Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 50. (1,093.) 10 december 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARETIDNING.
951
.Björnstjerne Björnson är född den 8
december 1832 i Kvikne, Österdalen. Sin
barndom tillbragte han i Romsdalen, hvars
storartade natur gjorde ett djupt intryck på
hans själ. Efter studier i en privat skola
i Kristiania blef han 1852 dimitterad till
universitetet. Han sysslade bredvid sina
studier med tidningsverksamhet och
teaterrecensioner, blef sedan artistisk direktör först
i Bergen och sedan i Kristiania. Efter flera
års vistelse i utlandet med stortingets
»dig-tergage» utgaf han åtskilliga tidningar. År
1875 bosatte han sig å gården Aulestad i
Gausdal i närheten af Lillehammer, och där
slår han sig ned till rö emellan sina utflykter
till utlandet.
Tre aflidna skolmän.
J. G. Andersson i Strå.
t
Veteranernas led glesna mer och
mer - sådan är naturens
obevek-ligalag. Särskildt vidgas luckorna
genom dödsfall bland den generation,
som aktivt deltog i folkbildningsarbetet
under den lagstadgade svenska
folkskolans första årtionde. Till de mera
bemärkta männen af denna generation
hörde f. d. folkskolläraren i Strå Johan Gustaf
Andersson, örn hvars plötsliga bortgång
en kort notis inflöt i förra numret af
Svensk Läraretidning. Då hans bild
kommer att återgifvas i dagens nummer,
anhåller undertecknad att få beledsaga
densamma med några kompletterande
anteckningar om den värderade
kamraten och oförgätlige vännen.
A. föddes den 30 jan. 1831 i
Väderstads socken på Östgötaslätten. Därifrån
flyttade hans föräldrar till det närbelägna
Appuna, där de innehade en mindre
hemmansdel åtminstone intill slutet af
1840-talet. Johan Gustaf kom att tidigt
börja sin verksamhet i folkskolans tjänst.
Efter tre terminers deltagande i
lärokursen vid seminariet i Linköping
utexaminerades han därifrån den 9 dec. 1848,
således innan han ännu uppnått 18 års
ålder. Från den tiden utöfvade han
lärarekallet i sammanlagdt 41 år, först
i Appuna såsom vikarie, därefter såsom
ordinarie dels i Stora Åby (1850 - 62),
dels slutligen i Strå invid Vadstena
(1863-89).
En för A:s utveckling bestämmande
och enligt hans egen uppgift synnerligen
gynnsam omständighet var, att häri, just
som han stod färdig att beträdalärarebanan
(vid nyårstiden 1849), gjorde bekantskap
med den omkring 10 år äldre, redan då
framstående skolmannen Anders Berg, vid
den tiden verksam såsom folkskollärare
i samma bygder, sedermera vida känd
dels såsom organisatör af och
föreståndare för Finspångs folkskola, dels
slutligen såsom slöjdinspektör i Stockholm.
Genom hr Berg blef A. påverkad af
Torsten Rödenschölds reformförslag, och
närmast efter hr Berg var väl A. en af de
första, som utbytte Länkastermetodens
monitörsystem mot den omedelbara under-
visningen - en reform, som först nära
14 år senare genom ett cirkulär från
ecklesiastikdepartementet, undertecknadt
af F. F. Carlson, fick officiellt förord.
På hr Bergs förslag och anmodan
anställdes äfven Andersson en tid vid
Finspångs folkskola, under det han fick
genom vikarie uppehålla sin ordinarie
befattning i Stora Åby, nämligen från
början af höstterminen 1858 till slutet
af år 1860, under hvilken tid de båda
vännerna Berg och Andersson enligt
trovärdiga och omdömesgilla personers
sammanstämmande vittnesbörd utförde ett
synnerligen intensivt och energiskt
skolarbete, hvarom ryktet på den tiden
spreds vida omkring.
Undertecknad hörde dem omtalas med
berömmelse, för att icke säga beundran,
första gången sommaren 1861 i södra
delen af Östergötland, af en intelligent
måleriarbetare, som ett eller annat år
förut varit vid Finspång för att utföra
något dekorationsarbete under
tillrustningarna för ett väntadt kungabesök.
