Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 52. (1,095.) 24 december 1902
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
998
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 52:
emellertid kvarhöllos två år för att
hinna med en något större kurs. I början
af 80-talet omorganiserades folkskolan,
så att den kom att bestå af tre
obligatoriska klasser med en öfverbyggnad
af två klasser, och för något år sedan
blef äfven fjärde klassen obligatorisk.
Då lektor A. 1882-84 såsom
ledamot af läroverkskommittén vistades i
Stockholm, gjorde han bekantskap med
fröken Hulda Lundin och den af henne
införda slöjdmetoden. På lektor A:s
föranstaltande och på skolans bekostnad
gaf så fröken L. sommaren 1883 i
Halmstad en kurs för stadens folk- och
småskollärarinnor, och följande år infördes
metoden i folkskolans samtliga
fllck-klasser, hvarigenom Halmstad antagligen
blef den första stad i landsorten, som
lät denna metod komma till
användning-Tio år senare infördes pedagogisk
träslöjd för gossar.
Äfven för lärarekårens bästa har
lektor A. varit verksam. År 1881
genomdref han en lönereglering med en
maximilön af 1,700 kr., hvarigenom
Halmstad kom att stå framom äfven större
städer i landsorten. Halmstad var den
första stad, som beviljade tilläggspension
åt lärarepersonalen, äfven detta på
förslag af lektor A. Ett af lärarekåren
inrättadt pedagogiskt bibliotek åtnjuter
på hans tillstyrkan årligt understöd
af kyrkostämman. I landstinget har
han. bland annat motionerat om
stipendier för bevistande af akademiska
sommarkurser. Af van det rent personliga
förhållandet till lärarekåreii .haf städse
varit godt. På hans silfverbiöllopsdag
för några år sedan bragte kåren honom
sin samfällda hyllning, och då han
sistlidna sommar fyllde 60 år, öfverlämnade
kåren åt honom såsom minnesgåfva en
urkedja i guld. Under innevarande års
vårtermin, med hvars slut lektor A.
ämnat afgå, hade han inbjudit samtliga
lärare och lärarinnor jämte skolrådet
till en afskedsfest i Tivoli, där försto
läraren, sedan lektor A. i ett längre tal
utvecklat det program, som bestämt hans
verksamhet, hembar honom, kårens
tacksamhet och framhöll betydelsen af hans
långa och gagnande verksamhet för
folkskolan. Vid höstterminens slut tog han
i ett synnerligen varmhjärtadt tal
ytterligare afsked af kåren.
Att lektor A. fortfarande har öppen
blick för folkskolans kraf har han kanske
bäst visat i sitt tillbakaträdande vid en
tidpunkt, då han ännu är i besittning
af obrutna krafter, samt i den energi,
hvarmed han arbetat på att få till
efterträdare en man, som kunde odeladt
ägna sin tid och sina krafter åt
folkskolans tjänst. Genom kyrkostämmans
hållning har emellertid detta sträfvande
for tillfället icke ledt till önskadt
resultat.
Då lektor A. fortfarande kvarstår
så-soin ledamot af skolrådet, är det att
hoppas, att han ännu skall hinna
uträtta åtskilligt till gagn för folkskolan
och dess lärarekär. I sitt ofvannämda
tal vid senaste terminsafslutning yttrade
han bland annat, att han så
sammanvuxit nied folkskolans lärarekår, att han
till sitt lifs senaste afton skulle hafva
den i kärt minne. I tacksam hågkomst
skall ock han å sin sida städse bevaras
af kårens medlemmar, allra mest af
dem, som haft den lyckan att en längre
tid få samarbeta med honom.
*
Till lektor Andersons efterträdare har,
såsom ofvan nämdes,s skolrådet bland
fyra sökande utsett lektorn vid högre
allmänna läroverket i Halmstad fil. d:r
Josef Fredrik Falk.
Deri nye inspektören är född den 3
februari 1864 i Stockholm, aflade
studentexamen i Örebro 1882, fil.
kandidatexamen i Uppsala 1885, blef fil. licentiat
1889 saint disputerade f Or graden 1899.
Han har genomgått profår vid
Stockholms norra latinläroverk 1891-92,
tjänstgjort som extralärare vid
Södermalms högre allmänna läroverk i
Stockholm 1892-98, som adjunkt i
Nyköping 1898-1902, som lektor i
Sundsvall höstterminen 1902 och
tillträder med början af nästa termin
ordinarie lektorsbefattning i Halmstad.
