Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 27. (1,123.) 8 juli 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 27
i högsätet. Men detta hindrade på
intet sätt, att den kände sig hemma
hos sig själf samt i hvarje fråga utan
krus sjöng ut med hvad den hade
på hjärtat.
Den känsla af lugn frimodighet,
som präglade förhandlingarna, utgör
den bästa borgen för att man i
mötets uttalanden har ett troget uttryck
för hvad svenska folkskollärarekåren
i vederbörande spörsmål verkligen
tänker. Härom kan man vara så
mycket mera förvissad, som hvarje
mötesdeltagare uti de tryckta
resolutionsförslagen hade en anledning
ätt på förhand öfverväga och
närmare bestämma sin ståndpunkt i de
behandlade frågorna. Betecknande
är, att de flesta uttalandena gjordes
alldeles enhälligt och de öfriga med
så stor öfvervikt, att omröstning icke
vid något tillfälle ens ifrågasattes.
Strängt taget var det blott i tvänne
spörsmål, som meningarna så starkt
bröto sig mot hvarandra, att man
med fog kan tala om skilda läger:
det ena om Imstendomsimdervisningens
reform, det andra om
folkskoleinspektionen.
Beträffande det förra ville ett par
talare ej vara med om det af
domprosten Eklund föreslagna
utmönstrandet af »katekesutvecklingen» från
den egentliga folkskolans läroplan,
men oaktadt de nöjde sig med det rent
negativa och för alla ovissa sinnen
tilltalande yrkandet, att diskussionen
borde få utgöra svar på frågan, funno
de sig tillhöra en hopplös minoritet.
Med afseende å
folkskoleinspektionen voro alla ense om det främsta
krafvet, nämligen att
folkskoleinspektionen ej finge vara en bisyssla; häri
samt i fordran på
inspektörsbefattningarnas ledigförklarande instämde
bland andra under lifligt bifall rektor
Fredr. Lundgren. Men flertalet gick
längre och uttalade såsom ett
önskemål, från hvars förverkligande i
framtiden man (äfven med allt
erkännande af enskilda lysande undantag)
svårligen kan afstå, att för
kompetens till inspektörsuppdrag borde
fordras »grundlig kännedom om
folkskolans praxis, förvärfvad genom
flerårigt arbete i folkskolan». Detta gamla
önskemål har som bekant från vissa
håll gifvit anledning till de gröfsta
misstydningar och länge blifvit
alldeles åsidosatt samt torde måhända
ej på länge vinna fullt erkännande;
trots detta torde likväl ej skada, att
det nu blifvit utan omsvep framställdt
såsom ett viktigt framtidskraf.
Om i nu berörda tvänne frågor en
alldeles ogrumlad enighet inom
folkskollärarekåren ännu ej kommit tjll
stånd, är detta så mycket säkrare
fallet med tvänne andra frågor, som
just i närvarande tid äro brännande:
den om Halftidsläsningen och den om
Öfverbyggnader på folkskolan. De
önskemål, som alla folkbildningens vänner l
i dessa frågor måste hysa, blefvo så
klart och energiskt framhållna samt
af mötet så entusiastiskt omfattade
och understödda, att det äfven för
allmänheten måste blifva klart, att
kraftiga åtgärder här äro af nöden,
så vida vår folkskolas sunda
utveckling för framtiden icke skall på grund
af bristande vakenhet och förutseende
alldeles äfventyras.
Måtte intrycket häraf ha blifvit
rätt starkt och djupt! Sker så, då
skall man få stora skäl att kalla det
trettonde allmänna
folkskolläraremötet ett lyckligt och för hela vårt folk
Ivckosamt möte.
Fula antydningar
borde en tidning af den karaktär, som
»Svenska Morgonbladet» gör "anspråk
på att äga, verkligen hålla sig för
god till. Detta har den emellertid
icke besinnat, då den i lördags
meddelade en artikel om det nyss
afslutade folkskolläraremötet, hvilken har
till rubrik »För mycket absoluta»
och med hvilken afsikten, enligt
tidningens utsago, »blott varit att ge
några antydningar*. Ty åtskilliga
af de »antydningar», som där ges,
äro verkligen allt annat än nobla.
