Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1. (1,097.) 8 januari 1903 - Nykterhetsundervisningskurserna i Göteborg - För dagen. En ny hemställan i rättstafningsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r l
SVENSK LÄRARETIDNING.
FRU ALI TRYGG-HELENIUS.
Professor Curt Wallis, Stockholm:
Öfverblick öfver den nutida vetenskapens strid
mot alkoholen. (4 föreläsningar.)
Professor O. E. Lindberg, Göteborg:
Nykterhetsarbetet från etisk synpunkt, (l
föreläsning.)
Med. d:r P. Silfverskiöld, Göteborg:
Alkoholen och ungdomen. – Om kuranstalter
för alkoholister. (Tills. 3 förel.)
Kyrkoherden P. Lundén, Göteborg:
Alkoholfrågans förhållande till religionen. -
Nykterhet och sedlighet. (Tills. 3 förel.)
Öfverläraren J. A. Jarlen, Göteborg: De
allmänna grunderna för en framgångsrik
nykterhetsundervisning. (2 förel.)
Fröken Beatrice Dickson, Göteborg:
Kvinnan som uppfostrarinna, (l förel.)
Fru Alli Trygg-Helenius, Finland:
Nykterhetsverksamheten bland barnen, (l förel.)
Därjämte upptager programmet fem
nykterhetslektioner af fru Trygg-Helenius.
Då hon emellertid ej hann anlända till
Göteborg förrän på onsdagen, hölls den
första lektionen i stället af seminarieläraren V. Algren i Växjö. Åtskilliga
andra ändringar i programmet hafva
likaledes måst företagas, bland hvilka den
mest anmärkningsvärda är, att
ytterligare en föreläsare tillkommit, nämligen
d:r E. V. Vretlind från Stockholm, som
föreläser öfver ämnet: Alkoholen som
medicin.
Kursernas öppnande ägde, som nämdt,
rum sistlidna lördag, då deltagarna kl.
12 middagen samlades i den för
kurserna upplåtna lokalen, Högskolans
högtidssal. Efter hälsningstal af kursernas
ledare, redaktören fil. kand. Elof
Ljunggren från Uppsala, förrättades upprop af
de då anmälda deltagarna, hvarpå kl. l
den första föreläsningen hölls af
professor O. E. Lindberg.
Sedan under eftermiddagen hållits tre
föreläsningar, samlades kl. 8 deltagarna
å Parkserveringen till en s. k.
presentationsfest. Efter intagen tesupé bjödos
de närvarande på äfven andlig spis.
Professor Lindberg berättade en
historia, hr M. Fr. Klinge,
organisationskommitténs ordförande, föredrog en Frödingsbit o. s. v. Sång af en manskvartett
förekom äfven, likasom deklamation, allt
ägnadt att göra festen angenäm.
PROFESSOR O. E. LINDBERG.
På söndagsaftonen hölls i
Betlehemskyrkan en större fest, till hvilken äfven
allmänheten hade tillträde. Den
rymliga lokalen var fylld till sista plats,
d. v. s. minst 3,500 personer bevistade
festen. Vid densamma utfördes sång-
och musiknummer samt höllos flera tal
och föredrag. Bland annat talade kand.
E. Ljunggren om »ungdom, lifsglädje
och alkohol».
Vi skola i ett följande nummer
ytterligare lämna några meddelanden från
kurserna. J. E. B-n.
En ny hemställan i
rättstafningsfrågan,
Vårt nu gällande stafningssätt är
så tillkrångladt och inlärandet däraf
så tidsödande, att skolmannen aldrig
kunna slå sig till ro, innan det
blifvit klart, att vederbörande börjat
gripa sig an med en grundlig förenkling
däraf. Så länge detta ej skett, måste
de begagna hvarje lämpligt tillfälle
att påminna om nödvändigheten af
att en reform snarast möjligt kommer
till stånd.
Ett dylikt tillfälle yppade sig, då
Svenska akademien utgaf en sjunde
upplaga af sin ordlista och i denna
vidtog åtskilliga stafningsändringar,
hvilka skilde densamma från den
sjette upplagan utan att innebära
något i pedagogiskt afseende nämnvärdt
framsteg. En gynnsammare situation
för utverkande hos k. m:t af
betydande förbättringar kunde knappast
tänkas, och en förträfflig lösen hade
man i det från vetenskapligt håll
formulerade krafvet: Bort med de
stumma tecknen! Under sådana för-
hållanden hade man all . anledning
att tro på möjligheten af en god
utgång, så vida reformens vänner
visade den förmåga af
sammanhållning, som i praktiska ting är en
oeftergiflig förutsättning för att målet
skall kunna nås. Med kännedom om
den oerhörda styrkan hos de
tröghetens makter, som hittills alltid ställt
sig i vägen för hvarje mera
betydande stafningsreform, måste man
naturligtvis vara beredd på ett
misslyckande äfven denna gång, men
utsikterna att vinna ett godt resultat
voro onekligen ljusare än någonsin.
Ledd af denna uppfattning begärde
centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening förlidet år
bemyndigande från kretsarna att ingå
till k. m:t med begäran, att sjunde
upplagan af Svenska akademiens
ordlista icke måtte sanktioneras såsom
stafningsnorm oförändrad utan endast
med det tillägget, att ordformer, hvari
de s. k. stumma bokstäfverna vore
utelämnade, skulle betraktas såsom
tillåtna.
Tyvärr hafva centralstyrelsens
förhoppningar om fullständig
sammanhållning i denna fråga inom
pedagogiska kretsar blifvit i viss mån svikna.
Från representanter för allmänna
läroverken har energiskt begärts, att
sjunde upplagan af ordlistan måtte snarast
möjligt påbjudas till efterrättelse, och
yrkandena härom hafva vunnit ett
starkt stöd dels i nämda upplagas
sanktionerande såsom stafningsnorm
för ämbetsverken, dels i orimligheten af
att ens någon tid låta skolornas stafning
vara mera efterblifven än akademiens
och k. m:ts. Å andra sidan har det af
centralstyrelsen begärda
bemyndigandet icke blifvit så enstämmigt
gifvet som för sakens skull varit
önskligt. Ett 40-tal kretsföreningar hafva
nämligen uttalat sig emot en anhållan
af den begränsning, som
centralstyrelsen med hänsyn till frågans läge
ansett vara den längst gående, man
med något hopp om resultat rimligen
kunnat framställa.
I betraktande af båda dessa omständigheter
har centralstyrelsen
funnit sig nödgad att återgå till ungefär
samma yrkande, som den 1898
framburit såväl till k. m:t som Svenska
akademien, samt för den skull ingifvit följande skrifvelse:
Till Konungen.
På grund af nådiga cirkuläret den 16
november 1889 hafva vårt lands
offentliga undervisningsanstalter under tolf
års tid ägt en gemensam stafningsnorm
i sjette upplagan af Svenska
akademiens »Ordlista öfver svenska språket».
Onekligen innebar nämda upplaga i
jämförelse med de närmast föregående
ett afgjordt framsteg, särskildt i det
afseendet, att den för en hel del ord vid
sidan af de gamla, ljudstridiga formerna
upptog äfven nya och ljudenliga sådana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
