Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6. (1,102.) 11 februari 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 6
Småskollärarinnornas
rättslösa ställning-Under senaste blåbandskongressen
1 Göteborg framdrogs, såsom vi i n:r
2 af denna tidning efter
Göteborgsposten omtalade, ett nytt bevis på
den rättslösa ställning, hvari vår
småskollärarinnekår befinner sig.
Tvänne småskollärarinnor, hvilka
tjänstgjort inom Gällstads församling,
den ena under 25 år, den andra
under 21 år, hade blifvit uppsagda från
de befattningar, de till allmän
belåtenhet så länge skött. Och hvarför?
Därför att de voro frireligiösa och
nykterister och därför att herr
prosten-skolrådsordföranden icke kunde lida
frikyrklighet och nykterism. Den ena,
anställd i Tvärred, var redan
uppsagd; den andra, i Påbo, kommer att
drabbas af samma öde, enär skolan,
där hon tjänstgjorde, skulle för
vinnande af detta ändamål ombildas.
Blåbandskongressen, som erhållit
kännedom om nämda förhållanden,
beslöt att skriftligen anmäla desamma
hos stiftschefen, biskop Rodhe.
Med anledning af dessa ur
Göteborgsposten hämtade och af oss
återgifna upplysningar fingo vi från tvänne
lärare i trakten, hrr V. Fogelquist
och E. J. Sylvén, mottaga ett
gen-mäle, som under rubriken »Fria ord»
infördes i vårt senaste nummer.
Enligt hvad Göteborgs
Handelstidning under förra veckan erfarit, har
biskop Rodhe nu funnit den af
blåbandskongressen gjorda anmälan icke
kunna till någon hans åtgärd
föranleda, och lär han ha kommit till
denna öfvertygelse just på grund af
de förhållanden, som omförmälas i
hrr Fogelquists och Sylvéns
skrifvelse.
Oss synes emellertid denna
skrifvelse snarare hafva bort föranleda
en grundlig undersökning. Ty hvad
innehåller densamma i fråga om
skolrådsordförandens uppträdande gent
emot de båda lärarinnorna? Intet.
Detta uppträdande förbigås med en
tystnad, som mycket liknar ett
erkännande. I stället hålla sig de båda
genmälesförfattarne till skolrådets
handlingssätt, och hvad detta angår
försäkra de, att det »icke det minsta
står i något sammanhang eller
gemenskap med nykterhetsrörelsen eller
lärarinnornas deltagande däri».
Men frikyrkligheten då? Ja, i det
afseendet innehåller deras skrifvelse,
hvad lärarinnan i Tvärred angår, en
uttrycklig bekräftelse på de uppgifter,
som i Göteborgsposten blifvit
lämnade.
Angående det först nämda fallet -
säga de - fann skolrådet henne
olämplig såsom lärarinna och beslöt tilldela
henne varning, men det oaktadt har hon
envist fasthållit i irrlärighet, hvilket
foga lämpar sig för att fostra och leda
våra uppväxande barn, hvadan
skolrådet beslöt uppsäga henne från
befattningen, och torde hon nog finna
lämpligt verksamhetsfält i öfverenstärnrnelse
med sina sekteriska åsikter.
Här säges ju rent ut, att
lärarinnan befunnits »olämplig» samt erhållit
»varning» och blifvit uppsagd därför
att hon hyst »sekteriska åsikter»
samt »envist fasthållit i irrlärighet».
Däremot säges tyvärr icke alls, hvad
det egentligen var för ena
»sekteriska» åsikter hon omfattat eller
hvilken »irrlärighet» hon fasthållit
uti.
Efter allt hvad hittills kommit i
dagen, inskränker sig emellertid den
s. k. irrlärigheten helt enkelt därtill,
att hon någon gång plägat besöka af
evangelisk-luthersk missionsförening
anordnade andaktsstunder. Och detta
är så långt ifrån att kunna kallas
»irrlärigt», att det tvärtom är
uttryckligen tillåtet. K. förordningen
den 11 december 1868 stadgar
nämligen: »Medlemmar af
evangeliskt-lutherska kyrkan vare ej förment
att sammankomma till gemensamma
andaktsöfningar utan vederbörande
prästerskaps omedelbara ledning».
