Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1. (1,097.) 8 januari 1903 - För dagen. En ny hemställan i rättstafningsfrågan - Folk- och småskollärarpersonalens löne- och pensionsfrågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r l
Genom bibehållandet af de förra kunde
ordlistan fortfarande användas såsom
norm af det äldre släktet, för hvilket
en stafningsändring i allmänhet medför
hufvudsakligen obehag; genom
upptagandet af de senare åter bereddes
möjlighet for skolans män att i någon mån
genomföra en välbehöflig förenkling af
vår synnerligen inkrånglade och
svar-lärda ortografi.
Ehuru denna möjlighet blef i fullaste
utsträckning tillgodogjord, i det man
från skolans sida allmänt enade sig
om att vid undervisningen i hvarje fall
använda de mest ljudenliga former, som
i ordlistan voro medgifna, visade det
sig genast, att den förenkling, som
sålunda kunde åstadkommas, var
jämförelsevis ringa. Vår s. k. rätts t af ning
utgör fortfarande ett vidlyftigt system
af regler och undantag, som från
lärjungarnas ståndpunkt måste té sig rent
godtyckliga och därför icke kunna äga
något egentligt bildningsvärde, men hvilka
för sitt säkra inöfvande kräfva så träget
arbete och så mycken tid, att icke blott
modersmålsundervisningens öfriga och
viktigare sidor utan ock andra ämnen
af verkligt själsodlande art måste för
ortografiens skull i betänklig grad
åsidosättas.
Sedan flera år tillbaka har ock Svenska
akademien själf kommit till den
uppfattningen, att den 1889 fastställda
staf-ningsnormen vore föråldrad och borde
ersättas med en mera tidsenlig. År
1900 utgaf den därför en ny, sjunde
upplaga af sin ordlista, hvarmed den,
såsom i förordet framhölls, bland annat
åsyftade att föra vår rättstafning »ett
icke så obetydligt stycke framåt i
riktning af enkelhet och reda».
Bland praktiska skolmän torde
emellertid den meningen vara allmän, att hvad
akademien sålunda åsyftat ingalunda
kan anses uppnådt. De i sjunde
upplagan vidtagna ändringarna äro så många,
att deras tillämpande vid
undervisningen och i skollitteraturen skulfce vara
förbundet med rätt stora olägenheter såväl
för skolorna som för skolboksförfattare
och förläggare, men å andra sidan äro
de till sin beskaffenhet så obetydliga,
att deras genomförande icke skulle
bereda lärare och lärjungar någon
nämnvärd lättnad. Ur skolans synpunkt
finnes följaktligen ingen anledning att önska
sjette upplagan af ordlistan såsom
staf-iiingsnorm utbytt mot den sjunde.
Helt annorlunda ställde sig gifvetvis
saken, ifall den nya upplagan kunrle på
något sätt så modifieras, att dess
fastställande såsom stafningsnorm komme
att medföra en verklig vinst i
pedagogiskt hänseende. Så blefve förhållandet,
om den sanktionerades med exempelvis
/ det tillägget, att s. k. stumma tecken
finge utelämnas, utan stt sådant
räknades såsom fel.
För att inhämta folkskollärarekårens
mening i denna fråga beslöt
centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening att under förlidet år före- i
lägga föreningens kretsar till besvarande
följande spörsmål: »Vill kretsen
uppdraga åt centralstyrelsen att ingå till
k. m:t med en framställning, hvari
an-hålles, att sjunde upplagan af Svenska
akademiens ordlista icke oförändrad
måtte anbefallas såsom stafningsnorm
för skolorna, utan att i stället måtte
föreskrifvas, att nämda upplaga skall
lända till efterrättelse med det tillägg,
att jämte de ordformer, hvari de s. k.
stumma tecknen äro bibehållna, äfven
de ordformer, hvari samnia tecken äro
utelämnade, betraktas såsom tillåtna?»
Af föreningens 243 röstberättigade
kretsföreningar hafva 231 afgifvit
yttranden i anledning af denna fråga. Bland
dem hafva 187 besvarat densamma
ja-kande, hvaremot 42 dels funnit den af
centralstyrelsen angifna reformen för litet
genomgripande, dels fruktat att
valfriheten mellan ljudstridiga och ljudenliga
former skulle kunna medföra oreda och
olikformighet vid undervisningen. Af
de båda återstående har den ena utan
motivering besvarat frågan ined nej,
medan den andra anslutit sig till
centralstyrelsens mening med den afvikelsen,
att bokstafven d borde bibehållas
framför t i böjningar.
