Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 52. (1,095.) 24 december 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 52
SVENSK IiARARETIDNING.
1,003
vissa delar ersättas af en annan, för
ändamålet lika lämpligt eller lämpligare
organiserad skolform, och då lärer det
ej mycket båta att genom konstlade
åtgärder åt läroverken söka häfda monopol
på bibringandet af ett visst slags bildning*.
För min del har jag småningom
blifvit öfvertygad därom, att det för vårt
högre skolväsen skulle innebära en
afsevärd förmån, om inan inom detsamma,
vid sidan af den tvåspråkiga,
allmänbildningen såsom förhärskande regel,
kunde få en enspråkig bildning
försöksvis pröfvad. Ty att behof af en
lämplig sådan förefinnes, synes mig framgå
af flera omständigheter. Redan 1870-
72 och 1888-84 års kommittéer funno
sig föranlåtna att inom läroverken söka
bereda tillfälle därtill; i »Yttrande i
läroverksfrågan» 1899 förordas, att lärjungar
i läroverkens mellanklasser skulle äga
att välja bort det senare inträdande
främmande språket mot slöjd, och i en
från centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärareförening till k. m:t
angifven och till kommittén remitterad
skrifvelse heniställes bkmd annat, att
vid den ifrågasatta examen å
läroverkens mellanstadium endast ett språk
måtte blifva obligatoriskt. I den
pedagogiska diskussionen har också, för att
.utveckla språkmetodeii i verkligt
praktisk riktning och såsom medel mot
mång-läscri och öfveransträngning, en
skolbildning med endast ett främmande språk
lifligt påyrkats. Och i Norge är inom
skol- och examens väsendet åt densamma
plats beredd vid sidan af den
flerspråkiga, utan att skolan häraf lidit men.
Äfven om allt examens vä sen i
grunden är af ondo, måste dock erkännas,
att det är ett nödvändigt ondt, och att
den nu ifrågasatta examen på
läroverkets mellanstadium just afser att i tid
rädda ungdomen från verkningarna nedåt
af ett större ondt, nämligen
studentexamen. Erfarenheten lärer väl ock
komma att visa, att läroverkens
lärjungar ined ganska stor begärlighet skola
omfatta tillfället att genom aflagd
realskolexamen vinna en för deras fortkomst
i det praktiska lifvet viktig hallstämpel
af allmänbildning.
Vill man därför medgifva alla
lärjungar i klass 4-6, gossar som flickor,
rätt att på målsmans anhållan erhålla
befrielse från undervisningen i det ena
obligatoriska främmande språket, då bör
man äfven, om ett sådant medgifvande
är afsedt att tagas på allvar, åt de
lärjungar, som däraf begagna sig, söka
inrymma rätt att aflägga realskolexamen,
låt \ara med den inskränkning i
kompetens, som af enspråkigheten kan blifva
en följd; för en mängd enskilda
anställningar lärer i alla händelser dylik
examen med ett . språk göra tillfyllest.
Någon oreda eller sammanblandning af
realskolexamen med ett och med två språk
kan dock näppeligen vara att befara,
då denna examen i alla andra afseen-
* Kursiveringen af oss.
den skulle blifva likartad. Erfarenheten
från våra skandinaviska grannländer har
för öfrigt redan visat, att examina med
ett olika antal språk och medförande
olika kompetens inom samma
skolorganisation utan svårighet kunna trifvas
vid sidan af hvarandra. Ej heller lärer
man behöfva frukta, att antalet
kom-plettanter i realskolexamen härigenom
skulle i en för läroverken besvärande
grad ökas, enär mödan och tidsförlusten
att efteråt inhämta tre läsårs kurs i
engelska nog torde göra de flesta
målsmän betänksamma, innan de utan
trängande nödvändighet låta sina
skydcls-lingar beträda en dylik omväg.
Om sålunda åt de från en del af
språkundervisningen i klass 4-6 befriade
lärjungarna medgafves rätt att aflägga
realskolexamen med något inskränkt
kompetens, behöfde detta i de föreslagna
stadgandena för nämda examen endast
medföra ganska obetydliga jämkningar.
Naturligen måste i så fall vid anmälan
till examen uppgifvas, om fullständig
sådan eller endast examen med ett språk
afsåges. I afseende å den skriftliga
pröfningen skulle, då endast skrifning i
ett språk är uppställd som obligatorisk
fordran, ingen som Jielst ändring
påkallas. Och rörande den muntliga
pröfningen behöfde blott föreskrifves, att
lärjunge, som läst endast ett främmande
språk, skulle i fråga oni examens
godkännande vara likställd med lärjunge,
som blifvit underkänd i ett af de å
realskolans timplan upptagna läroämnena.
