Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 52. (1,095.) 24 december 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,012
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 52
För politiska och kommunala spörsmål
bibehöll han ett vaket intresse, ända
tills sjukdomen bröt hans själskrafter
och rubbade hans hjärnverksamhet.
Frid öfver lians minne!
I söndags vigdes i Lundby nya kyrka
hans stoft till hvila af komministern
Ii. Cervin? hvilken sedan vid grafven
tackade dem, som på sista tiden vårdat
den nu hänsofne. Rektor Nygren
talade om Lind såsom god kamrat, och
folkskolläraren Grimberg tolkade forna
elevers tacksamhet till den värderade
läraren. Ett 30-tal af hans forna lärjungar
hade slutit sig till liktåget.
Anmälan mot Svecia.
v Plats har blifvit begärd för följande:
Undertecknade, som bevittnat Kristen
Hanssons och hans fader Hans Jönssons
namnteckningar under en anmälan mot
lifförsäkringsbolaget Svecia samt varit
närvarande vid hr Th. Bergs besök hos samme
Hans Jonsson, hafva genomläst en i flera
afseenden oriktig s. k. rapport af förenämde
. Th, Bergh angående hvad vid detta hans
besök förekommit, hvarför vi önska, att
nedanstående intyg mätte offentliggöras.
Då vi icke besitta tillräcklig sakkunskap i
lifförsäkringsfrågor, anse vi oss emellertid
blott böra framhålla, hvad som verkligen
förekommit vid tillfällena i fråga och
anföra de hufvudsakliga yttrandena, sådana
vi med visshet kunna erinra oss dem, men
öfverlämna åt den mera sakkunnige läsareu
att göra alla reflexioner.
Anmälans undertecknande ägde rum utan
att dessförinnan hvarken öfvertalningar eller
invändning-ar från någon person i något
afseende uttalades, men både förut och efteråt
framhölls såsom hufvudorsak till anmälans
afsändande de oriktiga och vilseledande
uppgifter, genom hvilka Kristen Hansson
förmåtts att taga försäkringen i fråga.
Söndagen den 7 dennes blefvo vi jämte
folkskolläraren P. N. Eklund af Hans
Jönsson kallade att infinna oss i hans hem,
emedan en person, som sade sig vara ombud
för Svecia, ditkommit och fordrat anmälans
återkallande samt hotat honom och hans
son med böter och fängelse, om de icke
ville gå in pS en sådan fordran. Vid
inträdet i Hans Jönssons dagligstuga sågo vi
ligga på bordet en del papper; hvilka Bergh
genast förbjöd Eklund att röra eller läsa,
hvarefter B. själf sonderref några af dem i
småbitar, som han stoppade i fickan och
instoppade de öfriga i en portfölj. Under
det därpå följande samtalet gjordes
nedanstående uttaländen:
Th. Bergh: Den insända anmälan vore
en skamlig »våldshandling» mot bolaget. E.
vore afundsjuk på Svecia lör dess stora
framgång1, och därför hade han lockat och
tubbat .Hans Jönsson och hans son att göra
;anmälan. Detta vore simpelt handladt mot
dem; bättre hade det då varit, att E. själf
tagit en försäkring i Svecia, betalt ett
kvartals premie och sedan själf gjort anmälan.
Det vore icke vackert att så där krypa
bakom andras rygg f pr att tillfredsställa sin
skadelystnad. Eller kanske E. ville själf
bära ansvaret för denna anmälan ? Anmälan
komme att skada bolaget, emedan arbetet
för en tid afstannade och en del försäkrade
komme att begära fripoliser. Svedas
ekonomiska ställning vore emellertid den allra
bästa, och . fondafsättnmgeii hade visst icke
varit för ringa. Ett exempel på för liten
fondafsättning vore däremot E:s bolag,
Balder. Det hade alltid afsatt fond efter 4
proc. ränta,, medan Svecia afsätter 31/2 proc.
I synnerhet de första åren var påtagligen
afsättningen mycket för liten i Balder. Så
var t. ex. efter två år fondafsättningen mer
än tre gånger så stor i Svecia som i Balder.