Då trots detta tydliga lagbud
bevistandet af dylika andaktsöfningar
kunnat af en skolrådsordförande och
ett skolråd betraktas och behandlas
såsom en förbrytelse så stor, att den
måste straffas med bortdrifvande från
en befattning, hvilken skötts
oförvitligt under 25 år, då måste man
sannerligen fråga sig: ha våra
småskollärarinnor samvetsfrihet?
Förvånansvärdt är, att en
stiftschef kunnat skänka sitt gillande åt
någonting dylikt. Men ännu mera
förvånansvärdt - det måste vi
bekänna - är att medlemmar af
folkskollärarekåren kunnat ställa sig på
samma sida och sökt urskulda hvad
som skett.
Två ting har man i alla händelser
af denna bedröfliga historia att lära.
Mycket har blifvit ordadt om det
förhållande, hvari prästerskapet i
västra Sverige i allmänhet ställt sig
till folkskolan och
folkskollärarekåren. Det har sagts, understundom i
skarpa uttryck, att detta förhållande
vore allt annat än vänligt. Från
vederbörandes sida har emellertid på
det bestämdaste blifvit försäkradt,
att hvarje påstående i den riktningen
vore idel förtal. Men hvad hjälpa
sådana försäkringar, om själfva
hand-Ungarna tala ett motsatt språk?
För det andra hafva de
hänsynslösa åtgärder, för hvilka de båda
lärarinnorna i Gällstads församling
blifvit offer, oförtydbart ådagalagt,
att något måste göras för tryggande
af småskollärarinnornas rättsliga
ställning. När ett skoldistrikt kan tillåta
sig att kasta två oförvitliga
trotjänarinnor på bar backe endast därför
att skolrådsordföranden finner
besökande af enskilda andaktsstunder
innebära »irrlärighet», då är det
sannerligen på tiden, att en ändring
sker.
Skall dupliceringseländet nu
sprida sig äfven till
landsbygden?
En af de värsta olägenheter,
hvarunder storstädernas folkskolor lida,
är den s. k. dupliceringen, d. v. s.
samma skolsalars användande för
två omgångar barn, den ena på
förmiddagen, den andra på
eftermiddagen. Om de olyckliga följderna af
detta system hafva storstädernas
lärare och lärarinnor en sorglig
erfarenhet. Men att här bli det onda
kvitt har sig icke så lätt i anseende
till de inom dessa samhällen högt
uppdrifna tomtpriserna och
byggnadskostnaderna samt det synnerligen
hastigt tillväxande barnantalet.
Att man äfven ute på landsbygden
skulle tillgripa samma dåliga system,
hade man dock knappast väntat.
Därhän synes man emellertid nu
hafva kommit. Enligt en i
Gefle-posten lämnad uppgift lär Uppsala
domkapitel på ansökan af Hamrånge
skolråd ha medgifvit dubbelläsning i
Norrsundets folkskola, hvilket
nödvändiggjorts från i år genom det
växande antalet skolpliktiga och
bristen på läsrum. Dubbelläsning får
anordnas så, att högre afdelningen
läser, kl. Y* 8 f. m.-l e. m. med 30
minuters uppehåll kl. Va 11-11 och
den lägre afdelningen kl. Va 2-Y* 7
e. m. med 30 minuters uppehåll kl.
l/2 5-5. Detta under villkor att en
biträdande lärarinna anställes.
Anordningen får endast vara tillfällig.
Att anordningen endast blir
tillfällig, har man ock all anledning att
för barnens skull på det lifligaste
önska. Ty då de båda
afdelningarnas lästider skiljas blott af en
half-timme, så kan man tänka sig,
hurudan luften i skolrummen skall blifva,
i synnerhet mot slutet af dagen. Och
att anordna .undervisningen så, att
barn å landsbygden få anträda sin
vandring till hemmet först efter kl.
l/z 7 på kvällen, kan knappast ens
i yttersta nödfall betraktas såsom
ursäktligt.
Vi anbefalla Norrsundets folkskola
till vederbörande folkskoleinspektörs
noggranna beaktande, så att de
abnorma förhållanden, hvilka nu där
blifvit införda/ icke måtte få häfd
för sig och förleda till efterföljd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