Svenska Morgonbladet tillåter sig
insinuera, att mötesbestyrelsen skulle
öfvat påtryckning på diskussionerna
för att få dessa att gå i en viss
riktning.
Efter ett vanligen ganska långt
inledningsanförande har - yttrar det -
blött en kort diskussion kunnat komma
till stånd. Redan under
inledningsföredraget ha flera talare anmält sig, och
det har stundom förefallit, som om man (?)
härvid handlat enligt en viss
strategisk plan, i det man (?) tillsett, att
tillräckligt många funnes, som .kunde
förfäkta inledarens ståndpunkt och strax
till vederläggning upptaga möjligen
afvikande meningar. Under sådant
förhållande bli de antagna resolutionerna
blott uttryck för en viss kategori inom
kåren.
Vi kunna försäkra Svenska
Morgonbladet, att på mötesanordnarnes
sida ingen som helst »strategisk plan»
med afseende på diskussioner och
resolutioner förefunnits, men att
däremot de starkaste ansträngningar
gjorts för att få
inledningsanförandena begränsade till den fastställda
maximitiden af 25 minuter, ehuru
detta, förklarligt nog, ej alltid
lyckats. Hade tidningens anmärkning
riktats mot vissa andra
skolmötesbe-styrelser, hvilka för hvarje
diskussionsfråga pläga anordna ej mindre
än två inledningsanföranden, kunde
den ägt grund; nu är den däremot
alldeles obefogad.
Hvad som egentligen framkallat
Svenska Morgonbladets förtrytelse är
uppenbarligen mötets instämmande i
det af domprosten Eklund föreslagna
uttalandet angående katekesen.
Grunden för dess harm är emellertid den,
att mötet i nämda fråga varit -
alldeles »för litet absolut».
Man arbetar ju nu - utbrister den
- för katekesens förenkling, och det med
all rätt.. Hur kan man då vilja på ett
allmänt möte trumfa igenom förslaget,
att barnen fortfarande skola lära
Luthers lilla katekes? Hvar finnes i öfriga
läroböcker något, som i afseende på
formens svårighet kan jämföras med nämda
bok? En talare föreslog ju ock, att
diskussionen måtte få utgöra svar på
frågan rörande
kristendomsundervisningen, men detta förslag dräptes strax af
en följande talare.
Man har svårt att icke dra på
munnen, när man läser sådant. Ty
nog vet Svenska Morgonbladet, att
minoriteten vid ifrågavarande tillfälle
ingalunda ville gå längre än mötet
och utdöma Luthers lilla katekes,
utan att densamma tvärtom ville gå
mindre långt, i det den motsatte sig
till och med utmönstrandet af den
s. k. utvecklingen ur egentliga
folkskolans kurs.
Den af mötet förordade läroplanen
för kristendomsundervisningen är
ingalunda den bästa tänkbara. Men
nog är den hundrafaldt bättre än den
nu gängse, hvilken baserar sig på
katekesutvecklingen af 1878. Om lilla
katekesens egenskaper såsom
undervisningsbok kan man visserligen hysa
delade meningar. Men att under
nuvarande förhållanden ett yrkande om
dess aflägsnande ur skolan skulle
varit fullständigt utsiktslöst, borde dock
vara klart för en hvar. Sveriges
folkskollärare äro verkligen så
angelägna, att en reform snart måtte
komma till stånd, att de icke vilja
förspilla hoppet härom genom att i
denna lika grannlaga som viktiga sak
vara - »för mycket absoluta».
En mobilisering för tankarnas
realiserande.
I sin återblick på förra veckans
allmänna folkskolläraremöte yttrar
Stockholmstidningen bland annat:
Det är för iakttagaren glädjande att
se, att den svenska folkskolans lärare
och lärarinnor, då de samlas till
handläggande af sina riks vårdande
angelägenheter, förmå med sitt intresse omspänna
ett så vidsträckt område och i
diskussionen genast äro parata att från
mycket bestämdt motiverade synpunkter väga
skälen för och emot ett framställdt
förslag. Det rent personliga intresse, som
oftast satte sin prägel på inläggen, tyckes
också vittna om, att de, som förstå att
uttala sina tankar vid mötet> ock veta
att i görlig måtto omsätta dem i
handling, hvar och en inom sin
verksamhetskrets. Och om alla de, som nyss så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
