Fyrväpplingarna, från
riksdagsman Aug. Henricson, från familjen Berg?
från sockenbor och kamrater m. fl.
Rektor Aug. Bystedt.
t
§en 6 dennes afled i sitt hem i
Sundsvall adjunkten vid högre
allmänna läroverket därstädes
August Bystedt.
B. föddes i ett välbärgadt allmogehem
i Häggdångers socken i Ångermanland
den 2 nov. 1848, tog mogenhetsexamen
i Hernösand 1871 och inskrefs samma
år som student vid Uppsala universitet,
hvarest han 1875 aflade fil.
kandidatexamen. 1876-77 genomgick han
profår i Stockholm och erhöll därpå
anställning först som vikarierande adjunkt vid
allmänna läroverket i Sundsvall samt som
ordinarie adjunkt därstädes redan samma
år. De senare åren har han under en lång
följd af terminer uppehållit lektoratet i
matematik och fysik vid läroverket.
Bystedt ägde en alldeles ovanlig
un-dervisningsfÖrmåga, på samma gång han
ägde djupa och vidtomfattande
kunskaper i sina ämnen. Det var en lust att
höra honom undervisa och se, hvilket
lif och intresse han förstod att
framkalla hos lärjungarna. Hans
framställningssätt var i hög grad åskådligt, enkelt,
klart och öfvertygande men på samma
gång uppfordrande till själfständigt
tänkande och arbete. Kegler, lärosatser och
dogmer voro honom förhatliga.
Läroinnehållet skulle vara elevens andliga
egendom; utmejslandet af formen kunde,
såsom något mindre viktigt, öfverlåtas
åt individen.
År 1884 kallades B. till rektor vid
Sundsvalls läroverk för flickor; och har
denna läroanstalt under och till
väsentlig del genom hans kraftiga ledning
uppnått en betydande utveckling i både inre
och yttre afseende.
Af styrelsen för Tekniska afton- och
söndagsskolan har B. varit ledamot
sedan flera år tillbaka.
Inom skolrådet, som han likaledes
tillhört sedan 1884, har han varit en
SVENSK LÄRARETIDNING.
verksam ledamot. När helst det gällt
en tidsenlig reform i folkskoleväsendet,
och när helst en förbättring i
lärarepersonalens existensvillkor varit å bane,
har B. städse varit dessa önskemåls
oegennyttige, framsynte och kraftige
förespråkare.
Äfven som föreläsare har fi. varit
flitigt verksam inom Sundsvall och det
stora sågverksdistriktet i dess omnejd,
och hans föreläsningar hafva i regel
samlat öfverfullt hus.
Utom alla dessa befattningar i
folkupplysningens tjänst togs den begåfvade
mannen ytterligare och i hög grad i
anspråk, l stadsfullmäktige invaldes B.
1887. Han har mer än någon annan
inom samhället burit tyngden af
kommunala uppdrag under tiden efter den
ödeläggande stadsbranden 1888: såsom
stadsfullmäktig,
drätselkammar-ordförande och ledamot i en mängd nämder,
styrelser och kommittéer.
N:r 50
var han mycket afhållen för sitt glada,
okonstlade väsen, sina kvicka repliker
och sin sarkastiska humor. I debatten
var han en mästare som få.
Hvile han i frid efter sin korta men
mödosamma och rika lifsgärning!
Aug. Björklund.
I många år har B. varit ledamot af
landstinget, styrelseledamot för länets
idiotanstalt, ordförande inom Sundsvalls
djurskyddsförening o. s. v.
Förlidet år invaldes han som stadens
representant i riksdagens andra kammare,
till hvilket uppdrag han förliden höst
erhöll enhälligt återval.
Det var från en mer än vanligt
innehållsrik lefnadsgärning och från mer
än vanligt rika framtidsförhoppningar,
som rektor B. efter endast några dagars
sjukdom rycktes bort af den obeveklige
liemannen.
Som enskild person var B. en
ovanligt tillgänglig och vänsäll natur med
ett hjärta, som klappade varmt för
såväl hög som låg. En sådan
uppfattning af arbetarefrågan och andra
humanitära frågor, en sådan, man kan säga
kamratlig, hållning gent emot
folkskolans lärarekår från en läroverkslärares
sida är ju någonting tämligen sällsynt
i vårt land. I vän- och kamratkretsar
Seminarieläraren Ä. F.
Freeman.
’n af lärarne vid Göteborgs
folkskollärareseminarium har under
den gångna veckan skördats af
döden, nämligen läraren i öfningsskolan
Anton Ferdinand Freeman.
Hade detta sorgebud kommit för ett
par, tre år tillbaka, skulle det måhända
väckt mindre öfverraskning. Ty en
farlig sjukdom band då under månader
Freeman vid sjuklägret och ingaf allvarliga
farhågor. Genom ändamålsenlig vård
återvände emellertid så småningom
kropps-och själskrafterna, om än icke i det fulla
mått som förut. Den, som tidigare gjort
hans bekantskap, hade ej svårt att märka,
att han, ehuru ännu stående vid lifvets
middagshöj d, dock ej längre var i sin krafts
dagar. Det muntra lynnet hade
visserligen icke helt bortjagats, blicken på lifvets
ljusa och humoristiska sidor var ej heller
nu skum, lagret af de oförargliga
anekdoterna ej heller uttömdt, men
spänstigheten hade lidit påfallande afbräck.
Och så börjades åter - sannolikt i
ogynnsam proportion till de brutna
krafterna - ett drygt arbete icke blott på
seminariet utan äfven vid andra
läroanstalter. Och midt under arbetet - under
en teckningslektion på Göteborgs
realläroverk vid tretiden i onsdags
eftermiddag - kom dödsförebudet, ett slaganfall,
hvarpå redan följande natt lif st råden
brast. Underrättelsen om det så
oför-! modadt timade dödsfallet har väckt sorg
och förstämning i vida kretsar.
Ty den hädangångne var icke blott
en mycket kärt d och anlitad lärare utan
ock en synnerligen afhållen och vänsäll
personlighet. Ända sedan 1874 hade
han som lärare varit fästad vid
folkskollärareseminariet, under en följd af
år äfven förberedt ynglingar för inträde
vid detsamma. För många år tillbaka
undervisade han på ett privatseminarium
för småskollärarinnor (hvilket förestods
af Vilhelm Svensson och under de senaste
20 åren varit nedlagdt). Yid Göteborgs
folkskolestyrelses småskoleseminarium var
han vid sitt frånfälle teckningslärare.
Det var särskildt för tecknings- och
väl-skrifningsundervisningen hans kraft togs
i anspråk vid skilda läroanstalter, såsom
slöjdföreningens skola, musei ritskola,
Göteborgs realläroverk. På det senare
stället stod han ännu kvar med en
undervisningsskyldighet af 16 timmar i
veckan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
