Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 29. (1,125.) 22 juli 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 29
SVENSK IARARETIDMNG.
537
rättade kontraktsprosten K. Fj etterström
jordfästningen samt ägnade den
bortgångnes lifsgärning ett varrnt erkännande.
Vadstena musiksällskap sjöng därpå
Wenner-bergs psalm: »Min själ längtar och trängtar»
för blandad kör med solo, och vid grafven
sjöng samma sällskap Talis Qualis’ »Lifvet
är kornet» till melodien »Integer vitse», samt
»Stilla skuggor>. En stor mängd kransar
höljde kistan, bland hvilka märktes en från
Musiksällskapet i form af en lyra med
blågula band. Å det ena lästes den bekanta
dikten »Tonerna».
- Om examen i skolan diskuterades vid
Sydöstra Skånes lärare- och
lärarinneförenings möte i Borrby den 15 dennes med
anledning af en på programmet uppställd,
så lydande fråga: >Yore det önskligt, att
vid års- och afgångsexamen i folkskolan
läraren af examinator erhölle ämnena och
därför anslagen tid dagen förut?» Frågan
inleddes af folkskolläraren M. Larsson i
Borrby, och beslöt kretsen antaga inledarens
förslag till resolution, hvilket lydde: »Det
vore till båtnad både för examinator, lärare,
lärjungar och åhörare, ifall ämnena
bestämdes med därför anslagen tid exempelvis 24
timmar före examen, så att efter lärarens
och lärarinnans upplysning om de delar af
kursen, som noggrannare genom gåtts,
skolrådets ordförande bestämde, hvad som däraf
skulle förekomma till behandling. Dock
borde examen mera allmänt göras till en
högtidsdag i stället för en torr
förhörs-stund. »
- Huru böra terminerna och lästimmarna
ordnas för att bäst motsvara förhållandena
på vår landsbygd? var en fråga, som
Tornakretsen vid möte i Dalby den 14 dennes
efter en synnerligen liflig- öfverläggning1
besvarade sålunda: »Med hänsyn till det
samarbete, som bör äga rum mellan skolan och
hemmet för ett framgångsrikt arbete i den
förra, anser mötet terminerna böra, med
största möjliga hänsyn taget till
förhållandena på landsbygden, så anordnas, att
skolans arbete så mycket som möjligt
förlägges till vintertiden, så att t. ex. skolan
börjar den 8 januari och afslutas den 15 eller
senast den 20 december med uppehåll å
tider, då barnen bäst behöfvas för arbete i
henrmen; att efter examen på våren
hufvudsakligen första och andra årsklasserna
undervisas och på vintern alla fyra
årsklasserna, samt att med frihet för läsnings- på
lördagen under vintern läses 6 timmar
dagligen, om sommaren åter 5 timmar pr dag,
dessa helst förlagda till förmiddagen.»
- Hvad kan göras för främjande af sång’
en bland vårt folk P var ämnet för ett
föredrag af folkskolläraren C. P. Palin i
Sku-rup vid Vemmenhögs härads kretsförenings
möte i förra veckan. Med vemod framhöll
tal:n, frura sången gått tillbaka under
senare åren. Barnet borde redan i vaggan
vänjas vid vacker sång. I skolan bör
läraren sjunga före men ej inöfva melodierna
å orgel, enär dess toner alltid äro falska,
om de jämföras med tonerna i människans
sång. Tonstegen måste ju å orgeln göras lika
alla, om instrumentet skall kunna stämma
lika bra i alla tonarter, men i vår sång äro
de hela tonstegen något olika och de halfva
än mer. Fiolen bör användas som
lednings-instrument, enär där dessa små skillnader
kunna göras. Tal:n slöt med den önskan,
att fiolen åter måtte komma till heders och
uttränga de öronpinande dragspelen, som
totalt fördärfva det musikaliska sinnet hos
vårt folk.
~- Om vår ungdom höll folkskolläraren L.
J. Fryxell i Spjutstorp föredrag vid Sydöstra
Skånes lärare- och lärarinneförenings möte
i Borrby den 15 dennes. Visserligen står
vår ungdom i många afseenden framom
förra tiders ungdom, men detta hindrar dock
ej att, såsom hvar man vet, anledning till
berättigade klagomål förefinnes. Många
sakna den sedliga hållning, som de borde
äga, samt lägga i dagen en råhet och takt-
löshet, som är af ganska allvarsam art.
Denna brist på hyfsning och städadt
uppförande kännetecknas af en iögonfallande
ohöflighet. Äfven njutningslystnaden är en
farlig fiende till vår ungdom. Orsakerna till
ungdomens lyten kunna vara många,
exempelvis de iiedärfda onda anlagen, en
bristfällig uppfostran i hemmet, beroende på en
alltmer tilltagande slapphet i hemmet eller
därpå att föräldrarna ej ha tid att rätt sköta
sitt fostrarekall, i skolan, ifall hon
försummar och vanvårdar viljans och känslolifvets
uppfostran. Hos hemmet, skolan och
samhället bör man söka botemedlen. Ett godt
hem kan genom en sorgfällig uppfostran af
barnen bilda en god karaktär hos ynglingen
och jungfrun. Läraren bör i allt vara ett
mönster för barnen. Genom att göra
barnen mera känsliga för naturen kan läraren
vinna mycket af sina lärjungar. Alla
dygder böra invänjas och flitigt öfvas i skolan.
