Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. (1,104.) 25 februari 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 8
Läget är synnerligen tilltalande: vatten
på tre sidor och präktig utsikt öfver
fjärden.
Elektrisk belysning är ,inledd i alla
bostäder och lärosalar samt i de flesta
uthus. Eldstäderna äro kaminer, från Vi^
man & k;;i i Stockholm.
Att ett så dyrbart skolhus här blifvit
uppfördt - totalkostnaden uppgår till
omkring 70,000, kronor – är
grosshandlaren Seth Kempes förtjänst.
Disponent och ’t störste aktieägare i (numera
försålda) Tore aktiebolag, lät han lägga
grunden till denna skolhus byggnad 1897.
Två år senare lades grunden till
flygelbyggnaderna, och 1901 på nyåret var
allt färdigt.
En hyllningsfest.
(På därom af flera’deltagare i fredagens
hyllningsfest uttryckt önskan hafva vi
funnit oss böra i tidningen bereda plats för
nedanstående referat, ehuru redaktionen för
sin del ansett saken vara behandlad alltför
omständligt.)
Förliden fredag, den 20 februari, fyllde
denna tidnings utgifvare 50 år. Med
anledning häraf uppvaktades han på
morgonen af revisorerna för Syeriges
allmänna folkskollärareförening och på
middagen af styrelsen för Svensk
Läraretidnings förlagsaktiebolag. De förras
lyckönskningar framfördes af hr Nils
Litn-dahl, den senares af hr Hjalmar Berg,
och uttalades därvid ett varmt tack för
hvad jubilaren verkat för föreningslifvet
och för skolpressen samt en liflig
önskan, att han ännu länge måtte få gagna
båda. .," ’.[’.’
På aftonen hade ett antal vänner
inbjudit hr Hammarlund med fru till ett
samkväm i festvåningen å Hotel
Continental. Deltagarne uppgingo till
halftannat hundratal, hvaraf ungefär hälften
representerade riksdagen, kommunen och
pressen samt hälften folkskolan såväl i
Stockholm som i landsorten. De
allmänna sympatier, som jubilaren från
skilda håll åtnjuter, hade tagit sig
uttryck i den stora anslutningen från olika
nieningsgruppér och samhällsklasser.
Bland de närvarande märktes biskop K.
H. G. von Schéele, friherre Carl
Carlson Bonde, professorerna Curt Wallis
och Ernst Carlson, revisionssekreteraren
Carl Lindhagen, kontraktsprosten K. L.
Johansson i St. Mellby,
folkskoleinspektören Robert Johansson, lektorerna E.;
Dar in, J. Centerwall och K. Starbäck,
domänintendenterna Ivar Månsson i Trää
och Ernst Lindblad, ingenjörerna O.
Nyländer och E. Biesért, redaktörerna H.
Hedlund, D. Bergström, O. Eklund, Hj.
Branting, A. Hallgren, O. von
Zweigbergk, Frithiof Hellberg och J. Byström,
rådmännen T. Wetterstrand och R.
Öh-nell, riksdagsmännen P. Pehrson i Tör
neryd, J. Bronaée i Billsta, Aug.
Hén-ricson, D. Persson i Tallberg, Oilas
Anders Ericson, P. Pehrsson i Akarp, Ernst
Beckman m. fl.
1 Sed:an: /§upél, oeh, kaffe serverats, vid-’
tog-en rad af anföranden till jubilarens
ära. Förstat tale.t i hölls af vice Dalman-;
nen i riksdagens änqlra kammare, hr P.
.Petirfori i Törneryd, hvilken särskildt
uppehöll sig vid hr HammnTluiids
verksamhet inom riksdagen.
Tre ting .äro. goda ting, säger ordspråket.
Då jag nu har tillfälle att från riksdagsmän
framföra en lyckönskan till hr Hammarlund
på hans 50-årsdag, vill jng hylla riksdag
s–mannen, wtskottsordföranden och kamraten.
