Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 53. (1,096.) 31 december 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,034
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 53
För att få fortsättningsskolan mera
allmänt till stånd borde staten bidraga med
två tredjedelar. Då man enligt ofvan
anförda uttalanden utgår från den synpunkten,
att denna skola i verkligheten ökar
lärarens arbete med sex veckor per år såsom
nu är fallet, så skulle statsbidraget alltså
blifva: 100, 116: 67, 133: 33 och 150 kr. i de
olika lönegraderna samt, om fyra veckor
tagas från folkskolan, respektive 66. 67,
77: 78, 88: 89 samt 100 kronor. J". L-n.
Känner Ni
någon lärare, lärarinna eller sk o/vän, som
änmi ej prenumererat på Svensk
Lärare-tidning - lärarekårens eget sko/b/ad -
så försumma ej att snarast möjligt visa
honom eller henne tidningen och omtala
fördelarna af att för egen räkning hålla
sig med densamma!
< ’*.*.« \ vv^
mim
UTLANDET
En folkskollärares sociala och
rättsliga ställning i Ostpreussen.
2.
Före von Gettingens ankomst till
Tra-kehnen - se artikeln i denna tidning ii:r
49! - hade lärarne där som annorstädes
skyldighet att begära permission, då
de behöfde sådan, endast af
lokalinspektören. Och detta helt naturligt, då
denna var deras närmaste förman. Nu
kom emellertid denne nye stallmästare
och fordrade, att lärarne i likhet med
domänens veterinärer, inspektörer,
bokhållare och andra tjänstemän skulle
begära permission endast af honom.
Då detta skulle åstadkomma en
fullständig rubbning af deras förutvarande
rättsliga ställning, vägrade lärarne
tydligen att godkänna stallmästarens
förordning härom, så länge den icke af
regeringen blifvit stadfästad. Skolans
inspektörer visste icke, huru de skulle
ställa sig till saken, men så en vacker
dag kom regeringens dom. Denna gaf
stallmästaren rätt. Förut hade lärarne
efter slutadt dagsarbete i skolan i likhet
med andra fria män kunnat taga sig
en promenad, hvarthän de behagat.
Efter detta fingo de icke utan
stallmästarens tillåtelse gå utanför domänens
gränser. Så bestämde hr von Gettingen.
Gch den kungliga regeringen hade sagt:
»det är ratt».
Sättet för erhållandet af denna
permission är icke mindre
anmärknings-värdt. Lärarne få icke såsom andra
tjänstemän direkt vända sig till sin
höge herre. De skola inhämta sitt lof
hos arbetsförmännen på de olika orterna,
personer, öfver hvilkas förhållande till
skolan lärarne ofta hafva att beklaga
sig, och hvilka i bildning stå vida under
lärarne. Dessa förmän äro stolta öfver sin
nya myndighet och låta ofta icke tala
vid sig. En lärare, som flera gånger
förgäfves sökt att få tala vid denne nye
>:förman», skickade slutligen en gosse
med ett kort, på hvilket han skrifvit
sin anhållan om permission. Gossen
återsändes med följande ord: »Hvad är
det for någonting? Vid det där
papperet kan läraren koka sin korf.» I
sådant måste läraren finna sig. Att
klaga för von O. lönar sig icke, ty i
dylika ting är hans ståndpunkt denna:
»Om en lärare och en arbetsförman
tvista, ger jag den senare rätt, ty han
är för mig tio gånger mera värd än en
lärare».
En lärare Zipplies måste en gång
betala 10 mark i böter, därför att han
på sin fritid farit icke blott till ett
ställe, dit han fått lof att resa, utan
äfven, medan han var ute, besökt ett
annat, för hvilket han icke begärt lof.
Med von O. själf är det däremot icke
så noga. Han begär lof att resa till
Sydtyskland och far till Ryssland. Efteråt
förklarade von O., att han icke bestraffat
läraren för den ändrade resan, utan
därför att han nekat underteckna det om
bestraffningen uppsatta protokollet. Till
detta svarade läraren, att han skulle
underskrifvit protokollet, därest icke von
Oettingeii begärt, att han skulle redogöra
för med hvem och hvarom han talat under
resan.
Lärarnes lön utgöres till en del af ett
stycke jord, som de hafva rätt att få
plöj dt och i öfrigt beredt. Hr von G.
har åt lärarne afsöndrat den sämsta
jorden; för jordens beredning erhålla de
antingen inga arbetare alls, eller ock,
om de få några arbetare, tillhållas dessa
icke att göra sitt arbete ordentligt, så
att lärarnes inkomster härigenom
betydligt nedsättas. Hr Nickel uppskattar
den ekonomiska förlust, han sålunda
lidit, till flera tusen mark. En arbetare
ville en gång af ren barmhärtighet på
sin fritid hjälpa läraren med jordens
skötsel, men detta nekades honom.