Det vore en lätt sak att få till stånd en
anmälan mot Balder.
Föreslog Hans Jönsson att lämna sonens
försäkringsbref ifrån sig, mot det att han
finge inbetalda premier tillbaka; det vore
enklaste sättet att få saken klar, och
bolaget ville helst slippa att ha några
krångel-makare till försäkringstagare. Hans
Jönsson borde icke hafva förtroende till en
sådan person som E., emedan han begrepe
mycket litet i saken och dessutom vore en
fiende till Svecia. Om han nu skulle
underhandla äfven med E., ville han veta, hvad
denne fordrade af Svecia beträffande
folkskollärareföreningens gruppförsäkring, men
han ville icke alls erkänna, att han vid ett
Skolmöte i Arlöf enskildt gifvit E. några
löften med afseende på Svedas förhållande
till denna gruppförsäkring Begärd
fullmakt från Svecia kunde han icke lämna;
han hade sådan på sig blott från Gothia.
Upprepade slutligen några af de förenämda
beskyllningarna.
Hans Jönsson: Eklund hade hvarken
lockat eller tubbat honom eller hans son att
skrifva under anmälan, men han hyste fullt
förtroende till E:s redbarhet och
sakkunskap; därför hade han bedt honom om
biträde, och därför komme han icke att
underskrifva någon återkallelse eller annat papper
åt Bergh, förrän E. genomläst det och
förklarat, sig kunna tillråda dess
undertecknande.
P. N. Eklund: Han hade visserligen
lämnat Hans Jönsson och hans son
upplysningar om Svecia, men han vore icke
moraliskt ansvarig för anmälan i fråga, såvida
man ej ville betrakta det som«ett brott, att
han icke afrådt från anmälans afsändande.
Nägon öfvertalning att underskrifva den
hade aldrig från hans sida förekommit. Han
hvarken hade hyst eller hyste afvoghet mot
Svecia eller något annat af våra
lifförsäk-ringsbolag; endast mot öfversitteriet hos en
och annan af representanterna hade han
stundom uppträdt. En hvar försäkrad måste
enligt nu gällande stadganden anses hafva
rätt att göra en förfrågan vid
civildepartementet angående sitt bolags ekonomiska
ställning, men vederbörande äro
naturligtvis icke skyldiga att fästa något afseende
därvid, om icke goda skäl anföras för
behofvet af en undersökning. Företages dock
undersökning och denna visar, att ställningen
är förträfflig, har bolaget genom anmälan
fått en mycket god reklam för sin
verksamhet. Det lilla af brottet under revisionen
betyder då icke mycket i jämförelse med
fördelarna. Det borde därför icke alls vara
tal om straffbestämmelser gentemot
anmälaren, men om, trots allt som talar däremot,
i detta fall anmälaren skulle drabbas af
något slags straff för uraktlåtenhet att
återkalla sin förfrågan, vore det en s j älf klar
sak, att han (Eklund) skulle efter bästa
förmåga söka att hålla honom skadelös därför.
Fondafsättningen berodde icke blott på
räntefoten utan äfven på den beräknade
dödligheten och framför allt på
försäkrings-och premieinbetalningssättet. Hr B. finge
gärna för honom söka förmå några att
inkomma med anmälan mot Balder.
För honom personligen vore det likgiltigt,
huruvida anmälan blefve återkallad; endast
såsom medlem af folkskollärareföreningen
önskade han i likhet med många andra, att
Svecia ville uppsäga
gruppförsäkringskon-traktet, eller att en tillförlitlig utredning af
bolagets ställning blefve genomförd.
På-minde om förut af B. gifna löften i dessa
afseenden. Trodde sig lika bra som B.
begripa försäkringssaker. Det såge ut, som
om B. kommit till Skogledshus
hufvudsakligen för att nedsätta Balder och dess agent
i Genarp. Om B. hade uppträdt på ett
humant sätt och velat hålla sig till sanningen,
kunde anmälan redan varit återkallad, men
som det nu hade tillgått, måste han tvifla
på, att B. vore sänd af Svecias styrelse,
och komme han därför att som oeftergifligt
villkor af B. fofdra fullmakt att å Svecias
vägnar föra sådan underhandling som den
ifrågavarande. Bemötte i korthet förnyade
beskyllningar.