Det är .bekant vida, utöfver denna krets,
att redaktör Hammarlund är en af den
svenska folkskolans märkesmän. Ända från
tidiga år har; han’gjort- sig känd som en af
de mest nitiska och skickliga bland
arbetarne på folkskolans fält. Den skicklighet
och energi, som kännetecknat hans arbete»
utom riksdagen, har äfven varit det utmär*
kände draget för hans mångåriga
verksamhet som riksdagsman, och därför har det
också lyckats honom att på ett
genomgripande sätt verka till folkskolans gagn.
Kraftigt understöd för sina sträfvanden har han
också vunnit såväl inom som utom
riksdagen. Skiljaktiga meningar ha någon gång
- som helt naturligt är - kunnat
förekomma, men med hr Hammarlund ha vi
dock varit ense om det gemensamma
målet: utvecklingen af vårt folkskoleväsen på
en sund och god grund. Så lifligt vi
erkänna det goda, hans verksamhet haft med
sig, lika lifligt önska vi, att han ännu länge
måtte inom riksdagen få fortsätta sitt
gagnerika arbete. , ’
Under tolf riksdagar har hr Hammarlund’
varit ledamot af »skolutskottet», och under
nio riksdagar har han varit detta utskotts
ordförande. Hvad det betyder att under
nio år ha beklädt en sådan post, torde få
inse. Arbetet har i och för sig varit
omfattande och betungande, och därtill har
ordföranden fått vara sin egen sekreterare,
sitt eget kansli. Men det måste sägas, att
utlåtandena från detta utskott under hr
Hammarlunds ordförandeskap innehållit goda
utredningar och alltid burit prägeln af ett
’grundligt, gediget arbete. Vi, hr
Hammarlunds kamrater, äro honom mycken tack
skyldiga för det värdefulla arbete, han
utfört som ordförande i andra kammarens
första tillfälliga utskott.
Hr Hammarlund har också varit en god
kamrat. Enkelhet, flärdlöshet, ärlighet och.
trofasthet ha hos honom varit utmärkande
drag. Ej underligt då, om vi under årens
lopp lärt allt mer värdera honom. Vi vilja
ej heller låta ett tillfälle sådant som detta
gå oss ur händerna utan att vi fått uttala ett
tack för dön vänskap och trofasthet, vi af
honqm fåU röna. ..*"’ , » ".
Tidi sist vill. jag, erinra öm a,tt
tacksamheten f or, Kr. Hammarlunds utmärkta arbete
på ^skolans områ’dé ing^h^nda^är minst bland
, landsortens befolkning,’mom! de* bVeda
lagren/ sorii i s|L må,nga afseenden måste sätta
Sin .Ht just till folkskolan.
-. Bfc, Hammarlund sert alldeles icke, trptt ut.
$råtteu hån’ ännu länge få lefva och verka
xf$r sitt älsklingsmål! Vi, föreria^ oss i’ett
gemensamt lefve för honom! *. >,
\ Därpå ’togs. ordet .af foVkskplläraren
’j%rtåtJ4W<* Mefy, ’soin ’i ungefärligen
.följande’ ordalag yttrade sig, om/hr
Ham–Ä-a r-ki nd s- - b etyetel^ * fÖ¥- folksk olaa- -eeh
folkskollärarekåren:
Såsom meddeläg^are i den inom skol- och
riksdagskretsar icke alldeles obekanta
firman »Hammarlund och Berg» ber jag få
säga ett par ord om min ärade kompanjon,
dels i allmänhet om mannen i det hela, dels
särskildt öm skolmannen, dels och i
synnerhet om skoltidningsmamien. Det skall bara
bli ett par ord: ett om hvar och en af hans
båda hufvudegenskaper. Han har nämligen
två sådana., f t ",
Jag minns, mycket väl när jag såg och
hÖr4e honom första gången. Det var
inån-dagen den 19 september 1881 i nedra
b/5rs-salfen på, ett valmöte. Jag hade nyss
blifvit Stockholm äro och ägde ännu ej rösträtt,
men det roade mig att se, huru ’här gick
till. "Flera kandidater afgåfvo sina. politiska
trosbekännelser. I äet hela gick
diskussionen i Öster och väster. Men så klef <Jär upp
en talare, som höll ett särdeles récligt ach
väl uppdeladt anförande. -Det var en ung
man med ramsvart hår och skägg och ett
påfallande sy41ändskt utseende.;. Ett par
herrar i.trängseln framför mig lutade sina
hufvuden, samman. *Hvad är det för eu?»