Af samtliga kretsföreningar har
följaktligen ingen uttalat den åsikten, att
sjunde upplagan af akademiens ordlista
borde i oförändradt skick fastställas
såsom stafningsnorm; det vida
öfvervägande flertalet har önskat, att samma
upplaga måtte sanktioneras med det af
centralstyrelsen ifrågasatta tillägget, och
åtskilliga hafva ansett, att man borde"
begära en ännu längre gående reform.
De skäl, som för denna senaste
mening blifvit anförda, har centralstyrelsen
för sin del icke funnit öfvertygande.
Erfarenheten har nogsamt visat, att man
på rättstafningens område lika litet som
på något annat kan nå målet med ens
utan måste nöja sig med att steg för
steg närma sig detsamma. Erfarenheten
har likaledes visat, att farhågan för
ortografiska dubbelformer saknar stöd i
verkligheten; de former af denna art, som
nu gällande stafningsnorm innehåller,
hafva nämligen icke vållat någon som
helst olägenhet, enär man från
skolmannens sida enat sig örn en likformig
staf-ning, hvilken undantagslöst vunnit
till-lämpning vid undervisningen och inom
skollitteraturen. Af allt att döma, skulle
en liknande enighet göra sig gällande
äfven nu, ifall en stafningsnorm blefve
fastställd, hvilken medgaf ve bortläggande
af de s. k. stumma tecknen.
Trots sin öfvertygelse härom vågar
centralstyrelsen dock icke helt och
hållet bestrida möjligheten af olika
uppfattningar i detta hänseende, i det
åtskilliga skolmän till äfventyrs torde anse,
att afskaffandet på en gång af alla
stumma tecken vore ett väl långt gående
steg. En och annan kan måhända mena,
att nian för att vara viss om
fullständig enighet borde för närvarande begränsa
sig till de stumma bokstäfver, hvilkas
afskaffande lärarne vid såväl högre som
lägre skolor redan till mycket stort
antal förordat: de nämligen, hvilka
användas vid beteckningen af t- och v-ljuden.
I stället för dt skulle man då få skrifva
t eller tt, hv skulle få utbytas mot v och
fv likaledes mot v samt i konsekvens
med denna’sistnämda ändring f såsom
tecken för v-ljudet få ersättas med v.
En ny stafningsnorm, genom hvilken nu
angifna förbättringar betecknades såsom
tillåtna, skulle af svenska lärarekåren
mottagas med odelad tillfredsställelse och
tacksamhet.
Med stöd af hvad sålunda blifvit
anfördt tillåter sig centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärareförening
härmed i underdånighet anhålla,
att sjunde upplagan af Svenska
akademiens »Ordlista öfver svenska
språket» icke måtte i oförändradt skick
af Eders k. m:t anbefallas såsom
stafningsnorm för skolorna, utan att i
stället måtte föreskrifvas, att nämda
upplaga skall lända till efterrättelse
med det tillägg, att det ej må
betraktas såsom fel, om dt såsom tecken för
Mjudet utbytes mot t eller U samt om
fv, f och liv såsom tecken för i;-ljudet
utbytas mot v.
Underdånigst
För Sveriges allmänna
folkskollärareförening
Dess centralstyrelse:
(Underskrifter.)
Stockholm den 5 januari 1903.
#
Förmodligen kommer skrifvelsen att
för yttrandes afgifvande hänvisas till
Svenska akademien. Önskligt vore,
om reformvännerna inom akademien
kunde förmå denna att nu taga mera
hänsyn till undervisningens intresse
än den förut gjort. Genom att
medgifva en fullständig reglering af
t-Ijudets och ^-ljudets teckning skulle
den hafva gjort skolan en
utomordentligt stor välgärning.
Folk- och
småskollärarepersonalens löne- och
pensionsfrågor
hafva vid årsmötet med
centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening varit föremål för längre
öfverläggningar. Ett flertal motioner
i dessa frågor hade nämligen
inkommit från skilda delar af riket,
hvilket tyder på att här föreligga
trängande behof af förbättringar.
Centralstyrelsen var ock enhälligt
af den åsikten, att på grund af de
ökade lefnadskostnaderna dessa frågor
nu icke längre kunde undanskjutas,
utan borde lärarekåren söka att
snarast få till stånd såväl ny
lönereglering som ock förbättringar i
pensionsvillkoren. Det gäller emellertid,
att lärarekåren står enig i sina
önskningar. För uppnående af dylik
enighet och för åstadkommande af en
opinion i lönefrågan ansågs lämp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