Under sin vistelse i Stockholm har han
äfven en längre tid tjänstgjort som lärare
i borgareskolan, Schartaus handelsinstitut
m. n. skolor. För pedagogiska och
språkstudier har han företagit flera utrikes
resor och har därunder tagit del af
undervisningen i åtskilliga tyska och
engelska folkskolor. Han har aflagt tre
undervisningsprof med högsta betyget i
alla ämnen; har hållit
arbetareföreläsningar i Sunds vall’m. m.
Lektor F. är, såsom synes af
ofvanstående, en man i sina bästa år. Han
är i besittning af hög lärdom, parad
med framstående egenskaper som lärare.
Hans ämnen äro särskildt främmande
lefvande språk. För folkskolan står
han ingalunda främmande, äfven om
han hittills icke ägnat henne direkt
verksamhet. Då därtill kommer, att
han på de platser, där ha»n förut
verkat, gjort sig känd som en
akt-ningsbjudande och sympatisk
personlighet, har man all anledning antaga, att
han" skall värdigt fylla den plats, han
nu går att intaga såsom främste
ledaren af folkundervisningen i Halmstad.
Samhället och dess lärarekår fäster vid
honom stora förhoppningar. Måtte
framtiden få se dem uppfyllda!
S. San afvist.
Om viklen af att hålla
skoltidningar gjorde Allbo skollärareförening
vid möte den 29 december 1894 följande
enhälliga uttalande:
-»Hvarje lärare, helst äfven skolråd, lör
hålla sig med ett eller flera pedagogiska
organ och främst Iland dessa Svensk
Läraretidning. Lärare, som underlåter detta, kan
omöjligen följa med sin tid utan förlorar
snart allt intresse såväl för sitt kall som
för kårens angelägenheter.»
på julaftonen.
Julen är gåfvornas tid.
t tidens tecken, som midt i våldets
och guldets midvinl ernått bådar det
återvändande ljuset, synes mig vara det
sociala samvetets åter uppvaknande.
Hvarthän blicken vänder sig i Sverige
eller i främmande land, strålar denna
växande samhörighetskänsla som en
nior-gonrodnad vid synkretsen.
Vetenskapens vid första anblicken
hårdhjärtade ord om »kampen för
tillvaron» få en annan färg, då hvart och
ett af denna strids olika moment ställes
på sin rätta plats. Kampen för
tillvaron är ju en kamp icke blott för den
egna tillvaron utan ock för andras
tillvaro. Den innehåller ej blott den
egoistiska utan ock -den altruistiska
principen. Och i samma mån som äfven den
senare vinner sin fulla myndighet,
förvandlas kampen för tillvaron till det af
vår störste skald och siare bebådade
samarbetet för tillvaron.
Det ligger i sakens natur, att skolan,
framtidens fostrarinna, icke bör eller kan
stå oberörd af nutidens sociala
strömningar. Det gör hon icke heller. Mer
eller mindre medvetet genomsyras hon
af dem. Hvad man kallar »den sociala
frågan» tränger sig in i skolsalarna,
dörrarna må vara lyckta eller välkomnande
stå på vid gafvel. Äfven barnen, som
kanske aldrig hört hennes lärda namn,
känna henne. De fattiga barnen ha mött
henne personligen så att säga i det
trångbodda hemmet och vid det knappa
middagsbordet. De lyckligare lottade veta
om henne genom medkänsla, som ju. ock
är en art af lifserfarenhet.
Till en ung lärarinna i en af våra sko*
lör kom för en tid &edan efter slutad
lektion en af hennes lärjungar, en liten
åttaårig flicka, dotter till burgna och
lyckliga föräldrar.
- Fröken, sade hon och lutade sitt
hufvud i lärarinnans knä, vet fröken, att
jag drömmer så mycket.
- Drömmer du, mitt barn?
- Ja, jag drömmer så mycket om
morgnarna, när jag vaknar. Då ligger
jag och tänker i sängen, innan jag
stiger opp.
- Nå hvad tänker du då?
- Jo, först tänker jag: tänk om jag
kunde skapa om världen, så att det inte
funnes något brännvin . . . Och så tänker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:45:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1902/1012.html