Skolhusen och lärarebostäderna äro
under all kritik. Taken äro så
bristfälliga, att det regnar in genom dem.
En lärare får därför allt sitt hö
för-därfvadt, en annan måste betäcka sin
garderob med säckar, om han vill’undgå
att få sina kläder genomvåta. I
skolsalarna måste en del af barnen stå vid
fönstren, och under vintern måste de
frysa. I ett anslag till nytt skolhus har
von G. glömt skolbänkarna!! Huruvida
han vid uppförandet af sina stall
glömmer krabborna till hästarna, upplysa icke
handlingarna i rättegången. Till de mest
oumbärliga reparationer å skolhusen har
denne skolans myndige herre inga medel,
men till uppförandet af lyxbyggnader af
olika slag saknar han icke medel.
Provinsialläkaren, som vid ett tillfälle fick
se de eländiga skolhusen, kunde icke
undertrycka det harmfulla utropet: »Gch
där bygger* man ändå ett stall för
120,000 mark!» Det faller af sig själft,
att von O. icke heller har penningar för
så öfverflödiga ting som kartor och
annan undervisningsmateriel. »När barnen
lära läsa, skrifva och räkna samt
religion, så är det nog för dem!» Så
dekreterar von G.
Så går det, när man öfverlämnar
skolan åt en person, som sätter mera värde
på uppfödandet af hästar och svin än
på uppfostran af människor.
Att klaga hos ministeriet tjänar
ingenting till. »Klagar ni hos regeringen»,
förklarar von G. hånande, »så infordrar
regeringen min förklaring, och då skall
jag nog veta att skrifva så, att jag får
rätt.»
Som redan nämdt, dömdes läraren
Nickel till 200 marks böter. Den långa
rättegången har emellertid kostat öfver
20,000 mark, och Nickel och hans fa
milj ha härigenom råkat i fullständig
ekonomisk ruin. Gifvet är, att tyska
lärareföreningen kommer att här träda
emellan, men fallet är af så upprörande
art, att föreningens åtgärder icke kunna
stanna härvid. Icke blott inför hela
den tyska lärarekåren utan äfven inför
den offentliga meningen står Nickel icke
såsom en dömd man utan såsom den
s j älf uppoffrande och frimodige kämpen
för barnens, folkskolans och lärarekårens
rätt, och att döma af uttalanden i
dagspressen - i tidningar af alla färger––
står hela folket skamset inför d’et, som
skett i Trakehnen,, och dess harm vänder
sig i första rummet mot den regering,
som kunnat tillåta något dylikt.
Men därnäst riktas tankarna på
folkskoleinspektionen. Hvar hafva vi i detta
fall haft folkskoleinspektörerna ? Grten
har två aflöiiade sådana, en
lokalinspektör och en kretsinspektör. Båda äro
präster och hafva inspektionen som
bisyssla. Här om någonsin skulle de väl
dock hafva lagt manken till. Men de
hafva helt och hållet svikit. Gch
därför artar sig diskussionen i pressen nu
äfven till en skarp kritik öfver
folkskoleinspektionen öfverhufvud, då den
är anordnad såsom bisyssla, mestadels
för präster. Så säger »Nationalzeitung» :
Obestridligt är, att folkskoleinspektionen
här antingen varit pliktförgäten eller ock,
att den icke varit vuxen sin uppgift. Vi
antaga det senare, men vi hysa icke det
ringaste tvifvel, att hvad som i detta
afseende visat sig i Trakehnen gäller i regel
öfverallt, där inspektionen innehafves af
präster såsom en bisyssla. Endast
undantagsvis kan det hos prästen, hvars
utbildning ligger inom ett helt annat område, och
hvars tid och kraft tagas i anspråk för helt
andra uppgifter, finnas förmåga och vilja
till en effektiv och gagnande skolinspektion,
bortsedt från den omständigheten, huruvida
han besitter den personliga Oafhängighet,
som kräfves gentemot en kommun, en
patron på ett gods eller en förvaltning sådan
som den i Trakehnen. Frågan om den
lokala inspektionen är af underordnad
betydelse, för såvida - men också blott i detta
fall - man besitter en sakkunnig och
själfständig kretsinspektion. Men en sådan få
vi icke förr, än vi öfverallt erhålla
statsinspektörer, som uteslutande ägna sig åt
detta sitt kall.
Åtskilliga tidningar se saken mera i
stort. Så yttrar »Neueste Nachrichten» :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