Vidare framhölls betydelsen af god tukt,
vård och tillsyn i skolan, en liflig
samverkan mellan hem och skola,
fortsättnings-eller aftonskolor, ungdomsföreningar och
ungdomsbibliotek, privata fosterhem eller af
stat eller landsting inrättade räddningshem
för vanartade, skrifves till oss.
Jämförelser och intryck
från de senaste allmänna
folkskolläraremötena.
»Skiftande ständigt och dock
densamma. »
Så kan man med rätta säga om den
människoström, soni generation efter
generation drifver sin böljegång från
ändlighetens kända kust öfver evighetens
haf mot hoppets strand. Hvarhelst det
gifves oss tillfälle att öfverskåda och
jämföra likartade strömningar, stå vi
slagna af denna sanning. De allmänna
folkskolläraremötenas vårflod j af var den
ingalunda -tvärtom bestyrker den satsen
i hög grad. Och huru skulle det knnna
vara annorlunda? De, som bilda den,
äro ju människor med likartad uppgift
och gemensamt mål? Och dock måste
kulturens och samhällslifvets
strandformande inverkningar och samma krafters
inflytande på den. individuella
utvecklingen med nödvändighet framkalla
skiftningar i former och syften. Det
underbara är måhända, att dessa skiftningar
i /let stora hela äro så föga märkbara,
i sanning en illustration till orden:
»Tusen år äro såsom en dag.»
De allmänna folkskolläraremötenas
senaste femtal, omfattande ett fjärdedels
sekel, har infört på vädjobanan en ny
generation, som nu i sin ordning snart
står redo att lämna plats för en yngre.
Något visst likartadt ligger i
tidsriktningen nu och för 20–25 år sedan. Det
synes nu liksom då vara en
»genombrottstid». Nu är det inom det politiska
lifvet: det är en hel samhällsklass, som
bryter sig igenom, och fordrar och skapar
nya samhällsutvecklingar. Då var det
inom skolans värld. De krafter, som
nu i ett par årtionden varit
uppfostrings-och skolidéernas målsmän, trädde då fram,
bröto igenom och vunno mar^:. För.
hvad? För större åskådlighet i
undervisningen, för själsdanande och karak-
tärsutvecklande fostran i skolan, för
handaslöjdens användning som
uppfostringsmedel, för freds- och
folkrättsprincipernas tillämpning vid
barnaundervisningen, för en fördjupad
kristendoms-undervisning, för folkskolans plats i
nationens uppfostringsväsende, för
lärareståndets höjande i intellektuellt,
ekonomiskt och socialt hänseende m. m. Dem,
som dittills hade varit folkskolesakens
banerförare, föreföllo ’de nngas’ fordringar
som ett utslag af tidens högmodsanda.
Men de veko snart: de voro ej heller
många till antalet, och så togo den ’nya
generationens’ män och kvinnor
ledningen.
Kvinnor, ja! Just där ligger en af
de märkbaraste skiftningarna mellan nu
och då. »De unga» togo kvinnan med
ej endast i skolarbetets drift utan äfven
i dess ledning. »Uffies» (Anna
Sandströms) och Hulda Lundins
uppfostrings-och undervisningsidéer hafva varit
banbrytande.
Hvilket underdjur var icke för t. o. in.
endast 10 å 15 år sedan en kvinna på
talarestolen! Och nu? Ja, nu lyssnar
man ingalunda på hennes ord blott
därför, att hon är kvinna. Vid senaste
allmänna folkskolläraremöte voro kvinnorna
i så stor majoritet, att man vore frestad
säga, att det var kvinnor, soni antogo
eller förkastade mötesresolutionerna.
Måhända finnas ännu efterblifna, som
förarga sig, i händelse hon uppträder med
»manlig tvärsäkerhet» eller visar sig äga
målmedvetenhet och färdighet i
mannens eget sätt att föra en debatt -
måhända finnas ännu sådana, som i den
kvinnliga talaren endast vilja se den
spörjande, vädjande eller uteslutande
ideellt resonerande »kvinnliga» kvinnan,
men i det hela har detta sista rnöte
visat en uppskattning af och ett
erkännande åt kvinnans arbete, som måste
verka i hög grad uppmuntrande på hela
lärarinnekåren. Önskligt vore, att
lärarinnorna också stode redo att begagna
sig af de för dem öppnade utsikterna
till ökadt inflytande på skolarbetets
organisation. Får man döma efter arten
af de inlägg, kvinnorna vid detta möte
gjorde genom sina anföranden, så måste
man känna sig förvissad att så är, om
man ock önskar, att antalet af de
kvinnor, som på eget initiativ deltagit i
debatten, varit rnångdubbladt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