Enligt mitt förmenande bör vidare åt
privatister, som läst endast ett
främmande språk, och som däruti och i öfriga
ämnen inhämtat det för realskolexamen
föreskrifna kunskapsmåttet, medgifvas
rätt att aflägga nämda examen,
naturligen med däraf betingad inskränkning
i kompetensen. Genom ett sådant
medgifvande och möjligen framdeles, på
sätt kommittén sid. 202 antydt, åt
därom ansökande skolor beviljad
examensrätt skulle staten på ett lämpligt och
för densamma ekonomiskt förmånligt sätt,
vid sidan om den tvåspråkiga
normaltypen, kunna främja uppkomsten af
enskilda och kommunala skolor med vissa
särdrag i organisationen. Och att en
dylik möjlighet till utveckling af
realskolan i olika riktning allt efter olika
orters och samhällsintressens behof, både
ur individens och ur det allmännas
synpunkt, måste betraktas som en gifven
fordel, synes mig påtagligt. Ty så
mångsidigt och starkt som i våra dagar det
ekonomiska lifvets kraf på intelligent
arbetskraft är, kan det knappast vara
önskligt, att alla personer med ett visst
mått af allmänbildning få denna stöpt
i alldeles samma form. Den i regeln
tvåspråkiga realskoletypen torde nog
befinnas så djupt rotad i viktiga praktiska
intressen, att den väl förmår uthärda
konkurrensen med åtskilliga slag af
en-språkiga skolor; men skulle det mot all
förmodan visa sig, att så ej vore
förhållandet, då har uppenbarligen den
obligatoriska tvåspråkighetens vänner
öfverskattat värdet af en sådan skoltyp.
En täflan mellan olika sÉolarter kunde,
om den uppstode, för öfrigt icke skada;
den skulle tvärtom, genom att
underlätta uppkomsten af privatskolor,
minska statens utgifter för skolväsendet och,
liksom all konkurrens, bidraga att tvinga
de täflande till att, hvar å sin sida,
söka åstadkomma det bästa möjliga.
Såsom medel att motverka
öfveransträngning samt att därjämte utan
kostnad för statsverket främja en mera
mångsidig och praktisk utveckling af
vårt skolväsen föreslår jag alltså,
att den af kommittén för samskolans
flickor i klass 4 -6 förordade
rättigheten att, på målsmans framställning,
kunna erhålla befrielse från
undervisningen i ettdera af tyska eller engelska
språken utsträckes att gälla alla
samskolans lärjungar och äfven realskolans
gossar i nämda klasser; samt
att det måtte medgifvas lärjungar vid
läroverken äfvensom privatister, som läst
endast ett främmande språk, och som
däruti och i öfriga ämnen inhämtat det
för realskolexamen föreskrifna
kunskapsmåttet, att aflägga nämda examen med
den inskränkning i kompetens, som af
examens enspråkighet kan blifva en
följd.
Med en viss spänning väntar man
vid första genomögnandet af
läroverkskommitténs- betänkande att få
se, hvad en tredje kommittéledamot
och känd reformvän, adjunkten
Harald Dahlgren, i föreliggande fråga
har att anföra. Det är tyvärr icke
mycket. Han afslutar sin synnerligen
intressanta och välskrifna
resérva-tidn med följande stora sanning: »Om
öfver hufvud taget något är inom
vårt skolväsen önskvärdt, så torde
det vara, att uniformitetssynpunkten
något mindre än hittills måtte f å gör a
sig gällande». Icke desto mindre
uttalar han sig strax förut sålunda:
Kommitténs förslag, att såväl engelska
so in tyska skola vara obligatoriska i
realskolan [och i realskolexamen?], har jag
biträdt mindre af principiella skäl (märk!)
än därför, att jag tror det vara i flera
afseenden nyttigt för realskolan att
begynna sin tillvaro under fasta och
undantagslösa former.
Man tror gärna, att för realskolans
män de »undantagslösa formerna»
kunna äga sitt behag icke allenast
till en början utan ock allt framgent.
Men högre än den fasta
uniformiteten bör man väl ändå sätta
själfva-grundprincipen för all
skolorganisation: att undervisningsväsendet är
till för att tillgodose de
bildningsbe-hof, som faktiskt inom nationen göra
sig gällande, och de bildningskraf,
som lifvet själft ställer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