sade den ene. »Jo^ det är den där
skollärare Hammarlund», sade den andre^-öch så
lade han till: »den ska. du s.er-<tet är en
klok karl, det.»
Jag undrar, om det är något, som Emil
Hammarlund så ofta fått betyg på som att
han är en klok karl. Det omdömet hade
han nog allaredan som pojke. Jag kände
honom visserligen ej då, och han är inte
af den sortens människor, af hvilka man
får lefnadsminnen och själf bekännelser; i
samspråk med honom är aldrig tal om
annat än hvad som skall göras och hur det
skall göras och sådana praktiska ting. En
gång för ett par år sedan har jag dock med
fin diplomati lockat honom att nedskrifva
några själfbiografiska rader. De bestyrka
det gamla ordet, att det är gossen, som är
mannens fader; de visa oss skånepojken (ty
att han är af skånsk ras, hör med till
pjesen) såsom- en mäkta mångförfaren liten man,
och det redan vid 11-13 års ålder. Han hade
då - berättar han - under förmiddagarna
sin varelse i Östra Ljungby folkskola, där han
ttnder ledning af den bekante läraren oqh
riksdagsmannen Sven Rosenberg
samCden-nes svärson inhämtade de första grunderna
af allmännyttiga kunskaper.
Eftermiddagarna tillbragte han - berättar han vidare -
hemma i faderns butik, ömsom vid disken,
där hangjorde strutar, sålde kaffe och bresilja
åt gummorna, låsar, liar och spik åt
gubbarna, snus och tobak åt ortens drängar
samt kardemumma och muskotblomma åt
herrskapsfruarna, ömsom i det lilla
kontoret, där han hjälpte fadern att föra journal
octy hufvudbok samt att renskrifva
kommunalnämnds- och kommunalstämmoprotokoll
äfvensom debiterings- och fyrktalsläilgder
samt debetsedlar för hela kommunen.
Postdagarna åtnjöt han förtroendet att å den
vid korsvägen belägna gästgif varegården
hämta såväl faderns som riksdagsman
Rosenbergs tidningar, och dem sög hannmder
hemvägen, den röda Öresundsposten likaväl
som den svarta Väktaren; ja, sedan han
en vacker dag bland Rosenbergs tidningar
funnit en med, namnet »Skolvännen*, sög
han äfven den med allt jämt växande
intresse.
Man kan här, tyckes det mig, se som i
ett j frö grodden till alla de
verksamhetsgrenar, som sedan kommit till utveckling hos
.affärsmannen, kommunalmannen,
riksdagsmannen, skolmannen och
skoltidningsmannen. Alla 3e’ trådar, som redan då lågo till
reds, har Hammarlund tagit upp och med
klok omtanke tvinnat samman. Men midt
inne bland dessa trådar går som hans
lefnads röda tråd den hängifvenhet, som från
’ barndomen band honom vid folkskolan och
som, vid sidan af klokheten och öfver denna,
för oss står som hans mest utmärkande
egen–skåp.
Sedan nära tjugo år tillbaka tillhör Emil
Hammarlund icke mer i yttre bemärkelse
vår kår, och med vår rättsliga och
ekonomiska ställning, våra ålderstillägg och
pensioner m. m. har han personligen ingenting
att skaffa. Men man måste formligen
anstränga sig för att komma ihåg detta, ty på
alla de områden, där han verkat: inom
skolråd, inom kyrkofullmäktige, inom riksdagen
och inom pressen, har han till den grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