Att så tillgått, som ofvan är angifvet,
varder härmed på neder och samvete samt
under edlig förpliktelse intygadt.
Genarp den 17. december 1902.
Lars Christa ff er s s ön, Jöns Knutson,
landtbr. i Genarp n:r 6. landtbr. i Genarp.
På en gång närvarande vittnen.
Jöns Jönsson. Per Jönsson.
Till förestående intyg torde fogas några
anmärkningar.
Grundorsaken till anmälans afsändande
angifves i intyget, och i sista hand var
orsaken notisen i n:r 24 af »Gjallarhornet»
angående Svecias förlagskapital. Orsaken
till, att anmälan ej blef återkallad, måste,
såsom i intyget angifves, sökas hos hr Th.
Bergh och icke hos mig.
Af innehållet i hr Berghs »rapport» vill
jag här endast fästa mig vid påståendet,
att jag framställt gruppförsäkringskontrakr
tets ’uppsägande såsom villkor för
återkallande af anmälan. Hr B. yttrade till mig:
»Om jag nu skulle underhandla; med Er,
såsom om Ni vore anmälaren, hvad skulle
Ni då fordra af Svecia beträffande
gruppförsäkringen såsom villkor för anmälans
återkallande?» Jag svarade, att i så fall skulle
jag fordra kontraktets uppsägande. Såsom
Hans Jönssons första villkor för anmälans
återkallande framställde jag däremot den
fordran, att hr B. skulle uppvisa fullmakt
från Svecias styrelse att föra sådan
underhandling, men det passade naturligtvis icke
för hans syften att i rapporten upptaga det
rätta och verkliga villkoret.
Hr B. Landgren intygar, att rapporten
är ett sannfärdigt utdrag af hr B:s
underhandling med Hans Jönsson och/mig,
och detta är äfven riktigt på så sätt, att
hr B. rapporterar en god del af sina egna
vid tillfället i fråga gjorda påståenden; men
att alla dessa af Hans Jönsson och mig
erkändes vara riktiga, det aktar sig nog
vännen Landgren från att beediga. Hr L. är
mycket humoristisk, men han torde i-detta
fall hafva drifvit skämtet något för lån^t.
Två representanter för Svecia, en
reseinspektör och en agent, reste enligt uppgift till
Skogledshus för att söka få anmälan
återkallad. Inspektören fällde där om ett
annat lifförsäkringsbolag oriktiga och
nedsättande omdömen samt uttalade hotelser mot
anmälaren och förolämpningar mot den
person, han tillkallat som sakkunnigt biträde.
Ett intyg behöfdes om, huru väl de utfört
sitt uppdrag. Två fullt opartiska personer
hade åhört allt, men de blefvo icke ombedda
att intyga något. I stället gåfvo de båda
herrarna sig själfva intyg på, att allt så
tillgått, som de ville hafva det. Detta intyg
använde sedan Svecia som medel att inför
många försäkringsmän söka brännmärka
mig såsom den där skulle af illojal
konkurrens hafva framkallat anmälan och fordrade
hos Balders styrelse, att jag skulle afsättas
som dess agent. Samma intyg användes
sedan för att nedsätta mig i Svensk
Läraretidning, som beredvilligt öppnat sina spalter
därför, och slutligen har Svecia begagnat
sig af särtryck ur en försäkringstidning,
hvilken äfven blifvit fullständigt förd bakom
ljuset af den famösa »rapporten» och detta
i så hög grad, att den talar om »Svecias
raska undersökning». Och allt detta har
skett, innan den så hetsigt anfallne varit i
tillfälle att säga ett ord till sitt försvar. Jag
förstår mycket väl, att Svecia nu behöfver
en »syndabock*, men jag fruktar för, att
bolaget gjort ett mycket dåligt val genom
att utse mig därtill. Jag är verkligen icke
värd så stor ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