A. åtnjöt ock välförtjänt anseende
inom de skoldistrikt, där han innehade
ordinarie befattningar. Såsom ett
officiellt erkännande tilldelades honom ett
anslag från ^Letterstedtska gåfvomedlen,
afsedda till uppmuntran åt förtjänte
folkskollärare inom Linköpings stift. Detta
skedde i början af 1860-talet, ett af de
första åren, då dessa gaf vomedel utdelades.
När man på 1860- och 70-talets
skol-möteii, i hvilka A. var en lifligt
intresserad deltagare och på hvilka han
tillvann sig uppmärksamhet såsom, en orädd,
slagfärdig och originell debattör, lade
märke till den högresta och ovanligt
kraftigt byggda gestalten, kunde man
med skäl förvåna sig öfver, huru han
- som ju i kroppsligt hänseende
syntes af naturen liksom enkom danad
att bryta bygd i någon af den
civiliserade världens otillgängligaste utmärker
- kunnat som yngling komma på den
tanken att utbyta det fäderneärfda, från
barndomen redan till en viss grad
inlärda yrket, jordbrukarens, mot en
befattning i folkskolans tjänst, helst under
1840-talets orimligt dåliga
löneförhållanden. Någon förklaring däröfver har
undertecknad aldrig hört, hvarken af A.
själf eller af hans äldre vänner, men
den kunde lätt anas, om man tillika
gaf akt på arten af A:s intelligens, hans
utprägladt ideella anläggning. Den
svenska folkskolan var under sin första
tillvaro en institution, som, i trots af de
torftiga yttre betingelserna, ägde
utvecklingsmöjligheter, och det var åt dessa, som
A. i likhet rned mången annan
begåfvad man på hans tid, alltjämt ville ägna
hela sin hängifvenhet och energi.
Med denna förklaring
öfverensstämmer ock det karaktärsdrag hos A., som
yttrade sig genom hans ovanligt stora
beredvillighet att utföra obetaldt arbete.
Utan minsta tanke på materiell
ersättning kunde han underkasta sig hvilka
mödor som helst och tvekade icke att
uppoffra en stor del af sin hvilotid, om
det exempelvis gällde att försvara en
åsikt, som han gillade, att beifra ett
byråkratiskt missbruk, som väckt hans
indignation, eller att bistå en vän eller
kamrat, som råkat ut för retsamma och
småfnaskiga trakasserier eller något
därmed jämförligt.
När A. frånträdde sin befattning vid
folkskolan, kände han sin
verksamhetslust oförminskad. Han inköpte omkring
30 tunnland s. k. stadsjord vid Vadstena
och arrenderade ett därintill gränsande,
ännu större område, så att hela
jordarealen uppgick till omkring 100
tunnland. Man torde utan detaljinsikter i
jordbruket kunna göra sig en
föreställning om, hvad ett. sådant företag
betyder, när man får höra, att till
jordens bruk erfordras 4 par hästar och
att kreatursbesättningen uppgick till
omkring 30. Nog torde det kunna anses
såsom ganska enastående, att en man,
som förut nedlagt 41 års nitiskt arbete
i folkskolan, kan inlåta sig på ett sådant
vågstycke. Men resultatet visade snart,
att A. var mäktig sin nya uppgift. Efter
några få år uppgaf han själf, att
hans verksamhet som jordbrukare redan
lämnat mångfaldigt större ekonomiskt
utbyte än hela hans föregående skolarbete.
Detta ekonomiska resultat var dock
knappast för A. hufvudsaken. Äfven som
jordbrukare ville han vara uppfostrare:
han ville visa sin orts befolkning, hvad
nian genom en intelligent och driftig
skötsel kunde åstadkomma. I alla
händelser kan det näppeligen förnekas, att
A. äfven under sina sista år var i
besittning af en kraft, som icke kommit
på mångas lott, en kraft, som vida
öfversteg det vanliga måttet.
Svante Sjösfedt.
I Strå kyrka vigdes J. G. Anderssons
stoft till den sista hvilan i fredags afton
under stor tillslutning af vänner från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
